Kallt, klänning och kreativitet

Idag var det lite kallt ute. För kallt, tyckte en del. Katterna till exempel.
För egen del, så tycker jag att dagens väder är ett perfekt vinterväder. Lite, lite snö -  inte mer än att man kan ta sig fram överallt - 8-10 grader kallt, sol, vindstilla. Det blev en ljuvlig promenad runt Kroken och Stockremma.... på vägar och tydliga stigar.

Kände lite dåligt samvete för att jag inte stannade till och sa hej till den som bor i detta huset. Förr gjorde jag ofta det. Tänkte tanken idag.... men sedan insåg jag att jag hade så mycket kläder på mig att det bara varit besvärligt att behöva lossa på skor och jacka och halsduk..... Eller också är det så, vilket jag tror, jag blir allt mer asocial för var dag som går.....

När jag kom in i skogen insåg jag att det var fler än jag som var ute i det vackra vintervädret. En något större skostorlek än mina kängor, storlek 40, samt en hund, hade irrat omkring på en del av stigarna. Tror att det kunde vara en sådan där otäck djurmördare....

Vi har inte hittat på så mycket under 2017, så C-E tyckte att det började bli lite segt här hemma. Bio i Borås kanske. Och möjligen lite shopping.

Den här klänningen har kommit upp som annons i mitt Facebooksflöde under flera veckor. Har gillat den så mycket att jag påbörjat en beställning av den. Idag gick jag rakt in i affären och kollade om den var så snygg som jag tycker då jag ser den på bild.
Det känns alltid så avslappnat att besöka Zizzi, affären för storvuxna kvinnor. Man blir mottagen av en expedit som har lite extra hull lite varstans, och man får konstruktiva råd. Man känner sig hemmastadd, avslappnad och öppen för de tankar som butikspersonalen delar med sig av.
Klänningen var snyggare... och skönare ... än  jag vågat tro. Den kommer att bli en favorit!

Nya glasögon, fotokromatiska, sådana där som UV-strålning förvandlar till solglasögon, blev också beställda på Smarteyes. Jättebra service där också... och jag fick till ett par häftiga bågar som jag verkligen gillade. - Vad billigt, sa jag, då jag fick priset för det beställda.  Expediten tyckte nog att jag var knäpp. Men glasögonen, som förhoppningsvis räcker i 3-5 år, kostade inte mer än en tusenlapp mer än vad en lagning av två tänder gjorde i veckan.... och ungefär hälften av de motsvarade glasögon som jag köpte hos vår lokala optiker i Tranemo för, gissar jag, fyra år sedan.... Så jag tyckte att glasögonen var billiga... och gick alltså direkt över gatan och inhandlade en ganska så prisvärd klänning....

Så var det bion då. Det fanns inte så mycket att välja på, så att det fick bli fortsättningen på historien om hundraåringen som försvann från äldreboendet i Malmköping.
Filmen har ju fått blandad kritik... men en massa nomineringar till Guldbaggen. Jag hade inga större förväntningar på innehållet, faktiskt. Filmen var ganska så seg i början, men efter en stund så fann jag mig själv sittandes storskrattandes i den fullsatta biosalongen. Och jag hör ju inte till de mest lättskrattande människorna, precis.
Filmen visade på en stor uppsättning kreativitet hos manusförfattarna och maskörerna, inte tu tal om den saken. Det var en underhållande historia, men något budskap, det fick man allt leta efter. Skönt att få skratta en stund, iallafall.

Nöjd med dagen - den vackra promenaden i den torra, kyliga, friska luften, inköp av klänning och glasögon och ett skrattframkallande biobesök. Samt en pizza ( den tredje inom bara några veckor) på favoritstället Granada... det tycker jag är en alldeles utmärkt trettondagsafton.

Boråsblogg

Tror att det finns något som heter Boråsbloggen eller Boråsbloggarna ...

Idag kan jag göra en egen Boråsblogg ... fast det blir lite burk också.... Tyvärr, för den som kom hit för att läsa om staden Borås. :)

Började dagen på polishuset. Tog mig dit själv.... alltså inte ditkörd i handfängsel och med blå ljus roterandes på taket. Hade blivit mycket mera intressant Boråsblogg om så varit fallet.

Vilket fruktansvärt tråkigt hus det är, detta polishus. En enda stor betongbumker. Man kunde ju tro att Borås är värsta ligiststaden med massor av folk inspärrade i hundratals häkten, för så ser huset ut exteriört.

Det var en bra bit att å utmed huset för att hitta ingången, och väl där, så kom man in i en liten lokal, inte mycket större än mitt klassrum. Där fanns två avdelningar rörande polisiära ärenden, hittegodsavdelning och passavdelning. Mitt ärende var till den sistnämnda.

Jag avskyr att tas kort på i mormala fall, men att ta passkort är ännu värre. När man tar normala bilder, så uppmanas man att LEEE, men här var det tvärtom. Här fick man inte le. Man skulle ha neutralt ansiktsuttryck. Varvid jag blev så full i skratt så att hela ansiktet är ihoprynkat och ögonen i hopknipna. på nya passbilden Fy, vad man alltid ser FUL ut på ett passkort! Varför ska det vara så????

Blev utsläppt ur betongbunkern med order om att komma tillbaka när jag blir kallad.

Tog vägen via Allegatan och Hötorget, ner till citykärnan.

På Österlånggatan satt en tiggare, en av de rumänska romer som stannat kvar i Borås.

Samvetet började tala och jag trevade i jackfickan efter mynt. 

Fann en tiokrona. För dåligt tyckte jag, och gick förbi.... trots att jag på denna blogg lovat att fortsättningsvis ge de tiggare jag ser i Borås, ett litet bidrag.

Fortsatte mot Åhlénshuset - med lite dåligt samvete. Utanför det stora husets ingång satt ytterligare en tiggare. Jag lovade mig själv att ge något till honom, på min väg ut.

Mitt mål vad det gällde köpeaffär, det var Cassels. Ville köpa något nytt att ha till halvlånga sammetskjolen, nu när det blir nyårsafton i morgon. Blev störtförälskad i det första plagg mitt blick föll på, då jag gick in i en välfyllda affären. En kort klänning, lång tunika. Den bara ropade på mig och naturligtvis tog jag den till mig. Plus ett antal andra överdelar...och så jeans, för jag behöver ett par nya eftersom jag just slitit ett par ända ner i botten. Stunden i provrummet blev lång... men det var inte svårt att välja.

Min förälskelse fick komma med hem, plus en spetstunika... en sån som jag egentligen tänkt mig, men som det inte riktigt är Anna-lena -stuket på. Och så jeans då och en reaskjorta.

Vid hemkomsten kunde jag med glädje konstatera, förälskelsen går att ha med enbart tights och den går också bra att ha till sammetskjolen. Bra köp alltså. När jag ska använda spetstunikan, det vet jag inte... kanske jag lämnar den tillbaka vid nästa Boråsbesök... eller inte....

Jag handlade för över tusen kronor. På utvägen stack jag till tiggaren en tjugolapp. Han såg varken glad ut eller verkade tacksam, men vad hade han för skäl till det? Tanten som har garderoben överfull med kläder slänger gladeligt ut 1000 kr plus på ännu mer sådana, medan han får en skrynklig sedel-smula nedkastad från den rika människans bord. 

Ytterligare en tiggare satt vid Södra Torget. Jag såg honom sent, hade redan passerat när jag blev varse att han satt där i en "smyg". Kände mig villrådig, hade ju fler tjugor i fickan, för tiggare....men blir de glada, är det för lite ....? Det blev inget mer givet... 

Tänker: Varför kan inte varenda vuxen människa med inkomst i Borås med kranskommuner ge varje tiggare tio/tjugo kronor så att de kan få komma hem till sitt. Det är inte människovärdigt att behöva tigga....

Hämtade tio ex av BT från den 21 dec i BT-huset. Där står det just om de rumänska romerna och deras fullständigt hopplösa tillvaro, även i hemlandet. Tänkte använda tidningarna i undervisningen, framför allt som lästräning och bl.a. låta eleverna ta del av hur våra vänner i den stora unionen har det.

Köade en halvtimme på Telia, med resultatet att kundtjänst ringde upp i eftermiddag och C-E tecknade muntligt avtal för router och surfplatta. Jag kunde inte göra det på plats, för att abonnemanget står i hans namn. Knäppt, tycker jag... men så gör de! Men nu är allt fixat! 

En sväng till Storknallen, Ekohallen, blev det också. Nya fönsterlampor behövs, när elljusstakarna snart ska bort. Och lite roliga geocachingattribut inför Finnekumlarundan. 

Tog vägen genom stan istället för att trängas med alla bilar i Knallerondellen. Den rondellen är bara för mycket för en tant!

Hade kollat upp några cacher att leta efter på vägen hem.
Svängde in på gamla Målsrydvägen och klättrade högt upp till en elledningskorsning.
Kanske fick lite extra energi där av energikällan.... eller var det den goda Thaimaten från Young Thai som började verka?
Lätthittad cache var det iallafall.

Trollstenen låg alldeles utmed vägens kant. Det måste ha varit en syn för de som billedes passerade förbi att se tjock tant med lång, röd "sidenschal"  trycka sig tätt intill bergsskrevan på motsatt  sida där bilden är tagen, för att få tag på det rör som hängde inne i stenskrevan, i ett snöre. Handväskan hade dock tant lämnat i bilen. Hon behövde den inte, men fann en lång pinne, som kom till god användning.

Skolan i Målsryd är åldersstigen, det tyckte jag redan då jag vikarierade där några gånger under utbildningsåren på sjuttiotalet.
Nu är jag ju nästan lika ålderstigen jag, och då kan det kännas bra att den skola som jag anser vara gammal, är den som anses vara ny, eftersom den gamla skola är denna.
Cachen var nåbar även för den som kom med permobil.

Att det fanns en fin liten sjö med ett ganska stort antal sommarstugor runt sig, mellan Målsryd och Aplared, det hade jag ingen aning om, förrän jag svängde in för att leta burk.
Ovanligt att bryggan ligger kvar i sjön, tycker att det känns som ett gott omen för den som vill ha en mildvinter. Och det vill ju jag!

Ljushults hembygdsgård ligger bara någon kilometer från Aplared.
Här fanns flera gamla hus....

... och alldeles bredvid låg denna ödsliga byggnad.
Undrar om det varit en bygdegård ... eller en syfabrik?

De geocachande pojkarna ( ja, yngre medelålders männen  då) från Limmared gör fina gömmor. Det är så att jag skäms när jag jämför mina med deras. De/ någon av dem gillar hårdrock, för i  gömman, inlåst med ett hänglås som bara kunde öppnas med den ondes sifferkombination, fanns denna skräckinjagande varelse. 

Det var denna dagen det. Borås och burk blev det mest. I morgon är det nyårsafton. Igen. Tiden går och alldeles strax får man bara tacka för ännu ett fint år.

Charmant, coole Claes

Två Claes på scenen och en med på färden. Alla fixade sina roller på ett charmant, alldeles utmärkt sätt.

Under de senaste åren har det ( nästintill) blivit tradition att besöka Gunnebo slott och se deras sommarteater. De första åren som vi var där så var det Moliere som spelades, bara bra talteater alltså, men under de senaste åren så har man höjt kvalitén ytterligare genom att bjuda på musikteater. Förra året var det "Vita hästen"- superbra, i år visade man en minst lika underhållande uppsättning av "Lorden från gränden".

På engelska heter pjäsen "Me and my girl" och några av de mest kända sångnumren är just " Jag och min tjej" samt "Lamberth walk" och "I gatlyktans sken".

Bill Snibbson är den "oäkta" Herefordarvingen. Hans faster har bestämt sig för att göra den oborstade killen från Londonförorten till en värdig arvinge. Det lyckas väl så där.... men slutet blir förstås gott.
En synnerligen underhållande föreställning, där Claes Malmberg gör huvudrollen. Jag vet att det finns många åsikter om Claes Malmberg. För egen del så tycker jag att han är bland det roligaste som finns. Det kan inte vara så lätt att spela mot honom, för rätt som det är så kör han några dråpligt roliga solonummer, som gör att publiken vrålskrattar - och att motspelaren också måste dra på munnen. Men han gör inte bort någon... han blir utväntad och sedan kör man på i manuset precis där man slutade.

Claes Månsson är en annan rolig Claes, som stundtals hade så mycket utrymme i manuset att man kunde skratta ordentligt åt hans rollfigur också. Stefan Ljungqvist stod för skönsången - oj, vilken röst han har det karln!

En annan härlig musikalartist är Sofie Lindberg. Hon har en bra sångröst och ett härligt minspel/kroppspråk.

Jill Ung spelade fastern som skulle få ordning på sin brorson. Hon är en duktig skådespelerska... men jag hade inte en aning om att hon sjöng riktigt bra också.

Ett antal sång och dansare gjorde förställning komplett. Så bra - och skratta fick man åt härliga skämt, så man nästan fick ont i magen.

Åk till Gunnebo och se "Lorden från gränden". Den spelas under veckan som kommer - onsdag till söndag. Sen är det slut för denna säsongen. Undrar vad de tänker visa nästa år.... med Claes i en ny dråplig, skrattframkallande roll? Måste f.ö. säga att han också har en seriös sida, som skymtar fram i de olika roller jag sett honom i, samt att hans personliga sångröst är så personlig, så att den blir riktigt bra.
Husets egen Claes hade packat matsäck till alla som åkte med i den väl packade bilen. Stekt äggmacka smakade gott i den vädermässigt goda sensommarkvällen. Före teatern hade Helena bjudit på god fika i Gunnebo café.

Det var en trevlig eftermiddag - kväll. Vi hann dessutom med ett stopp i Gällstad, där jag äntligen kunde tillfredsställa det allt mer växande shoppingbehovet, i utmärkta affären 2XL. En affär som har kläder för alla storlekar - och för alla åldrar- iaf om man kommit ur tonåren.

Den 20-21 aug är det Gällstaddagarna. Ett besök där, liksom ett besök för att njuta av coola Claesar på Gunnebo, det rekommenderas å det varmaste. På fredag åker Karla och jag till Torpa och ser på deras slottsteater. Där är det bara amatörer i rollerna, men de brukar uppträda som om de vore proffs. Ett besök där, ingår också i sensommarrekommendationerna.

Gillade glida googlandes - Grimsås, Gällstad, Gunnebo

För mindre än ett halvår sedan så hade jag varken hört benämningen Subaro eller ordet Android.

Igår gled jag kring i den förstnämnda och googlade i den andranämnda. Båda upplevelserna var till fullbelåtelse.

Gällstad var första anhalten på glidarfärden i den automatväxlade japanska bilen. Nu är det inte vi som hängett oss åt en av de dokumenterat högsta körkomforter som kan köpas, utan det är dottern - eller kanske ännu rättare sagt sambon hennes.

Men det var en fantastisk känsla att sitta i baksätet på den stora bekväma bilen och åka utan att känna en massa stötar från väg och växellåda. Rena flygkänslan.

Ungdomarna gjorde en runda på Lager 157, C-E gick till sportvaruaffären och jag till "tantaffären". Eller, ja, det är lite taskigt att kalla 2XL för tantaffär, för de har verkligen inga "tantkläder". Men det har trendiga kläder i alla storlekar. Hittade en grön blus ( med ränder i ) som jag inte kunde motstå. Må vara OK att köpa något nytt, trots att jag har kläder så jag reder mej flera år framöver.

Glidarfärden gick vidare över Ulricehamn och till Rångedala. J och M hade inte sett förvandlingen som skett med "mormors gamla hus". De var imponerade, för det har verkligen blivit supersnyggt och dessutom har ett synnerligen personligt hus byggts upp på delar av de gamla artonhundratals väggarna av bästa timmer. God fika, med svägerskans specialpaj bjöds det också.

Målet för färden var Gunnebo slott, utanför Mölndal, och den teaterföreställning som framfördes där. Vi har varit där vid tidigare tillfällen och konstaterat att de företällningarna. som ofta bygger på ett klassiskt teaterstycke/musikal håller riktigt hög kvalitét. I allafall sett ur våra ögon. I år framfördes "Vita hästen". Duktiga artister som Claes Malmberg, Stefan Ljungqvist och Ola Forssmed hade bärande roller. Samt ett stort antal lika duktiga, för mej okända, musikal/operettartister + dansare.

Själva historien var den samma som i orginalet, men handlingen hade förlagts till (delvis) nuvarade tid och en hel del aktuella händelser var inskrivna i manus. Samt att två av rollgestalterna var genuina göteborgare.

Jag njöt hela tiden av skådespelet och de välkända sångerna. Vad det är roligt att se en bra teaterföreställning! Tyckte att årets föreställning var ännu bättre än de tidigare och jag rekommenderar alla som bor inom ett par timmars bilkörningsavstånd från Mölndal att åka dit och bara njuta och känna hur glad man blir av se professionella skådespelare i aktion.

Vad som kändes riktigt härligt var att se hur glada alla skådespelarna blev, då de efter föreställningen fick stående ovationer. Det riktigt lyste om dem, de fick bevis för att de gjort ett gott jobb.

Slottsträdgården är också njutningsfull och i shoppen kan man hitta många roliga saker.

Regnet har slutat ute, solen lyser igen. Dags för lånehundspromenad och förhoppningsvis en stund i vinbärsbuskaget så småningom.

Annandagsanalys

Med K i huset, så var dagens tema givet. Shopping!

Varje gång K kommer hem, så är Lager 157 ett givet mål. Så även idag. Det fanns mycket som föll såväl henne som vännen H i smaken. För tjocka tanter finns det ju inte så mycket märkesvaror som räcker till storleksmässigt - men Lager 157 har egna modeller - T-shirts, koftor, tights - som går upp till XL. Brukar ofta hitta något, så även idag. T-shirts för 40 kr.... För mig är det ett mysterium att man kan sälja så billigt. Speciellt som 20 % av priset är moms. En stor välsydd T-shirt i skön, ren bomull - som dessutom klarar många tvättar - var någonstans tillverkas den... och av vilka? Vad är deras lön per tillverkad T-shirt.... antagligen handlar det snarare om ören än om kronor, omräknat i våra pengar. Det står inget tillverkningsland angivet i tröjan, det kanske är lika bra att inte veta, men det känns faktiskt rätt kymigt att köpa dessa fina tröjor till det låga priset..... Och ändå gör jag det, gång efter annan.....

Efter besöket i Sjuhäradsbygdens shopping-Mecka, så hamnade vi på en auktion. K hade kollat upp att man sålde trädgårdsstolar á la 60-tal. Skulle passa bra till balkongen, tyckte både hon och H. Det var massor med folk i auktionshallen,det vackra vädret till trots. Det var mycket som auktionerades ut innan stolarna kom fram. H var med i budgivningen fram till 1400 kr. Då fick K stopp på honom, annars hade han nog fortsatt. Det blev lite som en snabbdrog, det där att vara med i inropandet. 1450 kr blev priset för tre gamla trädgårdsstolar, i bra skick, men inte helt perfekta. Bara att konstatera att 50-60-tal är det som är klart mest inne idag.

Annars kan jag inte förstå nöjet i att gå på auktion och köpa gamla saker till överpris. Ks analys av besökarna var att det mest var en massa kortvuxna damer. Och med tanke på att jag är en och tre kvarts meter lång, så är det noginte min grej. Second hand däremot, tycker jag är utmärkt - där är priset givet och man har tid att fundera över sitt eventuella köp. På en auktion gär ju allt med blixtens ( ok en slow-motionblixt då) hastighet.

Har spelat diverse spel under påsken - en kort analys av dessa:

Geni - bra alternativ till TP, snabbar spel, lättare frågor ... fast inte för lätt.

Retro- kul kombination av frågor och listande av populära företeelser från 50-tal till och med 90-tal. Även det snabbt!

Metro - kul tankespel, där det gäller att "köra" tåg på så långa stäckor som möjligt. Det vill jag spela mer....¨

Samla städer, vatten, länder, fordon, maträtt..... m.m. på samma bokstav.Kul, snabbt - ger många skratt. Under rubriken Grönt försökte J med Ufo - Under rubriken Maträtt hade C Ugglestuvning på förslag och vad det gällde Fordon så försökte jag med Karusell. Inget blev godkänt - men kul är det - och man kan avsluta spelet när man tycker....

Poängpoker/Femkort - en gammal klassiker som alltid är kul.

Påskliljorna har slagit ut för fullt utomhus, de köpta som stått inomhus har gjort sitt och på hustaket pågår ett bobygge för fullt.

Det har varit en bra och kul påsk - i morrn börjar vardagen igen.

Garanterat godhjärtat gjort

- Nu har du gjort två goda gärningar, sa damen i receptionen. Klockan var bara 10.15.

Jag hade lämnat 4,5 dl blod av märket O+ och jag hade skänkt ersättningen för detta till Barncancerfonden. Alltså inget som krävde så mycket insats av mej....

Det var tredje gången som jag tappades på den normala blodransonen. Har funderat länge på att bli blodgivare, och när jag på närmsta håll så fick se, vad de livsgivande dropparna kunde göra för en person som inte orkade något, så blev det äntligen av.

Registrerade mej via geblod.nu på försommaren förra året. Fick ett brev från sjukhuset i Borås, dit jag ombads ringa. Första gången jag var på blodcentralen gjorde man en hälsokontroll och jag fick vänta en månad på provsvar på de blodprover som tagits.

När månaden gått och allt var OK, så var det bara att bestämma lämplig tid.

Det går snabbt att tappas på blod, tar väl ungefär tio minuter. Jag ska inte säga att det inte känns, för det gör det. Det svider när kanylen sätts in, när blodet tappas och en bra stund efteråt. Dessutom känner man sig lite trött och extra andfådd efteråt. Men redan nästa dag är dessa lindriga obehag borta.

Man får med järntabletter för tio dagar, för att Hb ska återställas så snabbt som möjligt.

Av mitt lilla bidrag på 4,5 dl blir det en påse röda blodkroppar, det blir tromocyter ( som hjälper till med att stoppa blödningar) och blodplasma. Blodplasman kan man ge till starkt nedsatta personer, för att de ska få ett extra näringstillskott - det fick jag veta i dag.

Så visst gör man en god insats när man ger av sitt blod.... det känns otroligt bra... och man vet aldrig när man själv, eller ens närmaste kan komma att behöva en blodtransfusion.

Så kunde jag få någon er som läser det här att bli blodgivare, så skulle det vara ännu bättre....

Avlade också några besök i Knallelands affärer. Fick ett SMS från Kapp Ahl igår - och sparade det, eftersom jag visste att jag skulle till sta´n idag. Satte mig inte in i vad det gällde, men läste 25%, och tänkte, att det kan jag nog hitta något att använda den förtjänsten på....Gick till tjockisavdelningen - hittade ett par härliga, mjuka, höga jeans och en häftig, annorlunda T-shirt.

Byxorna var dyrast - skulle tjäna en hel hundralapp.... tog fram SMSet för att ha det till reds i kassan.... och där stod 25% på alla reavaror. Vem tusan vill ha reavaror i bästa vår-shoppingtid?

Som tur är, så känner jag mig inte drabbad av KRISEN, utan köpte med glädje det jag "förälskat" mig i, trots utebliven "förtjänst"...

Gick in i Tjockisaffären också - ja, den heter Zizzi -har storlekar från 42 - 54. Tänk, jag har M i den affären! Man hittar nästan alltid något man inte kan vara utan där - idag blev det en fantastiskt fin kortärmad, ganska kort "bussarong".

Känns bra när man är nöjd med sina inköp.

Besökte sedan min barndoms stenar ocn blåsippeställen, ca 15 km från stan. Blåsipporna hade kommit, även om det ännu inte var alldeles blått i hagarna. Men det kommer det att vara till påsk!

Är så glad och tacksam att jag fortfarande har tillgång till mitt barndomshem - att jag har en nyckel som passar, trots att jag inte äger huset.

Tänker ofta på de som tvingas fly från sina hemländer .... så fruktansvärt att inte kunna komma tillbaka och uppleva sina barndoms stenar. När ens gamla föräldrar är borta, finns ju "stenarna" ändå kvar, och då blir dessa speciella platser dubbel värda!