Känner inte riktigt igen denna känsla....
Bedömning och betyg kallas den Tyrannoraus Rex-liknande hotfulla förnimmelsen.
Den finns där hela tiden.... ja, inte på natten... som tur är har inte odjuret krupit in under täcket ännu.
Men på dagen, hela veckan lång.
Man ska hinna jobba mot alla kunskapskrav, jag vet ärligt talat inte vad alla konstiga formuleringar betyder.
Man ska hinna jobba med allt i centrala innehållet. Inte en chans, säger jag.... medan jag ställer frågan; Ska vi ha kvalitét eller kvantitét i skola?. Jag ha bestämt mig för att min undervisning ska vara så bra som möjligt, och då hinner jag inte med allt som ska hinnas med.
Redan här kan jag känna flåset av otillräcklighetens små otäcka förföljare i nacken, men än värre blir det när jag ska ge eleverna tid att göra så bra arbeten som möjligt, för att jag sedan ska kunna bedöma dem.
Eleverna jobbar olika snabbt, och jag vägrar att skicka med en massa "göra färdigt uppgifter" hem, till de långsamma. Eleverna ska ha en fritid också. Men de långsamma och/ eller de omsorgsfulla får inte samma möjligheter att göra bra arbeten/redovisningar som de snabba och snabbtänkta.....
Idag började vi med Stormaktstiden i so. Vi måste vara klara senast den 10 dec, för då ska betygen var satta. Det knns stressat redan från början. Det är ju så mycket som alltid kommer emellan....
Betygs och bedömningsmonstret, det är värst.
Något som är knepigt, det är att på våren, då vi haft nationella prov, då ska vi lärare gå samman för att lära oss möta monstret- alltså ha sambedömning av proven-.... medan jag ser proven som mitt eget redskap att få hjälp med min bedömning. Jag behöver inte ha hjälp av någon annan att bedöma det som ska vara till hjälp för bedömning, bedömningsanvisningarna är så tydliga att jag klarar att ta hjälp av dem.
Men nu, nu skulle jag behöva förstå vad som är skillnaden på ett A och ett C.... eller om man verkligen uppnått ett E. Jag står här ensam och känner andedräkten av bedömnings-betygsmonstret.
Igår bedömde jag geografi-området vi jobbat med under den senaste tiden. Kände mig frustrerad..... har jag bedömt riktigt????
Idag har jag bedömt matte.... det är enklare.... det är ju ett ämne som jag har flera gånger i veckan, året om, där känns det som om jag har ganska så bra koll..... men kanske har jag ändå bedömt någon med för högt eller för lågt betyg.
-Spelar roll, kan någon säga..... betygen i sexan har ju egentligen ingen betydelse.
Kan vara sant, men ändå inte.... det finns elever som känner samma skolstress och betygsbedrövelse som jag... för dem kan ett för lågt betyg vara knäckande.... och ett för högt, som blir sänkt i sjuan, det blir inte bra det heller.
Skit, skit, skit, det här med betyg.... det är min absoluta åsikt. Hoppas jag får tycka så, trots att jag är en statlig tjänsteman med kommunal huvudman......
I övrigt så är det stödstrumpa och halstabletter som gäller. Det är inte så kul det heller.....
