Adventsankomstandhämtning

Måste bli en tautologi det där- Adventsankomst. Betydelsen av ordet advent,  det är något som jag kommer i håg från min egen skoltid, då kyrkan och skolan var nära förenade, och då vi hade kristendomskunskap varje fredagsmorgon....Ja, det blev så småningom religionskunskap....men det var ändå viktigt.

Naturligtvis trodde vi barn att advent betydde väntan, för hela advent var ju en enda lång julklappsväntan... Men på den tiden hände det sig att man nogsamt fick veta att det är Jesu ankomst, till Jersualem vid påsken... till Betlehem vid födelse, som det handlar om. Inte väntan på tomten!
Visst nämner jag detta årligen, även i min egen gärning. Men det känns som att hälla vatten på gäss, ingen kommer ihåg från ett år till ett annat.

Vilket osökt kommer mig att tänka på två saker:
1. I veckan så välsignade vår överhet, Skolverket, elevernas möjlighet att gå till kyrkan i adventstid. Iallafall om besöket kunde hållas objektivt.  I något Tv-program, vet inte vilket, kommenterade Sverker "Plus" Olofsson detta, genom att anklaga ärkebiskopen för att han inte tyckte att det blev riktigt rätt ur kyrkans synvinkel, om barnen kom till helgedomen utan att man hade möjlighet att tala budskap och om man var tvungen att analysera vilken negativ inverkan på eleverna, som en viss psalm kunde ha. Sverker "Heldum" Olofsson tyckte att det var fel inställning från  kyrkan och tyckte att man verkligen missade chansen att fylla sina rum med barn, nu när det goda Skolverket hade gett välsignelse till detta.
.... medan jag gnisslade tänder av ilska....

2. Så här i bedömningstider, så är det ju elevernas kunskaper och förmågor man ska bedöma. Men vad är kunskap.?Är det det som man kan direkt efter en redovisning eller är det det som man kan en månad senare.?Om man ska bedöma efter en tid, ja, då blir det nog F för många....
Förmågor kan man förstås utveckla, men mycket, mycket har man med sig från början. Vore det inte schysstare att bedöma utveckling av förmåga?
Jag blir så trött på det här med bedömning, nu har jag bedömt allt utom historia, för det området är vi inte klara med än. Om min bedömning inte är bra, så struntar jag i det. Jag har gjort så gott jag kan och i skolan måste undervisning vara det primära. Det ska dessutom vara en lustfull undervisning, inte bara en undervisning som ska bedömas hela tiden.
Faktum är att jag inte tror att Skolverket riktigt vet vad de sysslar med och vilka konsekvenser denna okunskap får för många  stressade lärare och elever.

Mina sexor hade en trevlig förmiddag idag. Genom Kulturrådets satsning "Skapande skola" hade man möjlighet att jobba med en konstnär under två åttiominuterspass. Man gjorde tittskåp av återvunnet material. Blev super, superbra! Ska visa här på bloggen så småningom.
I morgon är det femmornas tur att vara med om samma roliga kreativitet.

 Kom hem innan mörkret hade lagt sig ordentligt. Tog en promenad  till Krokabackens topp, tur och retur. Riktigt gott att komma ut och röra sig... måste verkligen se till att det blir tre-fem kilometers promenad varje dag, nu när jag inte tränar på annat sätt.Det är helt enkelt en nödvändighet att röra på sig, för att man ska må bra. Och ärligt talat..... jag tror att det räcker med snabba promenader för att må-braandet ska infinna sig.

 Träffade på Carro och nya valpen Inez. Full fart i snön var det. Fast man blir trött snabbt när man är liten, det berättade Caroline.
Carros mamma var förresten och lämnade en välkommen födelsepresent alldeles nyss. Den sedvanliga. Två julstjärnor att ha i köksfönstret. Vilket fick mig att göra julfint i fönstret. En röd elljusstake upphämtades från källaren och placerades mellan de fina röda bladväxterna.
Annars hade jag tänkt ta mig lite adventsankomstandhämtning i eftermiddag, och vänta med att plocka fram adventsattiraljer tills i morrn. Nåja, jag har att göra i morrn med att göra fint i alla fönster och på alla bord....

Katterna är innekatter så här års. Fransson och Fredrik var ute under de fyrtio minuter som promenaden tog,  och de ville mer än gärna in i stugvärmen igen när  möjligheten gavs. Fritz går bara ut och gör sina nödvändigheter direkt på morgonen. Därefter stannar han inne hela dagen. När snön snart ligger djup och det inte finns någon lös toalettjord att krafsa i, ja, då blir det nog till att göra nödvändigheterna på sandtoan här inne.
Nä, vintern är ingen höjdare. Flera av mina elever är helt av samma åsikt. Men det är bara att bita ihop, bara tre veckors nedräkning tills det vänder. Tills dess firar vi advent! Det är en ganska mysig tid!

Femfemman fyller fyra fler....

Snart fyra år sedan jag började blogga... femtiofem år gammal. Därav det mindre smickrande bloggnamnet...
Samtidigt måste jag erkänna, att jag för fyra år sedan hade så låg självkänsla att jag såg mig som en femfemma. Faktum är att det gör jag inte längre. Mycket tack vare alla positiva kontakter och möjligheter som jag fått via sociala medier.

Förra blogginlägget var lite för bedrövligt för att få stå som sista inlägg. Blev väl kanske lite för mycket tycka synd om mig själv....För det är inte ett dugg synd om mig.

Började födelsedagsdagen med att göra något som jag tänkt göra sedan i somras, nämligen att rengöra kyl och sval. Idag blev det av, gissa om det behövdes. Mycket plats blev det också, då det var läge att slänga en del.

Åkte med C-E till T-mo för att handla lite av varje och när vi kom hem, så tvättade och städade jag bilen. Vilket också behövdes.
Därefter blev det en promenad med stavar och väst runt Mods. Jättegott att få upp både andning och värme lite.... Efter dusch lade C-E om såret på benet, både jag och han tyckte att det såg ganska så bra ut... iallafall bättre än någonsin..... få se vad sköterskan tycker på måndag.

Vad jag vill säga med denna redogörelse för dagen är att jag tycker att intåget i det sextionde levnadsåret känns ganska bra...Det är skönt när man blivit så här gammal för man behöver inte vara bekymrad för att bli gravt medelålders, det är man redan. Och får man vara någorlunda frisk, så är det femton-tjugo år till ålderdomen.... och det bekymret tar vi då.... nu får man se till att utnyttja övre medelålderns möjligheter.

Igår var vi i Jkpg och kollade på "Ljust och fräscht" med Lindström och Schyffert. Föreställningen var i Kinnarps Arena och valet av lokal, det är en av två negativa saker jag har att säga om föreställningen. Vi satt högt upp, de två figurerna där nere var långt borta och så var stolarna alldeles för dåliga för att sitta över två timmar i sträck i. Ryggen på gamla tanten sa ifrån.
Den andra negativa saken var svordomarna som ibland ingick i varje mening.Jag fattar inte vitsen med att fylla ut språket med svordomar! Visst, jag använder sådana också.... men det är när jag blir riktigt arg... inte som utfyllnad på ett flytande språk. Usch! Sån´t blir den gamla tanten upprörd av!

Annars var föreställningen bra och framför allt tänkvärd. Vi blir aldrig nöjda med saker, vi vill ha nytt, vi vill ha det senaste.... och när det senaste blir vanligt, då är det statuslöst och då är det inget att ha längre.

 Jag kände samtidigt att vi är riktigt ute, vi som aldrig möblerar om, aldrig byter möbler och inte ens har bytt kök på 33 år. ( Och fortfarande inte funderar på det...)
En klart sevärd föreställning, hoppas att den kommer på TV, det var så många bra tankar och underfundigheter, så jag hann inte ta vara på dem alla.

Kul att komma ut lite också..... ska vi säga som var i London för två veckor sedan.... Jaja, det har vi väl gemensamt jag och C-E.... det är kul att se och uppleva roliga plaster och evenemang.
Det där med att bjuda hem folk, det tog man också upp i föreställningen.... "det ska vi göra bara man gjort det och det och det".... så känner jag det också.... hoppas att jag får tummen ur så att vi får till in real life -umgänge lite mer under kommande år.... det har varit riktigt dåligt med det under de senaste åren, och jag misstänker att det är symptomatiskt för det liv som de flesta lever.

Har fått en kul födelsedagspresent idag....ett "sjö-och hav"-julbord på Höganloft den 19 dec. Det tycker jag låter riktigt gott!  Och passande när det är nära till jul. Vi åt pizza ( jättegod) i Höganlofts bar i går, på väg till Jkpg, under det att vi såg gästerna som kom till det stora julbord, som var framdukat i går kväll. Tycker att det är för tidigt med julbord än, nästa helg kan det vara läge för adventsljus och glögg.... men julbord, det vill jag inte ha än. Inte förrän framåt luciatid, som tidigast. Den 11 dec får vi julklapps-julbord i Mullsjö. Vi var där förra året också... och visst var det god mat... det gäller bara att åta måttligt.

Julen står för dörren, absolut.... På ett sätt ganska så gott... för när man kommer ut genom dörren, på andra sidan jul.... då går det mot vår och sommar....

Eländig, empati efterfrågas

Man känner sig sån ibland..... eländig, alltså.
Ben och förkylning samtidigt.
Fast egentligen är det inte så farligt, orkar man jobba och mår egentligen ganska så bra, så ska man inte gnälla.
Fast jag känner mig ganska låg, det ska medges.

Idag insåg jag hur djupt det fula såret på benet är... eller egentligen, det är väl inte så fult länge, den största delen av hopsyningen har läkt ihop fint.... men längst ner så är det ett djupt hål som läcker vatten.....

Olyckan skedde för fyra veckor sedan i lördags.
Första veckan mådde jag bättre än bäst! Var ute i farten och promenerade en massa. Allt verkade bra, tänkte på lördagen, en vecka efter olyckan att "På måndag kan jag gå på spinning igen och bara ta det lite lugnare än vanligt".
Dagen efter, på söndagen, mådde jag riktigt dåligt... feber, värk i benet, höll på att svimma på natten.
Måndag morgon blev det besök hos disktriktsköterskan och hon kollade såret, såg vabildning och skickade mig till distriktsläkare. Han ( usch vilken människa) tittade knappast på såret, och när han ( motvilligt) gjorde det så tyckte han att det såg så fint ut. Han ville inte ge mig antibiotika, men då jag sa att jag gärna ville kunna åka till London bara fyra dagar senare, så gav han med sig. Benet svullnade upp ordentligt dagen efter, gult var rann ut blandat med sårvätska. När vi reste i väg till London, så var den mesta smärtan borta.... och det onda som fanns kvar, det försvann är benet "kom igång" och gick på långa promenader. Det gällde "att å igång det" vaje morgon.
Såret producerade sårvätska i massor, jag köpte förband och bytte förband många gånger.

Även när jag kommit hem så har det runnit en massa vätska ur såret. I måndags var det dags för distriktsköteska igen. Hon tog bort stygnen och lade om såret. Dessutom ordinerade hon stödstrumpa för att få ner resterande svullnad.
I tisdags var det ny omläggning och återigen en ny sådan idag. Eftersom det fortsätter att läcka rejält ur såret, så tog sköterskan en odling idag, för att vara säker på att alla bakterier är borta.När hon tryckte in topsen i det rinnande såret, så försvann hela tops-topsen och sköterskan blev förvånad att såret var så djupt. Jag mådde nästan illa när jag såg detta, och kände mig nästan lite snurrig en stund under den första lektionen. Som tur var så lade sig snurrighetskänslan... men jag känner mig fortfarande lite moloken..... hur lång tid ska denna läkning behöva ta? Det blir inte som att läka en vanlig sårskada, och det kommer sannolikt att kräva många resor till disktriktssköterskan. I morrn klockan 7.15 ska jag försöka vara på plats igen, för att vara tillbaka i skolan i god tid.

Nu kunde det vara mycket, mycket värre. Jag mår bra, har inte det minsta ont, det är inga problem att orka jobba.... så egentligen är det inget att gnälla över.
Men jag saknar träningen. Jag mår så bra av att bli ordentligt svettig några gånger per vecka. Inser att varken spinning eller step up är lämpligt att göra just nu. Får se till att komma ut och promenera i helgen, när det är ljust..... hoppas att det ska samla lite positiv energi.

Så var det förkylningen också. Sannolikt av brittisk härkomst. C-E hostar också. För egen del så har förkylningen satt sig på stämbanden. Jag brukar tappa rösten ett par gånger per år.Det är tur att jag har de fantastiska elever jag har, som ger mig möjlighet att spara rösten en del. Bara en dag kvar på skolveckan, det ska säkert funka... och rösten är faktiskt bättre idag än i går. Mina goa elever ordinerade mig te med honung eller citronvatten med honung när de gick hem.
Tror ju själv ännu mer på vatten, honung och lite whisky... iallafall känns livet lite varmare och mjukare efter en dos av den "kvällsmedicinen".

Det var eländesbeskrivningen det..... och jag får väl skämmas lite för att jag gnäller..... det är ju inte så mycket att gnälla för egentligen. Även om olyckan var extremt onödig och det var extremt oturligt att jag ramlade så som jag gjorde, med kraft in i en utskjutande tvärsågad bräda. Men det är ju så med alla olyckor.

Empati mottages dock tacksamt.... för som sagt, jag kommer att få en lång konvalescent tid.... och kommer inte att kunna träna på länge..... och det är det mest tråkiga med det hela......

Skolstress

Något stort, hotande och otrevligt flåsar mig i nacken.
Känner inte riktigt igen denna känsla....
Bedömning och betyg kallas den Tyrannoraus Rex-liknande hotfulla förnimmelsen.
Den finns där hela tiden.... ja, inte på natten... som tur är har inte odjuret krupit in under täcket ännu.
Men på dagen, hela veckan lång.

Man ska hinna jobba mot alla kunskapskrav, jag vet ärligt talat inte vad alla konstiga formuleringar betyder.
Man ska hinna jobba med allt i centrala innehållet. Inte en chans, säger jag.... medan jag ställer frågan; Ska vi ha kvalitét eller kvantitét i skola?. Jag ha bestämt mig för att min undervisning ska vara så bra som möjligt, och då hinner jag inte med allt som ska hinnas med.

Redan här kan jag känna flåset av otillräcklighetens små otäcka förföljare i nacken, men än värre blir det när jag ska ge eleverna tid att göra så bra arbeten som möjligt, för att jag sedan ska kunna bedöma dem.
Eleverna jobbar olika snabbt, och jag vägrar att skicka med en massa "göra färdigt uppgifter" hem, till de långsamma. Eleverna ska ha en fritid också. Men de långsamma och/ eller de omsorgsfulla får inte samma möjligheter att göra bra arbeten/redovisningar som de snabba och snabbtänkta.....

Idag började vi med Stormaktstiden i so. Vi måste vara klara senast den 10 dec, för då ska betygen var satta. Det knns stressat redan från början. Det är ju så mycket som alltid kommer emellan....

Betygs och bedömningsmonstret, det är värst.
Något som är knepigt, det är att på våren, då vi haft nationella prov, då ska vi lärare gå samman för att lära oss möta monstret-  alltså ha sambedömning av proven-.... medan jag ser proven som mitt eget redskap att få hjälp med min bedömning. Jag behöver inte ha hjälp av någon annan att bedöma det som ska vara till hjälp för bedömning,  bedömningsanvisningarna är så tydliga att jag klarar att ta hjälp av dem.

Men nu, nu skulle jag behöva förstå vad som är skillnaden på ett A och ett C.... eller om man verkligen uppnått ett E. Jag står här ensam och känner andedräkten av bedömnings-betygsmonstret.

Igår bedömde jag geografi-området vi jobbat med under den senaste tiden. Kände mig frustrerad..... har jag bedömt riktigt????
Idag har jag bedömt matte.... det är enklare.... det är ju ett ämne som jag har flera gånger i veckan, året om, där känns det som om jag har ganska så bra koll..... men kanske har jag ändå bedömt någon med för högt eller för lågt betyg.
-Spelar roll, kan någon säga..... betygen i sexan har ju egentligen ingen betydelse.
Kan vara sant, men ändå inte.... det finns elever som känner samma skolstress och betygsbedrövelse som jag... för dem kan ett för lågt betyg vara knäckande.... och ett för högt, som blir sänkt i sjuan, det blir inte bra det heller.

Skit, skit, skit,  det här med betyg.... det är min absoluta åsikt. Hoppas jag får tycka så, trots att jag är en statlig tjänsteman med kommunal huvudman......

I övrigt så är det stödstrumpa och halstabletter som gäller. Det är inte så kul det heller.....

Bankbesviken

Sparbanken Tranemo har en särställning på marknaden som bygdens bank i och med sin starka lokala förankring. För att ytterligare manifestera att vår bygd och dess utveckling är av stor betydelse för oss, har Sparbanken Tranemo bildat en stiftelse (Stiftelsen Sparbanken Tranemo). Denna stiftelse har som uppgift att genom ekonomiska bidrag stödja och främja utveckling av näringsliv, forskning, utbildning, idrott och kultur inom verksamhetsområdet för Tranemo kommun. Bidrag kan utgå till ändamål och projekt som kan bli till allmän nytta eller betydelse för utveckling av vår bygd. Framför allt är det framtidsinriktade projekt som stiftelsen är intresserad av. 

 Ett jättebra tillfälle att få lite tillskott till kommunens ansträngda skolkassa, tänkte vi. Borde väl gå relativt lätt att få ett bidrag som främjar såväl utbildning som kultur och framtid. Sparbanksstiftelsen har ju tidigare öppnat sina kassakista frikostigt och investerat minst tio miljoner i konstgräsplan i såväl Tranemo som Dalstorp. Man har dessutom, sedan ett antal år tillbaka, sponsrat gymnasieeleverna, så att de kunnat få var sin bärbar dator.
Jättebra grejer, men kostsamma.
Vi önskade att få två resor per år till varje skola i vårt område. En resa till Glasmuseet i Limmared, en resa till Torpa Stenhus. Alla barn skulle ges ekonomisk möjlighet att besöka kommunens största kulturella sevärdheter och få berättelserna bakom dessa, under sina skolår 1-6.
En sammanlagd kostnad på 15 000 kr per år.

Idag hade rektor fått ett brev från Sparbanken. Utan någon som helst motivering, så hade vi fått avslag på vår ansökan. Jag är besviken på den bank som jag varit kund i, i hela mitt vuxna liv.

Ledig lördag, lite läroplan, lite lärarlämplighet, lite Länghem

Ibland är det bara helt underbart att vara hemma och att inte ha något alls planerat.
Idag är en sådan dag.
Visst finns det saker som jag bör göra, i första hand att planera klart tema Stormaktstiden, som ska påbörjas nästa vecka.
Planeringar tar mycket längre tid  än vad de gjorde förr. Jag vill ju gärna se till att ha ett genomtänkt förhållningssätt till förmågor och kunskapskrav utifrån det material vi jobbar med. Förr var det mer att göra  frågor/ uppgifter, där man kunde hämta svaren i lärobokens text.... och sedan upprepa detta på provet.  Nu får man tänka lite annorlunda... men det är en utmaning.... även om det känns som om det tar lite för mycket tid. Samtidigt är det så tillfredsställande att se att det funkar i klassen. Själva skoldagen blir också lite mindre slitsam, när arbetet väl är igång.

Visst har den nya läroplanen utvecklat mig som lärare.
Egentligen har ingen läroplan tidigare spelat någon större roll för mitt sätt att agera i klassrummet. Tror att jag många gånger "gjort rätt" ändå, men detta har varit mer beroende på trender och influenser än beroende på vad som stått i läroplanen.

Under utbildningen, som jag gjorde vid 19-22 års ålder, så fattade jag nog aldrig det där med att det fanns en läroplan. Även om vi var tvungna att köpa en, 1969-års läroplan,  så använde man den sällan... och jag var säkert inte lämpad att utbilda mig till lärare vid så unga år. Under mina första år gjorde jag/undervisade jag  på samma sätt som min lärare Bertil Karlsson hade gjort under mina mellanstadieår.

Under det att ålder - och förhoppningsvis - en smula visdom har infunnit sig, så anser jag att man innan man påbörjar lärarutbildningen bör ha jobbat några år eller på något sätt praktiserat, gärna i skolmiljö.... Men så funkar det inte....

Många av mina kollegor har haft andra jobb innan de utbildade sig. Jag beundrar dem som bestämde sig för att läsa till lärare, många gånger efter det att de bildat familj och haft både pluggande och småbarn att ta hand om.

Vid femtionio års ålder så har jag slängt Jante åt sidan och slår mig då och då för bröstet; Jag är en bra lärare. Det tog mig ett antal år att nå dit, och jag vet att jag har ett antal brister ivissa förhållningssätt, men kunskapmässigt och socialt har jag sedan ganska lång tid fått klasser som funkar alldeles utmärkt.
Ibland kan man undra hur jag förtjänat dessa fina elever.... men det har faktiskt gjort ... vid mogen ålder inser jag att  jag jobbat för att förtjäna dem.

Om lärare och elever inte funkar ihop, ja, då blir det inga bra resultat, vare sig kunskapsmässigt eller socialt...

Funderade lite på hur man får en klass att bli en väl fungerande enhet och kom fram till följande:

• Peka med hela handen.
• Smek med den andra = ge beröm, ge uppskattning, ta till vara på alla tillfällen att ge positiv resopns, till klassen och till enskilda
• Var konsekvent
• Var ärlig
• Stå för dina åsikter, även om de är annorlunda än dina kollegors. Men du måste tala om för dina elever, att trots att du tycker som du tycker, så måste du böja dig för majoriteten.
• Be om ursäkt,när du gjort fel!
• Låt eleverna vara med och bestämma det de kan vara med att bestämma. Det som du som pedagog är satt att bestämma, det bestämmer du.
• Lyssna på eleverna, de har massor av goda förslag.
• Inse att alla elever är olika.
• Det är orättvist att vara rättvis.
• Kom med lite överraskningar då och då, försök förgylla vardagen för eleverna....

Så tänker jag..... kan tänka att det finns ytterligare sätt för lärare som har ett annat tänk än jag..... och lärarjobbet handlar förstås  mycket om erfarenhet och om att våga testa nya metoder... och förkasta det som inte funkar i ens klass.

Nu får det bli lite bilder från en trevlig torsdagskväll hos en av alla mina beundransvärda kollegor.

 Vår uppskattade kollega, tillika min bors klasskamrat därhemma i Rångedala, jobbar hos oss tre dagar i veckan. Hon är, som alla andra på vår skola, en mycket duktig pedagog, uppskattad av barn och föräldrar.

Så långt är hon som vi andra .....

.... men hon är också politiker och starkt engagerad för de små skolorna fortlevnad och en levande landsbygd ... det är beundransvärt.... men allra mest beundransvärt är att hon under torsdag, fredag och lördag driver sin lilla fina, ombonade och välsorterade affär Peterssons rum i Länghem.

Under helgen som gick, så hade hon bjudit in alla kunder - gamla och nya- till glöggprovning. I anslutning till affärslokalen, så var tre olika julrum uppbyggda, till största delen pyntade med varor från hennes lilla affär.
Det vita rummet tycket jag var så härligt julinbjudande.....

 ... och den här hallen var också riktigt trevlig och julig.

I affären säljs det mesta, fina damkläder ( engelska) som är sydda i material framställda av ekologiska produkter, babykläder, leksaker, husgeråd, textilier, små roliga saker, glögg, godis, julsaker..... ja, åk och titta.... det är en guldgruva för julklappar....

Vi blev bjudna på blåbärsglögg och midvinterglögg  från Alterhedens i Norrbotten, i det juliga rummet. Gillade blåbärsglögg mest, och köpte med en flaska hem samt en påse lakritskolamix, även den från Alterhedens.

Köpte också ett batteriljus att ha i lyktan på verandan. Jättepraktiskt att slippa tända ett nytt ljus... som sedan ofta släcks av regn och vind.

Ja, Elisabeth, det är en beundransvärd lärarinna/kvinna.... fattar bara inte hur energin räcker för allt!

Hade sedan en trevlig torsdagskväll hemma i Elisabeths vardagsrum, under det att vi åt hämtmat- fläskfilé och potatisgratäng- från Evérta i Dalstorp. Alla lärare som jobbar på skolan var med och så vår husmor.
Så trevligt att bara få sitta ner i lugn och ro en stund och prata om allt möjligt ... och att få skratta tillsammans en stund.
Tack,Elisbeth för initiativet att bjuda kollegorna på glöggprovning!

Lite London

 Morgonplanet, med SAS, ( må de fortsätta att få leva), gör att man kommer till Heathrow klockan kvart över åtta, lokal tid. Tunnelbana går sedan direkt in till city. Det tar 40 - 50 minuter, lite beroende på var hotellet är beläget.Denna gång bodde vi i Kensington, söder om den stora Hyde Park -Kensington Park, vilket innebar att  vi kunde ta Piccadilly line ända fram, utan att behöva byta.
Lite hungrig har man hunnit bli, efter fem- sex timmar på resande fot, och det första vi brukar göra är att gå till närmaste pub och beställa en engelsk frukost. Det smakar otroligt gott.
Under denna weekendresa, fredag till måndag, hann man dock nästan på att bli trött på ägg, korv och bacon, eftersom det jättestora hotellet som vi bodde på, Holiday Inn, Kensington, gav möjlighet att äta typisk gammaldags engelsk frukost varje dag, genom en - i engelska ögon mätt- stor frukostbuffé.

London är min ( vår) stora favorit vad det gäller resmål. Här finns allt. Inte minst pubarna är trevliga mötesplatser, där man får god mat till hyfsat pris, god öl... även det till hyfsat pris, och har människor i olika åldrar, talade olika språk, omkring sig.
Det är många svenskar i London, det känns som om svenskan ( och norska) är det näst vanligaste språket i Londons shopping, teater och museedistrikt.
London gillar Sverige också, det är tydligt. På bilden har några engelska tjejer beställt in cider. Det är Kopparbergs Rekorderliga... det fanns i fyra smaker på "vår" pub... undrar hur man uttalar "rekorderliga" på engelska....?
Jag försökte inte ens uttala det, jag gillar inte den svenska söta cidern, men uppskattar den typiskt engelska. Besk, och inte allt för söt.
Veckan innan Londonresan hade det dumma såret på benet bråkat och givit upphov till en ordentlig infektion, vilken efter hand har hävts med hjälp av antibiotika. Såret har runnit hela veckan... och gör så än....och jag behövde köpa nya bandage i London. Var tror ni de var tillverkade? Jo, i Sverige, av Mölnlycke.
Så Storbritannien/London och Sverige... ja, vi är riktigt goda vänner.

 Musikaler och London, det hör i hop. Denna gång såg vi "Let it be", som berättade hela Beatles historia och spelade många av de kända låtarna. Musikerna var riktigt lika beatlarna, och musikaliskt tycker jag att de var ännu duktigare.
Två musikaler hann vi med.
Lördagskvällens musikal hette "Rock of the Ages" och var en liten söt historia, med ett förutsägbart slut, uppbyggd på rockmusik från 80 och 90-tal. Superartister även där.
Det är en njutning att gå på musikal i East End, artisterna är enastående bra.

London är en tokig stad. En snällt tokig stad. Julskyltningen var redan igång. På Oxford Street kunde man betala en summa, och så var man med som tomteansikte i jätteformat. Hoppas att behållningen gick till något bra.....
Mycket folk i rörelse överallt, man känner sig så liten när man är i storstan. Det finns SÅ mycket människor, och alla ser olika ut. Storlek, hårfärg, hudfärg.... och alla betyder något för många. Häftig tanke, när man går omkring bland massor, massor av okända människor....

 I Covent Garden är det marknad på lördagar. Ingen marknad med mycket skräp och en del vettiga saker, som t.ex. Gölingstorp eller Kivik... eller för den del också Portobello Road... utan superfina saker. Fint, fint hantverk. Köpte ett halsband i hamrat silver... och någon liten julklapp.... som är användbar...

 Tomten är redan såld. I detta ståndet kunde man köpa handgjorda dockor. Man fick dra en "lott" där det stod ett namn på dockan, och så blev hon namngiven samt fick ett antal förhållningsorder med sig. Riktigt häftigt, tyckte jag, som stod och kollade när ett medelålders par köpte sin Maisi.

 Shopping blev det på både fredag och lördag. Man blir trött av att gå i de stora butikerna.Vi lantisar behövde lite grönområden. Ca 700 meter från hotellet, ligger den stora parken, Kensington Park- Hyde Park. Träden har fina höstfärger och det finns fortfarande mycket grönska i parkerna. Blomsäsongen är dock i det närmaste slut.

 Vi gick bara en liten bit i parken, då en ekorre kom springande och klättrade upp på C-Es byxben. När en annan- eller var det samma- försökte göra detsamma på mig, ja, då sprang jag skrikande därifrån. Tycker att klättrande och flygande djur är jätteotäcka. Nu var de här ekorrarna vana vid att bli matade med jordnötter, och de skulle väl helt enkelt kolla om vi hade några sådana med oss.
Det hade vi inte.

En fin promenad genom en fin del av parken blev det. Vårt mål var att gå ut i porten alldeles vid Albert Hall, och sedan leta upp en geocache som skulle vara placerad där.

 Det var fullt med folk ute. Det hade varit en tillställning för gamla krigsveteraner, i den stora arenan. Vi hittade lätt cachen som satt på silver ... ser ni den lilla silvriga filmburken? - och fick snällt be några pensionärer som stod i vår väg att flytta på sig. Sedan visade vi vad vi letade efter och förklarade hur geocaching går till. Det äldre paret undrade förstås var vi varifrån, och när vi berättade om det fina landet Sverige, så visade det sig att de kände till gamla speedwayförare, som tävlade på hög internationell nivå, då jag var barn. Mannen i grått hade också varit speedwayförare och var bekant med de svenska berömdheterna.

 Något besök på Albert Hall, det blev det inte denna gång. Hoppas att det kan bli så någon gång. Skulle vara kul att se hur det ser ut, och hur ett framträdande kan låta i den berömda byggnaden.

 Söndag förmiddag hade vi planerat som geocacheförmiddag. Jag hade lagt in några cacher i närheten av hotellet, och framförallt runt en park som heter Battersea Park. Det var långt att gå mellan gömmorna, men när man väl kom dit, så var de lättfunna och visade på något sevärt. Sådana gömmor gillar jag!

 Battersea Park ligger söder om Themsen. Häftigt att vandra över broarna. Themsen är en bred flod och det finns mycket att se när man får utsikt från mitten av bron.

 Dagen var ljuvlig, som gjord för att vara ute. Solen sken och det var ca 10 grader varmt i luften. Och färgerna var så höstfina, så som det såg ut här hos oss för en månad sedan. Härligt att få uppleva det granna en gång till.....

 I parkerna finns många konstgjorda sjöar/sjösystem. Battersea Park hade dåliga ( få) kartor, så det blev en del extra gående för att komma till rätt sida sjön.
Sammanlagt åtta cacher blev det i London. Lite extra roligt att komma till nummer 500 just i favoritstaden. Konstaterar att det var mycket lättare och roligare att leta cacher i London, än t.,ex. i Malmö....Har inte testat med så många andra städer, har fått för mig att stadscaching är tråkigt. Här var det iallafall roligt, och en härlig promenad fick vi på detta sätt....

 Vi vandaade tillbaka över Chelsea Bridge och tog sedan tunnelbanan till Stambord Bridge, Chelsea FCs hemmaarena.

 Sjukt häftigt att vara på en arena som tar 41 000 besökare.... och som var utsåld till sista plats. Alla invånare i en mellanstor svensk stad, skulle kunna rymmas på arenan.
Chelsea mötte Liverpool. C-E hejade på Chelsea och jag på Liverpool. Både blev OK nöjda.... det blev 1-1. ( Nu har jag egentligen ingen favorit i engelsk fotboll... jag brukar alltid heja på bortalaget... hemmalaget är det ju så många som hejar på ändå......).
Men visst är det en speciell känsla att sitta med massor av människor på en jättearena och se hur duktiga fotbollsspelare jobbar offensivt och defensivt.

 På måndagsförmiddagen besökte vi naturhistoriska museet. Dinosaurieskeletten var mäktiga.
Många av de största arterna var växtätare. Oj, vad mycket mat de behövde för att ge energi till sin stora kropp.

 Även den här lite ruggiga figuren, lär ha varit växtätare.
Sammantaget fanns det säkert dussinet olika skelett från dinosauriernas tid, och dessutom fanns det mängder av skelettdelar. Ett lårben av Tyrannosaurus Rex, det hade en ansenlig storlek.

Även blåvalen har en storlek som imponerar, och där man funderar på hur den kan få i sig tillräckligt med energi, då den bara äter plankton.

Naturhistoriska museet är jättestort. Vi hann/ orkade bara knappa hälften av utställningen.Vi får komma tillbaka.

För det hoppas jag verkligen att vi gör! London är bara bäst! Där har man inte tråkigt en minut ....

Långledigt

Ja, det känns faktiskt som att vi varit lediga länge. För trots att jag klagade på avsaknad av lov i början av veckan,  så är det helt annorlunda att jobba utan elever. Inte alls lika tröttande.... Så det känns som om ledigheten varat länge....trots att det bara blev tre dagars långledigt.

Tänkte uppdatera den offentliga dagboken en smula....

Tog tåget från Hestra till Värnamo i torsdags morse. Avresa 7.43, ankomst 8.13. SJ skötte sig perfekt.
Kul att åka tåg någon gång ibland, och ett absolut smidigt sätt att ta sig fram, när tåget är i tid.
Johanna, som i samband med att hon byter jobb, har en del semester att ta ut, använde två av dessa dagar till att ta med sin gamla mor på en liten minisemester.

Minisemestern började för moderns del med en halv mil till fots, under det att Tindrahästen motionerades av ryttare Johanna.

Snabbt klädombyte, uppfräschning, fika och sedan två timmars bilresa till Malmö.

 Parkerade utanför Karins och Hampus hus och upptäckte att i trakterna kring Drottningtorget, så höll man just på att dekorera med ljus och inför jul. Tyckte att den annorlunda granen på Drottningtorget var rätt häftig.
Falafelrulle på Falafel nr 1 blev det till lunch. Gott!
Fika, med kaffe från Honduras på Kaffehuset, hann vi också med innan vi träffade Karin, som slutade sitt jobb lite tidigare än vanligt denna torsdag, då mor och syster var på besök.

Lite shoppat blev det när man nu befann sig i storstaden. Därefter en trevlig kväll hos Karin och Hampus, en kväll som ägnades åt spel, prat och åt att äta thaimat.

Sa hejdå och tack till Karin utanför hennes jobb, strax före nio i går morse.
En dryg timmes geocacheletande hann vi med, spingo80 och jag. Letade på sex ställen, fann tre cacher, bl.a. denna vid cykelparkeringen nära Centralstationen, en cache som jag försökt hitta vid två tidigare tillfällen.

Nä, stadscaching är inget kul.... få se om det funkar att hitta nå´t i London nästa helg... har kollat och det ska finnas lätta gömmor nära hotellet vi ska bo på, söder om Hyde Park...

Nostalgi blev det, då vi stannade till två timmar i Lund. Tänk, där har man fortfarande  gamla hederliga parkeringsmätare. En minut var det kvar på tiden, då vi kom tillbaka till bilen.

På två timmar hann vi passera igenom en stor del av centrala Lund, besöka te-affären, godisaffären, baguettestället... Johanna köpte julklappar i Lilla Boden, vi åt pastalunch i Saluhallen....

 ... och avsluta med äpplemarängbakelse på konditoriet vid Mårtenstorget. Lund var sig likt, det hade inte hänt mycket på de sex och ett halvt år som gått sedan Johanna lämnade sin studieort. Till och med personalen i flera av butikerna var de samma. Känns skönt att det finns saker som består i denna snabb-förändringstid som råder.

Jag tycker mycket om både Malmö och Lund.
Säkerligen beroende på att döttrarna bott/ bor där.

 Två timmar efter utgången parkeringstid var vi tillbaka i vackra Hjälshammar.

 Johanna och Tindra dressyrtränade, medan jag gick promenad längs sjön och upp i byn.
Även tåget som avgick från Värnamo kl 17. 53 höll tiden och glad - efter två roliga dagar - och lite trött, steg jag av i Hestra kl 18.22.
Svart Peugeot väntade och tog mig hem till en soffsittarkväll framför TVn.

 Så var det helg på riktigt, och denna röda dag inleddes med affärsbesök på ICA i Tranemo, under det att C-E jobbade... det är ju bokslutstid.
Körde vägen över Limmared och letade upp sex cachegömmor...inte speciellt kreativa, men jag fick iallafall lära mig att det varit en brandövningsplats i Rosenlund, att gardinfabriken legat i det lilla samhället ... och att det numera finns en tatuerare i den gamla fabrikens bottenvåning. Var också uppe vid den nya fina fotbollsplanen utanför Limmared.

Efter snabblunch ville C-E ut på långpromenad i skogen.
Ställde bilen vi Karlas och gick sedan en runda på ca 6 km.

 Såg att Trafikverket avverkat en hel del utmed järnvägen och att skogsägare också gjort ordentliga avverkningar. Vilket gör att landskapet förändras en hel del.

Den gamla skrothögen, som förhoppningsvis ska tas om hand någon gång, har legat på samma plats i snart tio år. Underst ligger vår gamla oljepanna.....

Mycket har hunnits med under veckan... och ytterligare en ledig dag är det i morgon. Förhoppningsvis tar Elfsborg hem SM-guld i morrn. Lite surt att inte ha vågat köpa biljetter.... "för det är inte kul att gå på finalmatch om det inte är chans på guld".... så därför tog biljetterna slut....Hoppas att Canal Plus  ( C more) visar Elfsborgsmatchen....

Sen är det två fyradagarsveckor för min del..... fredag och måndag är lediglagda för Londonresan.

Fullt upp alltså, och det är väl härligt att kunna ha det så, så länge man orkar.