Tryckta tankar

På söndagar har vi två morgntidningar, BT och GP. Båda två är BRA tidningar, som rapporterar och informerar på ett sakligt och intresseväckande sätt.

I BT kunde mea läsa en intervju med Gert Fylking. Han är absolut ingen av mina favoriter, han ger ju intrycket att var en rätt nonchalant människa. I intervjun framstod han som människo-människa - och det är vi väl alla, även om vi döljer det bakom olika fasader. I slutet av intervjun fick han frågan vilken komplimang som han tyckte var den allra finaste. Svaret blev: - Jag litar på dej.

Jag stannade upp i min morgonläsning och funderade över detta svar. Jag är blåögd och dum och tror alla om gott.... men ändå slog det mig ..... visst är det bland det finaste man kan vara och kan delge sina medmänniskor: Att vara och bli litad på!

-Dej litar jag på ... kan man få en finare ynnest.

Tanken gick också till den gång jag inte stod för det jag var litad på att göra. Det var snart tjugo år sedan och jag hade lovat baka en kaka till musikskolans konsert - där döttrarna var med. Någon sa till mej att det kommer att bli alldeles för mycket kaffebröd - och då struntade jag i att baka. Skämdes något förskräckligt när den som litat på mig talade om att hon blev besviken. Skäms fortfarande när jag tänker på det.

En absolut skitsak - men jag var inte pålitlig ... och för mig är det en synnerligen negativ beteendeform.

Inom e-twinning knyter man bekanskaper som lovar var med i projekt. Sen händer det ingenting mer. Det är riktigt tråkigt. I vårt projekt "A little work of art" så anslöt sig sex olika länder. Två har inte gjort mer än anslutit sig, ett har inte följt planen. Så vi är två-tre länder kvar - mest jag och Ingrid i Slovenien.Plus en polsk gymnasieklass.

Hoppas att vi kan ragga upp lite fler medarbetare i Seville - vi har ju stor del av vårterminen att jobba på.

I GP kunde man läsa om kroppsspråk och viktigheten att se glad, positiv och medkännande ut. Det kan man komma långt med i en grupp. Där fick då (ibland) negativa jag något att tänka på.... För visst blir man mer omtyckt om man är positivt sinnad.... Men jag måste lägga in två små protester: Det positiva får inte vara påklistrat och oäkta. Man behöver inte alltid hålla med, utan säga vad man tycker, och ändå kunna ses i en positiv dager.

Man tog också upp hatkänslan i GP. "Hat uppstår när någon som man har en nära anknytning/ gott förhållande till , sårar en djupt och sedan inte tycks bry sig om detta."

Jag har väl inte känt hat så många gånger - men i det fall jag gjort det, så var denna förklaring verkligen mitt i prick. Orden fick mig att fundera på varför vi människor sviker varann så ofta, trots att vi egentligen litade fullt och fast på varann. Varför kan vi inte försöka hitta tillbaka till varann, i stället för att, i vår besvikelse, hata, såra, baktala, göra illa.

I GP kunde man också läsa om de snöflingor som just nu faller utan för mitt fönster. Att vattenmolekylerna dras till varann och bildar sexkanter ( ev. tre eller tolv) och att det i varje spets fastnar kondens som ger varje flinga sitt unika utseende. Att flingan går sönder på marken och blir till ett pulver ... att under viss temperatur flingorna blir till sexkantiga cylindrar, som nålar, och att det är nar man trampar sönder dessa som det knarrar under skorna. Dessa "nålar" har också positiva och negativa laddningar som gör att minimagneterna dras till varann och gör att snön känns och beter sig på ett visst sätt.

Intressant! Man blir aldrig för gammal för att lära!

Nu ska jag skriva anvisningar till de pojkar som valt att inte vara med i Schoolovision 2010- och i stället ska skildra musik och musikmakare från olika epoker i Power point. Tycker att det är bra att åtta killar talat om att de inte tycker det är så kul att träna in en låt och sjunga, sjunga. Jag litar på dem att deras PP ska bli intressanta och välgjorda. Mer kan jag inte göra - och känner jag mina härliga elever rätt, så räcker det långt.

Fönsterfågelflukt

Fina fåglar kom denna fågelräknardag till vår fågelfrörestaurang. Kändes rena julstämningen att äntligen se tre herrar domherrar smaskande frö tillsammans med ett antal gulsparvar. Har hört att domherrarna infunnit sig på andra fågelrestauranger i byn, men tills idag ratat vår frö-bar. De stannande bara en stund, våra fröer var tydligen inte smakfulla nog - men de blev i allafall kvar så länge, att jag hann ta några bilder.

Denna vackra men kalla dag har fått bli en inomhusdag. Frusenheten och olustigheten under veckan har lagom till helgen övergått i en ordentlig snuvförkylning. Bra att den kom till helgen - det är så jobbigt att jobba och vara så snuvig - för en liten snuva håller ju en knappast hemma från jobbet - speciellt när man vet hur besvärligt det är med vikarier.

Var ute och inomhus en stund i bilen., Var i "tantaffären" i Gällstad och köpte en tunika som skulle kunna funka som klädsel på "galamiddag". Femtiosex år gammal och så löjlig med att ha "passande" kläder. Jag borde skämmas - och börja jobba med min självkänsla.

Handlade i ICA-affären i Gällstad. En jättetrevlig butik. Lagom stor- och trots att affären var av det mindre formatet, så hade de allt det som jag behövde. Gillar verkligen de lagom stora småortsaffärerna.

Har gjort matteläxor för två veckor framöver. Jag brukar alltid göra dem själv - instället för att använda läxbok. Detta enligt elevernas önskemål. En matteläxa måste innehålla lite utmaningar - vilket sällan eller aldrig matte-läxboken gör.

Funderar på bidrag till Schoolovision 2010. Hade först tänkt "Ring, ring" - men den kostar alldeles för mycket för att på rättigheter till. Mailade till Andreas Carlsson, eftersom eleverna ville sjunga "Higher", men har inte fått något svar på en vecka. Divigt - tycker jag.

Så jag skulle kunna tänka mig någon glad svensk vår eller sommarsång...... Och tycker fem-sexorna att det är för töntigt , ja då har jag ju två-trean att jobba fram ett bidrag tillsammans med. De gillar fortfarande att sjunga enkla sånger..... och faktum är att det gör fem-sexor också... bara det att de är för "stora" för att erkänna det.

Tack alla som önskat "krya på dej" på Facebook. Faktum är att jag har en ganska uppiggande förkylning. Bara det att jag hoppas slippa att bli hes framåt veckan - skulle ju vara förargligt att inte kunna prata med alla vänner, nu när man ska få träffa dem irl. Så det får bli en inomhushelg - och än så hinner jag med en stunds fönsterfågelflukt innan den blå timmen kommer.

Låtande längtan

Idag hörde jag den längtansfulla låten för första gången.Det njutningsfyllda ljudet nådde mig och och la sig som balsam i mina frusna hörselgångar, när jag gick till bilen på skolans parkering idag, strax före halv tre. Herr Talgoxe satt där i den härliga solen och skrek förtjust ut sina första vårrop, Tii, Tii, Tii. Lufttemperaturen var 5 grader minus, men solen den värmde.

Skyndade mig ut med kamera - och i lågskor och jeans - för att hinna njuta lite här hemma. Gick en km bort och samma väg hem, det blev lite kallt om de låren på hemväg. Noterade ändå att solen fortfarande stod HÖGT vid halv fyratiden. Fem veckor e vss - (vintersolståndet) - kollar man solnedgångstiden, så har det gjort en hel timme. Så en stund kändes det faktiskt som hopp om livgivande vår igen.... fast det känns också oändligt lågt dit, då utetemperaturen nu sjunkit till mínus femton. Hur kallt ska det inte bli denna fullmånenatt?

De initiativrika grannarna har bjudit in till grillfest i morgondagens fullmåneljus. Låter vackert och trevligt - men det kan ändå hända att jag står över, bara för att jag avskyr kyla och frusenhet.

Idag var högstadierektorn och hälsade på mina sexor för första gången. Spännande, tyckte dom- och vill börja i Tranemo i morrn. I allafall några. Efter besöket frågade jag mina elever vad det bästa med flytten till T-mo skulle kunna bli. En elev svarade:

- Då slipper man all e-twinning, och han Michael Purves, som bara hittar på en massa.

Så kan det vara, jag har ju alltid trott att eleverna tycker att e-twinning är kul. Men det kanske har blivit för mycket av det goda....

(Michael Purves är Schoolovisions upphovsman - och har hört av sig mycket via mail och också "live", via webbmöten.)

En sak som jag inte trodde att mina stora sexor skulle gilla, var det skräpbygge - inom Grön Flagg arbetet- som vi arbetade med i tvärgrupper F-6 igår. Sexorna är gruppledare - med assistans av femmorna. Ändå trodde jag att de skulle tycka att det var för barnsligt.

MEN jag misstog mig. På fredagar brukar vi reflektera lite genom "Anna-Lenas frågor" och jag undrade idag vad man tyckt om det dryga byggarbetet. Alla tyckte det var KUL och ALLA var nöjda med resultatet. Kul, tycker jag - och superbra att jag trodde fel.

För att återgå till e-twinning, så är det nu klart att Schoolovision kommer att få pris. Enligt senaste rapporten kommer sexton lärare från de deltagande klasserna till konferensen i Sevilla. Ska bli KUL att träffa alla - och vår teamleader Michael Purves. Kommer sannolikt att bli "Schoolovisionparty" på fredagskvällen. På lördagen är det massor av work shops att välja på... och tre olika kan man välja. Min bästa e-twinningkollega, Ingrid från Slovenien, har också blivit bjuden att åka till konferensen. Ska försöka få en stund med henne också, så vi kan planera vidare i våra projekt. "Question of the week" känns vara dags att stänga nu, och i stället skapa ett nytt projekt där elever samarbetar mer direkt.

På lördagens program står det "galamiddag". Och det på en plats dit vi ska bussas. Jag äger inga "galakläder" - och vill ine ha några. Det är bara inte jag. Men lite ångest har jag inför klädseln ... ja, iallafall tills min ena dotter konstaterade: -Det är väl inte så noga vad du har på dej, din gamla klänning funkar säkert bra, lärare brukar ju sällan vara så smakfullt klädda!

Provade den "gamla klänningen" idag - med en väst till. Det år duga!

En ny värld har öppnat sig för mig via e-twinning - både som lärmiljö och som social arena.

C-E får vara hemma när jag är ute och roar mig. Försöker kompensera lite genom att beställa en Londonresa -på påsklovet. Ska se West Ham för första gången..... och så musikaler förstås. Men än är det långt till den härliga våren .... fast lite känning ska jag väl kunna få nästa vecka!

Glömde gratulera

Är inte bra på födelsedagar. Är heller ingen firare. Vill gärna lyxa till vardagen ibland, vara social och så - men inte i första hand träffas för att fira.

Så det är synd om mina elever - jag har nästan noll koll på födelsedagar - vet bara vilka som är födda tidigt eller sent på året. Men oftast brukar det fixa sej ändå, de brukar tala om att det är födelsedag, och det är ju tacknämligt, då jag inser att födelsedagar är viktiga för barn.

På min förra skola, så var det tårta eller liknande varje fredag. Mysigt inför veckoslutet, tyckte jag. På den skola som jag snart jobbat sju år på, så finns inte denna goda sed, och det har jag nog inte riktigt kommit över än.

I stället firar man födelsedagar. Och det är då inte riktigt min grej. Men man får ju ta seden dit man kommer. Så när jag fyllde år i november, så stod det goda fruktpajer på bordet. Till nästa födelsedagsbarn är det så min tur att fixa tårta. Vilket jag inte tänker på.....

Kom att prata om ålder med närmaste kollegan idag.

- Ja, jag fyllde ju år i måndags, sa hon.

- Grattis, sa jag, och sen var det glömt.

På middagsrasten viskade husmor om att vi glömt att fira J. Då gick det upp en talgdank. Javisst, det är ju så vi gör på de här stället ...... firar födelsedagar... och det är min tur att baka.

Genast blir det besvärligt med närmsta affär 6 km bort. Men jag får försöka ta mej dit i morrn och köpa lite ägg och grädde .... och annat smått och gott som passar på en tårta ... och sedan baka en sådan i morrn eftermiddag/kväll.

Och en bra sak kommer ut av min glömska- ÄNTLIGEN blir det läge för efterlängtade, saknade FREDAGSTÅRTAN igen.

Vintervred

Så känner jag mig... trött på vintern... arg på allt detta vita och kalla som omger hela ens existens.

Åkte hem fast barnen inte slutat -de har slöjd. Fryser, mår småilla, är hungrig, trött --- kände att jag bara orkade röra mig på halvfart när jag gick tjugo meter från bilen till postlådan. Bra att få känna på sådant ibland också, med tanke på att jag ofta far fram i mer än helfart mellan olika saker..... Men det är inte kul... och jag skyller allt på den urtråkiga, kalla, kalla årstiden som fryser ner både kropp och själ och som dessutom hotar att komma med ännu mer vinter och skyffeljobb.... Fast de blir man i och för sig varm av....

Ska åka ner ill skolan och ha några föräldra-elevsamtal om en stund. Förr i tiden kallades dessa samtal för kvartssamtal - fast jag har nog alltid haft minst en halvtimme. Sen kom utvecklingssamtalet- och det heter det väl fortfarande - men jag kallar det numera IUP-samtal, för jag ser att skälet till att träffas är att utforma en IUP ( individuell utvecklingsplan) för eleven. Vilket ibland funkar bra- andra gånger blir det bara pannkaka av de planerade gemensamma krafttagen. Elever som jobbar bra tycker jag inte behöver någon krystad plan... de utvecklas ju ändå.... förresten, det gör väl alla på sitt sätt. Har nog aldrig haft någon elev som inte utvecklats till en person som kunnat skapa ett bra liv ( vad man kunnat se utifrån) och detta helt utan skrivna planer. Tanken är nog god.... men det måste vara genomförbara planer man jobbar fram, både för lärare och elev. Få se vad det kan bli idag..... det svåraste är när inte eleven/föräldern har alls någon idé om vad utvecklingen ska bestå i - och när mina idéer heller inte slår väl an..... då känns de här samtalen bara riktigt jobbiga..... ja, det känns som man vänder ut och in på sig själv - men utan att det nyttar något till.

Får väl sitta med jacka och mössa på i skolan, där är också otillbörligt kallt.

Schalettmössor bärs numera av nästan alla sexor ... bra att ha som polo, om inte annat, i kylan. Häftigt att få till så många olika mössor av olika restgarner. Ska försöka sticka några till, det var någon som fick välja sist som inte blev nöjd.... vilket jag kan förstå. Skulle vara kul att sticka 50-100 olika mösor och ge sig ut på nå´n marknad fram i höst..... Tror att det skulle gå jättebra att sälja..... Speciellt de som är av lite dyrare garn är superbra - varma och sköna - både kring huvud och hals.

"Schoolovision 2009" är nominerat till pris i Sevilla. Inte ett dugg överraskande. Tyvärr har jag inte hört något om "Question of the week", så den kom väl inte med i den slutliga omröstningen. Tycker egentligen att alla priser som finns i alla möjliga sammanhang är lite galet. Det finns så mycket bra som görs i det lilla, och som håller minst lika bra klass som det storstilade, väl synliga. Så det slår lite fel, det där med priser. Men visst ska det bli spännande att sitta i Sevilla och vänta på orden " And the winner is.......Schoolovision". Katja, från Österrike, mailade just om att vi måste ha en Schoolovisionfest, alla vi som varit med i projektet och som kommer till Sevilla om en dryg vecka. Det ska bli kul!

Ska bli skönt med minst 12-14 plusgrader där nere vid Medelhavet. Den konferensen kunde väl vara en vecka, i stället för bara tre dagar.

Än så länge känns kylan och snön som rena rama fimbulvintern.

Frusen fru-fröken

Kallt ute, kallt i kroppen. Idag får det bli en tidig kväll i sängen.Förhoppningsvis så är värme och ork tillbaka i morrn..... eller också får man ta och stanna hemma nå´n dag. Det går ju det också... trots att man tror att man är oersättlig! Godnatt!

Vargvinter

Lockades förstås ut av det fina vädret igår eftermiddag. Helt ljuvligt - trots att jag, sedan londonbesöket, endast går ut i vinterväder under protest. I går blev protesterna så ljumma, så att längtan ut segrade. Idag gäller protesterna igen....

Vandrade in mot Moghultsbyn, och längst bort i allén rörde sig ett gråaktigt hunddjur. En varg! Superspännande! Djuret stannade i sin ända av allén - jag i min. Sakta rörde vi oss mot varann... det kändes i magen..... skulle djuret anfalla mig..... hur gör en varg om anfaller människor - hugger det i strupen. Jag drog upp dragkedjan på den röda skiddressjackan, så långt jag kunde.

Men ... är inte vargar skygga ....? En del vargar kan säkert få fel på den instinkten .... kanske är den då ännu farligare......

Som tur var vände djuret och försvann.... Jag kunde andas ut.

Några hundra meter längre fram träffade jag på det grå hunddjuret igen. Den var mer intresserad av en urinfläck på vägen än av mig. Skygg var det minsta den var, jag kunde med lätthet närma mig och klappa den. Dessutom hade den radiosändare runt halsen - ja, hade man träffat på den hunden för trettio år sedan, så hade man varit säker på att det var ett hund-ufo.

Så det kan bli .... vargskräck för ingenting ... är det därför man skjuter mer vargar än som behövs - oc dessutom utan urskiljning?

Hörde för några månader sedan en lokalradiointervju med en kvinna som sett en varg utanför Ulricehamn. Hon berättade med bestörtning om sitt möte med den fruktansvärda besten.Vargen visade sig vara en blandrashund som rymt hemifrån.

Ganska otroligt vad okunskap och mediauppmärksamhet kan skrämma/påverka.

När jag var barn/ung så var UFOs ett av de mediala skrämselobjekten. Idag hör man aldrig talas om UFOs ... vi har tillräckligt med jordiska skrämmande förskräckligheter.

Gårdagens promenad blev lång och jag skickar härmed också en ros till Per som sett till så att det var plogat, hela rundan kring järnvägen. Dum var jag, som istället för de utmärkta inläggssulorna från sportaffären, testade billiga dito inköpta i Ullared. Åtta km Ullaredssula blev synnerligen irriterande för den känsliga vävnaden kring hälsporren. Dumt, dumt av mig.... men så har det onda gett mig anledning att stanna inne hela dagen - och vänta med belastning till kvällens gympapass.....

Snöskatan fick jag också med på bild, ätandes vinteräpplen ... ja, så måste väl äpplena som sitter kvar hela vintern kallas....Dessutom tycktes vinteräppleknoppar vara goda....

Skyltarna som välkomnar till naturreservatet såg ut att höra hemma i fjällvärlden.... men de återfinns precis invid kust-till-kust banan i södra Västergötland. Välkomna hit att spana varg.... man behöver inte ha så stor fantasi för att känna lite vargskräck denna vargvinter.