... har jag omgett mig med denna dag. Erkända eliteleventuiasmerare med enorm erfarenhet...
Gamla kollegor, med andra ord.
Kollega K träffade jag redan på tidig förmiddag, för att vi tillsammans med vår eminenta Eu-samordnare skulle gå igenom det vi behövde förbereda inför vår drama-kurs på Hydra i september. Vår Eu-tjej är en pärla, och har uppmuntrat så många av kommunens pedagoger att söka Comenius-kurser, så att den lilla kommunen denna ansökningsperiod, har fått sig tilldelat 10% av avsatta EU-medel, tänkta för hela landet. Man ska till Island, till Malta, till Skottland, till Tjeckien och till Spanien på olika veckokurser. EU betalar kurs och resa ( man kan få betala en liten del ur egen ficka) och kommunen står för vikarier.
Tranemo kommun ligger ju verkligen i framkant, vad det gäller att entuiasmera till EU-kurser! Synd, att inte fler känner till dem, för det är riktiga kvalitétskurser. Det är inte så lätt att söka på egen hand, men nu när jag gjort det en gång, så kan jag hjälpa till. Programkontoret i Stockholm är också behjälpligt. http://www.programkontoret.se/sv/Program-Stipendier/Program1/Programmet-for-livslangt-larande/Comenius/Comenius-fortbildning/
Leta upp din egen kurs! Det finns ett digert kursutbud!
I Tranemo finns en vandringsled på 5,5 km. Den går i ett synnerligen naturskönt område runt sjön. Backtimjan blommade rikligt, liksom den vackra kovallsläktingen Dag och Natt.
När jag kom tillbaka från vandringen, bjöd gamla vännen och kollegan R in mig till en guidad tur i hennes jätteträdgård. Vi pratade också om hur skolan har förändrats under senare år. Man känner sig inte lika viktig längre, får inte alltid samma stöd från ledarhåll, har inte samma möjlighet till inflytande som förr. Det gäller att använda sin erfarenhet och sin entusiasm, och våga tro på det man gör, trots att man ibland får signaler om att man är obekväm, när man inte går i riktigt samma lika-görande- fålla, som man förväntas göra.
På Hofsnäs väntade två andra gamla kollegor. Vi brukar försöka träffas varje sommar, vi som jobbade ihop förr. Ibland är vi sex-sju stycken som ses, idag var vi bara tre. Vi pratade mycket skola, under de tre och en halv timmar som vi satt i soldis och vattenglitter, utanför vackra Hofsnäs herrgård. Det är jobbigt, det yrke som vi valt - ibland är det övermäktigt. Man får också mycket tillbaka - ofta kommer struliga elever tillbaka gång efter annan, och ger en positiv bekräftelse. Att jobba två pedagoger tillsammans, för att kunna dela på arbete och samtidigt vara varandras bollplank - det är idealet - det var vi alla tre eniga om.... Tillsammans har vi ungefär 100 års lärarerfarenhet - så vi bör ju veta.... Synd bara att inte de styrande, varken från politikerhåll eller tjänstemannhåll, konsulterar oss när man ska klubba igenom något? En riktig dundertabbe, att inte ta råd från de som vet och kan.....
Mycket skolprat, denna dag - vi har svårt att släppa vårt jobb - vi erfarna ( och säkert även många mindre erfarna) entusiaster.....
På Hofsnäs finns en hantverksstuga. Vi avslutade vår eftermiddag med att gå in där och njuta av vackert hantverk och nyttiga bra- att- ha saker....
Den här handsydda tavlan borde vi alla ha framför ögonen ibland - åtminstone i semestertider!
