Från början var vi åtta. Eller sju och en halv. Solgerd flyttade till Halmstad, och kunde sällan vara med på våra träffar. Ett antal gånger, så har vi åkt i väg till Halmstad. Bara för att det är så roligt att ses.
Nu är vi fem kvar, Igår sågs vi. Åt lunch på en lunchrestaurang. En riktigt matsal. Öppen mellan 11 och 13.30. Ingen mysfaktor, men med högklassig mat. Jodå. jag hade kollat omdömena i förväg. Åt den godaste makrillfilén som jag någonsin smakat.
Lunchrestaurangen låg i närheten av vår gamla stuga, på Östra Stranden. Det fanns ju ingen anledning att dra in tll centrum, bara för att äta lunch. Solen sken och det var alldeles lagom varmt, för att ta till vara sensommarsolen, där på gräsplätten bakom vår stuga.
Så kul det är att prata gamla minnen, att prata om barn och barnbarn, att prata om hur man har det nu, då alla är pensionärer. Officiellt i alla fall. Vi känner varandra så väl, att vi kan var delaktiga i alla sorter av samtal.
Det blev en heldag tillsammans förstås! Lite trött, men ändå fylld av positiv energi blev man. Trots bortåt 30 mils bilkörande.
Kände mig lite trött inför arbetseftermiddagen. Ja, det är inte mer än så detta år. Två och halv timmes musikundervisning- en och en halv timme tar jag ut i förberedelse och i iordningställande av klassrum...
Men visst fick jag en massa positiv energi i möten av såväl den unga kollegorna som av de härliga eleverna i åk 4-6. Så härligt att ha med sig barnen i det man gör. Att sedan planeringen inte håller på långa vägar- vad gör det? Det blir snart torsdag igen!
Fylld av dubbel energi tog jag vanliga cykeln och gav mig ut på den "vanligaste" rundan, knappa en och en halv mil,
Bra med "vanliga" cykeln- lätt att bromsa in och prata med de "kändisar" man möter på vägen. Blev trevliga samtal både med Lilian och med Gerd. Lilian, som gick pension i maj, berättade att hon jobbar varje tisdag på det sjukhus där hon hört hemma i många år. Vi var överens om att det är roligt att möta "det gamla vanliga livet" och att möta arbetskamrater, om så bara en gång i veckan.
Gerd hade plockat 60 liter lingon. Får bli en ny lingonplockartur för mig under de närmaste dagarna. Ska koka lingondricka, tänkte jag. En utmärkt måltidsdryck.
September har kommit och vi går hösten till mötes. Örnbräken har redan antagit höstfärgerna. Visst är det vackert på hösten. September tillhör mina absoluta favoritmånader- tillsammans med april och maj- Det är fortfarande ljumma dagar, shortsdagar, och den ljusa delen av dygnet är alldeles lagom lång, mellan 06 och 21. Jag anser att september borde gå i repris. I dystra november....
Skuggorna är långa på september-eftermiddagen. Altanen ligger i skugga.
Tog en solstol och satte mig bredvid den "sådda" rabatten, den som är allra vackrast när det är sensommar och tidig höst. Vem mötte jag där? Jo, den vackraste av alla fjärilar, enligt mitt tycke. Amiralfjärilen, den otroliga lilla varelsen som klarar en flytt från kalla Sverige ner till Medelhavet.
