Lediga lärarinnor....

 

.....begav sig på påsklovets sista vardag, ut på en cachingrunda.
Till Halland gick färden, närmare bestämt till Ullared och området söder om det riksbekanta ( världskända?) samhället.

Vi tog en runda med bil och en till fots. Vädret var ganska kylslaget och himlen alldeles grå.

Trevligt och roligt hade vi ändå. Gömmorna var ganska så enkla att finna, och en del av gömmornas innehåll tämligen skräckinjagande.

Vi körde längs den väg som för några år sedan blivit utsedd till Hallands näst vackraste.
För mig kunde den gärna få vara den allra vackraste.
Det fanns många fina vyer längs vägen, och på de ställen som vi stannade till på.

Källsjö hette det utsträckta samhälle som rundan ( eller kanske snarare ovalen med öppen del) gick igenom. Jag tycker att namnet Källsjö klingar så vackert, och att låter väldigt positivt. Vackert, klart, oförstört.

Undrar om denna kärlek fortfarande är oförstörd? Undrar hur länge sedan det var som trädbarken fick utstå kärleksfulla ristningar?   Gömman fanns i trädklykan.

Flera sjöar passerades utmed den ca två mil långa vägen. Här var det nästan bohuslänskänsla... och vattenkänning. Riktigt, riktigt vackert!

Hade nog loggat femtontalet gömmor så här långt. Några hade vi kvar på den tvådelade oregelbundna elipsen. Dem skulle vi ta lite senare.



Nu var det resans huvudmål som gällde. Bocktensstigen genom Åkulla bokskogar. Naturreserverat. Vackert.



Vi utgick från platsen ( ja i alla fall nära) där Bockstensmannen blev funnen för ungefär 80 år sedan.

Nää, han låg inte kvar där nu... så jag hämtar en bild från Wikimedia.  Mannen blev mördad och pålad - för att inte gå igen och spöka- på 1300-talet. Idag finns både hans skelett, kläder och en rekonstruktion av hela mannen på Varbergs museum. Var där en gång för många år sedan med vännen Christina och såg det som var kvar av honom. Önskar f.ö att man hade möjlighet att göra skolresor och ta med eleverna på intressanta och lärande ställen. Det hade man förr.... synd att det
inte längre är så!

Det var tredje gången på en vecka som jag vandrade genom bokskog. Det är en speciell skogstyp, eftersom det inte finns mycket annat än fjolårslöv på marken.
Det var ganska kuperad terräng och här och var så fanns det surdråg.

Stigen var tydligt och klart markerad.

Ingas härligt blå jacka, gör sig så bra mot det gråa och lite dystra. Ger liv och konstrast i bilden.
Den slumrande fotografen där inne i mig skulle vilja at en massa Inga i blå jacka bilder i olika natur, under olika årstider. Göra en inga i blå jacka -utställning.

Cacherna ( burkarna) var det inte så mycket variation på. Det var PET-rör eller filmburkar. Någon lite större burk.  Gömslena var däremot ganska varierade. En del riktigt lätta, några ganska svåra.

 

Inga, som stand in för Näcken, hittade cachen på ön i bäcken. 

 

Tolv gömmor och fyra kilometers promenad.
Dags att återvända till bilrundans slutgömmor. De var lätta att hitta och visade såväl riktig trollskog som öppna sjö-vyer.

Inga hade ett uppdrag att utföra. Hon skulle reparera en gömma vid Ullareds gula affärs ena parkering. Mission impossible, skulle det ha varit för mig... men Inga, the Ironwoman, klättrade fem livsfarliga meter upp, inte bara en, utan två gånger.

Nu har jag ju vissa kvalitéer också. En av dem är att shoppa snabbt och effektivt. En halvtimme gav jag oss inne i den gula affären... och på den stunden hann jag plocka till mig saker.för närmare 1100 kronor. Schampo, såpa, plastpåsar, bakplåtspapper, en liten väska, ett par knälånga byxor, behå, tights, tulpaner, batterier.... och en del annat. Kände mig ganska nöjd efteråt... men eftersom jag inte hade tagit vagn utan bara korgar, så fick jag verkligen använda det ganska väl tränade magstödet för att hålla den nyfixerade ryggen på plats under 400-500 meters promenad, med tunga kassar i båda händerna, tillbaka  till bilen.  Det gick bra... och där fick jag känna att jag hade lite nytta av all vinterns träning.

Hemma igen bjöd C-E på årets första grillmat. Fläskkotletterna var goda, men tyvärr var jag inte tillräckligt hungrig för att göra dem rättvisa.

Loggningen av 33 cacher tog nästan två timmar. I morgon ska jag nöja mig med en, högst två. Eller ingen alls. I morrn blir det nytt farande, till Halmstad igen. Frostnätterna är förbi, dags att öppna stugan.