Dubbel vinst

 

En dubbel vinnare. Både Bolt och duktiga Linnea. 

Det blev dubbel vinst idag för dotterns ponny ( russ) Bolt  och  hans dressyrryttare Linnea. Skam till sägandes, så har jag aldrig sett ekipaget på tävling tidigare. Det var mången god dag sedan jag överhuvudtaget såg någon  av dotterns hästar, just i dressyrsammanhang. Hopptävlingar brukar det bli någon gång per säsong. Allra helst på en grön gräsbana.

Jag blev minst sagt imponerad över ekipagets uppvisning. Programmet är ungefär fem minuter långt, och det ska växlas i lika gångarter, läggas volter, bytas galopp, öka i tempo, göras skänkelviknngar... och allt i rätt ordning, dessutom. 

Nu var det ett fåtal ekipage som kom till start i varje klass, så det där med att vinna, kanske inte var jättesvårt... men dock oväntat i den klass som man gjorde debut.  Det allra viktigaste med tävlandet, det är att slå sina tidigare poäng. Att utvecklas och bli bättre och bättre. Bra tanke , tycker jag, bara inte pressen blir alltför hög.

Gjorde en krans på en gammal stomme. Röda plastbär fick bli lite utsmyckning. De stackars fåglarna, de tror att det är riktiga bär, och låter sig väl smaka. Det konstiga är att de återkommer, trots att kransen hänger under tak, på verandan. 

 I går var det kalas. Makens systerdotter fyller  år. Idag. Hon hade bjudit sin morbröder och kusiner med familjer, samt sin sambos föräldrar och syskon. I vanlig ordning, så har jag mått halvpyton några dagar. Magkatarr upp över öronen. Helt enkelt beroende på att  ett kalas var nära förestående.... Trots att jag förstås träffat samtliga tidigare.... eller kanske därför.... 

Losec hjälpte en del, men att ha "överlevt" ännu ett kalas som jag gruvat mej till förhöjd magsyrenivå, det hjälpte ännu mer. Dessutom var det trevligt, och så roligt att träffa våra döttrarnas kusiner med respektive och prata med dem. Jag gillar dem så mycket allihop.  ( Sen finns det ett aber med i det hela, som ligger kvar sedan två decennier tillbaka.... men jag tror mig kunna strunta i det nu. Äntligen)

Johannas familj var förstås med. De bor ju bara sex mil bort. Karin var den enda kusinen som inte var på plats. Lite långt att åka från Malmö.

Våra båda barnbarnkillar stannade hos oss över natt. Passade ju bra att möta upp med mamman och kolla på Bolt, nu när dressyrtävlingen gick på så nära håll som i Gislaved.

Kände dock att jag gick ur kalasoron med dubbla vinster, eller kanske flerdubbla. Det var ett mycket trevligt kalas, och magkatarren, den är borta. Dessutom gjorde barnbarnövernatttningen att jag verkligen kom iväg på dressyrtävlingen.  Och alltid kul att få rå om barnbarnen här hos oss, även om det inte blev så änge denna gång.

Var alldeles speciellt vacker himmel i torsdags. Tog några bilder, då jag hann ut på en promenad  precis i solnedgången.

Första advent idag. Har sällan advenstpyntat så sent som i år. Brukar göra det några dagar före första adventshelgen. Nu hanns det inte med förrän i fredags. Varvid maken såg till att hela huset blev storstädat. Med gemensamma krafter, förstås. En dubbel vinst det också... för nu behövs det ingen större städning inför jul. Gott att ha det gjort.

Riktigt vackert blev det, allt eftersom färgerna tilltog i styrka. 

Pä dagens runda, i minus sex grader, var det bara grått, 

Ha en fin adventssöndag!

Olydig

 Har väl haft lite dåligt samvete de senaste dagarna. Jag har nog varit lite olydig. Inte gjort som Anders, Agnes och Stefan  sagt att man ska göra.

Jag har delat bil med denna härliga tjej och hennes mamma, trots att Agnes inte tycker att mormor och barnbarn ska dela bil, Tre gånger till och med. Från  Malmö till Grimsås, från Grimsås till Värnamo och sedan från Värnamo tillbaka till Malmö. 

Dessutom har jag övernattat i deras lägenhet i Malmö och där träffat pappa och hund. ( Nu kanske det inte är varnat på något som kan spridas från hunden.... )  

Utomhus är förstås godkänt... eller hur var det?  ...  hörde Anders säga  att vi inte skulle ses utomhus längre heller. Ja, i så fall var det bara olydnad hela tiden. Men roligt var det....

Tycker ju att detta borde vara ett gott exempel på hur man ska träffas nu för tiden.... men som sagt, nu tycks det vara slut med det också... och då förstår jag om folk slutar bry sig. Man måste ju leva också. Väldigt konstigt att det är ok att åka buss och möjligen tåg. Så egentligen hade jag varit mindre olydig om den ursprungliga planeringen hållits, att Karin och Ava skulle ta tåget från Malmö till Värnamo/ ev. Hestra på sin höstlediga vecka.

Konstaterar att skogsbilder blir fina. Konstaterar också att det är supersvårt att fota många samtidigt... och speciellt små livliga barn.

En fin stund i skogen, vid familjens grillplats blev det. Det blåste ordentligt i trädkronorna på söndagen, men på grillplatsen var det skyddat och inte alls kallt.

Karl-Petter skulle firas innan det var dags för kusinenens och mosters hemresa.

Maräns-swiss smakar nästan lika bra som korv, tycker födelsedagskillen som fyller två. ( I morgon, den 26 nov)

Tråkigt att skiljas åt, tyckte kusinerna. Men förhoppningsvis kan vi ses igen i juletid. Om ingen av oss är sjuk, så fortsätter vi nog att vara olydiga då också.

Övernattning i Malmö, som sagt. En fin bilresa i lugn trafik tillbaka till Värnamo på måndagsförmiddagen. Körde in vid fiskrökeriet i Hamneda. för på deras vägskylt utlovades kaffe. Tänkte att det kanske var stängt i dessa tider, men ändå gott att sträcka på benen lite, så jag svängde in där. En sådan pärla! Fika fanns att köpa, med ordentliga mackor till- samt lunch om man ville ha det. Dessutom kunde man köpa med sig rökt fisk av olika slag- samt frusen insjöfisk och kött/köttfärs från älg och vildsvin. Och... här blev det rätt... jag var ensam i restaurangen. 

Hade blivit ombedd att hämta killarna på dagis- förlåt, olydnad igen- förskolan, eftersom deras mamma skulle ut iväg på dressyrträning med två av sina hästar. 

Det var på gränsen att jag begick ett felsteg igen, då jag inte riktigt väntade ut den mamma som stod inne på Konrads avdelning och hämtade sina barn.  Kom på mig i sista stund, att jag skulle ju vänta utanför tills det var tomt, och lät mamma med två barn gå ut innan jag och Karl-Petter gick in. 

Mormorstisdag, den är säkert inte riktigt ok i dessa tider heller, man ska ju bara umgås med dem man bor med,  men det struntar jag i. Har träffat dessa pojkar minst en gång i veckan, sedan mer än två år tillbaka. Så det kommer vi att fortsätta med, såvida ingen är mer sjuk än de normalt rinnande näsor, som både barn och vuxna lätt drabbas av så här års.

Igår var det dubbelfirande. Karl-Petter är min 65-årspresent, ja, han kom två dagar efter, men det är ok att få en sådan otroligt fin present ett par dagar för sent

Morfar anslöt i vanlig ordning till "Mormors-morfars-tisdagen" och var med och firande K-P och mig, med tårtan som jag och Konrad fixat. 

Två år gammal är bra på att blåsa ut ljusen. 

Öppna paket funkar också bra.

- Vad är det i paketet, brorsan? Något som jag också kan få leka med?

- Duplo! Superkul! Polisstation och motorcykelpolis!  Tack momo! ( Tack har K-P kunnat säga sedan han var ett år, mormor har han sagt ett bra tag... men morfar... nej, det får han inte riktigt till...)

Lite kiv om den roliga presenten blev det nog ett tag, men det finns så mycket duplo och lego i familjen så att det räcker till alla. Nu kan man i alla fall leka tjuv och polis i duploformat.

Vad fick 67-åringen i present då? 

Hemma i huset  fanns en stor bukett blommor samt en påse laktrisgodis och lotter från maken. 

Från Värnaofamiljen fick jag en present som jag själv, under förmaning från Avas pappa att vara mycket försiktig med den, fick ta med hem från Malmö. En chokladkalender från mat &chokladstudion, där pappan jobbar. Ser verkligen fram emot att få smaka god choklad varje dag under advent. En kvalitets-bit om dagen, alldeles lagom!

Från Malmö kom idag  denna fantastiskt vackra bukett, som skulle avhämtas i bästa blomsteraffären i Hestra. 

Huset har fått bli adventsfint idag. Skönt att ha med sig så mycket energi från härliga olyds-dagar, så  jag kände för att sätta igång storstädning ( maken dammsuger allt),   så att alla adventsljus nu lyser i ett rent hus. Och så satte maken upp den lilla belysningen vi brukar ha utomhus också. Någon dag för tidigt att börja fira advent, men om när man börjar med det, det slipper man ju som tur är ha bestämmelser kring. 

I morgon är det  jobb igen. Det kommer en man och spelar in luciasånger, som sedan ska klippas ihop med andra bidrag från de skolor som vill vara med, för att visas i kommunens skolor på luciadagen. Sjunga ihop, det lär ju inte vara bra det heller, men det har vi gjort varje torsdag hela hösten.... och avstånd, det kan man inte ha i ett klassrum. 

Mörker, marknader, märkligt, mysigt

Det blir inte så mycket bloggat så här års. Den största anledningen till det,det tror jag att mörkret är.
Mina bidrag i den offentliga dagboken, de beror till stor del på hur det är med fotograferandet... det är fotona som inspirerar till att skriva mer eller mindre genomtänkta sanningssägningar.
Vintertid, det är  inte mycket till fototid, anser jag.... Speciellt så finns det alldeles för lite tid för att leta något att fota.... det är ju mörkt när man åker till skolan på morgonen och mörkt de allra flesta dagar då man kommer hem.  Ibland känns det som det dessutom är mörkt dessemellan också, trots att det mesta just nu känns ganska så ljust.

Julmarknader hör adventstiden till. Var på två marknader i helgen. På lördagen så var det den lilla mysiga marknaden i Mossebo som var målet. En riktigt fin liten julmarknad, där det både fanns julgrejer och sådant man hade nytta av.  Honung, bröd, stickat... menar jag med det. Julgrejer har vi ingen nytta av, vi har redan mer än vi nyttjar.

Traditionsenligt besökte vi julmarknaden i Apladalen, den andra advent.
Tradition med luciatåg var sannolikt bruten. Tydligen är det svårt att få tag på villiga luciasångare, och kanske ännu svårare att få tag på någon som vill ta sig an sångträningen, på många ställen.
Luciaföljet i vår skola, sjunger bättre än någonsin... premiär på lördag...

Det var lite färre "knallar" ( har man sådana i Småland) än vanligt i Apladalen. Det  var ganska mycket presumtiva köpare, men de flesta tycktes vara mera intresserade av att titta på det som kunde köpas, och av att insupa den mysiga atmosfären.

Tunnbrödsstugan drar alltid många kunder. Även fantastiska Irén, 81, fick sälja mycket av sin hemmagjorda, supergoda, choklad - praliner och chokladkakor. Ostmannen, längst ner i dalen, var också intressant för många. Några som fick slutsålt, det var de som sålde julkransar att hänga på dörren. Vi hade tur som fick tag på en grann krans, innan de var slut.
Ja, Apladalens julmarknad, den är mysig.

Gjorde första besöket i dotterns och svärsonens nya hus. Ingen bild på huset ännu, men väl på den fina mysiga hunden, som var med sin husse då han jobbade med att renovera Tindras och Buller nya bostad.
Märkligt rogivande att komma in i det mysiga boningshuset. Där kommer att blir jättefint och hemtrevligt.

Förhoppningsvis ska både hästar och katter finna sig väl tillrätta på det nya stället.

Märkligt att det kan vara så roligt att vara obehörig lärare. Vilket jag är i teknik. Har ingen legitimation i det ämnet. Tog en planering direkt från Skolverkets hemsida, och lät eleverna göra modeller av glasögon. Eleverna har jobbat självständigt och målinriktat. Resultaten blev jättebra. Så nu har vi bara lektionen om framtidens glasögon kvar.... Ska bli spännande att höra idéerna som finns.

PISA-undersökningen gav ett positivt resultat. Det bästa med offentliggörandet av resultatet tycker jag är, att man nu äntligen vågar prata om ojämlikhet - mellan skolor, mellan sociala förhållanden. Kanske det kan bli mer resurser där det behövs, på det sättet. Samtidigt måste vi få ha den olikhet vi har, förmågemässigt sett. En del är praktiskt lagda, en del empatiker. Det finns det inga mätningar på. Det borde det göra. Liksom att man ska kunna få högt betyg i ett praktiskt ämne, utan att kunna formulera sig på A-nivå, muntligt och skriftligt.

Lite mysigt är det i adventstider. Ljus som lyser i alla fönster  och i många trädgårdar. Ljus som brinner inomhus -  och mycket tid över,  för att sätta sig i skönaste fåtöljen och koppla av med en stickning. Märkligt att mörket kan vara både ljust och mysigt.

Inget iögonfallande inträffar

"Inget särskilt händer", stod det på ett av spelkorten till ett familjespel kring en av Astrid Lindgrens böcker.  Vi spelade det ibland då döttrarna var små... men det var inte det mest spelade spelet... det var inte så märkvärdigt.... hur skulle det kunna vara det med sådana förutsättningar som ovan nämnda spelkort gav.... ?



Inget iögonfallande inträffar vid vår horisont. Den iögonfallande flishögen händer det absolut inget med. Att det saknas iögonfallande inträffanden i övrigt, kanske beror på det stora mörkret, vilket gör att det som möjligen skulle inträffa under den tiden inte blir iögonfallande.



Veckan har bestått av ett antal möten av olika karaktär.
I tisdags mötte jag min hårfrisörska. Hon började med att klippa luggen. Om jag kunnat, så hade jag rest mig upp och gått därifrån efter det, en sådan iögonfallande skillnad blev det på tantens utseende.
Det som egentligen behövdes för att piffa upp den födelsedagsuppfyllande sextiotvååriga tanten, det var just en luggklippning.

Mörka slingor blev sedan i lagda och resterande kalufs naggad i kanten.
Tyckte nog bättre om den tidigare brun-grå-melerade färgen... tycker att det mörka i håret är lite väl iögonfallande mot det vinterbleka tantansiktet...

Men man vänjer sig snart..... och tänk, jag tror ingen egentligen bryr sig om hur en tant ser ut...

 Var på det sedvanliga adventskaffet hos den gamla arbetskamraten, tillsammans med tre andra tidgare jobbarkompisar. Sju sorters kakor, bulle och tårta bjöds det på.

Till min stora förskräckelse upptäckte jag att jag inte  lika barnsligt förtjust i kakor numera.
Fick ändå göra mitt bästa för att hålla skenet uppe och försöka aväta de flesta sorterna.

Kanske inte är så farligt att inte vara så förtjust i det söta, mjölrika längre.
Bullen/wienerbrödet var sagolikt gott. Jag njöt av varje tugga. Liksom jag gjorde av den frusna cheesecakesvariant-tårtan.

Sju sorters kakor.... himla onödigt. Bulle, två sorters kakor och tårta, det hade varit så alldeles lagom.

Får passa på att ta lite utemotion, under det att det är ljust ute.
Idag sken solen.... trots att det varit ett gormande om en analkande Gorm, sedan flera dygn tillbaka.

Temperaturen låg på plussidan, och det är ett absolut plus ur min synvinkel.
Jodå, rimfrostdagar kan jag stå ut med.... men jag föredrar absolut att andas in luft som ligger ovanför nollstrecket.

Då inget  iögonfallande inträffade, inte en enda levande varelse var synlig, på vår promenad genom byn, så gick vi ända tills dess vi träffade på något av kött och blod.
De stora kraftpaketen tycktes också vänta på att något skulle inträffa, så de tycktes riktigt nöjda med lite människobesök.



 Alla utom en, den som gick en bra bit ifrån de andra tre och såg ut att vara lite ensam. Självvalt?
Åsidosatt?
Igår kände jag mig precis som denna där. Det var ett stort evenemang i Dalstorps bygdegård. Dalstorp har producerat mängder av duktiga musikanter och dessa skulle samlas för att underhålla, i samband med den cancergala som ett fyra driftiga personer anordnat. Jag har fortfarande en relation till Dalstorp, och känner nästan alla de som medverkade, Jag hade så gärna velat vara med.... om jag vågat.... om någon frågat.
 - Jag kan skjutsa upp dej, sa C-E.
Man går inte ensam på sådana tillställningar.
Jag är en ensam en.... självvalt/självförvållat.  Ibland saknar jag de vänner jag en gång hade.....

På Grimsås torg var det traditionsenlig julmarknad, så här på första advent.
Mina sexor hade ett lotteristånd där, så jag tänkte pröva lyckan hos dem.

Tänkte också ta någon bild, så jag stoppade kameran i fickan.

Tanten är lite dement... missade helt att ta bilder på de ( tror jag) sex uppställda stånden.

Fick iallafall lite julfärgskänsla genom att fota påsmaskade frukter med iögonfallande innehåll, i nära anslutning till "marknadsplatsen".

Lyckan var det dåligt med. Prövade den ett antal gånger genom sexornas lotteriringar.

Vann iallafall en bricka med julmotiv i en annan lottbod.  Kanske inte önskevinsten direkt... men ändå något.



Ett par av min gamla elever, från den klass som kallades Superklassen på sin blogg, sålde "tipsböcker". De går nu i trean på gymnasiet och har genom sitt Unga Företagande gett ut denna bok, med massor av bra tips.
Det är alltid lika kul att träffa sina trevliga gamla adepter.... massor av minnen väller fram... och man inser att tiden bara rullat på  - utan att något iögonfallande inträffat för ens egen del....under det att de som nyss var barn, nu har blivit (nästan) vuxna.

 Ett enda magasin prenumererar jag på.
Mycket intressanta populärvetenskapliga artiklar finns det i den tidningen. En sak irriterar mig synnerligt: All reklam i den är riktad mot män.
Vad är det för fånig fördom att tro att det bara är män som är intresserade av vetenskap.

Det allra löjligaste, det är att jag inte är ett dugg intresserad av reklam.

Fast trägen vinner: Ett par av  de näthandlare som jag använder mig av har förvandlat bläck friday till en bläck weekend, och skickat det ena erbjudandet efter det andra.
Idag föll jag för de rabatterade frestarna.

Det iögonfallande inträffade, att det plötsligt fanns en blommande klivia, i ena dotterns gamla rum. Delade en större klivia i somras....och snabbt som attan så blev det blommor på den lilla nya.
Kul!

Önskar alla en fin adventstid.... och om inget iögonfallande inträffar, så kommer den sannolikt att vara lugn och behagsam.

Decemberdrag

Decemberdrag, absolut.... i dubbla bemärkelser.... det är ett drag i tiden, det är ett drag om man öppnar dörren.
Vitt blev det, kallt blev det....men visst är det ett drag i det vita, ljusa .... man vill ut, trots mörkret. Idag var det inget snöskottningsgöra, så det fick bli mörkerpromenad i stället. Varvid jag redan i första backen föll som en fura, trots stavar.... det var ordentligt halt i spåren, det var till att gå i mitten, och med största försiktighet ta sig över det hala och gå åt sidan, när det kom någon bil.

Det har inte varit läge för att ta fina foton de senaste dagarna. Ljuset är alldeles för kortvarigt för att man ska hinna ut och ta det tillvara. Speciellt som det tycks som man måste dra ihop extra mycket möten under den tid då man skulle behöva ljus och vila. Konferens till halv fem i måndags, möte med Infomentorgruppen till fyra  i går och idag genomgång av de datorprogram som ligger i Skolavtalet tills klockan fem.
När alla viktigheter är dragna, så har december dragit ner den mörka rullgardinen.

Dagens dragning om olika dataprogram, den var bra, och det finns mycket bra bland programmen.... det är bara det att vi har alldeles för få datorer för att kunna ha någon riktig nytta av det digra utbudet. Verkar som om de som ansvarar för det som har med IT att göra inte har tänkt på det. Däremot finns det en massa olika smartboardslösningar ute i skolorna ( jag har ingen), som man varken beställt, vill ha eller använder. Men en vagn med tio datorer att koppla upp, den skulle uppbokad stor del av tiden. Och det inköpta Skoldataavtalet skulle användas en hel del..... Konstigt vad en del tänker lite.... och inte lyssnar heller....

Kollar man på Facebook, så förstår man att det är ett drag inför jul ute i stugorna. Det bakas bröd, pepparkakor, tillverkas pynt, städas och jultomtas. Blir inte så lätt att hitta någon gran i år, under all kall snö. För min del är det inte alls noga med hur den gran som ska stå inne i två veckor ser ut, bara det finns några grenar på den. C-E har en annan uppfattning. Tur att han inte var lika noggrann när han valde fru, då hade jag inte haft en chans....

För egen del, så rörde jag ihop pepparkaksdegen idag. Tänker baka på fredag. Har alltid bakat pepparkakor, vartenda år, tycker att det är kul. Och det där med att köpa deg, det förstår jag inte, så lätt som det är att dra ihop en egen.

I morgon ska jag vara pysselledare. !!!!! För sexorna och deras fadderbarn. Fadderbarnens lärare, den riktiga pysslaren är på kurs.Eleverna och jag ska göra gran enligt Ingas modell. Jag har testat. Det är så bra om det är jag som testar pysslet, för då klarar barnen det också. Mina pyssliga kolleger gör sådana där svåra saker som jag aldrig skulle klara, med påföljd att många av barnen inte heller klarar det. Därför vill jag aldrig pyssla ihop med dem..... när det är julpysseldag, då ägnar jag mig åt julsånger och jullekar i stället.

Idag har vi varit i Bygdegården och tränat på luciaframträdandet, som ska ske redan på lördag. Alla utom en elev i min klass är med. Strongt! Både att våga ställa upp då man går i fem - sexan och att våga säga nej. Det blir ett jättebra framträdande. Det är ju Toppenklassen som står på scenen.
Luciadagen blir det sedan hela fem framträdanden, ett för skolan och fyra för Nexans, för de anställda och för pensionärerna. Brukar vara uppskattat.

Kom på att det snart är julkortstider. Tog ett snabbt -och klokt - beslut. I år skickar jag inga julkort. Tänker tala om det på Facebook. Istället skickar jag 500 kr till Läkare utan gränser. Där gör pengarna betydligt större nytta än att läggas på tomtekort, som man bara tittar på en enda gång. Hoppas att fler vill göra som jag! Ett decemberdrag som blir ett litet bidrag....  många bidrag, det gör större skillnad än det lilla.

Adventsankomstandhämtning

Måste bli en tautologi det där- Adventsankomst. Betydelsen av ordet advent,  det är något som jag kommer i håg från min egen skoltid, då kyrkan och skolan var nära förenade, och då vi hade kristendomskunskap varje fredagsmorgon....Ja, det blev så småningom religionskunskap....men det var ändå viktigt.

Naturligtvis trodde vi barn att advent betydde väntan, för hela advent var ju en enda lång julklappsväntan... Men på den tiden hände det sig att man nogsamt fick veta att det är Jesu ankomst, till Jersualem vid påsken... till Betlehem vid födelse, som det handlar om. Inte väntan på tomten!
Visst nämner jag detta årligen, även i min egen gärning. Men det känns som att hälla vatten på gäss, ingen kommer ihåg från ett år till ett annat.

Vilket osökt kommer mig att tänka på två saker:
1. I veckan så välsignade vår överhet, Skolverket, elevernas möjlighet att gå till kyrkan i adventstid. Iallafall om besöket kunde hållas objektivt.  I något Tv-program, vet inte vilket, kommenterade Sverker "Plus" Olofsson detta, genom att anklaga ärkebiskopen för att han inte tyckte att det blev riktigt rätt ur kyrkans synvinkel, om barnen kom till helgedomen utan att man hade möjlighet att tala budskap och om man var tvungen att analysera vilken negativ inverkan på eleverna, som en viss psalm kunde ha. Sverker "Heldum" Olofsson tyckte att det var fel inställning från  kyrkan och tyckte att man verkligen missade chansen att fylla sina rum med barn, nu när det goda Skolverket hade gett välsignelse till detta.
.... medan jag gnisslade tänder av ilska....

2. Så här i bedömningstider, så är det ju elevernas kunskaper och förmågor man ska bedöma. Men vad är kunskap.?Är det det som man kan direkt efter en redovisning eller är det det som man kan en månad senare.?Om man ska bedöma efter en tid, ja, då blir det nog F för många....
Förmågor kan man förstås utveckla, men mycket, mycket har man med sig från början. Vore det inte schysstare att bedöma utveckling av förmåga?
Jag blir så trött på det här med bedömning, nu har jag bedömt allt utom historia, för det området är vi inte klara med än. Om min bedömning inte är bra, så struntar jag i det. Jag har gjort så gott jag kan och i skolan måste undervisning vara det primära. Det ska dessutom vara en lustfull undervisning, inte bara en undervisning som ska bedömas hela tiden.
Faktum är att jag inte tror att Skolverket riktigt vet vad de sysslar med och vilka konsekvenser denna okunskap får för många  stressade lärare och elever.

Mina sexor hade en trevlig förmiddag idag. Genom Kulturrådets satsning "Skapande skola" hade man möjlighet att jobba med en konstnär under två åttiominuterspass. Man gjorde tittskåp av återvunnet material. Blev super, superbra! Ska visa här på bloggen så småningom.
I morgon är det femmornas tur att vara med om samma roliga kreativitet.

 Kom hem innan mörkret hade lagt sig ordentligt. Tog en promenad  till Krokabackens topp, tur och retur. Riktigt gott att komma ut och röra sig... måste verkligen se till att det blir tre-fem kilometers promenad varje dag, nu när jag inte tränar på annat sätt.Det är helt enkelt en nödvändighet att röra på sig, för att man ska må bra. Och ärligt talat..... jag tror att det räcker med snabba promenader för att må-braandet ska infinna sig.

 Träffade på Carro och nya valpen Inez. Full fart i snön var det. Fast man blir trött snabbt när man är liten, det berättade Caroline.
Carros mamma var förresten och lämnade en välkommen födelsepresent alldeles nyss. Den sedvanliga. Två julstjärnor att ha i köksfönstret. Vilket fick mig att göra julfint i fönstret. En röd elljusstake upphämtades från källaren och placerades mellan de fina röda bladväxterna.
Annars hade jag tänkt ta mig lite adventsankomstandhämtning i eftermiddag, och vänta med att plocka fram adventsattiraljer tills i morrn. Nåja, jag har att göra i morrn med att göra fint i alla fönster och på alla bord....

Katterna är innekatter så här års. Fransson och Fredrik var ute under de fyrtio minuter som promenaden tog,  och de ville mer än gärna in i stugvärmen igen när  möjligheten gavs. Fritz går bara ut och gör sina nödvändigheter direkt på morgonen. Därefter stannar han inne hela dagen. När snön snart ligger djup och det inte finns någon lös toalettjord att krafsa i, ja, då blir det nog till att göra nödvändigheterna på sandtoan här inne.
Nä, vintern är ingen höjdare. Flera av mina elever är helt av samma åsikt. Men det är bara att bita ihop, bara tre veckors nedräkning tills det vänder. Tills dess firar vi advent! Det är en ganska mysig tid!