Vänjas vid

 - Någon som är pensionär eller studerande? undrade tjejen i kassan.

Ajaj, den frågan, den visste var den tog på tanten.

Den frivillige pensionären stod en bit ifrån oss, sin fru och sina två döttrar, och funderade på om han skulle gå innanför avspärrningarna och kolla in Vandalorums utställningar.

- Nej, ingen pensionär, svarade jag, då Karin betalade för tre.

C-E bestämde sig för att kolla papperskonst och betalde 20 kronor mindre.

Det är verkligen känsligt det där med ålder och åldrande. För den dumma tanten.

Första gången som jag/vi blev tillfrågade om eventuell pensionsrabatt, det var i Stockholm för 2-3 år sedan. Den unge mannen som satt i biljettkassan till tunnelbanan utanför Solna centrum, honom gillade jag inte alls.

Men jag förstår att det bara är att vänja sig vid denna fråga,,,,, för även om jag kommer att framhärda i mitt arbetsliv så länge jag orkar, så är det bara att konstatera att jag kommit till det vägskäl, där det skulle vara helt ok att välja vägen in på livets naturliga slutstig......

 Tjejen i kassan ställde frågan av ren schyssthet. Hörde henne förresten ställa samma fråga till ett annat sällskap, då vi lämnade Vandalorum efter att ha ätit en välsmakande lunch.

Bea Szenfelds utställning var riktigt intressant.

Dessa skapelser hade visats på catwalken på riktigt, och flera av dem hade varit med i en musikvideo med/av Lady Gaga . I en glasmonter hängde en jacka av papp som Ola Salo haft på en Grammisgala. Tänkte att en sådan jacka skulle en vanlig person aldrig vänja sig vid att ha på sig.

Det fanns pappersvikningsbeskrivningar och möjligheter att göra sådana i utställningslokalen.
Visst är det bra med återanvändning av  ( som här) gamla böcker, och visst blir det dekorativt med de olika vikta installationerna.
Men till vilken nytta.....?

Nä, saker som bara ligger och skräpar och inte har någon funktion att fylla, sådana vägrar jag att vänja mig vid.

Tomtarna som står framme här hemma?  Till vilken nytta? Jo, att skapa julstämning. Ok, det kan de få göra en vecka till!

Åkte till H-hammar och träffade den vackra.
Som katt ska man vara råttfångare.

En uppgift som katt i sina bästa år inte alls vill vänja sig vid. 

Tvärtom... när husse erbjuder henne den fångst som HAN införskaffat till henne, så vänder hon sin lurviga svans åt  det som skulle anses som en festmåltid, och springer sin väg.

Som sexåring vande sig Karin vid att handskas med hästar och att behärska ridandets konst. Det är häftigt att se hur väl det vidvänjda sitter i, trots att det under de senaste 15 ( ?)  åren bara praktiserats några gånger per år.

Samma gäller väl f.ö.både simma och cykla.... för den som en gång lärt sig...

 Kul att kunnat umgås med döttrarna flera gånger över jul.
Det är inte så ofta som någon av dem, och speciellt  inte Karin, besöker sitt barndomshem.

Ändå kändes det väldigt vant att ha dem/henne i huset för några dagar.

Snön hade fallit under söndagsnatten. En hel del försvann med regnet som kom med söndagens plusgrader. Vi har dock mer snö här i Stockremma än vad man hade i H-hammar.

Tog en promenad här hemma, efter det att vi sagt hejdå till döttrar och svärson för denna gång.
Minusgraderna hade slagit till i kväll igen och det var lite halt på grusvägen. Tyvärr är det något som man också måste vänja sig vid, för än är det två-tre månaders vinter kvar.

Solen stannade uppe sex minuter längre än vad den gjorde då den stod som lägst. Det har faktiskt gått bra att vänja sig vid mörkret även detta år....men känns otroligt härligt att vi ska bli mer och mer tillvanda ljuset under lång tid framöver.

Och under denna tid, så kan det nog hända om jag blir tillfrågad om jag är pensionär mer än en gång. Bara att vänja sig... och vid närmare eftertanke...varför inte hålla med om att man så är.... det är ju egentligen rena ekonomiska vinsten. ..... bara man lär sig acceptera tingens tillstånd.

Tog tag i tomtetröttheten

Det brukar börja redan på annandag jul. Tomtetröttheten! Smådammiga står de där, och smått hånflinar åt en, för att man alldeles nyss väckte upp dem ur sin tomtesömn och som sista julstädningssyssla, med viss möda, placerade dem på sina (oftast) vanliga platser.
De var riktigt roliga att se de första dagarna i det julförberedda huset. Det var under det att julbrödet bakades, skinkan kokades ( som vanligt alldeles för torr), julgranens inhämtades, julgodiset bereddes och vår lilla familj församlades.
Juldagen var också helt ok, för det var ju ännu jul.
Men som sagt, på annandagen så började vi bli ganska trötta på varann, jag och tomtarna. Tröttheten förstärktes under dagarna fram till nyår... sen har jag ju varit borta från huset ett par dagar och sett att små, få och  väl utvalda tomtar inte är så störande. Så var det i det huset som jag tillbringade ett antal kvälls och morgontimmar i under "bortavistelsen".

Idag stod vi inte ut med varann längre, jag och  tomtarna. Juletidsförgyllarna fick återgå till den gamla brudkistan, som är deras förvaringsplats i ganska exakt 50 veckor per år. Där fanns det en hel del tomtevänner kvar, sådana som inte fått uppleva julen detta år ( och inga jular på länge). Kanske dags att låta dessa  få möjlighet till ett bättre liv, att lämna in dem på "Återbruk".

 Till advent brukar röda dukar, ljusstakar och adventsstjärnor komma fram.
I samband med julstädningen så byts de röda dukarna ut mot dukar med tomtemotiv. Gissa om jag var urtrött även på dessa bordsbeklädnader? Den fina stora julduken, som jag är så stolt över i julinträdestiden, den vara småsmutsig och vad det gäller tomtar, outhärdlig. Marsch ner i tvättrummet för den , liksom köksdukarna och köksgardinerna. Dags för efter-jul tvagning!

 Juletiden är inte riktigt över ännu, det kan jag gå med på. Men tomtetiden är det definitivt.
Ljusstakar och julgran får vara med ett par dagar till, som längst fram till helgen.  Då tror jag att julen blir utdansad/kastad av de allra flesta och hus och hem återställs till normaltillstånd.
Tycker att det är en av årets härligaste tidpunkter, den när julen är över och vi går mot ljus och vår igen.

Ute var det årets klart ljusaste dag. Härligt väder, med temperatur nära noll. Helt klar himmel. Ska finnas en komet att se åt söder på den klara kvälls/natthimlen. Är lite fascinerad av alla slags himlafenomen.

Klipper från DN:

 För just nu syns komet Lovejoy (C2014 Q8) lågt på himlen i sydsydost vid 18-tiden på kvällen för att sedan röra sig mot söder och synas fram till tvåsnåret. I kväll dold av en ljusstark månskiva och ännu så länge bäst synlig i en enkel fältkikare. Ljusstyrkan är strax under den som ett vanligt Svenssonöga kan uppfatta men trots det går den alltså att se genom en vanlig kikare till och med inne i en stad.

Ute på den mörka landsbygden går den redan nu att se med blotta ögat.

Var ute och kollade vid halv elva i går kväll, men såg inget. Får försöka med kikare i kväll.....

Tog en promenad under det att solen stod som högst. Härligt väder. Njuter oerhört av barfrost, av all avsaknad av snö. ( Men tänk på barnen, säger en del. Nä, jag tänker bara på mig själv. Förresten finns det barn som heller inte gillar snö och kyla! Det vet jag bestämt.)

Som jag så många gånger tidigare framhållit, det finns inget positivt alls med snö. Bara besvär. Om man nu inte tänkt sig ut på skidor, förstås.

Tog Modsrundan i tämligen bra tempo. För ovanlighetens skull, så gick jag nästan snabbare än C-E.
Skönt att känna att tanten fortfarande är i något bättre skick än Mods-ladugården.

Tänkte ge mig lite god råd, att ta åt mig om jag får förmånen att uppleva fler jular:

• Ta fram tomtarna vid lucia. Så får de iallafall lufta sig lite mer än två ynka veckor.
• Gå igenom tomtelådan i sommar och lämna in alla oönskade tomteindivider till Återbruk i Limmared. (Passa då på att ta med lite mer av det som bara står och dräller till ingen nytta!)
• Koka bara knäck som julgodis. ( De är bara det som blir bra, och som blir uppätet av någon annan än mig själv)
• Baka inte pepparkakor, fast du tycker att det är kul. ( De blir inte ens uppätna av mig själv... och nu smakar de bara gammalt)
• Köp färdigkokt skinka.
• Köp inga nötter, eller bara valnötter och paranötter. ( Bara jag som äter, och är inte så förtjust i varken hasselnötter eller krakmandel. Dessa smakar mycket bättre färdigknäckta och hela i separata påsar)

 C-E och jag promenadmotionerade i det vackra pre-Svea vädret. Andra motionerade på mer användbara sätt.  -Jobbigt, sa P-E. Men nyttigt. Ger värme två gånger.

 Kände mig som den värsta paparazzi- fotograf, då jag smygfotade våra andra grannar. Deras julröda tröjor lyste så grant bakom hallonsnåren. Även de jobbade för dubbel värme, och ännu hårdade än P-E. Här gör man gemensam sak med gammaldags handsåg. Föredömligt ur miljösynpunkt, definitivt!

Tillbaka på vår byväg  såg mitt oftast vakna kameraöga denna installation.
Gissar att det är tomten som tog sig en öl vid den lilla smyckade granen, efter väl förrättat värv för en och en halv vecka sen. Eller i ren frustration över att var slut på snälla barn i vår by......ja, i det närmaste iallafall.

 En helt ljuvlig himmel bakom den roliga skanten.
Tror att skant är ett ganska så lokalt ord för något begrepp som jag inte kommer på. Ett dö-träd, som fått stå kvar....De som lämnades kvar av de elaka skogsskördarna i höstas.

Öppnade dörren till växthuset, då jag kom hem. Termometern visade på några grader plus och det luktade faktiskt växtlighet där inne.  Kändes som om vi redan var på väg mot den sköna sommaren.... men det är klart att det blir "bakslag" .... snö och kallvinter lär komma. Men på väg mot sommarn, det är vi faktiskt.Mer mot än ifrån!

Två dagar kvar av ledigheten, det är vi många som har. Hoppas på två soliga barfrostdagar. Härligt att tomtarna är undanstoppade... nu är det bara lite fönsterljus som ska bytas ut... och ljuset i trädgårdsutsiktens nyanlagda skogspark, det ska stiga allt högre under det närmaste halvåret. Känns gott!

Uppskattat, upphosat, undanplockat

 Så var julen undanplockad för denna gång.
Har en lite kluven inställning till den fina högtiden. Jag uppskattar julen, och jag gör det på ett helt annat, mycket mera positivt sätt, numera. När man var många i släkten och flera skulle besökas, samlas och fixas mat och klappar till, då tyckte jag att julen var hemsk. Det var många gånger som jag grät av trötthet på julaftonskvällen.
Nu är julen bara positiv i den bemärkelsen att man ges tillfälle att träffa dem man helst vill träffa och den långa julhelgen ger möjlighet att ha kontakt med vänner och bekanta. Lite stök är det förstås i adventstiden, men det är inte så stressande. Jag njuter av röda gardiner, dukar, adventsljusstakar och det varma som hör hela adventstiden till.
Men så är det själva julen, med matfrossa och tomtefrossa... den har jag lite svårt för.
Mat äter mat som man egentligen inte gillar.
Man sätter fram  alla  tomtar, och visst de är uppskattade ett par dagar, men när juldagarna är över, så är de lika tråkiga som den överblivna skinkan....
Nåja, detta är inga stora problem.... men jag ställer mig frågan varje år: Skulle vi inte kunna minska på maten och tomtarna i juletid...? Jag tycker att dess betydelse är tämligen upphosad.

Nu är julen undanplockad  vårt hus. Med undantag av amaryllisen som just är på väg att slå ut. Den kan man njuta av ett par veckor till. De få, men fina, uteljusen får också lysa upp mörkret ytterligare en tid.
Men här inne är det julfritt, det ser väldigt vardagligt ut, och det är så det ska vara.
Nu börjar det nya året för de flesta av oss... det nya arbetsåret, det nya träningsåret, det nya tänka-rätt-vad det gäller mat -året.

Hade tanken att låta bli att äta godis under 2013 ... eller iallafall under en tid av året. Nu är det inte lätt att låta bli godis, när det finns hemgjort sådant samt när det bjuds på godisfrossa, vilket det gjorde hos Johanna och  Martin igår. 

Godis är klart uppskattat för sockerberoende gammal tant.

Dottern hade ett bra förslag, man kan låta bli godis och kakor under veckorna och sedan unna lite på helgen. Låter som överkomligt.... ska försöka leva efter detta nu när det "riktiga" året startar ... Det borde kunna funka... om man ger sig sjutton på det.....

En spela-spelkväll i Hjälshammar har hört till julhelgstraditionerna under senare år. Detta spel, där det gällde att bygga sina egna byar enligt olika förutsättningar och uppdrag, det är kul.

Julklappsspelet från Karin och Hampus till Johama och Martin, det var inget för gamla sirapshjärnor.

Det hette "Blitz" och det gällde att snabbt urskilja olika färger och figurer på olika kort för att sedan agera på rätt sätt, genom att plocka föremål från bordet ... eller antingen säga eller plocka. 

Vilket försprång den ännu unga hjärnorna hos den yngre generationen hade! Tyckte hjärnans tankebanor var fyllda av seg sirap... visst jag fick till rätt tankar, men det tog för långt tid.

Skulle vilja köpa in spelet till skolan, tror att många av de riktigt unga är blixtsnabba .... eller också är de nästan lika långsamma som jag, därför att deras hjärnor är inte tillräckligt utvecklade och tanke-tränade. 

Är ganska övertygad om att spelet  tränar upp nervcellerna i hjärnan hos alla som spelar det upprepade gånger.

Spela spel är KUL, även om man inte vinner, så är det roligt att använda och träna den gamla hjärna man har... som i och för sig inte är så pjåkig... bara att den är långsam.

Ser f.ö. att "Blitz"spelet är ett billigt spel... det kan jag nog bjuda mina elever på om det inte går att köpa in via skolans medel... eller kommunens tillåtna vägar.

Spelfrossa, godisfrossa och räkfrossa bjöds det på i Hjälshammar. Katten Max var den som först bänkade sig  i väntan på att bli serverad sin favoriträtt. Han tar räkorna så fint från tallriken, oftast med tassen. Undrar om djur i allmänhet är högertassade ... för det är Max, det visade han klart och tydligt när han plockade sina godbitar från tallriken. När han ätit upp emot tjugo räkor, var han nöjd, lämnade bordet och intog ryggläge i en fåtölj,  för att smälta maten.

 Promenad har det blivit varje dag, under lovet, det är en bra "må-bra"-sysselsättning.
Igår gick jag till nordsvensk stallet. Det blev riktigt fina bilder i den disiga luften.

Fick en trevlig pratstund med hästägare Ingemar och hästägare Tomas.
Jag tycker att nordsvenskar är så fina. Dessutom är de nästan alltid sällskapliga.

Dessutom är de klart underhållande!

Den fina juletiden har nått sin ände för denna gång.
I morgon börjar skola och i morgon börjar spinn-mixen igen.
Ser fram emot båda. Bara ett aber...man måste vakna klockan sex fem dagar i rad.....och dessutom gå och lägga sig "i tid"...

GOTT NYTT ARBETSÅR PÅ ER ALLA!

Vintervägvädervarningar

För andra gången under åtta dagar gamla 2011, så har vinterväglagsvarningar ställt sig i vägen för reseplaner.
I tisdags skulle vi, ett antal gamla kollegor, ha åkt till Halmstad för att besöka en gemensam kollega och vän.
Väderleksrapporten visade snö i större mängd och resan ställdes in. "Onödigt att ge sig ut om man inte måste".
För egen del är jag väl på gränsen till dumdristig åt andra hållet, det ska snöstorm till för att jag ska ställa in, om jag är den som bestämmer.

I tisdags blev det inte så mycket av snön, men nu var ju allt avstyrt. Vi får göra ett nytt försök på sportlovet .... och just nu känns det bra .... man har fortfarande den roliga resan och gemenskapen att se fram emot.

Idag skulle min käre bror ha kommit på lördagsmiddag, men eftersom SMHI gick ut med klass 1 varning, så valde han och hans fru att avstå trettonmilaresan.
Har inte en aning om hur väglaget är idag. Småvägarna har sannolikt regnet förvandlat till isgator och värre blir det väl om temperaturen går ner under noll.

Så det blev storstädning idag i stället. Julksakerna ut och ner i sina olika förrådsutrymmen. Eftersom vi fick en "ledighetsdag" så gjorde vi storstädning i hela huset också. Känns skönt ... det är nästan så att man klarar sig med "småstädning" ända fram till våren.

Härligt när huset återgår till det utseende det har under nio tiondelar av året. Ser så rent och fråscht ut när man får upp lite ljusare gardiner och dukar. Fast jag njuter precis på samma sätt när huset i månadsskiftet nov- dec förvandlas till ett julhus med rött som dominerande färg.

En sak förstår jag bara inte ..... varje år så köper jag en eller två amaryllis. Jag tycker de är så fina. Naturligtvis vill jag att de stora röda blommorna ska förstärka julkänslan i juletid. Ofta blir det så att blommorna slår ut
till nyår, och är som allra finast när julen plockas bort.

Kan någon påminna mig om att jag ska köpa amaryllisarna lite tidigare till ett annat år.



Skolstarten kändes helt OK igår. Även om det blev så mycket olika info och diskussioner så att hjärnan kändes helt i upplösningstillstånd fram åt eftermiddagen. Tur att jag hade haft frökentankarna på ett tag, så att första veckans innehåll var färdigplanerat. Ska bli kul att träffa eleverna på måndag!

Vintervardag vorden

Känns lite tomt, så här på annandagseftermiddagen. I huset förstås, men också i själen. För nog är det så att man - trots att man är gammal- lever med julförberedelser i hela december. Det är julklappstänk-vilket hos mej börjar redan på sensommarn - om man nu skulle hitta något som passar - gärna hemslöjd eller garn.... Men december är julmånad ända fram till den tjugosjätte, man sätter fram julsaker, man går på julmarknader, man firar lucia och man börjar fixa julmat, slå in klappar, städa hus.... ja, ni vet...

... och så, snabbt som ögat, så är juldagarna förbi .... och tomtarna är inte alls lika mysiga längre. På annandagseftermiddagen är julen förbi.... vilket har den klara fördelen med sig... NU går det mot vår och sommar!

Försökte mig på att "gilla vinterläget" ett tag, men insåg dagen före julafton att det inte funkade. Med K och H sittande på Malmö C, med helt tågstopp, ja, då kom vinteraversionen tillbaka med besked. Försökte hitta något vinterbra, men det gick inte (går inte) ... mer än att det är vackert. Men det är mycket som är fint, som är rätt värdelöst, och så är det med vinterkänslan....slut diskuterat med detta.

K och H kom i bil med J från V-mo, lagom till traditionell lutfiskmåltid, kvällen före julafton, fem timmar försenade. Trötta, frusna, hungriga ... men allt gick att råda bot på. Ungdomarna var ute på spark-skidtur på julaftonsförmiddagen och så anlände M lagom till jullunchen. På eftermiddagen plockades alla husets instrument fram - jag fick t.o.m. fram min gamla tenorblockflöjt .... en kul stund.... värd att bevaras i minnet ...dessutom djupt imponerad över hur bra K fortfarande spelade på klarinetten, trots att den stått oanvänd i många år.

Fritz valde att gå ut en stund.

Kattjullunch tackade dock ingen katt nej till - dagen till ära så bjöds det på Sheba. Fransson och Fredrik tyckte verkligen om att ha storasyster Bella på besök.

Många klappar blev det, helt sanslöst för att vara ett julfirande med nio vuxna personer och en person som har ett år kvar till myndighetsdagen. Men visst är det kul med klappar, och det var ingen överdådighet i några. Kul saker, de flesta väldigt användbara - några att mest bli glad åt.

Juldagen blev det skidtur för såväl smålänningar som skåningar. De såg ut att ha riktigt kul när de gled i väg.

K och H reste sen hem till Malmö på tidig juldagskväll. Inget tåg från Hestra denna gång heller, det blev buss till Alvesta och sedan fick man åka med ett senare tåg än vad man tänkt. Men hemresan blev bara en dryg timme försenad .... det är riktigt bra med SJ-ögon sett.

C-E och jag spelade julklappsspel med J och M på kvällen. K och H hade köpt en roligt spel som heter Cardcarsonne till oss i julklapp ... en hel annorlunda variant av Carcasonne... jättekul.

Ännu lite roligare var spelet som M hade fått av K och H, Pandemic.

Här gällde det att tillsammans rädda världen från en pandemi och hitta botemedel mot fyra olika epedimier. God tanke att spela tillsammans i stället för att spela mot varann.

Sent blev det innan vi, på andra försöket, lyckades rädda världen och M åkte hem till V-mo, för att under annandagen ta hand om alla som julen satt krokben för, på ett eller annat sätt.

J och Bella stannade till lunch idag, så vi tog promenad till stall och hästuppföderska för en stunds prat. Fransson tyckte att det var lite tråkigt när Bella åkte i väg, men förhoppningsvis så kommer hon tillbaka redan under jullovet, när hennes matte och husse ska ut och resa några dagar.
Kul jul blev det - fort gick den .... tur att jag kunde spara den i en Photo Story film som jag skickat till alla som kan tänkas vara lite intresserade.
Annandagsfilm ska det förhoppningsvis bli om den stund. Änglagård på Dalstorpsbiografen... 160 platser har man ... kan ej förbokas .... hoppas att det finns tre platser kvar när jag kommer tillsammans med svåger och svägerska.

Vardag vankas

Ja, lite så känns det allt, efter en underbart rolig och intensiv månad. Photostory är ett bra sätt att sammanfatta tillvaron, när man är fotonörd som jag. Har just satt ihop ett bildspel över senaste månaden och i minnet återupplevt många härliga stunder. Julmarkander, julförberedelser, juldagar. Mysiga minnen....

Juldagarna har varit roliga och intensiva. Jag har inte saknat bloggen ett dugg.... :)) Sedan döttrarna kom i onsdagskväll, då C-E stod beredd med den traditionsenliga dan före julafton-lutfisken, så har tiden bara flugit fram.

Julafton med mycket mat, massor av julklappar, kul kväll hos R, H och C. Juldag med stallgöra i ett regnigt Hjälshammar och TV och spelkväll härhemma. Annandag då döttrarna gjorde klipp på Lager 157 och då bror R med fru A-C, äldste son R med flickvän L var på besök. Förmiddagspromenad idag, i ett dimmigt vinterlandskap- sedan var det dags att köra K till tåget i Hestra. En kvart försenad kom hon iväg, i gott sällskap.

Det är ju knäppt - K är "hemma" 3-4 gånger om året - har så varit de senaste fem åren - ändå känns det lite extra i magen varje gång man vinkar av henne. Antagligen den del av hjärnan som blev kvar i magen, som känner lite extra nostalgi.

K är storstadsbo och kommer sannolikt att alltid förbli. Vi andra tre i familjen är riktiga lantisar, har väldigt svårt att tänka oss in i det liv som hon valt.

J åt lunch med mig och C-E och sedan packade hon bilen och åkte hem till H-hammar. Så nu är vi ensamma igen, jag och C-E. Utan något direkt planerat, i allafall inget gemensamt. Så därför känns det som om vardagen verkligen kommit i fatt efter en lång tid, då man hela tiden haft något att se fram emot.

Nyår är det snart, den firar vi med vänner i byn. Alltid trevligt! Och sen väntar flera spännande resor för min del....

Men på något sätt är ändå juletiden förbi, även om det är två veckor ( minus en studiedag) kvar av jullovet. Inte en enda dag har jag planerad. Vet bara att jag behöver lite tid att förbereda de första skolveckorna. Men det är säkert skönt det också .... att inte ha något att göra. Bara det att jag inte riktigt vant mig vid tanken än.... Och tomtarna, dem har jag redan tröttnat på!