Souvenir

Fick en souvenir idag.
En digital sådan. Har berättat om det ett antal gånger; då när jag skulle få min första geocachingsouvenir, hur jag gick och väntade på att något diplomaktigt skulle dimpa ner i brevlådan.  Den postlåda  som står utanför staketet, den reella. Men dagarna gick och inget ovanligt fanns i lådan. Ett halvår senare... ungefär... så hade jag fattat att i den virtuella världen existerar inget pappersskräp. Vilket man kan vara tacksam över!

Dagens souvenir fick jag för att jag kunde skilja dåliga cacher från bra cacher.
Vilket man får ta som ett positivt omdöme.
Bra cacher, det är de som fått favoritpoäng, och där jag också gav ett sådant.
Sämre cacher, anses vara vägskyltscacher och sådana som inte kräver någon direkt ansträngning.
I det första fallet håller jag med.... i det andra... både jag och nej...min "ansträngning" det är att promenera, sen gillar jag lätthittade burkar. Lite kluriga att öppna får de  gärna vara, med betoning på lite.....

Jag skulle lägga in cacherna i gpsen, från den gamla datorn med Windows 8, den dator som enbart finns kvar för att kunna hantera gpsen med, men blev väldigt snopen då möjligheten inte längre fanns.
Det fanns ingen väg från geocaching.com som hette "skicka till gps". Bara "ladda ner gpx-fil". Jag försökte med det, men när jag skulle använda gpsen - garmin dakorta 20 - så fanns det inga cacher inlagda.
Mobilen funkade till stor del idag, och så kan man ju lägga in cachen manuellt en och en - som nästa steg- men det är ju ett steg tillbaka i cachandet.

SOS!
FINNS DET NÅGON DÄRUTE SO VET HUR MAN LÄGGER IN CACHER FRÅN DATORN DIREKT IN I GPS????
SOS!

Det blir långt mellan tillfällena för geocaching. Senast vi letade upp några burkar, det var i Stresa, i Italien. För en knappt en månad sedan. 

Under sommaren, så gjorde vi några besök i området kring Hofsnäs, där det kommit ut lite nya cacher då och nu. För någon vecka sedan så var det en ordentlig påfyllning av nya burkar i området.
Idag hade vi "ledig lördag" och tid att ta burkletarpromenad i det vackra området.
Det blev två olika promenader, en längs Oxabanan mellan Månstad och Vegbyvägen och en här i närheten av Tången.

Förra gången vi besökte området kring Tången, det var den 2 augusti. Det var innan det välsignade regnet kom, det var under den tid som det var varmt och svettigt att röra på sig... men samtidigt alldeles underbart sommarväder.
Fick lite nostalgifeeling, då jag närmade mig vattenpumpen. Den var ett välkommet vattenhål för mig förra gången. Idag behövdes ingen extra vätska.

Souvenir-stället! Ett gammalt murket ek-skelett. Enda svåra gömman, beroende på att den var väl maskerad... och att det fanns en hel del skrymslen att leta i.

 Vatten-närhet, det kan verkligen vara en själen souvenir.
Något man bär med sig i minnet.

Oxabanan var förbindelsen mellan Limmareds glasbruk och Åsunden. Under 22 år, 1880-1902, så fungerade den som transportled. Att dra last med ett lok fungerade inte, så man drog lasten till kajen här vid Åsunden- för vidare transport med båt till Ulricehamn - men hjälp av en ( stackars) oxe. Även häst/hästar hade använts som dragdjur, enligt informationstavlan.

Dagens fikaplats. Tacknämligt att den var under tak. När vi fikade så kom det en regnskur... men när vi kom stigen/oxabanan tillbaka från Åsundens strand, så sken solen.

Lite solsken piggar sannerligen upp!

Ytterligare några burkgömmor fanns längs Oxabanan, på andra sidan fikaplats Tången.
Här gick vi somras och tyckte att det fattades lite burkar. Nu var det åtgärdat.

Nu är samtliga gröna lådor i området kring Hofsnäs återigen förvandlade till gula glada gubbar.

Önskar mig förstås fler gröna lådor i området.

Tjugoen enkla gömmor, en ( eller rättare sagt två)  promenad(er) på ca 7,5 km firades med lunch på Hofsnäs herrgård.
Sista möjligheten att äta lunch där, under 2018, visade det sig vara under denna helg.
Om en månad dukas det upp julbord.
Finns det kanske någon som vill göra oss sällskap på ett sådant....?

Kortaste "vandringsleden" ( 950 m) med utgångspunkt från herrgården, det fick avsluta en härlig ute-halvdag.

Minnessouvenirerer, vackra sjönära bilder, tar jag med mig i fotoform och i minnet, genom den mörka vintern. Och förstås, tack hjskogen, för alla gömmor!