onsdag 10 december 2025

Så satt man där igen och klinkade...

 


Ja, så satt man där igen och klinkade på pianot.  Bakom luciaföljet. För vilken gång i ordningen? Har inte en aning... många gånger är det iaf.

Kan tyckas lite tidigt med luciafirande idag, den 10 dec. 

Det stora företaget i Grimsås, Nexans, kan aldrig ha luciakaffe för alla anställda på en fredag. För då finns där inget andraskift, alltså någon som börjar jobba kl 14. Och alla ska vara med....eller har möjlighet till...

Planen från Nexans sida var att lägga luciatåget som i morgon, men det passade inte skolans schema. Språkval för sexorna, "bad" för 4-6. Vilket tydligen inte kunde ändras. Men Nexans kunde ändra i sin planering.

Så där satt jag bakom pianot och tyckte, i vanlig ordning, att mitt pianospel är alldeles för enkelt. Samtidigt känner jag en mild form av "ångest"... Tänk om jag får en stroke, hjärtflimmer, illamående....förlamning...

Så varför utsätter jag mig för detta år efter år, och dessutom som extremt "överårig" i skolans värld?

Det är som en osynlig kraft som gör att jag inte kan hålla mig ifrån luciaframträdandena... Eleverna tycker att det är så roligt och pratar om lucia, långt  innan det är dags. Jag ger eleverna möjlighet att framträda, vilket jag vet är något som ger bra självkänsla. Det blir bra. Mitt enkla pianospel, utan virtuosiska utsvävningar, det är lätt att följa. Det vet jag... och ändå sitter jag där bakom pianot och tycker att jag inte riktigt  duger ... 

Skrev jag nyss något om självkänsla?

Tre framträdanden blev det på Nexans. Efter att ha gästat den stora fabrikens matsal vid tre olika tillfällen, så flyttade vi till bygdegårdens scen, för dagens sista framträdande. Längs de dukade borden satt 120 "kompisar" till mej.... Nexans pensionärer...

C-E var också på plats, i samspråk med sina gamla arbetskamrater på ekonomiavdelningen.

De drygt tjugo barnen i luciatåget var superduktiga. Klarade sina solon och den stämsång som fanns med, alldeles galant.

Så egentligen, trots all vånda där bakom klaviaturen, tycker jag att det är lika kul som mina elever.

På fredag kör vi två föreställningar i kyrkan. En för skolans övriga elever och en för allmänheten.

Ni är hjärtligt välkomna kl 9.30. 


Som tack fick jag ( och min kollega) var sin vacker adventsbukett från Nexans. Skolan får dessutom en ordentligt slant, att använda till resor för skolbarnens räkning.


16 kommentarer:

  1. Hurra! säger jag både till dig och hela Luciatåget. Det är helt fantastiskt att det finns några som kan, orkar och vill ordna dessa Luciatåg. Skulle gärna komma på fredag om jag hade haft möjlighet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du är välkommen. Arbetet ligger ju på den arbetstid som jag har åtagit mej, så det är inte mycket extra jobb...

      Radera
  2. Så roligt att det blev så lyckat luciatåg. Tror du spelar alldeles utmärkt. Så har du två ”konserter” kvar på fredag. Då ska vi vara i kyrkan 9, B5’s klass som har luciatåg även i år. De hade förra året också. Lite konstigt. God kväll! Eval8

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att ni får komma och kolla.
      Vi ska åka till Värnamo på lördag och se på kulturskolans lucia. Konrad är med i kören. God torsdag!

      Radera
  3. Så länge du tycker att det är roligt och att eleverna tycker det är det ju bara att fortsätta- Kan förstå att Nexan uppskattar ert lussande. Minns under åren jag jobbade i Peking och skolans musiklärare tränade eleverna i klasserna 4-6 inför detta. Det var Luciatåg på olika ambassader, på skolan. och på olika stora företag. Jätteroligt och härliga minnen för oss alla. Så håll i så länge det är kul-
    Lycka till med Lussandet i kyrkan.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är uppskattat från företagets sida. Och visst är det kul! Kram

      Radera
  4. Du har gjort många glada, det kan du vara nöjd med!

    SvaraRadera
  5. Det är med absolut säkerhet bara du som tycker att du inte duger. Du skriver ju själv att allt flöt på som förväntat. Kul att eleverna också gillar det och inte känner sig tvingade. Tänk på Nalle Puhs ord: "Det är lätt att glömma bort att komma ihåg att man duger som man är."Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har så svårt för det...
      Det är kanske någon kille som känner sig tvingad från föräldrarnas sida. Men jag uppskattar de föräldrarna, som ställer krav på sonen.
      Kram

      Radera
  6. Fint inlägg om våndor och glädje.

    SvaraRadera
  7. Barnens glädje och förväntan är väl en bra drivkraft tycker jag och dessutom är det en fin tradition. Vilka vackra buketter ni fick och gott med ett ekonomiskt tillskott. Lite vånda kommer lätt in i bilden men med tanke på din erfarenhet är jag säker på att det lät alldeles utmärkt.

    Under flera år hade åk 4-5 eget luciatåg men då fick vi låna in en av musiklärarna eftersom jag och mina kollegor var mer eller mindre tondöva. Sedan övergick detta till galor med blandade framträdanden. Det var ett hästjobb men barnen älskade det. Vi tog entré, hade lotterier och besökarna fick köpa fika. För behållningen avslutade vi terminen med att åka till Tivoli eller Bakken. Eleverna älskade det men som vi slet...

    Kram och god torsdag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var den tiden. Ambitiösa lärare! De är lätträknade idag. Just lucia ligger ju på min arbetstid.
      Idag är det många trötta här i skolan. Har varit med på badet...och envsådan aktivitet gör ju barnen ännu tröttare...😊

      Radera
  8. Jag tycker du är fantastisk som klinkar på pianot varje år så att Luciafirandet blir möjligt. Och jag anar att du njuter och längtar även om det kan kännas lite pirrigt också. Vackra blommor fick du också. Tror det blir väldigt stämningsfullt och fint i kyrkan imorgon.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förhoppningsvis.
      Och visst.. det är uppskattat. Lucia är en fin tradition! Kram

      Radera

Tack för dina tankar!
http://bloggkartan.se/registrera/7470/grimsaas