Galet

Det är galet många fåglar vid C-Es fågelrestaurang, så här års. En stor flock gråsiskor slår sig ofta ner och väljer bland utbudet av olika frön. Antar att de har samma frösmak, men vet ju inte.

För några år sedan visste jag inte vad en gråsiska var, hade bara ett hum om hur grönsiskan ser ut.
Invasiv fågelart, gråsiskan?

Gulsparvar brukar också komma flockvis. Den här sparven  tycks vara ganska så ensam av sin art. Förhoppningsvis får han vänner vad det lider. Gulsparvsflockarna brukar komma på senvintern.

Testade nya kameran och gamla objektivet genom fönsterrutan igår eftermiddag. Blev väl inte galet imponerad av resultatet. Svårt att få till den där riktiga skärpan. Kan delvis bero på skitiga fönsterglas.

Kul iallafall att se ett antal fågelarter på nära håll. Det är en av vinterns få fördelar.

Upplevde en galet häftig grej, precis när jag kom hem från skolan igår. Hörde ett trumpetande, typ tranläte, på håll. Ljudet kom närmare, så jag väntade in det som var på väg. Nyfiken, förstås.

Alldeles över mitt huvud, på bara några tiotal meter höjd, kom en ojämn plog med  svanar, flygande. De hade god fart och försvann innan jag ens hann tänka på att fota dem.
I sydsydvästlig riktning gick färden. Snö och kyla var dem i stjärtfjädrarna, jagande dem mot varmare platser. Hoppas att de snart kan återvända!

Lutfisk blev det till lunch idag. Galet, så här en dryg månad efter jul. Ganska gott dock, Smakade bättre nu än tredje eller fjärde gången på två veckor, då när det var jul.
Kanske är julmat inte galet alls, denna första helg i februari. Tror nämligen att det kan vara denna helg som kallas "lilla jul" - Marie kyrkogångsdag,  ljushögtiden.
Kommer ihåg från min barndom, att man ( när barndomens julgransplundringstid var slut) tyckte att julgranen kunde få stå inne till Lilla jul. Till vilken nytta, det förstod jag aldrig.  Vem avnjöt julgranen, där inne i det helt utkylda "finarummet"? Kan fortfarande förnimma hur kallt det var där och hur fruktansvärt torr och avbarrad granen kunde vara.
Helgalet!

Fortsätter att ondgöra mig över vår idiotiska läroplan. Den där alla ska formas i samma skopa, efter samma mall.
Ännu mer galet är regeringsutspelet om "läsa, skriva.räkna -garantin". Må det aldrig bli beslutat i riksdagen! Vad skulle garanatin gå ut på? Skadeståndsersättning till de barn som inte kan läsa/skriva/räkna( vad det nu egentligen innebär) när de går ur åk 3. Kommer i så fall att bli en dyr historia  för stat/kommuner!
Senast igår fick jag möjlighet att läsa ett forskningsresultat angående svagbegåvade barn/ barn med intellektuella funktionsnedsättningar. Den ena forskningsrapporten efter den andra visar att alla elever har inte förutsättningar att få godkända betyg, enligt de kunskapskrav som ställs i den senaste läroplanen.

Det framgick också i forskningsrapporten, publicerad i Läkartidningen, att det speciella stöd, som de svagbegåvade barnen får, inte ger någon större effekt. Något som jag många gånger hävdat. Man måste göra annorlunda med de här barnen, försöka hitta deras starka sidor, jobba utifrån dem och strunta i de där förbannade "målen", som förutsätter att alla är lika... eller iallafall liknande.

 Det är numera så viktigt att vår lärarprofession baseras på forskning. Knepigt och helt galet att man inte alls lyssnar på forskningen kring svagbegåvade barn.  Det känns snarare så att man från skolpolitisk sida/skolverket förnekar att dessa elever finns i våra skolor.

För egen del, så börjar jag mer och mer gå tillbaka till den typ av skoltänk, som jag har så många års erfarenhet av. Jag anser att skolan ska vara en trevlig plats för alla, där alla måste få lyckas utifrån sin förmåga,... och där vi jobbar med kunskaper och förmågor, utan att eleverna hela tiden måste veta vad i läroplanen som de jobbar mot eller hur ett arbete ska bedömas. Det är ju kunskaperna det handlar om, inte vilket betyg man har.

Hu, vad jag tjatar om skolans galenhet. Men det är ju den jag har erfarenhet av och kan tycka om, utifrån vad jag ser är bra eller ej.

En annan sak som jag tycker om, och som jag tycker är helgalet, det är utvisandet av flyktingar som har bott i vårt land i flera år. Läste idag om en familj i närområdet, som skulle utvisas till Kurdistan, trots att de bott här i flertalet år och trots att man riskerade att bli dödade om man återvände dit.

Det förbannade migrationsverket hittade inget skäl för att man skulle får stanna. När man familjens sida hävdade att man hade övergått från islam till kristendom, och att det var ett skäl för dem att få vara kvar här, så kom man på kristendomsförhör, och föll på att man inte kunde förklara vad en protestant är. Varvid jag undrar hur många vuxna helyllesvenskar som kan ge en bra förklaring på det.

Det tycks som om migrationsverket består av Sveriges samlade population av ondsinnade paragrafryttare.

Aktivitetsklockan styr mig. Galet är det!  10 000 steg per dag. Helt galet att man faktiskt kan få ihop mer än 5000 på en skoldag!  Då klarar man sig på en promenad framåt byn, för att få fyrverkeri och glada tillrop i appen.

En ledig dag är det värre att få ihop de 10000 stegen.
De galna tanten får ge sig ut på långpromenad.
7.5 km.  En skön promenad i lite bitigt vinterväder.
I det fina vindskyddet var det inbjudet till korvgrillning igår kväll. Vi är så dåliga på att ta del av inbjudningar, där det gäller att komma i varmaste kläderna och sitta utomhus flera timmar.
Är mycket mera trivsamt att sitta framför brasan inomhus, dricka lite vin och kolla "På spåret". Tycker jag....och inser att man tycker olika....

Har äntligen  fått igång emailen igen, efter att någon helgalen människa tog över hotmailkontot och trodde att någon bekant till mig, skulle tro att jag var i Ukraina och skicka pengar till mig, då jag hade blivit av med mina egna.

Google-kontot/kontona börjar ta emot meddelandena, då hotmailkontot är oåterkalleligen borta.

Fick äntligen geocaching-kontot kopplat till nyaste kontot annalenastockremma@gmail,com

Direkt kom det meddelande om en ny runda i trakten av Borås, en runda som en vovvelivovve ( jag vet inte vem han är) hade lagt ut i samband med ett kvällsevent igår.
Lät ju bra, tills jag läste att alla gömmor, utom tre av tio (?), behövde tas med ett redskap, ett fem meter långt fiskespö. Helgalet, tycker jag! Vem tusan går runt i skogen med ett metspö!
Jag har viss förståelse för dem som vill ha utmaningar och tycker om att klättra  fem meter upp i ett träd för att hitta en gömma med hög terrängpoäng. Även om jag tycker att även det är galet på rundor. Men att behöva gå runt med ett metspö, det är ju helsjukt!

Veckorna går galet fort, bara en vecka till sportlov.
På sportlovet, så är det nio år sedan som jag började med en här bloggen. Galet att man hållit på så länge. Till vilken nytta? Jo, jag vet... det är kul att bläddra tillbaka i den offentliga fotodagboken - för det är ju vad det är - och läsa vad man gjort, tänkt och hur man känt sig.

Saknar fortfarande min bloggvän Inga, galet mycket. Både hennes inlägg och hennes kommentarer. Samt de gånger vi träffades irl.
Det känns alldeles galet fel och konstigt att förstå att hon inte ska finnas, vare sig i sociala medier eller i verkliga livet något mer.

Ledig lördag, lite läroplan, lite lärarlämplighet, lite Länghem

Ibland är det bara helt underbart att vara hemma och att inte ha något alls planerat.
Idag är en sådan dag.
Visst finns det saker som jag bör göra, i första hand att planera klart tema Stormaktstiden, som ska påbörjas nästa vecka.
Planeringar tar mycket längre tid  än vad de gjorde förr. Jag vill ju gärna se till att ha ett genomtänkt förhållningssätt till förmågor och kunskapskrav utifrån det material vi jobbar med. Förr var det mer att göra  frågor/ uppgifter, där man kunde hämta svaren i lärobokens text.... och sedan upprepa detta på provet.  Nu får man tänka lite annorlunda... men det är en utmaning.... även om det känns som om det tar lite för mycket tid. Samtidigt är det så tillfredsställande att se att det funkar i klassen. Själva skoldagen blir också lite mindre slitsam, när arbetet väl är igång.

Visst har den nya läroplanen utvecklat mig som lärare.
Egentligen har ingen läroplan tidigare spelat någon större roll för mitt sätt att agera i klassrummet. Tror att jag många gånger "gjort rätt" ändå, men detta har varit mer beroende på trender och influenser än beroende på vad som stått i läroplanen.

Under utbildningen, som jag gjorde vid 19-22 års ålder, så fattade jag nog aldrig det där med att det fanns en läroplan. Även om vi var tvungna att köpa en, 1969-års läroplan,  så använde man den sällan... och jag var säkert inte lämpad att utbilda mig till lärare vid så unga år. Under mina första år gjorde jag/undervisade jag  på samma sätt som min lärare Bertil Karlsson hade gjort under mina mellanstadieår.

Under det att ålder - och förhoppningsvis - en smula visdom har infunnit sig, så anser jag att man innan man påbörjar lärarutbildningen bör ha jobbat några år eller på något sätt praktiserat, gärna i skolmiljö.... Men så funkar det inte....

Många av mina kollegor har haft andra jobb innan de utbildade sig. Jag beundrar dem som bestämde sig för att läsa till lärare, många gånger efter det att de bildat familj och haft både pluggande och småbarn att ta hand om.

Vid femtionio års ålder så har jag slängt Jante åt sidan och slår mig då och då för bröstet; Jag är en bra lärare. Det tog mig ett antal år att nå dit, och jag vet att jag har ett antal brister ivissa förhållningssätt, men kunskapmässigt och socialt har jag sedan ganska lång tid fått klasser som funkar alldeles utmärkt.
Ibland kan man undra hur jag förtjänat dessa fina elever.... men det har faktiskt gjort ... vid mogen ålder inser jag att  jag jobbat för att förtjäna dem.

Om lärare och elever inte funkar ihop, ja, då blir det inga bra resultat, vare sig kunskapsmässigt eller socialt...

Funderade lite på hur man får en klass att bli en väl fungerande enhet och kom fram till följande:

• Peka med hela handen.
• Smek med den andra = ge beröm, ge uppskattning, ta till vara på alla tillfällen att ge positiv resopns, till klassen och till enskilda
• Var konsekvent
• Var ärlig
• Stå för dina åsikter, även om de är annorlunda än dina kollegors. Men du måste tala om för dina elever, att trots att du tycker som du tycker, så måste du böja dig för majoriteten.
• Be om ursäkt,när du gjort fel!
• Låt eleverna vara med och bestämma det de kan vara med att bestämma. Det som du som pedagog är satt att bestämma, det bestämmer du.
• Lyssna på eleverna, de har massor av goda förslag.
• Inse att alla elever är olika.
• Det är orättvist att vara rättvis.
• Kom med lite överraskningar då och då, försök förgylla vardagen för eleverna....

Så tänker jag..... kan tänka att det finns ytterligare sätt för lärare som har ett annat tänk än jag..... och lärarjobbet handlar förstås  mycket om erfarenhet och om att våga testa nya metoder... och förkasta det som inte funkar i ens klass.

Nu får det bli lite bilder från en trevlig torsdagskväll hos en av alla mina beundransvärda kollegor.

 Vår uppskattade kollega, tillika min bors klasskamrat därhemma i Rångedala, jobbar hos oss tre dagar i veckan. Hon är, som alla andra på vår skola, en mycket duktig pedagog, uppskattad av barn och föräldrar.

Så långt är hon som vi andra .....

.... men hon är också politiker och starkt engagerad för de små skolorna fortlevnad och en levande landsbygd ... det är beundransvärt.... men allra mest beundransvärt är att hon under torsdag, fredag och lördag driver sin lilla fina, ombonade och välsorterade affär Peterssons rum i Länghem.

Under helgen som gick, så hade hon bjudit in alla kunder - gamla och nya- till glöggprovning. I anslutning till affärslokalen, så var tre olika julrum uppbyggda, till största delen pyntade med varor från hennes lilla affär.
Det vita rummet tycket jag var så härligt julinbjudande.....

 ... och den här hallen var också riktigt trevlig och julig.

I affären säljs det mesta, fina damkläder ( engelska) som är sydda i material framställda av ekologiska produkter, babykläder, leksaker, husgeråd, textilier, små roliga saker, glögg, godis, julsaker..... ja, åk och titta.... det är en guldgruva för julklappar....

Vi blev bjudna på blåbärsglögg och midvinterglögg  från Alterhedens i Norrbotten, i det juliga rummet. Gillade blåbärsglögg mest, och köpte med en flaska hem samt en påse lakritskolamix, även den från Alterhedens.

Köpte också ett batteriljus att ha i lyktan på verandan. Jättepraktiskt att slippa tända ett nytt ljus... som sedan ofta släcks av regn och vind.

Ja, Elisabeth, det är en beundransvärd lärarinna/kvinna.... fattar bara inte hur energin räcker för allt!

Hade sedan en trevlig torsdagskväll hemma i Elisabeths vardagsrum, under det att vi åt hämtmat- fläskfilé och potatisgratäng- från Evérta i Dalstorp. Alla lärare som jobbar på skolan var med och så vår husmor.
Så trevligt att bara få sitta ner i lugn och ro en stund och prata om allt möjligt ... och att få skratta tillsammans en stund.
Tack,Elisbeth för initiativet att bjuda kollegorna på glöggprovning!

Lite ledigt

Lite ledigt blev det på "höstlovet". Beroende på att jag har inarbetad kompetensutvecklingstid sedan flera år tillbaka, och genom att jobba extra länge i måndags, så kan jag idag ta ut lite av den för länge sedan inarbetade tiden.

Önskar att vi hade fyrtiotimmarsvecka.... då skulle aldrig det kunna bli så här dumt... jag måste jobba extra - på tid jag aldrig kan ta ut för den ingår i min arbetstid på 45 timmar i veckan - för att kunna ta ut den tid som jag lagt ner på fortbildning efter arbetstidsförlagd tid, för flera år sedan.

Läraravtalet är helt vansinnigt dumt... vi kan aldrig säga att vi jobbar för mycket ... för vi har inget egentligt tak... och trots att vi jobbar hela dagarna utan rast, helt enkelt för att det inte går att få ut rast, så måste vi formellt sätta in en halvtimmes rast....

Det allra värsta är lönerna. Hörde igår att städerskan har 1000 kr lägre lön än läraren som utbildat sig i fyra år och jobbat ungefär lika länge. Som ni förstår, så är det inte städerskans lön jag vill år.

Tycker att lärarfacken är riktigt dåliga. Vilket gör att jag inte är med i något fackförbund. I årets löneavtal skulle man förstås satt ner foten och  tagit ut lärare i strejk, inta bara bockat och tackat för att man fått till en högre procentuell löneökning än andra yrkesgrupper detta året. 

Visst kostar det att betala lärare dyrt, men långsiktigt kostar det nog ännu mer då unga, duktiga pedagoger lämnar yrket ... och de studenter som skulle bli bra ledare för nästa generations barn, de väljer andra, mer lockande och lönande jobb.

Sjuksköterske-eleverna ( är det bara i Borås) har sagt att om de inte får 24000 kr i ingångslön, så flyttar de till Norge. 

Bra initiativ! 

Lärare till Norge? Vet inte om det funkar... men det beror säkert på vad man undervisar i. 

Jag är iallafall för gammal...

 C-E köpte nytt fågelbord i samband med att han köpte höstens första säck med fågelmat.
Matgästerna har hittat till det nygamla födostället ... katterna har fått ett ställe att kontrollera. För flygande fåglar är kattdjuren ofarliga.

 Bestämde mig för att ta en lång promenad i det ganska ljumma höstvädret.
Tog "Gunnars väg", svängde höger mot Remmabo kom ut på landsvägen och svängde sedan i från den, in på den fina skogsvägen mot Stockremma och sedan hem. Tror att det blir en runda på 9 km.... var ute i ungefär två timmar, så det kan säkert stämma.

 Kunde förstås satt på Runkeeper och mäta sträckan, men jag blir lätt stressad av appen. Idag vill jag gå långt och raskt, inte bli stressad av att ha så bra medelhastighet som möjligt. Sådant är jag nog för gammal för....
Hade både hälsoväst och stavar och njöt verkligen av att kunna gå så långt utan att ha det minsta ont i ryggen. För ett år sedan, och mindre än det så gjorde det ont, bara jag gick en liten bit och jag hade svårt att kontrollera högerbenet. Konstigt att det kan bli så bra utan läkarinblandning ... fast jag hade ju förstås hjälp av sjukgymnast att komma igång med träning....

 Funderade förstås... som så ofta ... på skolan.... och på hur den har blivit sedan nya läraoplanen infördes.

Jättekul att arbeta efter nya läroplanstänket och dess förmågor... ett helt annat tänk än tidigare... MEN riktigt pestigt med att sätta betyg.

Träffade en person i början på veckan och kan efter det mötet berätta följande historia:

Två små flickor började skolan. De var födda sent på året, på samma dag och av samma mamma.
Skolan blev riktigt jobbig för de små flickorna. De hängde inte alls med de elever som var större och var födda tidigare på året. Under åren som gick så blev skillnaden mellan dem och de andra eleverna allt större. Det var problem med läsning, med matte, med engelska... ja med allt. Inte ens gympa var riktigt enkelt... musik var absolut ingen höjdare, bildlektionerna var de bästa... där var det ingen större skillnad på tvillinglickorna och de andra i klassen.
Läraren bekymrade sig över hur det skulle gå med barnen, mamman grät på "kvartssamtalen".
Idag är de små flickorna doktorander på två olika instutitioner på Stockholms universitet.

De här flickorna visste att de var "sämre" än sina kamrater. De slapp se det som betyg på papper, för även om lärarn som de hade, gärna vill se så mycket positivt hos varje elev så att den inte vill sätta underkända betyg, så hade det varit omöjligt i detta fallet.

Elever utvecklas inte efter samma mall, det går i trappsteg och en del tar dessa trappsteg senare än andra.
Elever som av någon anledning utvecklas långsammare, ska inte behöva straffas med ett F i betyget!

Det handlar f.ö. inte bara om utveckling... sociala problem ... och det kan vara en så vanlig sak som föräldrars skilsmässa, sätter ofta stopp för möjlighet till att fungera bra i skolan.... De ska heller inte straffas med Fy-betyg.... och det ska heller inte den som sliter och ändå inte riktigt kommer ända fram... ännu.

Vem vill arbetsgivarna ha, den som är outtröttlig eller den som bara gör vad den behöver?
Vem vill arbetsgivarana ha, den som tar egna initiativ eller den som bara gör det som den blir tillsagd att göra?
Vem vill arbetsgivarna ha, den som bryr sig om anbdra eller den som bara bryr sig om sig själv?

Alla vet vid det är laget vad jag tycker om betyg, men det är risk att ni får höra det fler gånger.

Och ska det vara betyg, då ska även det entreprenörella och det sociala betygsättas. Men det gör man väl inte i andra länder och då finns inte den grenen med i betygspoängstävlingen länder emellan. För det måste väl vara därför vi har infört betyg... att ha att tävla med andra med.
Vad betyget egentligen står för, det är ytterligare en fråga.... står det för de förmågor/kunskaper eleven besitter över tid eller bara den förmåga/ kunskap eleven besatt vid redovisningen av aktuellt ämne/tema.?Där skiljer det sig, framförallt vad det gäller de "duktiga" eleverna. Jag har testat... det var inget kul resultat!

Hade fått ett mail från vår nye bildningschef, ett utskick till alla lärare, där man redogjorde för tanken om den nya skolorganisationen. Vilka skolor som ska läggas ner, helt eller delvis. Vår skola i Grimsås, den blir kvar som F-6-skola. Det känns bra ... och alldeles självklart dessutom.

Lite ljus kvar ... tar nog en kort promenad också, och kollar hur plankan som sargade benet i lördags är sågad. Så här års känns det som om man vill utnyttja ljuset!

Bedömning - bedrövligt, besvärligt

Idag var det dags igen.
Slutredovisning i no, fysik, tema ljud.
Har försökt att använda förmågetänket (The big five) i planering och undervisning och tycker att det fungerat bra.
Gjorde så ett prov efter samma koncept, en slutredovisning ( jag vill gärna kalla det så)  som gick från centralt innehåll  mot olika kunskapskrav. Förmågetänket kom med förstås, eftersom de är de som återkommer gång efter annan i kunskapskraven.

Hade delat upp slutredovisningen i två delar,varav en var att planera och genomföra en undersökning ( ett litet experiment) redogöra för detta, samt komma med förslag på förbättringar.
Den andra delen bestod av några frågor rörande 1: förmågan att ta till sig information 2: förmågan att analysera och dra slutsatser 3: förmågan att förstå och använda begrepp samt 4: något om kring den metakognitiva förmågan ( den sistnämnda är ganska svårt att få till på ett bra sätt.... här skulle jag behöva råd och diskussionspartners).

Allt var gott och väl, eleverna hade utvecklat ett antal förmågor, det var tydligt.... det var mycket skriva och rita idag, i det som jag kallar "kunskapsboken".

Barnen slutade skolan vid halv tre, och där satt jag med nitton gröna skrivböcker i A4-format.
Nu var det dags för mig att bedöma.
Bedrövligt, tycker jag! Skitsvårt!

Försökte dela upp slutredovisningen i delar:
Experimentet
Informationsanvändadet
Begreppen
Analysfrågor

Insåg snabbt att alla elever, utifrån det som står i kunskspkskraven, nått E-nivå.

Men sedan... vad är skillnaden på E och C-nivå? Och vad krävs för A-nivå?
Visst fanns det de som utmärkte sig ordentligt och visade på en högre nivå än vad E-nivån föreskriver.
Men var går gränsen?

Jag tycker att denna befallda bedömning är helt sjuk, vad det gäller elever i femman-sexan.
Både jag och eleverna tycker att det är bra att det finns kunskapskrav - förstås- krav dit vi kan ta oss på olika vägar, genom att gå på olika stigar genom de fem förmågehuvudstråken....

Bedömning,  Ej uppnått kravnivå - Uppnått kravnivå och Gott och väl uppnått kravnivå, det skulle vara perfekta bedömningsverktyg.

De skulle vara lätt för såväl mig som för eleverna att förstå.
Bedömningarna skulle heller inte ligga till grund för några betyg, eller också skulle betygen också bestå av dessa tre steg.  Så skulle jag vilja ha det.... men nu är det inte så.....

Satt i skolan tills den var utkyld och skymningen började komma.... och jag kände mig helt slut på energi. Kände mig inte nöjd  när jag gick därifrån och alla böckerna hade fått lite bedömningsbokstäver och lite utvecklande tankar...

Vet ju inte heller om jag ska skriva  bokstäver som bedömning för de olika förmågorna.... har aldrig diskuterat detta med någon. Kan inte komma på vad jag ska skriva i stället, för att att bara skriva en text känns för lite, eleverna vill veta såväl hur de lyckats som hur de ska gå vidare.

Tycker att skoljobbet är skitkul, trots att jag jobbat som mellanstadielärare i trettiosju år. Känner att den nya läroplanen utmanar och utvecklar både mig och elever. Framförallt med hjälp av Fb-gruppen "The big five" samt olika artiklar kring förmågetänket.

Men bedöma, det kan jag inte göra så att det känns bra. Dessutom anser jag att  bedömningen inte får ta för mycket tid och energi... för tiden och energin, den ska jag lägga på att göra en bra planering och att undervisa.
Jag behöver bedömningsstöd!

Lördag, lingon och läxor

 Så var det lördag igen. Inget planerat för dagen, men den gick ändå att fylla med varjehanda.
Förstår inte människor som kan göra ingenting.... jag gillar att göra saker... även om det är enkla göromål. Sitta sysslolös, det kan man göra tids nog ... om man blir så gammal.... och blir man inte det, så är ingentinggörat ingenting man missar.
Hälsade på Svea på eftermiddagen. Hon har inte mycket styrka kvar, hon sitter i sin soffa eller på sin stol och gör just ingenting. Och när hon är så gammal och trött som hon blivit, så är hon fullständigt nöjd med det.
Det ser inte så kul ut att bli gammal och orkeslös.... framförallt  inte det sistnämnda....

 Tänkte plocka lite mer lingon idag, mest för att är kul. Hade fått tips om denna plats, (bilden) eii tre-fyra år gammalt hygge. Här skulle det vara alldeles rött med lingon. På sina ställen var det ganska så rödfärgat, men lingonen var små och torra och sådana lingon är jag varken intresserad av att plocka, rensa eller äta.
Dessutom var det MYCKET lingonblom, på sina ställen mer än bär.  Så ur led är tiden, åtminstone för lingonen.... ja, de är iallafall lite sent ute för att få till några bär detta år.

 Hittade  bär i mosskanten  i stället och t.o.m ute på mossmark. Det var en bit mellan tuvorna, men det var fantastiskt fina bär.Stora, röda och välmogna. Plockade den mängd jag planerat att plocka...

... åkte hem och rensade och kokade "ge-bort-sylt". Jättefin och god blev den.
Anser härmed att årets syltsäsong är över ..... om inte någon kan ge mig ett bra recept på tranbär... för sådana fanns det också gott om i mosskanten.

Det har pratats en del om läxor och rutavdrag för läxhjälp på nyheterna idag.
Tycker att man i stället borde diskutera läxors vara eller icke vara.
Min absoluta åsikt är att eleverna ska jobba i skolan och inte hemma.
Är läxmotståndare, men ger ändå ett par läxor i veckan. Vilket en del föräldrar tycker är för lite, medan de flesta håller med mig och anser att tio-tolvåringar behöver tid för fri tid och för fritidssysselsättningar.
Varför jag ger dessa två läxor? För föräldrarnas skull.
Samtidigt som man kan se det så, att det kan vara av intresse för dem att ha koll på vad vi gör i skolan. I den mån föräldrar hjälper sina barn/ behöver hjälpa sina barn med läxorna.
Det finns barn - i hela vårt land- som tycker att läxor är svårt och vars föräldrar inte heller klarar dem...  Tror ni dessa föräldrar har möjlighet att anställa någon rutavdragsgill läxhjälpare?
Så fruktansvärt orättvist det slår, redan det där med läxor är orättvist, eftersom man har så olika stödmöjligheter hemifrån.
Från högre stadier berättas det om att lärare har genomgång på lektionstid och sedan förväntas eleverna jobba med det arbete som är kopplat till innehållet, därhemma. Så kan man väl inte göra, jag som lärare måste finnas till hands för att eleverna ska förstå det jag vill att de ska förstå.
Tänk en arbetsplats där chefen ägnar hela dagen åt att gå igenom det som ska göras, och sedan får de anställda, efter det att fabriken stängt, gå hem och göra det som göras ska.
Nu är det långt ifrån alla lärare på högre stadier som gör och tänker så här, men att det finns en enda, det är en för mycket.

Kära  bestämmare, ta diskussionen om var jobbet ska göras.... förläng gärna skoldagen något, men lägg inte ansvar på hem och  extraanställda lärare med rutavdrag. Helt sjukt för mig!

Ytterligare en tanke slog mig idag, då jag lyssnade på nyheterna. Man är inte nöjd med den rättning som lärarna gör av de nationella proven. Man är för "snäll". Förslag om central rättning har framkommit, men idag fick vi veta att detta skulle bli alldeles för dyrt. I stället ska lärare rätta tillsammans.
Att man kör slut på lärarna för att man ska lägga ner en massa tid på att rätta, det finns det ingen som bryr sig om.
Fick för övrigt en liten mindre chock, då jag av någon förälder ombads kolla när i tiden de nationella proven i sexan ligger. Nu blir det inte bara prov i engelska, matte och svenska, det visade sig att vi ska ett prov i no i sexan och två prov i so. Har ju inte ens en aning om jag undervisar rätt, för att eleverna ska lyckas med dessa, rent horribelt många prov. Min ev. felaktiga undervisning ska ju inte drabba eleverna så att de blir "underkända"! Stöd efterfrågas från skolverkshåll, och inte bara i svårlästa skrifter. Vi behöver tid att sitta ner och diskutera praktiska exempel... och det inte bara någon gång, utan kontinuerligt... för att se att vi jobba rätt utifrån de tankar som döljer sig bakom de ibland ganska diffusa kunskapskraven.

Tanken med den nya läroplanen, den var nog god, men det har gått alldeles för fort.

Så snabbt...

... den här veckan gick. Månaden också.
Eller kanske inte ändå.
När augusti startade, så var det fortfarande sex lediga sommardagar kvar.... och nu känns det som om sommarlov och semester var i en annan tid.
..... och egentligen, så känns det längesedan jag var ute och fotade de vackra sensommarbilderna i förra inlägget, fast det bara var fyra dagars sedan.
Det här blev svårt, gick veckan snabbt eller inte..... och är det kanske egentligen så att augusti är en månad som känns ganska lång?

Mycket var det i veckan iallafall, skolan har tagit nästan all tid. Men så har jag hunnit med tolv av tjugo föräldrasamtal ...  det som med ett vackert ord kallas utvecklingssamtal.
Det är  inga kvartsamtal längre, snarare tredubbla tiden. Trevligt är det, tycker jag, att sitta och prata med elev och föräldrar i lugn och ro. Ett avstämningssamtal skulle jag vilja beskriva det som. Hur trivs du... vad är lätt/svårt... när är skoldagen som bäst ( i år har ingen svarat rast !!), vad känner du att du behöver jobba mer med för att bli mera säker och känna att du är på väg att uppfylla de kunskapskrav som finns i ämnet......?

Rekord är det iallafall, att efter två och en halv skolvecka med elever ha avverkat mer än hälften av alla samtal. Det känns väldigt bra, för då har jag redan från början koll på hur varje elev känner det......
Det är ju tredje året som jag jobbar tillsammans med Toppenklassen, så vi känner varann väl... och det gäller även föräldrarna.

 Veckan har bjudit på mycket utomhusjobb för eleverna. Läroplanen är bra, den talar om att vi ska ut på fältstudier i närmiljön.
Skogen ligger väldigt nära.
Idag var vi vid skogssjön, dryga kilometern från skolan. Äng och mosse väntar nästa vecka.
Sedan väntar en veckas elevarbete med ekosystemen i närmiljön, i samspel med The big five ... de fem stora förmågegrupperna.... jo, jag vet att jag upprepar mig, men jag tror på att arbeta utifrån detta...

 Kreativitet och entreprenörskap talas det också om i läroplanen. Det handlade båtracet  i bäcken utmed "Kärleksstigen " om.  Roligt med lite annorlunda samarbete - treor, femmor och sexor. Fungerade utmärkt.
Vi har faddersystem på skolan, vilket betyder att sexorna är faddrar till nuvarande tvåor och femmorna till nuvarande ettor.
Ibland skadar det inte att lämna det fyrkantiga systemet och hitta nya konstellationer.

Ett roligt och utvecklande samarbetsprojekt, blev det. Den snabbaste båten, det var den allra enklaste. Många vackra båtar fick testa flytförmåga, hållbarhet och snabbhet.
Vädret var dessutom helt underbart!

Veckan har varit rolig, sen kan man diskutera hur snabbt den gick. Minuterna och timmarna var de samma som de brukar vara.....

Helgen har också sina timmar och minuter. Ska använda morgontimmarna till en favoritsysselsättning, att sova. Ett plockande besök i lingonskogen är inplanerat. Och så ska jag försöka få till att hitta de tre geocacher som finns inom mindre än en mils avstånd.... Låter som en lagom rekreationshelg efter en rolig men ganska jobbig arbetsvecka.

Berörande bedömning

- Har du inte fått mycket mer att göra nu, när du ska bedöma allt vi gör? undrade eleven.
Jag kunde inte förneka detta. Tackade dessutom för omtanken.

- Jag är så dålig, jag är sämst på allt, sa en annan elev under det att den brast ut i gråt. 

Vi tröstade, både jag och kamraterna och räknade upp alla saker som eleven var bra på - ,och detta helt sanningsenligt.

- Jag är så trött på prov och bedömningar, hulkade eleven, det tar all min energi. Det är inte roligt att leva längre........

-Idag ska en av klasserna ha matteprov, sa jag vid skollunchbordet.
- Ska vi ha det också? undrade eleven ur den andra klassen.
- Jo, så småningom, svarade jag.
- Du gör mig nervös, Anna-Lena, sa eleven.
- Men det är väl inte så farligt, försökte jag övertyga. Jag ska ju bara kolla om ni kan det vi jobbat med i matten.
- Men du ska bedöma också, och det är så otäckt. Tänk om jag får rött. Då blir mamma och pappa ledsna på mej.

 - Jag tycker att betyg är jättebra, påstod ytterligare en elev. Då får man veta hur man ligger till.
- Det tror jag du vet utan betyg, svarade jag den duktiga lärjungen,

Bedömning berör, bedömning förstör..... även om en viss mått av bedömning kanske kan behövas.
I de mest grundläggande ämnena, de ämnen som man måste ha för att helt enkelt klara sig bra i en framtid som vi inte vet så mycket om. Men läsa det behöver man kunna, man behöver också kunna uttrycka sig, man behöver kunna använda matematiken som finns överallt i vardagen och man behöver kunna uttrycka sig hjälpligt på engelska, och gärna ytterligare på något främmande språk. Dessutom behöver man kunna en del om hållbar utveckling.

Resten av ämnen ska följa ett centralt innehåll, syftet med dem ska vara att väcka intresse för naturvetenskap, samhällsfrågor och skapande ämnen. Ett intresse som är  mycket lättare att väcka om man inte samtidigt behöver bedöma det intresse som man väckt... Alla dessa ämnen ska ta stor plats ... och vara lustfyllda, lockande, intresseväckande, till del också intressestyrda.

Bedömning behöver vi egentligen bara ha i de grundläggande ämnena, upp till den gräns att man har utvecklat efterfrågade förmågor. För att komma dit kan man behöva mycket hjälp och stöd. Och det ska man få. Därefter kan även dessa ämnen ges egentakts/intresse-utveckling.

Jag anser att såväl likriktningen som bedömningen i dagens skola är skadlig för en del elever. Inte för dem som vi normalt ser som ambitiösa barn, som skolan passar för. Utan  för dem som har lite senare utveckling, dem som har specialintressen och för de mest kreativa eleverna.

Tänker ofta på hur man jobbar mycket med en del elever, berömmer dem för små framsteg och får lysande ögon och sen vill eleven gärna jobba vidare och  gör ytterligare små framsteg. Kampen är hård, men ögonen fortsätter att lysa för de får lyskraft av den positiva responsen. När betyget sen kommer så räckte ändå inte den outtröttliga kampen, det blir F. Ögonen slocknar.
Hur kan vi göra så mot våra BARN?
I skollagen står det att vi ska ge de barn som har en långsammare utvecklingstakt, så mycket hjälp och stöd att de lyckas i skolan. Ett F i betyg är varken till hjälp eller stöd. Det ska inte finnas några betyg alls, för dessa barn.

Släppte bedömningstänket idag - matteprovet var en diagnos på två kapitel i  matteboken. Till min glädje så visade den att vi alla kunde gå vidare med nya matteutmaningar. Sådana prov behövs ju. Jag bedömer bara utifrån det vi jobbat med och om alla förstått.

Efter morgonens tystläsning ( nej, den kan jag inte heller bedöma - fast jag kan förstås se om barnen förstått vad de läser när de skriver om sina böcker på bokklokt.se.) så fick fyrorna "dra lott" om var sin femma. Tillsammans fick de sedan, utifrån en rubrik utklippt från en dagstidning,  göra en "mediaframställning" passande till rubriken. Man kunde göra sin redovisning som ett TV-program, ett radioprogram eller ett tidningsreportage.

- Kom och titta om det är tillräckligt bra, det vi gör! Det var flera elever som ville bli bedömda före framträdandet.
-Idag är det ingen bedömning, svarde jag- Idag är allt rätt, bara man har något att visa.
Naturligtvis blev det ett antal (åtta) helt olika redovisningar. Alla var värda den applåd som eleverna så frikostigt alltid ger varann.
Efter alla framträdandena frågade jag eleverna vad de just sysslat med/ utvecklat för förmåga. Hade t.o.m läroplanen framme för att läsa innantill vad det stod om den synnerligen viktiga förmågan, som är ett måste för att utveckling ska ske. Kreativitet!

Får tacka teknikspanare och kloka elever som fått mig på banan igen. Det är kreativiteten som är nummer ett.  Det gäller att utveckla den hos alla. Utan att för den skull skada någons självkänsla genom att bedöma på ett icke utvecklande sätt.

Formativ bedömning är bra, superbra... den ska vi ha, i positiv anda .... i alla ämnen. Men den summativa, den kan vi klara oss utan.... åtminstone vi som jobbar med barn i mellanstadieåldern. Sannolikt även senare... jag tror att alla vet vad de kan, och det är ok att inte kunna allt om man inte blir negativt bedömd utifrån detta. För det är ju så att alla är bra på mycket, även om det kanske inte står upp mot alla hundratals kunskapskriterier som står i gällande skolbibel.

Kan knappast kollat konsekvenserna

 I de lokala medierna talas det denna dag en hel del om nedläggningar av landsbygdsskolor. Flera skolor i vår lilla kommun är hotade, bl.a. vår skola som har 80-90 elever. Ev. skulle man göra om ett antal av skolorna till F-3 skolor. För våra 4-6or skulle de innebära drygt tre mil i buss - tur och retur - på krokiga vägar, om förslaget om att rusta upp Dalstorpsskolan och göra den till centralskola i området skulle gå igenom.

 Vad är då  skälet till detta? Är det ekonomiskt? Nä, inte i detta fallet. Om man skulle göra tre skolor till F-3 skolor, samt bussa ett antal 4-6or, så måste det bli dyrare. Lokalkostnaderna står ju kvar. Och busskostnader tillkommer.
Nä, skälet det är att alla ska undervisas av lärare som har tillräckligt antal högskolepoäng i de ämnen de ska undervisa i. Vilket ett antal skolpolitiker, enligt min uppfattning sittandes i Stockholm, bestämt.

 Tror ni att det blir bättre resultat, bättre utveckling och bättre levnadsstandard i ett framtida Sverige om man måste lägga ner ett antal landsbygdsskolor för att barn på 10-12 år ska undervisas av dem som har rätt antal poäng från högskolan? Rena nyset!
På varje skola finns det någon som kan undervisa  i de olika ämnena, om man klarat sig igenom lärarutbildningen har man väl lite intellekt, lite förnuft och framförallt kan man läsa in sig på de ämnen som fallerar. Utan att ha högskolepoäng.Så har vi haft det länge.
 Värre är väl då att inte ha ändamålsenliga lokaler och ändamålsenlig utrustning; när musikrummet är detsamma som biblioteket, när man måste springa skolan runt för att hitta ledig dator, när man ska ha hemkunskap i ett vanligt klassrum...
Ännu konstigare är det att man kan släppa in vilken tjej eller kille från gatan som vikarier, då spelar högskolepoäng eller ens erfarenhet någon roll!!

 Än mer irriterad blir jag på landsbygdens politiker och högre tjänsteman som står med mössan i hand och bockar och bugar för storstads/tätsortstänkta lösningar. De ska väl för sjutton gubbar tala om att de inte kan ställa upp på storstadskraven, att de i första hand värnar om en levande landsbygd och elever som kan fortsätta i trygghet på sin lilla/halvstor skola. Och att de litar på lärarnas kunskap och pedagogiska  förmåga att undervisa i olika ämnen upp till och med sexan, och vägrar att stänga några skolor utifrån behörighetsshetsen. Speciellt som samma statsmakter bara för några år stod bakom en lärarutbildning som även de som var utbildare ifrågasatte, helt enkelt för att den var för smal.

Hoppas att åtminstone föräldrarna ställer till stort rabalder och ifrågasätter och att de ställer politikerna till svars för sitt brist på agerande till landsbygdens eget försvar.

Har haft studiedag idag. Diskuterat bedömning. Helt överens var vi över tokigheten i att sätta betyg på hösten i sexan, iallafall denna höst som kommer, då vi ännu inte har fått några direktiv om hur denna betygssättning ska göras. Vi hoppas att rektorer och andra skolfolk ska reagera och ifrågasätta så att vi får vänta tills våren i sexan, och under tiden skaffa oss mer kunskap om vad de olika betygsstegen innebär i åk 6.

Det är mycket som regerarna i storstan inte har koll på, gällande vad deras bestämmanden  får för konsekvenser. Därför måste vi tala om när det inte är OK .... för landsbygden MÅSTE få leva, och den MÅSTE ges möjlighet till ett bra levande.

Nu ska jag gå ut och kolla om Venus och Jupiter bytt plats .... på bilden från i går så var Jupiter längst söderut på stjärnhimlen .... se översta bilden.

Nästan nöjd

 När jag, en stund efter fyra, gick ut på trekilometerspromenaden, så kände jag mig i det närmaste nöjd med skoldagen/ veckans båda skoldagar. Det är väldigt skönt att få känna sig nöjd i bland, det är alldeles för många skoldagar som man känner att det inte blev så bra som man hade önskat.

 Det beror ju till väldigt stor del på en själv och på vilket humör man är. Naturligtvis spelar elevernas sätt att vara och framförallt att arbeta,  också in.Men nog är det så att man får liknande respons av elever/andra människor som de signalen man själv sänder ut.
Vilka - tyvärr - kan vara väldigt annorlunda mot olika elever - och ännu mer mot olika vuxna. För nog är det så att vi värderar våra medmänniskor - helt omedvetet - och uppträder gentemot var och en utifrån den värderingen...

 Jag får tacka den nya läroplanen och mitt eget tänk om "Kunskapsbok" för nöjdhetskänslan. Det blir så tydligt det eleverna ska kunna, om man utgår från kunskapskraven och sedan utifrån den, talar om vad barnen ska utveckla för kunskaper och förmågor inom ett ämnes/temaområde. Barnen vet vad de ska kunna, och de kan själva- eller med min hjälp - hitta kunskaper och utveckla förmågor. Och sedan visa upp dem och få dem bedömda.
Det är så lugnt i klassrummet. Alla tycker det är viktigt att "lära sig" - och de vet varför de ska lära sig. Ett klassrumsklimat som andas trygghet.

 Tänkte på det, under det att mörkret föll, och kameran fick bekänna färg vad det gäller hur mycket ljus den förmår att släppa in, att det där med kunskapsbok skulle kunna bli en läromedelsförlagsgrej. Helt enkelt på det sätt att det finns olika temaområden klara att jobba med, där kunskapsmålen målen finns "översatta" till direkta kunskaper och förmågor inom varje område. Med länkar till olika webbplatser/filmer/youtube och hänvisningar till olika läroböcker. Skulle funka bra helt digitalt, antingen med arbete direkt i dator eller utskrift för redovisning i inbunden bok. Relativt lätt att uppdatera....

Jaja, visioner kan man få ha. Nu funkar detta för mig och mina elever tycks det... men det är ju inte alls säkert det passar någon annan.
Nöjd blev jag också när vi började prata Schoolovisionbidrag och eleverna föreslog att de skulle framföra "Vi är blommor", en ganska okänd melodi av Barbro Lindgren och Georg Riedel. Eleverna har verkligen lärt sig att tycka om den låten, sedan jag introducerade den i höstas. Med vår superpianist till rektor, så skulle det säkert funka. Kanske kunde gymnastiktjejerna göra lite rörelser att klippa in.
Känns tillfredställande och glädjefullt med fin-fina dagar med nöjd lärare och ( tycks det)  nästan nöjda elever.

Brister, bedömning, betyg

 Började dagen med att uppvisa en stor brist hos mig själv. Reptilhjärnan ( jag vet inte om den kan prata, men det tycks som om min kan) yttrade sig tidigt på morgonkvisten. Nu var det bara en som lyssnade, och det var inte riktat mot denna person. Men jag uppvisade ändå en brist, knappast bedömningsbrist, utan enbart brist. Munnen säger något som den mest primitiva delaen av hjärnan kommunicerar. Tyvärr kan jag inte bedöma hur denna brist ska åtgärdas.

 Igår var jag på betygs och bedömningskonferens i Växjö. Skolverket inbjöd oss som ska sätta betyg nästa år samt våra skolledare. Nu har vi ju ett tjänstemannauppdrag och det är inte mycket at be för, men det finns så mycket som jag inte gillar. En ny läroplan har tagits i bruk och tänket i denna lill-lunta, det är så annorlunda att det iallafall vrider skolskutan ( den svårvända - eller kanske är det frånvända) ett kvarts varv.  ( Från min point of view åt galet håll...)
Ett helt nytt  tänk måste till, ett tänk där undervisningen tar sin utgångspunkt från kunskapskraven/bedömningskriterierna. Detta hade jag inte  alls fattat, inte förrän jag fick det hela förklarat direkt från dem som gjort läroplansskrivningarna. Skriven på uppdrag av regeringen och  ( genom mina skol- och privat- glasögon sett) på uppdrag av skolförstöraren Björklund.

 För egen del så undervisar jag i elva ämnen och har ungefär hundra olika kunskapskriterier att ta ställning till. Faktum är att jag ännu inte förstår innebörden av en stor del av dem. Ändå ska lämna omdömen till varje elev om  en månad. Det blir inte bra.... Skulle nog ha tjänat på att ha ett bedömningsfritt  år,  under det att vi sätter oss in i och lär om nya läroplanen. Tur att man har en fyr-femma, så man kan sätta OK på alla de barn som hänger med och är delaktiga i skolarbetet... Mer kan inte jag göra.
Men nästa år blir det betyg. Det tänket som finns där gör mig synnerligen förskräckt.
Man kommer att ha nationella prov i ma,sv,en och utprovningsprov i ngt av ämnena i so resp. no. Och det ska vara så hemligt att det kommer i  bruna brev som bara får öppnas av rektor och som ska delas ut till lärare för användande en viss bestämd dag.
En så´n press på alla. Man vet ingenting om vad som ska provas. Dessutom måste även de extremt svaga eleverna provas och få känna att de inte duger/klarar uppgifterna. Kanske har läraren haft helt fel undervisning - den undervisningsform som man bedrivit enligt senaste läroplan,  den passar inte in i det nya tänket. Ska då elevens misslyckade straffas med ett inte godkänt  betyg, för att läraren gjort fel.?Vi behöver ett par års övergångsperiod för att lära oss det nya tänket.

 En annan sak som gör mig ont är att alla kunskapskrav för godkänt betyget E sak vara uppfyllda för att man inte ska få underkänt F. Exempel: Elev vågar inte dyka. Alltså kan den inte få godkänt i idrott, eftersom dykning ingår i ett av kunskapskriterierna. Vilken motivation har denna elev att göra bra ifrån sig på de övriga idrottslektionerna?
För mig handlar det om att bli en förnuftsbetygsättare eller en fundamentalist. Jag kommer inte att underkänna någon som gör så gott den kan i so/no/mu/hk. Däremot behöver man vara lite mer vaksam vad det gäller sv, ma, en - tycker jag.Men här måste ju åtgärder sätts in långt före betygssättning, och då inte bara genom ett papper med rubriken åtgärdsprogram, utan  genom en god pedagog som kan hjälpa eleven/erna att förstå - och framförallt ge dem tid att förstå.

Slutbedömningen från gårdagens konferens är att den var alldeles utmärkt, jag förstod äntligen läroplanstänket, men det gav mig också en massa tankar om att man måste få tid att sätta sig in i det nya och att det inte får straffa eleverna, att man inte fått tid att göra det.
Nu är det ju inte skolverket som står bakom alla dumheter, som sagt. Det är regeringen, och för att den sitter där den sitter, det kan jag inte tillskrivas det minsta ansvar för.
Tycker f.ö. att skolan ska var opolitisk och bygga på forskning och goda exempel. Som Finland,t.ex. Mycket goda skolresultat - har ett starkt kreativitetstänk och inga kontrollerande ( elevkränkande) prov.
Kolla den här filmen, gjord av en artonårig kille, som jag tror, kommer från våra trakter och som jag tror mig veta vara barnbarn till Tora, som var speciallärare på min allra första skola i vår kommun. Hon tillrättavisade mig när jag skrev med rött i barnens böcker. Bra, Tora, det har jag aldrig mer gjort. Dessutom är jag ganska säker på att pojken och jag härstammar från samma anfader på mödernet. Bra är det iallafall, och jag blev så glad när icke lärare hyllade den på FB.

Lycka till i framtiden, David Widfeldt Lomås. Vi behöver en uppsjö av sådana som dej, för att försvara vår ställning som ett ledande land vad det gäller kreativ utveckling!

Var hos doktorn idag. Inget allvarligt, bara den gamla dumma ryggen. Röntgade den förra sommaren i juni. Fick aldrig något svar och gjorde bedömningen att då såg man väl inget genom att göra en vanlig gammal hederlig röntgen. Nu har inte ryggen blivit bättre, den gör ont vid ansträngning, så jag ville gärna göra en magnetröntgen för att få veta vad det onda beror på och om jag eller läkarna kan göra något åt det. Så på lovet hittade jag en tidslucka och hann ringa vårdcentralen för att få tala med en läkare.

Döm om min förvåning när jag fick höra att orsaken till det onda stod skrivet på ädlaste latin, på det papper som läkaren  visade sig. Jag, som är livrädd för fåglar och deras näbb, har en massa fågelnäbbsliknande utväxter i de tre nedersta ländkotorna. Enkelt uttryckt förkalkning. Näbben pickar på nerverna om ländryggen blir för ansträngd, och då gör det ont i rygg och rumpa och ben.

Snacka om brist i kommunikation med patienter. Man hade tydligen ringt till mig två gånger förra sommaren, men när jag inte svarat, så struntade man i vidare kontakt. Min bedömning är att man borde skickat ett brev. Förhoppningsvis gör man inte på samma sätt vad det gäller patienter med livshotande sjukdomar...!

Nu tycks jag ha såväl staklatiter som staglamiter i ryggslutet och det bästa sättet att hålla dessa i bästa möjliga schack, det är träning. Ska ta förnyad kontakt med sjukgymnast - och smärtstillande medel när jag går på zumba. Min bedömning är att smärtstillande tabletter även ger möjlighet för att sätt igång med step-up igen. Ett klart gillande från överviktig tant!

Helgledigt, men inte riktigt ledigt. Ska ta mig an femmornas bedömningar i de ämnen som vi inte ska läsa mer under året. Min bedömning är att många av oss lärare kommer att använda de närmast stundande helgerna till detta. Tur att det inte är betyg som ska sättas, känner redan ångest inför tanken på att jag ska göra det redan nästa höst!

Tog en promenad idag vid halv fem tiden. Mörkret ödelade alla goda möjligheter till fotografering, så jag får ta till lite skåpmat. Regents Park den 16 okt.