Boråsblogg

Tror att det finns något som heter Boråsbloggen eller Boråsbloggarna ...

Idag kan jag göra en egen Boråsblogg ... fast det blir lite burk också.... Tyvärr, för den som kom hit för att läsa om staden Borås. :)

Började dagen på polishuset. Tog mig dit själv.... alltså inte ditkörd i handfängsel och med blå ljus roterandes på taket. Hade blivit mycket mera intressant Boråsblogg om så varit fallet.

Vilket fruktansvärt tråkigt hus det är, detta polishus. En enda stor betongbumker. Man kunde ju tro att Borås är värsta ligiststaden med massor av folk inspärrade i hundratals häkten, för så ser huset ut exteriört.

Det var en bra bit att å utmed huset för att hitta ingången, och väl där, så kom man in i en liten lokal, inte mycket större än mitt klassrum. Där fanns två avdelningar rörande polisiära ärenden, hittegodsavdelning och passavdelning. Mitt ärende var till den sistnämnda.

Jag avskyr att tas kort på i mormala fall, men att ta passkort är ännu värre. När man tar normala bilder, så uppmanas man att LEEE, men här var det tvärtom. Här fick man inte le. Man skulle ha neutralt ansiktsuttryck. Varvid jag blev så full i skratt så att hela ansiktet är ihoprynkat och ögonen i hopknipna. på nya passbilden Fy, vad man alltid ser FUL ut på ett passkort! Varför ska det vara så????

Blev utsläppt ur betongbunkern med order om att komma tillbaka när jag blir kallad.

Tog vägen via Allegatan och Hötorget, ner till citykärnan.

På Österlånggatan satt en tiggare, en av de rumänska romer som stannat kvar i Borås.

Samvetet började tala och jag trevade i jackfickan efter mynt. 

Fann en tiokrona. För dåligt tyckte jag, och gick förbi.... trots att jag på denna blogg lovat att fortsättningsvis ge de tiggare jag ser i Borås, ett litet bidrag.

Fortsatte mot Åhlénshuset - med lite dåligt samvete. Utanför det stora husets ingång satt ytterligare en tiggare. Jag lovade mig själv att ge något till honom, på min väg ut.

Mitt mål vad det gällde köpeaffär, det var Cassels. Ville köpa något nytt att ha till halvlånga sammetskjolen, nu när det blir nyårsafton i morgon. Blev störtförälskad i det första plagg mitt blick föll på, då jag gick in i en välfyllda affären. En kort klänning, lång tunika. Den bara ropade på mig och naturligtvis tog jag den till mig. Plus ett antal andra överdelar...och så jeans, för jag behöver ett par nya eftersom jag just slitit ett par ända ner i botten. Stunden i provrummet blev lång... men det var inte svårt att välja.

Min förälskelse fick komma med hem, plus en spetstunika... en sån som jag egentligen tänkt mig, men som det inte riktigt är Anna-lena -stuket på. Och så jeans då och en reaskjorta.

Vid hemkomsten kunde jag med glädje konstatera, förälskelsen går att ha med enbart tights och den går också bra att ha till sammetskjolen. Bra köp alltså. När jag ska använda spetstunikan, det vet jag inte... kanske jag lämnar den tillbaka vid nästa Boråsbesök... eller inte....

Jag handlade för över tusen kronor. På utvägen stack jag till tiggaren en tjugolapp. Han såg varken glad ut eller verkade tacksam, men vad hade han för skäl till det? Tanten som har garderoben överfull med kläder slänger gladeligt ut 1000 kr plus på ännu mer sådana, medan han får en skrynklig sedel-smula nedkastad från den rika människans bord. 

Ytterligare en tiggare satt vid Södra Torget. Jag såg honom sent, hade redan passerat när jag blev varse att han satt där i en "smyg". Kände mig villrådig, hade ju fler tjugor i fickan, för tiggare....men blir de glada, är det för lite ....? Det blev inget mer givet... 

Tänker: Varför kan inte varenda vuxen människa med inkomst i Borås med kranskommuner ge varje tiggare tio/tjugo kronor så att de kan få komma hem till sitt. Det är inte människovärdigt att behöva tigga....

Hämtade tio ex av BT från den 21 dec i BT-huset. Där står det just om de rumänska romerna och deras fullständigt hopplösa tillvaro, även i hemlandet. Tänkte använda tidningarna i undervisningen, framför allt som lästräning och bl.a. låta eleverna ta del av hur våra vänner i den stora unionen har det.

Köade en halvtimme på Telia, med resultatet att kundtjänst ringde upp i eftermiddag och C-E tecknade muntligt avtal för router och surfplatta. Jag kunde inte göra det på plats, för att abonnemanget står i hans namn. Knäppt, tycker jag... men så gör de! Men nu är allt fixat! 

En sväng till Storknallen, Ekohallen, blev det också. Nya fönsterlampor behövs, när elljusstakarna snart ska bort. Och lite roliga geocachingattribut inför Finnekumlarundan. 

Tog vägen genom stan istället för att trängas med alla bilar i Knallerondellen. Den rondellen är bara för mycket för en tant!

Hade kollat upp några cacher att leta efter på vägen hem.
Svängde in på gamla Målsrydvägen och klättrade högt upp till en elledningskorsning.
Kanske fick lite extra energi där av energikällan.... eller var det den goda Thaimaten från Young Thai som började verka?
Lätthittad cache var det iallafall.

Trollstenen låg alldeles utmed vägens kant. Det måste ha varit en syn för de som billedes passerade förbi att se tjock tant med lång, röd "sidenschal"  trycka sig tätt intill bergsskrevan på motsatt  sida där bilden är tagen, för att få tag på det rör som hängde inne i stenskrevan, i ett snöre. Handväskan hade dock tant lämnat i bilen. Hon behövde den inte, men fann en lång pinne, som kom till god användning.

Skolan i Målsryd är åldersstigen, det tyckte jag redan då jag vikarierade där några gånger under utbildningsåren på sjuttiotalet.
Nu är jag ju nästan lika ålderstigen jag, och då kan det kännas bra att den skola som jag anser vara gammal, är den som anses vara ny, eftersom den gamla skola är denna.
Cachen var nåbar även för den som kom med permobil.

Att det fanns en fin liten sjö med ett ganska stort antal sommarstugor runt sig, mellan Målsryd och Aplared, det hade jag ingen aning om, förrän jag svängde in för att leta burk.
Ovanligt att bryggan ligger kvar i sjön, tycker att det känns som ett gott omen för den som vill ha en mildvinter. Och det vill ju jag!

Ljushults hembygdsgård ligger bara någon kilometer från Aplared.
Här fanns flera gamla hus....

... och alldeles bredvid låg denna ödsliga byggnad.
Undrar om det varit en bygdegård ... eller en syfabrik?

De geocachande pojkarna ( ja, yngre medelålders männen  då) från Limmared gör fina gömmor. Det är så att jag skäms när jag jämför mina med deras. De/ någon av dem gillar hårdrock, för i  gömman, inlåst med ett hänglås som bara kunde öppnas med den ondes sifferkombination, fanns denna skräckinjagande varelse. 

Det var denna dagen det. Borås och burk blev det mest. I morgon är det nyårsafton. Igen. Tiden går och alldeles strax får man bara tacka för ännu ett fint år.

Färdigfixat. Främling-funderar.

Det var längesedan som jag stressade upp mig inför julen. Det är väl en av fördelarna med att bli äldre, det att man vet att det blir jul, även om man inte sätter igång  kroppens kortisol och adrenalin på högre nivå än vanligt.
Annat var det när man var yngre, hade små barn och en ganska stor släkt som skulle tillfredsställas vad det gäller julklappar, julmat och julefrid. Idag är det bara vår familj och C-Es systers familj som delar julefrid, och när vi är så få och alla är vuxna... ja, då är julen bara positiv och rofylld.

Lite pynt och lite matfix hör julen till. Det är ganska så roligt, när man kan ta det hela med ro. Rödkålen är färdigkokt, köttbullssmeten har C-E fixat och ställt in i kylen, två sorters julgodis är klart och avsmakat och skinkan puttrar på spisen. Julgranarna är på plats, såväl kattgranen- som C-E envisas att ha - och den "riktiga"  julgranen som står på ovanvåningen.

Så nu kan man ta det ganska lugnt, ja, nästan lika avslappnat katterna tar livet. Förstår inte varför de inte vill vara ute i det ljumna senhöstvädret. Kanske tycker de också att ett julfixat hus är ett hus man kan vara inomhus och "mysa" i.

Funderar en del på hur människor i världen har det  i juletid.
I gårdagens  BT kunde man läsa ett längre reportage om romernas/zigenarnas situation i Rumänien.
I Borås har det under det senaste halvåret befunnit sig ett sextiotal tiggare från den rumänska byn. De har bott i ett tältläger, ett litet samhälle gjort av presenningar och tält. Under dagarna har de tiggt pengar på Borås gator.
För egen del så är jag en sällsynt besökare i vår närmsta större stad, och har bara vid ett tillfälle i somras, träffat på tiggande romska rumäner. Hur gör jag när jag ser dessa människor, sittande på en pappersskiva eller en fleecepläd, och med en plastburk för penningbidrag i handen? Jo, jag tittar åt ett annat håll och går med bestämda steg därifrån. Jag mår mentalt dåligt av att se dessa tiggare.... och visst är det dumt av mig att känna så.
Jag tror att det är så att jag och många med mej är förskräckligt rädda för det obekanta, för det vi inte känner till och heller inte vill veta något om, vi är rädda för sådant vi inte förstår.
Heder till alla de människor som ger pengar till tiggarna, som skänker kläder och olika förnödenheter, och till dem som t.o.m åkt ner till Rumänien för att hjälpa.

I början av veckan så ordnade Borås kommun en resa med buss, för de romer som ville hem. De allra flesta åkte med bussen till sin hemby, men läser man reportaget i BT, så förstår man att de flesta inte kommer att få det så mycket bättre i sin hemstad jämfört med hur de haft det i Borås.

Vad är det som gör att romerna är sämre sedda än många andra folkgrupper, och det i alla länder? Är det bara förutfattade meningar eller finns det en större kriminalitet bland den folkgruppen än hos andra?
Kommer ihåg från min barndom, hur min mamma beklagade sig att "Nu har zigenarna kommit  till Rångedala igen, nu måste vi vara på vår vakt."
För ett antal år sedan var vi på kryssning och var under en dag i Genua. Guiderna som vi hade med oss varnade oss för tiggande zigenarbarn, där ett barn uppehöll det tilltänkta offret och ett annat barn stal  plånbok eller annat värdeföremål. Vi såg dessa barn och vi skyndade oss snabbt ifrån dem....

Vad det än handlar om, så är det omständigheterna som gör människor till tjuvar/kriminella. Så tror jag iallafall. Vad ska man göra när man inte får jobb, därför att man tillhör ett speciellt folkslag?

De är många demonstrationer mot främlingsfientlighet i vårt land, i dessa dagar. I morgon kommer det att vara en sådan i Tranemo.
Det handlar om att alla  människor är lika mycket värda. Ja, jag håller absolut med om det.
Samtidigt så vet jag att de allra flesta av oss inte behandlar människor lika, att vi behandlar vissa människor med mycket större respekt än vad vi behandlar andra. Jag gör så, och jag skäms efteråt varje gång som jag kommer på mig själv.

Dumt tycker jag det är, när vi tror att vi visar på likavärde genom att byta nämn från "negerbollar" till chokladbollar,  förbjuda pepparkaksgubbar i lussetågen, ( i Nederländerna har man gjort det samma med Zvarte Piet, berättade vår hollänske granne),  förbjuda nyutgåvor av böcker med färgade människor som anses vara lite dumma osv. Jag tror att vi bara ökar på främlingsfientligheten på det sättet och att vi även "kränker" våra invandrare genom sådana tilltag. Läste igår om en förskola som förbjudit pepparkaksgubbar i sitt lussetåg. När man sedan skulle redogöra för detta ställningstagande, så tyckte invandrarföräldrarna att det var både dumt och på gränsen till kränkande. "Ni kan väl inte jämföra våra barn med pepparkasfigurer!"
En sund reaktion, tycker jag.

Jag tror att det är så här: Alla människor föds i grunden goda, men olika kulturer  och olika omständigheter gör oss till dem vi är, och alla ( iallafall nästan) har både goda och mindre goda sidor. Jag håller dessutom med Stefan Einhorn då han påstår att goda gärningar, gör den som utför det goda, ännu "snällare". Jag anser dessutom kristen övertygelse tyvärr inte gör människor bättre, de ondaste människor jag vet, de är bekännande kristna. Och de godaste... ja, faktiskt är de icke-troende. Så religion, godhet och synen på människans lika värde, de är inte alltid i fas med varann. I alla grupper finns det sådana som utmärker sig negativt, tyvärr.

Inför julhelgen önskar jag att alla människor hade det lika bra som de allra flesta av oss i nord-Europa har det... och att alla vi som har mer än vi behöver kunde dela med oss betydligt mycket mer än vad vi gör.

Lovar f.ö. att lämna ett bidrag om jag träffar på en tiggare på Borås gator, nästa gång jag besöker staden.