Decemberdebutdag

 Absolut slutmånad för 2011. Fast numera går tiden så fort att man inte längre vet vad det är för år. "Luciaprogram 2012" hade jag skrivit - det tog lång tid innan någon av eleverna reagerade på det. Jag såg det inte alls!
Ute är det mörkt och tråkigt, och tänk det har man vant sig vid också. Nästan så att t.o.m jag längtar efter LITE, enbart så det blir marktäckande, vitt  som lyser upp.

 Startade årets adventskalender idag. Otroligt att "stora" barn kan  tycka att små paket ( innehållande tomtar av olika slag) kan vara så kul! Roligt att se glädjen i deras ögon.
Lika ledsamt känns det när barn ( ja, alla människor) är ledsna, och man inte kan hjälpa dem.
Jag blir så ledsen på de människor som skapar ledsenhet och besvikelser, och ser till sina egna behov i första hand.

Ibland skapar vi ledsenhet och besvikelser omedvetet och det känns inte bra. Speciellt som man har svårt att inse att det man säger ( eller låter bli att göra) gör så stor skada.
När människor (elever) skrattar av glädje, ja då är det superhärligt. Fick uppleva den känslan idag, den sitter fortfarande i. Liksom känslan av ledsenhet gör,  den har också varit en del av veckan.

Önskar alla en fin december, där lite positiva hemligheter göms.
Önskar alla elever goda omdömen som de kan växa utav och i, och som inte gör dem nedslagna och kännande att  man inte duger något till.
För alla har bra sidor och alla har dåliga sidor ... det är fel att bara värdera en del av dem.....
Och livet består av både glädje och ledsenhet ... det är liksom det som är levandets kärna.

Fritt flygande fredagsfunderingar

Vinnarbild nummer två, Catherine Quassdorfs skateboardbild, passar bra till mina fritt flygande, fladdrande fredagsfunderingar.

Betalade in prenumerationsavgiften för en ny tidskrift -Om världen- för ett tag sedan, och har nu i rask takt fått två nummer. Det är en tidskrift som belyser den del av världen som inte övriga media fokuserar speciellt mycket på. Asien och Afrika handlar det allra mest om. Tänk vad lite man vet, och vad bra att man kan få lite objektivt vinklade fakta om de delar av vår runda jord där de allra flesta människorna bor.
Hade inte en aning om att Kina fortfarande inte ville offentliggöra antalet avrättningar eller att det fanns speciella salonger för Kabuls kvinnor, där de kunde ta av burkan, bli friserade och sminkade och umgås med varann.
En superbra tidning, rekommederas... men den är ju också helt OK som nättidning.
I det nummer som kom idag fanns det en annons för tvätnötter. Det var första gången som jag träffade på en sådan. Själv har jag använt nötterna i snart ett år och varje gång jag tar ut tvätten ur tvättmaskinen blir jag imponerad av nötternas tvättkraft. Detta trots att jag använder samma nötter för femte, sjätte gången. Avkoket, som ger flytande tvätt/rengöringsmedel är också väldigt bra. Tvättade bilen i söndags med avkok och den är fortfarande glänsande ren. Det är som om tvättschampot avstöter smuts. Har ett antal kilogram indiska tvättnötter hemma för den som vill ha.
C-E är den som brukar stå för fredagsmaten. Idag bjöd han på oxytterfilé späckad med fetaost och vitlök och till det kantarellsås och klyftpotatis. En riktig höjdarmåltid, och jag tycker det är synd att det bara är jag som får avnjuta C-Es fantastiska fredagsmåltider. Det finns fortfarande män som inte vill laga mat. Riktigt synd om deras fruar/sambos... för mat som någon annan lagat smakar alltid bättre än den egenlagade maten.
I dagens Aftonblad kunde man läsa att Kulturredaktionen gett ut ett T-shirt med texten "Ner med monarkin". Min första tanke var att beställa en sådan. Jag är republikan, har alltid varit, och mår mentalt illa av allt som media skriver om kungaamilj, bröllop och förlovningar. Jag kommer att vara en av de få som inte kommer att se på bröllopstv i juni.
När skulle jag använda tröjan? I skolan? Är det OK att försöka påverka mina elever att tycka? Kom fram till att det inte är det - coh varför ska jag skaffa en T-shirt - jag har min inställning klar, och har haft det i mer än fyrtio år. Det får räcka med det... om kungar får alla tycka precis som de vill....
En gång för många år sedan så var jag på jämnaårskalas hos en av mina dåvarande bästa vänner. Alla gäster skulle skriva en sida typ "Mina vänner". En av frågorna som skulle besvaras var vad jag önskade allra mest. Mitt svar blev "att mina döttrar lyckas i livet".
Många gånger har jag funderat på det svaret och många gånger har jag tänkt att jag skulle ha skrivit "att mina döttrar ska få ett lyckligt liv".
För vad är det där med att lyckas? Är det en fin universitetsexamen och en fin titel? Jag tänkte så förr, men idag har jag ett helt annat perspektiv. Att lyckas i livet är att finnas för andra människor, att vara lycklig och tycka om sig själv. Mottog ett mail där yngsta dottern skickade motiveringen för varför hon utnämnts till kvartalets medarbetare på det stora försäkringsboaget. Det var så att tårarna steg i ögonen när jag läste de vackra orden om hennes prestationer. Säkert har hon, precis som min bror, jämfört sig med det äldre syskonet som har en "titel". Men alla är ju lika bra, alla utför vi ett bra jobb som vi är respekterade för, oavsett vad vi har för utbildning och titelstatus. Jag önskar att alla skulle tänka så, att alla jobb är lika, och man är lika mycket värd oavsett yrke.
Har varit sanslöst sömnig hela dagen. Mina kollegor på M-stadiet vittnade om att de kände likadant. Är det vårtrötthet? Är det pollen? Fast trött är jag ju inte, bara sömnig. Hann förbereda nästa vecka innan jag gick hem och när jag kom hem så har det både blivit städning och tvättomhändertagning. Samt ny tvättnötstvättstvagning.
Somna gott lär jag nog göra ... två glas rödvin hjälper dessutom till.
Men först ska jag försöka mig på Aftonbladets fredagskorsord. Ibland går det bra... ibland är det omöjligt. Sådana korsord gillar jag.