Midsommarmarodörer?

 Man tycker olika, därav frågetecknet....

Men...skulle jag bestämma, så skulle jag absolut förorda sol på midsommar, men med en max-temp på 25 grader. 

Många håller med mej, andra älskar värmen.  Man tycker olika! Men jag tyckte nog att många midsommarfirare upplevde värmen som en marodör, många sökte sig till skuggan... eller förstås till stranden.

Tyvärr hade man inte fått tag på någon speleman till dansen kring midsommarstången på Knipans fritidsområde.  Att dansa till Bosse Larssons glada tillrop via CD-spelare, det var inte riktigt samma sak. Speciellt behövde man pausa lite då och då... det var varmt på den stora öppna platsen.

Karl-Petter var alldeles nyvaken efter middags-tuppluren. Han ville vare sig ha krans i håret, fin skjorta eller dansa med egna ben.

De årsgamla kusinerna skötte dansandet riktigt bra. Kollade hur de andra gjorde och gjorde likadant. Moster och Mormor fick rycka in som danspartners några gånger.

Värme-marodören tog ut sin rätt, även på de unga.   Skuggplats är bästa platsen när det är ösande sol och trettio grader i skuggan...

Gott att komma till stranden och svalka sig. Blåsigt, så det blev faktiskt kallt och obehagligt med blöta badkläder. För egen del, så var det rent gudomligt att sitta en stund i nya solstolen, vinst i midsommarlotterierna, och få känna lite svalka.

Vattnet var helt ok, men det var oroligt i vattnet en bit ut.... det är extremt långgrunt, så man måste "gå halvvägs till Danmark" för att kunna bada på riktigt... Inte läge för någon simtur, alltså.

God mat och trevligt sällskap på kvällen, men bästa sommargrannarna. Mamma Johanna åkte hem till hästarna, morfar tyckte att en dags värmeplåga räckte, och åkte hem till katter och växthus. 

Johanna kom ( i vanlig ordning) tillbaka redan vid tiotiden på midsommardagen. 

Strandhäng på förmiddagen hade vi tänkt och sedan lite siesta. Områdets tipspromenad startade klockan 15. Den ville vi inte missa.

Svärsönerna hade tagit med sig barnen till stranden, och när jag och Karin kom mer, sist av alla, så såg vi att något hade hänt med Konrad. Han satt i en stol och grät och hade så ont i händerna. Man hällde på både söt och saltvatten, men det fortsatte göra ont. Vad hade hänt, varför fick han plötsligt så ont?

Någon pratade om brännmaneter. Men... så här tidigt? Visserligen hade vi sett öronmaneter redan på midsommarafton, men brännmaneter.... det är så sällan man ser sådan i Laholmsbukten. Och i så fall i slutet av sommaren....

Havet låg som en spegel. Äntligen skulle denna tant få ta några simtag i det lugna vattnet.

Mej oj... där var ju andra maneter än de vanliga öronmaneterna.... rosa saker, som såg ut som garnnystan... Inte som de brännmaneter som jag kommer ihåg, med sina långa trådar.  Ingen simtur alltså, för inte vill man störa ihop med  en sådant hotfullt väsen. Men något simtag kan jag ta ... på betryggande avstånd...tänkte jag och sneglade på den rosa ulltusen  ett par meter bort. 

Sagt och gjort.... men AJ.... 

Där konstaterade jag att det med säkerhet var en manet som Konrad råkat komma nära. 

Aj,aj,aj... båda benen.... en bit upp på låren.

Det gör jäkligt ont att bli bränd av ett rosa geleklumps-garnnystan.  Så var den förmiddagen maroderad. Konrad återhämtade sig ganska snabbt, som tur var. 

Jag ville helst bara skrika rakt ut... eller gråta... men vad hjälpte det. Läste på hur man ska lindra marodör-skador. Saltvatten..... rakhyvel.... smärtlindrande. De senare hjälpte nog bäst. Men faktum är att det fortfarande sved då jag gick till sängs vid halv elva i går kväll. 

Helt kunde ju inte marodören förstöra midsommardagen. 

Svärsonen går under alias  när han går med på våra tipspromenader..... lite knäppt... Men iaf, så gick både första och andra pris till vår lilla stuga. ( Presentkort på ICA... bra vinst)

Ava blev under eftermiddagen allt tröttare.... Jodå, ytterligare en midsommarmarodör: Vattenkoppviruset.  ( Killarna är vaccinerade mot vattenkoppor, så vi hoppas att de slipper...)

Men i stort... en fin midsommar med mycket glädje.... så mycket att inte ens marodörer kunde förstöra den, trots goda försök.

Hemma igen... och sötvatten inom en kvarts biltur. Får bli ett dopp... eller två i eftermiddag. Och absolut manetsäkert är det!