Och där kom duvan igen, ringduvan, på väg till "under fågelbordet" för att picka i sig lite nedkrafsat "köpefrö".
Björktrasten visade sig för första gången idag. Den har nog nyss landat, och undrar sannolikt vad detta är för ett skitväder.
Snö och regn om vartannat! Och var för sej.
Som tur är, så har det inte blivit så mycket snö på marken. Det hotades med upp till två decimeter, från meteorologhåll. Gott att inte den prognosen har besannats. Men upp emot 5 cm blötsnö, det är det, och det är inte alls kul.
Jag vet, vädret är inte onormalt på något sätt. Snö och kyla kan hålla dig kvar en bra bit in i april, utan att det är något konstigt med det. Bara det att man längtar så efter riktig vår. Promenader i vårdoft och med fågelsång i olika tonarter.
Marsmånaden gick ändå snabbt. Tiden går snabbt! Tänkte på det igår, då jag var chaufför till fyra pokergubbar, som varit hemma hos den femte. Alla är 70 år ( iaf inom någon månad) eller däröver. Tror att den äldste är 74. Jag har känt några av dem sedan de var tjugo, alla sedan de ( vi) var i trettioårsåldern. Så otroligt snabbt tiden gick från det man var ung, tills dess man är gammal. Och så mycket.... eller var det kanske för lite... som hände där emellan.
Åldrandet är jobbigt, tycker jag. Det finns så mycket "ungdom" kvar i sinnet, betydligt mindre i "skinnet" och allra minst om man går till den stela och stundtals "ondgörande" rörelseapparaten.
Har städat huset idag. Började lite, såväl i onsdags som igår... men idag har vi hjälpts att slutföra uppfräschning av rejält dammiga lokaler.
Jag sköter damning och skurning, maken tar hand om den otympliga dammsugarapparaten.
Har bytt köksgardiner och lagt på påskdukar samt tagit fram det lilla utbud av påskpynt, som finns i huset.
Tänker ofta då jag lyfter i dammsamlande grejer; Är det någon av döttrarna som vill ha detta i framtiden? Eller kommer det att lämnas in på Återbruk? Kommer man att kolla värdet på de äldre sakerna, eller går alla "prydnadsprylar" samma öde till mötes?
Tar man hand om de påskdukar som jag en gång virkat eller broderat? Svärmors vackra vävda dukar, dem tror jag att döttrarna uppskattar och gärna tar hand om....
Jo, jag tänker nog på "det som ska tas hand om", så gott dom dagligen. Tycker så synd om dem som ska "ta hand" om allt...
Tokiga tankar, jo, jag vet...
Quiz i kväll! Nytt upplägg, typ "På spåret". Är inte så taggad på det ... men det är klart ; Man ställer upp för laget!
Bilderna tycker jag är så snygga! Värda en offentlig utställning. Fotade dem på gårdagens jobbdag.
5-6an hade haft uppgift "Duvan" på bildlektionerna. Hade tagit ganska många lektioner i anspråk, enligt de stolta eleverna. Men oj, så många härliga duvor, med olika uttryck det blev.
"Säjer" som bloggvän BP: "Enjoy!"
Fin verk av eleverna. Som du vet har vi röjt mycket vid flytten av det vi köpt genom åren. Jag tror inte dagens unga vill ha vår typ av föremål, men det klart att det kan skifta från person. Idag fick jag med mig två stora säckar med dukar och gardiner som min mor hade röjt ur skåp och garderober som jag tog med till containern. Det är så skönt att hon själv börjar att röja i allt det som de samlat på sig under åren.
SvaraRaderaBara synd att slänga fina grejer i containern! //Anna-Lena
RaderaJag börjar med duvorna, precis som du gjrrde i inlägget. Men jag tar mig an de härliga duvor som eleverna målat. I övrigt är inte just duvor, kråkor och skator mina favoriter. Inte måsar eller trutar heller. Men bilder på dem är något annat.
SvaraRaderaJa, detta med att bli äldre. Många tankar runt det finns här också. Men detta att försöka göra minst en sak var dag jag blir extra glad av har hjälpt mig en del. Tyvärr så blir jag inte extra glad över kroppens krämpor.
Bra jobbat med städningen . Gratismotion på hög nivå.
Önskar dig nu en trevligkväll med quizz.
kram
Bra tanke! Göra en grej som man blir glad av dagligen! Kram!
RaderaDu; det här är inte smicker! Risk att upprepa mig; men du är en fena på att göra inlägg som tilltalar mig! Väl blandat från duvor - din duvbild är fin - till att bli gammal i skinnet och så tänka på vad som finns kvar efter en och vem vill ha - i mitt tycke sunt och vettigt. 5-6 orna kan du hälsa 👍 från mig!
SvaraRaderaMå så gött💃
Tack! Fast det värsta är stelheten tycker jag. Vill ju kunna göra skutt och hopp. Och jogga! Man får vara glad för det man kan göra! Kram! Anna-Lena
RaderaJa, det får en vara 🌞
RaderaDå städar vi på samma sätt. Ja, nog går tiden fort. Innan jag läste ditt inlägg tänkte jag på att minst 5-6 från min klass är döda…och alla vänner börjar bli så gamla. Flera är över 70, jag kan inte fatta det.
SvaraRaderaMamma säger så om sina broderade tavlor. De är riktiga konstverk, men jag har inte plats. Däremot kommer jag nog att spara dem.
Vädret, vad ska jag säga om det, det är som det är, men det kunde varit roligare.
Trevlig fredagskväll nu! Eval8
Tror att vårvgeneration är bättre på att ta tillvara värdefulla saker....med affektionsvärde. De yngre saknar den känslan i många fall. God kväll! Kram//Anna-Lena
SvaraRaderaTavlorna med duvorna är fantastiskt fina. De skulle jag rama in och hänga upp på väggarna i skolan. Otroligt talangfulla elever du har på din skola.
SvaraRaderaJa skitvädret har vi ju också haft, men idag sken solen för en gångs skull. Men nollgradigt och många minusgrader under nätterna gör ju att gatorna är isrinkar och att snön inte alls försvinner fort - tyvärr...
Eftersom jag inte har barn slipper jag fundera på om någon/några är intresserade av det jag lämnar efter mig. Nu har jag inte sparat någonting från mina föräldrar heller. Som tur är har jag inte alls svårt för att slänga/lämna till återvinning saker.
Tycker att tiden går betydligt snabbare nu när man är "gammal" än vad den gjorde när man var superaktiv i ung ålder. Så mycket man hann med oavsett heltidsjobb. Det gör man inte längre...
Tycker också att de blev så fina. Bra uppgift helt enkelt. Borde sparas! //Anna-Lena
RaderaFantastiska kreativa teckningar barnen gjort. Jag undrade hela vägen när jag läste om det var barnbarnen eller skolbarnen som varit så duktiga. Så du är ung i sinnet, jag har nog fötts med ett gammalt sinne. Eller beror det på att jag växte upp med min mormor? Nå,nu är kroppen och knoppen rätt jämbördiga här i pörtet, inte mycket att yvas över, men det får duga. Akta dig för luringar imorgon och trevlig helg, kram från pörtet
SvaraRaderaTror att den som jobbat med barn, 10-13 år gamla, hela sitt vuxna liv, blir rätt ung i sinnet. Sen finns det säkert annat som påverkar också...liksom vem man är i grunden. Detsamma! Kram//Anna-Lena
RaderaTeckning nr.2 fastnade jag för speciellt. Men för mig är den inte en duva utan en hund. Den kanske heter Duvan? Tankar om åldrandet dyker upp här också då och då.
SvaraRaderaInsidan och utsidan stämmer liksom inte.
Visstxser den ut dom en hund! Uppgiften var "duva"... och det löste ju det med namnet på hunden.
SvaraRaderaGod kväll! Kram//Anna-Lena
Tiden går precis lagom fort.
SvaraRaderaHaha... Du är lite dom min make... Har ofta motsatt åsikt !😊//Anna-Lena
RaderaWow, tavlorna är fina! Tack för allt detta ljuvliga.
SvaraRaderaDela med dig redan nu till dina döttrar om du ändå inte använder allt du har. Jag tänker som så att det är bra att resa med lätt bagage den dagen det är dags...men vissa saker vill man förstås använda så länge som möjligt. Trösten är att när man inte är längre så kvittar det vad som händer med det som finns kvar efter en.
Ha det gott-kram!
Är väl så att de inte vill ha heller. Är ju mycket sånt som vi ärvt eller fått från tidigare generationer. En del kan säkert vara värdefullt... man borde ta reda på en del värden. Kram //Anna-Lena
RaderaJag tycker inte alls det är tokiga tankar, tankar över allt vi samlar på oss.
SvaraRaderaDet är väldigt nyttigt att flytta ibland, då gör jag en viss rensning. Men nu har jag kommit till en punkt då jag rensar mer även om det går långsamt. Jag är duktig på eftertanke innan något ratas... En del kastas helst sonika, annat lämnas in på återbruksställen. Det känns befriande. Mina bokhyllor har minskat i antal, ska rensa ut än fler böcker. Bara spara de mest användbara, eller böcker som känns "värdefulla" för mig innehållsmässigt. MEN jag har en massa onödiga prylar kvar i lägenheten och än mer i förrådet. Inget roligt jobb... men ska göras, har jag bestämt! ;-)
Här har vi ett helt hus. En del ärvda föremål... som inte är så eftertraktade från döttrarnas sida. Man funderar ...vad man ska göra med det?
RaderaRensade en hel del några år sedan. Dags att fortsätta den rensningen. Där är det enkelt... Inget "värdefullt"... allt ska till Återbruk eller sopstationen. God lördag! //Anna-Lena
Fin bild på ringduvan. Färgrikt, detta som eleverna har åstadkommit. Härlig fantasi.
SvaraRaderaDet blir inget påskpynt här i år, men städning ordnar nog Mysingen efter bästa förmåga.
Jag tänker inte så mycket på att jag är gammal och är ändå det, utom då jag inte kan göra något för ryggen eller hjärtat. Men visst, dagar och år går fort och vi får inte dom tillbaka.
Trevlig helg och kram från Wiolettan
Man borde vara förnöjd med vad man kan, istället för att önska stt man ständigt vore 50-! Kram//Anna-Lena
SvaraRaderaJag blev helt fascinerad av duvorna, även om jag tyckte den första såg ut som en hund, en pekingese och den andra liknade nästan min hund, fast inte med blå ögon.
SvaraRaderaVisst känns det märkligt med kompisar som man fortfarande umgås med och träffade i tonåren. Och vid träffarna så känns det som då ... Hände senast förra helgen!
Kram
Ja, några duvor ser de inte ut som. Illa att barn i åk 5-6 inte vet att fåglar har näbb!
RaderaNär man träffar gamla vänner, så känns det som om tiden stått still! Kram_/Anna-Lena
För mig är det inga tokiga tankar. Det var ju de tankarna som var en stor del till varför vi flyttade från huset. Nu är vårt lägenhetsvindsförråd också i princip tomt, så här blir det inte mycket att "ta till vara på" för sönerna.
SvaraRaderaVi äger ingenting av stort värde, varken när det gäller priset på inredning/prylar eller när det kommer till saker med ev. affektionsvärde. Här finns inget som har gått i arv i släkten.
Torftigt kan tyckas - men för mig bara befriande.
Man kan undra varför "man blir som man blir". Har många släktingar som verkligen värdesätter arvegods, men om jag tänker efter så var mina föräldrar också ganska lika mig, eller tvärtom. ;)
Har så mycket "gammal skit"... jag uppskattar det inte heller, det är mest dammsamlare. Mest från makens föräldrar. Och något med affektionsvärde från mitt hem. Borde ta hit en antikvitetsexpert... från Limmared... Ska bara få ok på det..😊
RaderaSen är det en massa presenter som döttrarna fick när de var små. Står kvar här...för de vill inte ha prydnadsgrejer. Tider förändras.
Har tänkt på er flytt! Så klokt! Samtidigt så har jag svaret på din fråga klar: Om jag skulle kunna bo i flerfamiljshus/hyreshus.
Nej! En liten trädgård vill jag ha! Men gärna ett radhus i ett mindre samhälle, med liten täppa...
God kväll! //Anna-Lena
Gissa om jag vill rensa i källarförrådet så våra pojkar slipper ta över en "massa skit"! Nån dag så....
SvaraRaderaÅldern är bara en siffra säger många, och visst är det så, är imponerad av alla äldre syskon som min man har, själv är han en riktig sladdis med sina snart 64 år, äldsta brorsan blir 83 år i år, och hans äldsta syster åker fortfarande jorden runt och blir 82 år i år! Sen följer ännu en svåger,79 år i år, som just flugit till Florida och hälsat på sin syster (82)! Så har vi nästa svåger som är jämngammal med kungen, han fyllde 77 år i januari och sprang Midnattsloppet förra året på drygt en timme...puh! Närmaste syskonet är svägerskan vi delar landet med, hon jobbar ännu och fyller 70 nästa år. Så vi brukar kallas för "ungdomarna " när vi ses, haha! På jobbet däremot är jag ju en av de äldsta, häpp! Själv är jag ju storasyster åt mina yngre syskon ;-)
Ha det gott!
Vilka krutsyskon! Supergener på din make alltså. På dej också, fortfarande så rörlig...
SvaraRaderaÖnskar så att jag kunde ge mig ut på en joggingtur...men det funkar bara inte...
Men man får vara glad att man är som man är ..och jobba halvtid, det skulle jag nog fortfarande orka. Är glad åt den arbetsdag som jag lyckats ha kvar. Kram//Anna-Lena
Så kul att du fortfarande jobbar ju! Ha det gott/ Kram
RaderaNu för tiden så köper man det man vill ha. Jag tror inte att våra ungdomar vill ha så mycket i vårat hem. Mamma har några vasar och skålar som jag vill ha i framtiden. Pappa har inte så mycket som jag vill ha,fast någon vas eller skålar har han också. och Stefans mamma har en servis som jag är spekulant på. Tänker ibland att jag ska döstäda på vinden, men jag vet inte vad jag ska slänga.
SvaraRaderaHa en fin söndag! Kram Lisa
Vi har ju ärvt färdigt. Och de arvegodsen finns inte så mycket intresse för...//Anna-Lena
RaderaSom bildlärare säger jag bara wow! Vilka fina mästerverk som eleverna har skapat. Hade jag fortfarande jobbat hade jag knyckt den uppgiften rakt av kan jag säga :D
SvaraRaderaVi behöll vissa saker från mitt föräldrahem men väldigt mycket avyttrades kan jag säga. Min mamma hade bland annat ett stort matbord med tillhörande stolar. Mycket vackert och min mamma ville att jag skulle överta det en gång. Så blev det inte för vi hade köpt nytt året innan så det såldes. Lite synd kan jag tänka nu men samtidigt för stort för vårt vardagsrum. Virkade dukar och bonader är absolut inget för mig och det fanns inte i mitt föräldrahem heller. Det hade också avyttrats. För min del betyder affektionsvärdet mest.
Kram och god kväll!
Men visst är det så. Det jag har tagit med från mitt hem är mest av affektionsvärde. I makens hem fanns alldeles för mycket...och det delades på tre... gissar att en del har lite värde.
RaderaÄr ju inte riktig bildlärare, även om jag har behörigheten. Men det var kul att ha bild, under de perioder som jag hade det.
God kväll! Kram//Anna-Lena