Dravel (?)

Om jag inte vore en sådan fotograferingsnörd, så skulle det bli tyst här på bloggen. Extremt tyst. För egentligen har jag inget att skriva om, det blir oftast en massa dravel. Eller egensinniga funderingar. Vilket också skulle kunna gå under epitetet dravel.

Men som sagt, jag är fotobildsmänniska, och vill gärna ha  bilderna sparade på en lättåtkomlig plats.
Har en massa foton på en "extradisk", modell större.... men där är det igen ordning på dem. Inte lätt att hitta bilder när filerna är döpta till "bilder" eller "foton".... och så ett årtal.... eller i bästa fall en årstid och ett årtal.

Mycket bättre att etikettera lite tydligare här på bloggsidan.

Som väl är, så är det inte så många som kollar bloggen, om jag inte facebooksdelar. Vilket jag gör om jag tycker att dravlet jag skriver ligger på lite högre dravelnivå.

Blir sannolikt ingen delning idag.

Sommaren skyndar sig fram.  Ibland skyndar jag på den lite extra. Fick en femårsdagbok för tre och ett halvt år sedan. Det är en present som jag har använt. Även om det bara blir anteckningar i den vid ett par tillfällen i veckan, så kommer jag, efter lite tankemöda, ihåg vad jag/vi gjort.

Idag tog jag fram dagboken, och upptäckte att jag inte skrivit sedan i torsdags. Antecknade snabbt väder och händelser under lördag, söndag. Men vad som hände i fredags, det kom jag inte ihåg....
Det var helt blankt. Jaja, demensen ska ju slå till någon gång.... vid snart 64 år ålder är det väl dags...

Tills jag upptäckte att jag skrivit om torsdag två gånger.  Jag hade lagt till en extra dag och var redan framme på den 11 juli. Ur led var  min tid. Tillrättades med papper och lim.

Sommaren skyndar sig fram,  men jag hänger inte riktigt med.
Igår fick vi fram elcyklarna för första gången i år. Hög tid att inse att en batteribehjälpt cykel, inte är så dum. Man kan ju cykla sakta där det är vacker natur, man kan dra på rätt ordentligt genom områdena av mosse och skog.

Man får trampa på rätt bra trots motorn, tänkte nästan att det kan jämföras med spinningpassen. Man lägger på efter lust och förmåga. Ett vanligt cykelpass i våra kuperade trakter är absolut jobbigare än spinningpasset.  Beroende på att det sitter en tung tant på den manuellt framförda cykeln.
Visst önskar jag en lättare tant på cykeln. Skulle vara spännande att känna hur det kändes.

Träffade min kära bror i lördags.... och insåg att den genetik som vi har fått oss tilldelad, inte gör det så lätt att få till något lättviktigt. Sannolikt skulle det funka med en sträng diet under lång tid... men hu, ett sådant tråkigt liv. Tur att klimpen i tantens knä bara fått 25 %  av dessa gener... förhoppningsvis andra gener som dominerande sådana.

Sommaren skyndar som sagt. Jag har inte hunnit med.
Inte en enda övernattning i sommarstugan, har det blivit i år. Fast ganska många dagsbesök.
Inte kul att vara i gamla stugan om det inte är riktigt högtryck. Vill dessutom gärna ha lite extra sällskap, för att det ska kännas extra lockande.

Cyklade omkring och kollade in stugor i torsdags. Vill jag ha en nybyggd stuga, där på Östra stranden? Nää. Då skulle jag nästan ha dåligt samvete för att den inte användes mer. För jag tror inte att det är så mycket roligare att befinna sig i en nybyggd stuga, när vädret är så där.

Och så det jäkla SMHI, som inte kan ställa prognos. Det kunde ha varit läge för övernattning just nu.... men det blir ju ett fasligt farande, eftersom vi nyss var där och åkte hem för att det skulle bli regn....

Sommar är semester. Har  jag semester? Ja, 32 dagar. ( Tror jag) Sommarferien blir tre dagar.

Förr åkte vi alltid i väg minst en vecka när det var semester.
Vill jag åka till Medelhavet? Nej, det är för varmt där.
Vill jag åka någon annanstans? Ska ju göra det i slutet av augusti. Även lärare har ju möjlighet till kompledighet numera. Eller ledighet med helt avdrag. Jag har massor av komptid.

Har biljetter till visfestivalen i Västervik på fredag. På musikevenemang med varierande utbud åker jag gärna. Så jag ska åka "någon annanstans" ...

Och så skulle jag gärna vilja äga den röda stugan med denna utsikt.....(Lagmanshagasjön, för den som undrar)

Svåger och svägerska var på "grillkvällsmat" hos oss i går kväll.  Vi satt ute på den öppna altanen tills klockan var ordentlig kväll. Inte så kallt, inga knott.
Många bygger in sina altaner och gör uterum av dem. Vill jag ha ett uterum? Nej, jag ar tillräckligt med innerum. Dessutom har det varit ett suveränt bra altanväder i sommar.

Sommarprogrammet har jag heller inte lyssnat på denna sommar. Har inte varit så ( i mina öron) spännande sommarpratare. Men man vet ju inte, även om inte namnet är säljande , så kan man ha mycket att dela med sig av. ( Som jag på min blogg... hahahaha...)

Gamla Dagny, 105, som var dagens "värd", henne får jag allt ta och lyssna på vid tillfälle. Som tur är så finns tillfällena kvar länge, tror att programmen finns på "play" i ett år.

En kreatursbild fick jag också till.... och denna ilsket blängande herrnöt... han var ( tillsammasn med två andra av samma slag) inhägnade med dubbla trådar. Både el och tagg.  Om man skulle bli jagad av denna, så skulle nog enda vägen till räddning vara elcykel på full effekt med full trampförmåga.

Kreatur, vatten och blommor...  favoritmotiv för tant.

Och så denne härlige lille kille förstås.

Har jag dravlat klart för idag nu? Yes!

Gardiner

-Oj, utbrast jag, då vi åt lunch, Jag har inte satt upp sommargardinerna i år!

Ojojoj, vad är det som har hänt? Tiden har gått och jag har inte bytt gardiner i köket, sedan 2017 var alldeles nytt. Nu är det ganska så medelålders redan.

Byte av gardiner sker sällan nuförtiden, Uppsyning av förnsterförhängen har inte skett på ett antal år.
Fast å andra sidan... det finns en del att välja mellan.

När huset var nytt, så var det farmor/svärmor Ingrid som fixade gardiner till alla rummen. Med tyg inköpt till extrapris hos Ludvig Svenssons i Kinna. Det där företaget som Palme gjorde känt på sin tid. Det gällde att ha kontakter, och en sådan fanns på den välkända tygfabriken.

I "stora rummet" hade vi tunga gröna sammetsgardiner. Vem har sådana hemska saker idag? Vem har förresten ett "storarum"/"finrum"?

Sedan kom gardinerna som man kunde dra ihop med rynkband, så att det blev fina draperingar. Farmor sydde de första, sen testade jag... och lyckades. Och testade sedan att sy lite konstiga former av gardiner. De flesta har jag kasserat för länge sedan.

Senare års gardiner har blivit raka kappor, med eller utan sidgardiner. Absolut mera användbart och tidlöst, än en massa konstigheter med volanger och draperingar.

Sommargardinerna, med tillhörande bordsdukar/ smådukar fixades fram efter lunch.
Byte av gardin i annat rum än i köket, kändes inte aktuellt.

Aldrig att jag lägger märke till gardiner, om och när jag besöker någon. Lika lite som C-E lade märke till dagens gardinbyte.
Ser dock ganska ofta att yngre personer inte alls använder gardiner. Stora ljusinsläpp med gröna växter på fönsterbrädan, är snyggt tycker jag.  Saknar inte gardinerna ett dugg. Har av och till tagit bort gardinerna i de mest krukväxttrivsamma fönstren. Helt ok.

Nä, gardiner är inte ett dugg viktigt, egentligen.... men har man nu gardiner med sommarblommor på, så är användadet av dessa ett sätt att göra köket mera somrigt.... absolut!

Dukar tycks också ha försvunnit hos många yngre personer. Tänker på alla de dukar som jag virkat eller broderat under årens lopp. De används inte så mycket här heller, för jag gillar farmors/svärmors vävda "löpare" mycket bättre.  Hoppas att någon vill ta över dem, då det blir aktuellt. Det är svårt att slita ut dukar....

Segeldukar syntes på långt håll, då vi var på beachen igår. Någon regatta utanför Halmstad, tycktes det.
Det var ganska så gott på stranden, och då vi passade på att ta oss ett dopp innan vi gick därifrån, så var det ganska så ljummet i vattnet.

Det blev ingen övernattning i stugan denna gång heller. SMHI lovade ju dåligt väder idag..... men det löftet höll de inte... idag har det sannolikt varit lika mycket sommardag vid kusten som här. Dessutom förutspådde ju det tydliga solhalot att det skulle komma regn. Men inte spelar det så stor roll att vi missade en fin dag vid kusten,  sommargardinerna kom ju upp här hemma.

Rundor

-Vi kan väl gå rundan, tyckte jag. Det var sannolikt söndagseftermiddag och jag var i tioårsåldern.
Rundan i min barndomsby var väl dryga två kilometer, men kunde ta timmar att ta sig runt med mamma och mormor. Dels gick de osannolikt långsamt, dels fanns det alltid någon man kunde titta in till... och kanske få kaffe och kakor på söndagseftermiddagen.
När jag kommer till min brors hus, mitt barndomsställe, så går jag ofta rundan.  Numera går den på en dryg halvtimme, och då har jag ingen brådska i mina steg. Att titta in till någon, det är inte att tänka på... sån´t finns inte idag. Hembakade småkakor, det är en raritet.

Förhoppningsvis kan man träffa på någon som befinner sig utomhus när man går en promenadrunda, och byta några ord med dessa.
Så blev det på dagens promenad... på en av alla rundor med utgångspunkt från vuxenhemmet här i Stockremma.

En stor del av den promenaden går längs landsvägen. Den är inte så rolig. Speciellt när det är en hel trafik.
Idag kom det en bil som tycktes köra mot mig.... den personen var inte körkortsduglig, den höll inte ut ett enda dugg. Ansåg väl att gångtrafikanter skulle hålla sig på dikesrenen....

Av trafikanter finns det  många varianter. På flera av den senaste tidens bilrundor, har vi hamnat bakom personer som tycker att det är ok att köra tio kilometer under hastighetsgräns. Visst är det ok, men då får man flytta på sig om det kommer någon bakom.

Efter landsvägslunken kommer man in i en björkallé som så småningom leder till betesmarker för kreatur. Genast blev rundan en trevlig runda.

En gård, med två boningshus, ligger längs rundas vackraste del. Alla gårdens invånare var utanför dörren. Trevligt att få en pratstund med såväl pensionär som baby.

Det är sällan man ser tre generationer på samma gård numera. Det är synd, för den äldsta generationen har så mycket kunskap - och tid - att ge den yngsta. 

Tänker på att i mitt barndomshem, så fanns mormor tills jag var arton år, morfar tills jag var tolv. Jag tyckte verkligen om att vara med dem, den bästa i mitt liv anser jag vara min mormor.

Idag så bor mor och farföräldrar ofta på rejält avstånd från sina barnbarn. Vid närmare eftertanke... ja, det är allt lite synd. Men så är det idag.....

Dagens runda nummer två... eller egentligen nummer ett, förmiddagsrundan... det blev en runda med bil. Vi behövde köpa ny torkvinda, den gamla hade sett sina bästa dagar.

Gislaved är bra samhälle där finns det mesta. På Jem & Fix, inhandlades tvättorkargrejer och i en mera centralt belägen affär köpte vi lite monopolbelagda varor.

Två cacher tänkte vi logga, när vi ändå befann oss i trakten. Treudden i Horsamo var den första. En forntida kultplats, vars riter vi inte vet så mycket om. Stenarna ser ut att vara treudden, men det är delar av en domarring. Treuddens upphöjning skymtar i bakgrunden.
Detta var verkligen en plats att visa upp... och även "burken" var välarbetad.

Vägkanterna uppvisade en  ström av vackerhet, längs alla små vägar. Idag var det läge för en bilrunda!

Båraryds badplats var nästa cachemål, men det sket sig... för där var "burken" borta. Bara omgivande stoppning fanns kvar....

Det blåste ordentligt, så det fanns inget badsug idag. Konstaterade att badplatsen i Båraryd var riktigt fin. Den hade t.o.m en handikappramp ut i sjön.

Planerade att handla lite favoritaffären Tempo i Hestra, Tog småvägar/grusvägar och upptäckte byar vi aldrig tidigare hört tals om.
På ett ställe stannade vi till, för det väste så många annorlunda blommor i dikesrenen.

På bara några kvadratmeters yta växte hundratals "Jungfru Marie nycklar".

Undrar vad det fanns i marken just där, som gör att det blir sådana mängder  av blommor?
Någon som slängt ut en massa överblivet kalk från något antiförsurningsjobb? Min idé. Jag kan inte bättre än så. Någon som vill förklara?

Häftigt att vi har rena alpvägar bara några mil hemifrån. Vägen mellan Hestra och Bösshult går, under en sträcka, i serpentiner.

Under gårdagen gick rundan runt halvön "Hyltenäs kulle"... eller Seatons kulle, som den också kallas.
Förmögne George Seaton lät under nittonhundratalets första decennium uppföra ett jaktslott på kullens topp. En slott som brann ner på tjugotalet, och där enbart murresterna finns kvar.

Geocachingrundan gick i sjönivå, och den gick till tre fjärdedelar nära Öresjöns vattenspegel.
En fin runda, genom främst bokskog och ekskog. Vi hittade de flesta burkarna... och då är vi nöjda.

Uppe på kullen har Marks kommun fixat till så att det är öppna och lättillgängliga ytor.
Fin natur även här, lite känsla av att vara nära Vättern och Omberg....där jag gick en runda i tisdags...
'

Utsikten var det absolut inget fel på.
Till Seatons kulle kan man absolut göra en utflykt. även om man inte är geocachare.

Längs vägen till/från halvön så fanns det ett par fina bokalléer. Tjusigt! Trolskt!

En mystgömma fanns utlagd mellan de båda alléerna. Vi velade omkring en lite stund, men fick snabbt sällskap ( och hjälp) av denne man. Någon som vet vem det är? Lite kändis i geocachingkretsar, tror jag. Anjou. Har läst kodnamnet i skattskrivningslistorna flera gånger. Lite skitsnack... och seriössnack... om geocachare och geocacher blev det. Nästan ett minievent!

Tog en runda i trädgården efter dagens promenadrunda. Det är fint i både trädgård och i naturen i stort just nu. Även om man ... som så ofta.... längtar efter lite mer värme - för min del 22 -24 grader och cumulusmoln på turkos himmelsbakgrund - så tycks naturen gilla det lite småkyliga väder som råder.

Den blå riddarsporren från förra årets rea på Plantagen i Malmö, har i år blivit till två rejäla blomställningar.
Kusinen, den vita riddarsporren, den som kom med på köpet när vi flyttade plantor från mördarsniglarnas hemvist i Skärhus, Önneköp, den har ännu en bit kvar till blomning. Tyvärr tycks den inte blomma lika rikligt i år, som den gjort tidigare år.

Har tänkt på det, att vi hade en osannolik tur som inte fick med några spanska skogssniglar... vi har ju tagit många olika växter från den paradisträdgården... En paradisträdgård, som sannolikt är ganska igenvuxen vid det här laget....

Digitalis, tycker jag är fina. De finns ju  spridda lite här och där, men jag ville ha några här hemma i trädgården också.

Sådde frön för... tre-fyra år sedan. Det är generation två som blommar nu.

Vallmon som håller sin kronblad länge, den har jag fått genom en bloggbekant. Hon skickade frön förrförra hösten. Förra året blommade det något, i år blommar det mycket. Tycker att de är jättefina.

Kärsmerbärroten hämtade C-E hos sin morbror i Väröbacka i höstas. När vi hälsade på dem i augusti, så  hade de flera buskar som såväl blommade, som hade helt underbart vackra fröställningar.
Ville gärna ha en egen buske. När jag, av annan anledning, skulle söka på invasiva växter, så fanns just kärsmerbär med där. Hu, ska denna växt ta över hela trädgården? Får hålla ordentlig koll, för fler invasiva växter än kirskål ( som inte ens anses vara en sådan slags växt) vill vi inte ha.

Jag läste just ett gammalt blogginlägg, där jag besökt kaprifolrika trakter av Halland, och önskade mig en sådan buske här hemma. Jag tror att det var samma år, fyra-fem år sedan, som C-E tog med två små revor av kaprifol hem från ett geocachinggömmarställe.
Han satte ner de torra revorna i samma jord som där ett litet päronträd redan var planterat. Det skulle väl ändå inte bli något av de torra växtdelarna.
Så fel man kunde ha... det tog sig riktigt ordentligt, och idag ser det ut som om kaprifolbusken ska krama ihjäl det lilla - icke fruktbärande päronträdet. Tror inte ens det blommade i våras.... det tycks som om kaprifolen redan vunnit kampen om denna del av trädgården.

C-E tog ockå en runda i trädgården. Trädgårdsmarodören Sork var infångad och tillintetgjord. 

Lade ut bilder på både FB och Instagram angående denna händelse. Aldrig har någon fått så få gillanden....Katterna gillade dock fångsten. Sorken räckte ett skrovmål för både Fritz och Freddie.

Mossig

Blommar mossnycklarna ännu. eller är de redan överblommade?

Förresten.... är det rätta namnet mossnycklar? Det finns ju en sådan mängd olika orkideér.
Av någon anledning är många av dem uppkallade med tillnamnet "nycklar".

Sumpnycklar skulle den kanske också kunna benämnas. Detta enligt den virtuella floran. Men varför "nycklar"?

Det sistnämnda får jag inget svar på enligt teknik googling. Däremot får jag veta att det fortfarande  är en art orkidé som man inte vet så mycket om.

 
Storstadsfolket kanske inte så gärna ger sig ut i de tunggångna mossmarkerna. Vad vet jag?
En generalisering från min sida om storstadsfolkets kynne.

Läste färdigt Guillos sista-senaste del av Brobyggarna idag. Jan Guillos egen uppväxt på femtiotalet, handlade det om.  Hans fina överklass kontra medelkalssen och underklassen. Undrar hur man såg på en bonnunge på den tiden? Paria, under underklassen?
Jag kände mig lite ledsen efter att ha läst om överklassens människosyn.
Odugandes.

Myrliljorna var också på gång. I år blir det många av dem. Ett gult överflöd, som lyser upp  mosslandskapet. Tror att vi inte är så många som njuter av det vackra blommande mosslandskapet.
Man vet inte om att det finns, där bortanför allfarvägarna. Många bryr sig nog inte.... det är jag som är blomnörd.

Orkidéer anses vara förnämare växter än många andra.

Precis som Jan Guillos överklassfamilj.
Heltokigt, båda delarna. Växt som växt, människa som människa.

Fast jag ser ju ner på kirskålen, jag, liksom på våtarven. Inte för att det är fula växter, utan för att de ställer till besvär för mig, där de tycks trivas så bra i mina blomsterland och i mina grönsaksland.

Ställde underklassen till besvär för överklassen? Näppeligen.  Tvärtom, möjligen. Eller kanske levde man helt i skilda världar.

Skulle mossnycklar kunna bli besvärliga? Ja, att ta sig fram till. Tänkte på skidåkaren Pär Elofsson, han som förlade sommarträningen till mossmarker, då jag, med viss möda, klafsade ut till orkidéöarna.

Det finns gott om mossorkidéer i år, och de står just nu i sin vackraste blomning.

Visst är de granna, de lilaröda blommorna. Men det finns det mängder med blommor  som är.

Är det skillnad på folk och folk, även idag?
Alla är lika mycket värda, sägs det i världsförbundets mänskliga rättigheter.
Inte heller, bara ett spel för gallerierna, precis som så mycket annat är idag.
Hela tiden, överallt, gör människor skillnad på de människor som anses viktiga och mindre viktiga.

I skolans värld också?
Jag tror att jag inte är ensam, att mer eller mindre medvetet göra det.
Tror att väldigt mycket är omedvetet, men jag hymlar inte med att  det händer att endel elever behandlas annorlunda än andra.Beroende på vem de är.... och hur de är.... Mest det senare...

Jag tror inte att någon blivit missbehandlad dock. Jag tror heller inte att överklassen medvetet missbehandlade de som stod lägre i rang. Man brydde sig inte bara. Man var i olika världar.
I skolans värld befinner man sig på samma arena, men ändå på olika plan. Alla måste dock behandlas på bästa sätt på den nivå man är.

Men visst påverkan föräldrar engangemang, även negativt sådant, i viss mån hur man behandlar olika saker angående eleverna. I mitt fall gäller det mest hur uttömmande omdömen jag ger. De som jag vet bryr sig, de lägger jag ner lite tid på.... för dem som jag (tror) inte kollar, så blir det ganska så magert....

 
Den mossiga lärarinnan lever kanske med en fot i en svunnen tid, även om hon tror att hon hänger med.
I går läste jag ett "klipp" på FB, där någon nytänkare ansåg att lärare som inte redigerar wikimediaartiklar eller vet vem Therese Lindgren är ( vem f-n är hon,orkar inte ens googla för att kolla), är förlegade som lärare.
Så då är jag väl det. Och på mossen blommade orkidéerna för fullt!