måndag 10 maj 2010

Tonårstrött


Läste på Facebook att en av mina kollegor ute i vårt land kände för att starta ett café. Jag kände direkt att jag ville hänga på. Tänk att få göra goda smörgåstårtor, smörgåsar, baka gott bröd, goda bullar och stora feta goda kakor... och servera detta till någon som tycker om det jag gjort.
Låter fantastiskt denna dag, då jag faktiskt känner mig rejält tonårstrött.
Det är ju en naturlig process, det där med puberteten, och jag har glömt hur det var, trots att jag gått igenom denna process tio gånger.
Det är ju så när man har sexor, de goa ungarna som man tycker att man känner så väl, förvandlas helt plötsligt till negativt ifrågasättande, otrevliga och provocerande monstervarelser. Jaja, jag tog väl i vad det gäller det sista ordet ... men det ligger något i det. Om man jämför med hur de varit under nästan fyra år, jag har verkligen tyckt att mina elever varit toppen, fantastiska, skitbra.

Har ju många gånger tänkt att det skulle vara kul att börja jobba på högstadiet. Men dagar med tonårstrots och tonårsseghet, så frågar jag mig hur någon orkar jobba i 7-9an.
Nu är det ju långt ifrån alla som förvandlas till det negativa, de allra flesta fortsätter att vara jättebra ungdomar, trots att puberteten inträtt. Men det räcker att det finns en eller två som gillar att störa ordningen i klassen, för att det ska bli tråkigt att jobba. Helt enkelt för att dessa provokatörer "suger så" ... för att använda ett uttryck som jag tycker är mycket värre än de flesta svordomar ... därför att den har en så negativ attityd.

Fyra veckor kvar - och jag ska verkligen försöka jobba på att visa hur bra jag tycker att de positiva ungdomarna är.... med risk för att provokatörerna blir ännu mer provocerande.


Jag är ju den som säger "javisst", "det ska jag fixa", "det kan jag göra", "det ställer jag upp på". .... Kom på idag, att folk är så vana att jag alltid finns tillhands, så att de inte räknar med att jag också behöver avlösning nå´n gång. Och när man inser detta, ja då blir man ännu mer trött.

Så ett café vore en bra grej ...... väljer man att äta något gott för att man själv vill, ja, då ger det uppskattning tillbaka. Och då blir caféägarn glad och nöjd, och bakar ännu godare kakor och gör ännu mer sofistikerade smörgåstårtor och pajer....


En riksomfattande cafékedja öppnad av vår- och tonårströtta utbildare, kan det vara något. Men vem hittar till Grimsås.... fast med GPSen och bra reklam så fixar det sig säkert.

3 kommentarer:

  1. Jag hänger på de riksomfattande kaféernas gäng. Jag har ju mycket av Ullaredstrafiken som rullar här förbi =)

    Visst är det lite tonårstrots och jobbigt ibland ...men allt det andra väger upp dessa dagar. Du är väl en inspiratör och kunnig pedagog så du skulle klara även de åldrarna med glans.

    Jag har också börjat att räkna ned!

    SvaraRadera
  2. En cafékedja tycker jag är en bra idé. Små caféer med hembakat är populära bland motorcyklister. Kommer en, kommer snart alla.

    Visst börjar vi räkna ner lite. Särskilt när man ska lämna sina elever vidare. Skönt att det inte är långt kvar på terminen.

    SvaraRadera
  3. det låtar bra...hmmm va gott det ser ut...hehehe

    SvaraRadera

Tack för dina tankar!
http://bloggkartan.se/registrera/7470/grimsaas