Som söndag..

....känns det idag.
Måste vara lördagskänslan i onsdags som gör det.
Eller känslan av att inte behöva tänka skola mer, inget att planera iallafall.
Visst, det är inte avslutning förrän på onsdag, men måndagen får bli en bloggkolldag med läsårsavslutstänk, vi ska träna avslutningssånger i kyrkan och så leker vi några lekar. Och på tisdag är det sedvanlig brännbollsturnering.
Så terminen känns tillända, trots att vi lärare inte slutar förrän nästa onsdag ( tisdag).

Idag blev det en utflykt till Värnamo. Tindra skulle vara med i hopptävlingen på den fina utomhusbanan i Sörsjö. Alltid lika vackert att se hästar röra sig i utemiljö.

 Någon rosett blev det inte denna dag, men både ryttare, ryttarens coach och hästens ägare var nöjda med rundan. Det var sista hindret som ställde till problem, annars var det superfin hoppning.

Ett par cacher kunde vi väl leta upp i väntan på omgång två, tyckte jag. C-E tyckte det var OK.

 Hamnade på en annan hästkraftsarena, motocrossbanan. Här var det lika mycket bilar och släpkärror/vagnar som på Sörsjö. Sannolikt mest killar som red på mekaniska hästkrafter ... och nästan bara tjejer på de biologiska kraftpaketen.

En gömma till bestämde vi oss för att försöka hitta, innan vi åkte till City Gross för fika och inköp.

Bolaskogen. Svår gömma. Bedömd med en trea i svårighet. Det är på gränsen för vad jag och C-E fixar.

Mobilappen bara snurrade och vi med den. Ibland tappade den helt kontakten med satelliterna. Var på väg att ge upp men blev akut av nöden tvungen. Gick in i snårskogen, bland täta granar.... och där var den gömd. En innovativ gömma ... kul när man fixa att finna en sådan .... surt när man inte gör det.

Vid Bolaskogen, en skog mitt i Värnamo, hade man anlagt en damm och planterat växter runt omkring. En liten oas i den lilla fina staden.

Åkte med till ännu vackrare Hjälshammar på lunch och trädgårdsrunda. När vi kollade till jordgubbarna började regnet ösa ner och gjorde så en bra bit på hemvägen. Det var regn i Småland men inte i Västergötland. Här har det varit riktigt fint väder på seneftermiddagen.

Nu ska vi heja på Danmark i fotbolls -EM. Mycket fotboll blir det  .... och när Sverige spelar, jag då kommer jag att sitta med händerna framför ansiktet och bara tjuvkika då och då... så rysansvärt är det.

Tänkte taggtrådstankar

Taggtråd, det är synnerligen irriterande om man befinner sig på gående fot ( vad skulle man annars gå på... nu gjorde jag nog en tafta-tårta på tårta)... hur som helst, taggtråd gör mig på dåligt humör.
Hur man än gör, om man försöker gå över, under eller mitt emellan, ja, nog fastnar man på något sätt.
Men det är väl det som är tanken, den som taggtråden är uppsatt för ska fastna och inte våga sig över.......konsekvensen är att fastnandet drabbar alla .

 Vet att det inte är tillåtet med taggtråd i hästhagar och vet att taggtråd kan orsaka skador på dylikt djur, att det måste avlivas.
Konstigt att inte det samma gäller nötkreatur. Kommer ihåg från min barndom, att det var flera kor som förstörde juvret, när de försökte ta sig över taggtråd. Med veterinärvård eller nödslakt som följd.
På den tiden så fanns det inte så många alternativ.... och kanske gör det inte det i dagens läge heller.

Elstängsel är ju annars beskedligare, även om jag inte gillar det heller. Men det är iallafall ofarligt. Kanske fungerar det inte ... eller är svårt att övervaka i  utmarkerna.

Skulle vara intressant att veta om det är några vilda djur som blir svårt skadade av taggtråd. Rådjur och älgar hoppar ju lätt över, men uppmärksammar de den vassa tråden när de är lite stressade??

Finns det månne forskning på detta?

Tänkte annars bedömningstankar både före och efter taggtrådspassagen.

Nu har de flesta elever fått hem sina färgmarkerade bedömningar. Grönt, gult eller rött.

Grönt om man uppnått kunskapskraven för åk 6 på E-nivå, gult om man förväntas göra detta tills våren i åk 6 och rött om man inte förväntas uppnå kunskapskraven.

Klart som sjutton att jag förväntar mig att alla når de lägsta kunskapskraven. Om jag inte hade denna tilltro till mina elever i fyran och femman, så anser jag att jag borde sluta som lärare.

Den självuppfyllande profetian tror jag mycket på, förväntar jag mig att någon inte ska klara något, så gör någon inte detta heller. Och tvärtom. Och tror jag att det blir svårt att klara kunskapskraven, ja, då ska eleven ha omedelbar hjälp.

 I år skulle vi bara skriva kunskapskrav. Inget socialt. Nu skrev jag ju en helhetsbedömning som worddokument, men när det kom till kritan, så vågade jag inte skicka detta tillsammans med det gröna- gula- ( röda).
Man vet aldrig när och varför man kan bli kallad till räft och rättarting.
Gav i stället föräldrarna möjlighet att beställa helhetsbedömningen. Eller få den uppläst vid höstens utvecklingssamtal.

 Vi ska skriva formativa ( framåtsyftande) bedömningar i fritext efter det gröna-gula- (röda). Det finns förtryckta meningar i bedömningsverktyget. Synnerligen svårförståeligt för elev och förälder. Ibland även för mig.
Det pratas så mycket om att vi ska ha ett gemensamt språk för att få upp vår status. Vi jämförs alltid med läkaryrket.
Vi kan gott ha ett gemensamt språk och har till stor del det också, men får ha det mellan oss och inte i kommunikationen med barn/föräldrar. De måste ju för sjutton gubbar fatta vad vi menar.
Det är väl likadant med läkarspråket. Om du går till vårdcentralen och för diagnosen cystit, så har du inte en aning om vad det är. Men säger läkaren blåskatarr, ja, då vet du.
Vi måste också prata förståeligt, och det gör vi inte alltid om vi använder läroplansspråket.
Att sedan nästan alla elever ges samma kur ( meningar från webb-verktyget) för att att utvecklas optimalt, det inger inte någon större trovärdighet.
För egen del skulle skulle jag i första hand ordinera självförtroende, självtänk, ambition och målinriktning för uppnående av kunskapskriterierna.
Vilka naturligtvis alla elever i Toppenklassen kommer att uppnå i sexan ... därför att läraren TROR på dem och ska hjälpa dem så gott hon förmår - och det i verkliga skolan och inte skrivet med fikonspråk på ett formulär på webben.

Ett sådant abrupt slut det blev på taggtrådstanketänket.

För tredje året i rad, så var skolans fotointresserade elever med i e-twinningprojektet A Snapshot of Europe.  Det är en fototävling för elever i, företrädesvis, mellanstadieåldern. För två år sedan fick vi två förstapriser.

Resultatet av årets omröstning skulle publiceras idag. Det var inte klart när vi lämnade skolan klockan tio över ett.

Men när jag kom hem efter promenaden, så var resultatet utlagt.

Superkul: Vendela tog en förstaplats med sitt foto på en solnedgång, i kategorin platser.

Noak kom trea med bilden från slalombacken i kategori sport och Ellen kom också trea i kategori människor.

Sjutton länder/provinser deltog.

Grimsåsungdomar / föräldrar är bra på att fota. 

En kul avslutning på en eftermiddag, som en stund gick i taggtrådstänkets tecken.

Nöjd nationaldagsnyttjare

Kändes lite konstigt med en ledig dag mitt i veckan. Men tänk, det gick bra med den sådan också. När jag nu, fram på kvällskvisten, summerar hur jag nyttjat nationaldagen, ja, då känner jag mig riktigt nöjd.
Efter lite skolarbete under förmiddagstimmarna, under det att C-E jobbade några timmar, så åkte vi till barndomens stenar i Rångedala.
Har inte varit där på hur länge som helst, ja, iallafall inte under detta året.
Flaggan i topp hade man när syster och svåger kom på besök, jo, jag tackar jag!

 Tess har inte växt ifrån lekåldern ännu, trots att hon i omräknade hundår har hunnit bli medelålders. En vilt skällande hund, rusande efter en sparkad boll, ja, det kunde t.o.m. få 58-årig tant lite lekfull igen.

Tindra katt blev motvilligt inhämtad av bror min. Hon fick gå in, för säkerhets skull. Kanske skulle den stora otäcka slåttermaskinen komma, och då kunde det vara farligt för sorkjagande katt att befinna sig på åkermark.

Jag ville åka till Rångedala-Finnekumla för att gå långpromenad och njuta av blommorna.
Tänk att allt som har med naturupplevelse att göra,  är strået vassare i Rångedala än här, i klimatzom 5. Liljekonvaljerna var mycket större, jag kunde t.o.m. ta ett blomkort på dylik växt, som jag blev nöjd med.

Smörbollarna var de som lockade allra mest. Tycker att de är så otroligt fina. Har försökt ta hit och plantera hos oss, men det funkar inte. Tror att vi har det för surt här.
Är f.ö. inte riktigt nöjd med Nikon-kameran vad det gäller blombilder. Den suddar gärna till bilden, trots att den ser skarp ut i på kamerans display.

 Roger och Anki gjorde oss sällskap på den ca 7 km långa promenaden. En härlig promenad som går genom hagar, längs Viskan,   på öppna fält och på gammal sjöbotten. En sjö som min morfar var med att sänka, och som nu används till jordbruksmark.
Här var slåtterarbetet igång.

Genom skogar, över hyggen och oslagna ängar fick man gå. Och plötsligt upptäckte man att man klätt sig alldeles för varmt.

Vid bron över Viskan är det urskogskänsla. Roger berättade att han en gång stått på denna bro och sett en gädda fånga en and. Ett skrik hördes från anden, och sedan var den borta.
Visste inte att gäddor äter änder .... eller så gör de inte ... och då finns det sannolikt ett Viskanodjur som lurar under det mörka vattnet.
Spännande tanke!

Från Viskan och upp till barndomshemmet, numera Roger och Ankis fina hus, är det mycket uppför och stundtals ganska brant uppför.
Så det blev bra träning idag också.
Bilden ovan visar min favoritblomsteräng. Där blommar det alltid en massa olika blommor. Just nu mandelblom, ängssyra och smörblommor. Här har jag passerat MÅNGA gånger när jag var barn!

Efter långpromenaden så blev det fika i Rogers och Ankis Backgårdshus.

 Dags för lite geocaching som avslutning på denna nationaldag. Hade kollat upp ett antal i Gingri, bara några kilometer från vår tidigare vandringsled.
Började vid Gingri kraftverk....

 ... och spetsfabrik.
Följande kunde man läsa i cachebeskrivningen för Gingri spetsfabrik
Spetsfabriken grundades 1892 av Fabrikör Axel Rydin.
Arbetsstyrkan 1893 bestod av nio arbetare, tre män & sex kvinnor. Kvinnornas
arbetslön var 67 öre om dagen,
för att så småningom ökas till 1 krona - vilket på
den tiden var en stor inkomst för en kvinna.
Arbetstiden var tolv timmar. Det fanns 15 vävmaskiner och tillverkningen
uppgick till 360 meter spets per dag.
På 1950-talet var antalet arbetare 125st och det fanns 500 maskiner i
rörelse. Den dagliga tillverkningen uppgår till 2,5mil.
1971 slutar tillverkningen och fabriken läggs ned.

Skarbostugan ligger bara några hundra meter från Spetsfabriken. Har aldrig noterat denna gamla stuga, trots att jag passerat med bil  hundratals gånger.

Längs den 5,5 km långa Gingrileden ligger ett antal cacher. Vi tog de tre som fanns i anslutning till vår lilla runda.
Gingri är jättefint, stora höjdskillnader, stora skillnader på naturen... här hamnade vi en forntida skog... Superhäftigt!

Kommer att återvända till leden för att gå en längre promenad och för att hitta de andra gömmorna. Fin natur, lätta gömmor.... sån´t gillar även C-E. ( Även om han inte riktigt erkänner det)

 Kyrkoruinen blev den sista Gingrigömman.
Åkte välbekanta Rångedalavägar mot gamla riksväg 40 och beslöt att ta vägen över Ulricehamn hem. Kändes som om vi behövde få oss något till livs, och det kunde åtgärdas på pizzeria Rhodos.
Kollade över dagens cacheskörd och upptäckte att det fattades en till jämna 300.
Lika bra att hitta en till, ja, det tyckte C-E också.

Kallbadhuset  låg närmast. Hade just läst på FB att unga kollegan Emma hittat sin första egenhittade cache där, just denna nationaldag.
Bra att ha en vän att ringa, eftersom  det var en gömma som gäckade oss.
Emma berättade var hon lagt tillbaka den, och se, där var den.... på det första ställe vi letat på... men inte tillräckligt väl.
Tredje gången denna dag, som en känsla av att vara på en exotisk plats infann sig.
Tänk vad många vackra platser det finns i vårt land!

Det var dags att hala nationalsymbolen när vi lämnade U-hamn och vände hemåt.
Tycker att vi nyttjat denna extra ledighet på allra bästa sätt.
I morgon är det vardag igen.... svårt att få till det som torsdag... men det ska nog gå det också.

Halmstad- Hyltebruk

Man hinner mycket på en helg. Tänk vad mycket tid jobbet tar, egentligen. Även om kvällarna är långa, så är det ju inte mycket lönt att sätt igång några större projekt.

Men det kan man göra på en söndag. Idag var det projekt Halmstad som gällde.

Gräsklippning och installation av  ny tv..... hoppas att det blir bra väder, så det blir övernattningsläge snart.

Men faktum är, det är en klar njutning att ha en stuga med spis, varmvatten, toa och dusch även som dagsutflyktsmål.

Är väldigt glad över att vi beslöt oss för att behålla den gamla stugan....

Martin och Johanna förlade sina motionsrundor till Östra stranden idag. Trevligt att få sällskap i stugan över fika och lunch. Att hänga med Martin på motionstur, det var inte att tänka på för någon av oss. Att hålla jämn takt med en klassikerkille, det klarar man inte.

 En mor och dotter promenad, det är trevligt. Gick utmed det brusande havet under det att C-E fixade trädgård och lunchpotatis.

 Målet för vår promenad var två cachegömmor i naturreservatet, fågelvägen 3, 4 km från stugan.
Den första cachen hittade vi lätt, men den andra tycktes vara väck. Rester av loggremsor och en skruvkork till en petform hittade vi i det lilla buskage, som med hjälp av tallkvistar gjorts till en koja. En massa fimpar samt en liten blombukett skvallrade om att det sannolikt varit besökare på platsen så sent som igår.

En ordentlig promenad blev det iallafall, och när man går med Johanna, så gör det också rätt fort... Bra träning alltså..... Det är värt mycket.

Efter sen lunch åkte vi hemåt. Så där fyra timmar vid havet, det är helt OK. Miljöombyte och havsluft! Härligt!

 Har bestämt att vi ska lära känna byar och samhällen längs Nissastigen i sommar. Genom att leta geocacher.
Idag blev det ett besök i Hyltebruk.
Några lättloggade cacher i centrala samhället. Det visade sig vara ett ganska så stort samhälle, det fanns många olika affärer och ett antal offentliga byggnader.
Hade lagt in några "Stigen längs Nissan" -cacher i geominnet.
Tyckte att det luktade förskräckligt illa från floden, undrade vad det var för konstigt utsläpp i vattnet ....
tills det slog mig, efter flera hundra meter .... att vi ju faktiskt var i Hyltebruk och där släpper sulfat-fabriken ut gaser, som luktar värre än de mänskliga vädersläppen.
Fy tusan, för att bo där vinden tar med sig gaserna och de otäcka lukterna. Men man kanske vänjer sig.

Hittade två av tre gömmor utmed stigen. En fin promenad på ca två km tur och retur. Man kunde gått ännu längre på stigen, det fanns ytterligare tre gömmor, men med tanke på tidigare gående denna dag, så misstyckte jag inte alls då C-E ansåg att vi hittat tillräckligt med burkar för idag.

Ginsten blommade för fullt i Halland. Denna bild tog vi nära den sista cachegömman vi besökte, alldeles vid den stora skitluktssläppande fabriken.

Ännu en kul dag ... och en bra helg! Livet är inte så dumt!

Söksug

 Sötsug, det känner jag dagligen. Oftast, eller, ja, alltid, så brukar jag göra något åt det. Vilket man ju egentligen inte borde, det påstås att sötsug avhjälps genom motstånd.
Jag är ingen motståndskvinna, inte i det fallet.
Söksug har jag inte känt på länge. Förra sommarn, när jag börjat med sökandet, så fanns det där lika mycket som sötsuget.
Nu är det mesta skolarbetet klart för terminen, det är inga riktiga planeringar kvar, bara någorlunda vettig sysselsättning för barnen några dagar till, och sån´t har man liksom i sin gamla ryggsäck som gammal lärare.
Bullarna bakade, huset i god ordning, trädgården likaså.
Det var då söksuget trängde sig på.

 Behövde åka och handla lite, och passade på att spara några geocacher från trakten kring Limmared, i mobilappens minne.
Började med Opensten. Där var jag och C-E i somras och hittade inte det vi sökte. Men skam den som ger sig. Dessutom fanns det en nyare gömma vid borgområdets fot. Så någon borde jag ju hitta.
Det är ett öppet och vackert landskap i Södra Åsarp. Rena njutningen att sakta köra på grusvägen fram till parkeringen vid Ladugården, ca 500 m från borgen.
Opensten anlades på 1300-talet. Där härskade maktgalna fogdar, med order om att ta ut stora skatter från de arma bönderna i trakten, under ca 100 år.
Man tror att borgen vid denna tid omgavs av en sjö.
Engelbrekt och hans mannar brände borgen 1434. 
Borgen låg högt, det är en klättring 30 m "rakt upp" för att komma dit. Bra träning för hjärta och lungor.
Man ser idag platsen där borgtornet varit och man kan föreställa sig var förråd och andra hus var placerade. Det finns "trappor" ner från borgen, ner till den fortfarande synliga infartsvägen till borgen.
Superfin plats! Idag låg lådan där den borde ligga.

 Det går ju an att klättra uppför, man blir bara ordentligt andfådd. Men att gå nerför, det är inte helt enkelt för gravt medelålders, korpulent tant. Det tar sin tid och man går så  besynnerligt försiktigt ... känner sig helt plötsligt 20 år äldre än man är ...vilket är lite konstigt, eftersom man ju oftast känner sig 20 år yngre än den reella åldern. Tänk att det kan skilja 40 år på uppgång och nedgång....
När jag nästan var nere, så stelnade jag av skräck. Det gick ett  nötkreatur  på området.
Lider av koskräck, trots att jag är en bondunge.... Tycker att nötkreatur är läbbiga djur, som nyfiket tränger sig på.

Det visade sig att det gick en hel flock kor, av olika ålder, på Openstensområdet. 

Rena terapin för min koskräck, de brydde sig inte ett dugg om mej. Synnerligen väluppfostrade kor.

Jag vågade t.o.m. gå så här nära den vackra kon .... bara lite zoom.

Cachen hittades lätt på en fin plats, i en björkdunge.

Rekommenderar Opensten för alla söksugna geocachare.

"Rundan runt sjön" var en ganska ny cache. 

Här fick jag en ny insikt. Ovanstående trafikmärke gäller inte geocachare .... eller rättare sagt, geocachare är behöriga.

Jag trodde ju inte det, jag styrde inte riktigt den väg som kompassen ville, för där var ju förbjudet att köra.

Parkerade vid badplatsen - har aldrig varit framme här, trots att det är en badplats på bara dryga milens avstånd från oss.Ösjön heter den lilla sjön.
840 m visade avståndsmätaren på, och det är ju inte raka vägen, för det är tvärs över sjön.
Behövde en promenad, igår var det definitivt inget uteväder, så jag kunde gott använda apostlahästarna lite mer idag. I cachebeskrivningen så stod det att sökobjektet låg utmed rundan runt sjön, så jag kunde inte komma vilse.

 Det var en vacker och välordnad sjörunda. Ömsom breda stigar, ömsom grusväg. Tog förstås en stund innan avståndsmätaren visade noll, letade lite, hittade sedan en enkel burk i en plastpåse. Sådana "skatter" gör mig extra glad, det kan vara enkla grejer man gömmer, om man så vill. Man behöver inte ha specialköpt eller specialdesignat, utan ta en tät burk hemifrån.
Tänkte att vägen tillbaka kanske inte är så lång, tills jag insåg att den måste vara längre än vägen dit, för annars skulle kompassnålen visat åt motsatt håll.

Det blev en bra runda, sannolikt ca en halvmil. Men det gjorde ingen skada att gå en bit, tvärtom. Kom förstås ut vid den förbjudna infarten. Insåg att det inte hade gjort något om jag kört in på den vägen, där fanns bara ett par gamla hus, sannolikt sommarbostäder.

 Kände mig lite glad när jag kom tillbaka till bilen. Det hade ju blivit en längre tur än vad jag trott. Samtidigt kände jag mig nöjd med att jag fått mig en ordentlig motionsrunda och fått se nya, fina vyer.

 "Trappan" fanns mitt i Limmared. Den vane geocacharen ser gömman här på bilden.

Söksuget var tillfredsställt, ICA i Tranemo besöktes och den ganska smutsiga bilen tog grusvägen hem.

 C-E hade ägnat eftermiddagen åt plattläggning. Insåg att han tagit till lite väl snålt för en uteplats vid växthuset... det får bli ett nytt besök på Ods kvarn för anskaffande av ytterligare  fyra plattor.  Sen blir det en alldeles utmärkt plats att sitta på när det är kvällssol.

 Fransson undrade vad det var för konstiga pipanden som kom uppifrån trädet.
En nyfiken katt klättrar upp och kollar. Mamma/pappa blåmes gillade inte, det var ett förskräckligt oväsen från dem, när de flög runt och försökte skrämma iväg inkräktaren.

Nu gick det inte att se vad det var för illalåtande varelser som dolde sig där inne. Trots att Fransson försökte få in tassen i hålet, så fick han se expeditionen som ett  misslyckande.
Men vem vet, kanske upplevelsen triggade igång hans söksug för frestande fågelungar.

Föredrar förståelseform framför fikonspråk

Nu är det omdömestid. En del av kollegorna runt om i landet sliter hårt för att få till omdömena i de olika webbverktygen, innan terminen är slut.
För egen del så har väl aldrig omdömesskrivarperioden gått så obemärkt förbi som detta år. Har ju prickat av kunskapskraven samt skrivit kommentarer i omdömesdatabasen allteftersom vi arbetat med de olika ämnen i so och no. Matte, musik, svenska och hemkunskap blev kvar och de ämnena har jag gjort lite då och då, när tid funnits, under de senaste veckorna.
I och med att jag kunde grön/gulmärka en del kunskapskrav i samhällskunskap igår, så blev allt klart.

Fast ändå inte.... det kändes inte det minsta färdigt.Det var något som fattades. Nämligen det "sociala" omdömet, det som handlar om ansvar, ambition, samarbete, ja, hela det mänskliga varandet i skolan.

I Lpo95s webbverktygsversion, så fanns det en speciell plats att skriva det sociala omdömet på. I det nya så är det bara kunskaper som gäller. Helt sjukt.... det ena samverkar ju med det andra ... negativt.... positivt .... eller neutralt. Men visst vill man som förälder -och som elev - få svart på vitt hur man funkar tillsammans med andra och vilket ansvar man tar för sitt lärande.

Idag har jag skrivit ett worddokument om varje elev, som jag tänker bifoga kunskapsomdömena. Kändes otroligt bra att med egna ord kunna skriva sanningsenligt, men i så positiva ordalag som möjligt, om varje elev.
I den förformulerade databasen blir texten torr och svårförståelig, ja, rena fikonspråket.

Det är viktigt att alla "pedagoger" har ett gemensamt språk, sägs det.... och så jämför man sig med läkarna.
Det är viktigt att vi lärare formulerar oss så att elever och föräldrar ( oberoende av vilken bakgrund dessa har) kan förstå vad vi menar.
Någon kanske tycker att jag beter mig oprofessionellt. Det gör jag så gärna, så gärna, för jag föredrar att skriva i den formen att det går att förstå vad som avses, istället för att använda det fikonspråk som kunskapskraven till viss del är skrivna med.

Igår gjorde vi reklamfilm i skolan. Ja, eleverna då. Jag skrev ju blogg.....
Visar två exempel ......


... alla blev jättebra. Men två av dem insåg vi direkt skulle bli anmälda och fällda i granskningsnämnden.


Ja, ingen av dessa två.....men en som handlade om att köpa vapen till TV-spel och en som handlade om att göra brunfärgade blad gröna ( se fotot längst upp) ,,, den var vilseledande marknadsföring, uppfyllde inte kravet för ärlighet i reklamsammanhang.

Ja, det var ett bar arbetsområde! Vill göra fler sådana!

Efterlyser f.ö. en sjätteklass ( ev femteklass) som min klass kan jobba tillsammans med via google docs - eller viki -eller blogg - under nästa läsår. Det skulle kunna vara ett tema i so eller no, det skulle kunna vara ett projekt där man läser samma böcker och diskuterar dessa. Det finns säkert en massa annat man kan göra. Det viktigaste är samarbetsformen.
Har efter flera e-twinningprojekt insett att det är mycket lättare att jobba med en klass, än att jobba i ett stort projekt. Ja, om man undantar projekt som Schoolovison eller A snapshot of Europe, som kräver arbete under begränsad tid.
 Ska försöka locka med kollegan från Litauen i ett bildprojekt, hon är superduktig på bild....och det är inte jag. Kompetensutveckling via e-twinning.

I onsdags hade vi Grön Flaggpromenad i den gamla delen av Grimsås. Även en del av de boende i samhället blev imponerade av den fina portalen, som står som ingång till den botaniska trädgården, som en gång fanns här.
Nu när det är ordentlig försommar, så ser man en hel del växter sticka upp bland gräs och sly. Massor av storrams fanns det, flera stora nävastånd, en slags klint och någon liljeväxt som ännu var i knopp. Ett fantastiskt ställe, som botanikern i mej får se till besöka då och då under växtsäsongen.

En geocache är placerad vid foten av portelaen. Elever från åk 3-6 har varit med och lagt ut eller letat upp cachen. Så här fanns det tillfälle att visa mamma och pappa den lilla blåa burken, och tillfälle för mig att propagera för den roliga fritidssysselsättningen.
Såg att vi fått ett nytt team i samhället som loggade sin första cacher igår. Kaninerna, kallar dom sig.Ska se till att skicka hem en "manual" på hur man blir geocachare till alla elever från åk 2-6. För intresset har blivit stort.

För egen del så försökte jag leta upp en förstahittarcache igår. Fick via hotmail veta att det placerats ut en ny i Ljungsarp. Åkte dit direkt efter skolan, men var bara god tvåa. Kände att det inte gjorde något alls, även om jag skämdes lite när jag gav mig ut på förstahittarjakten. Jag har ju dissat detta i tidigare inlägg.....
Ja,ja man är inte mer än människa, och små spänningsämnen i vardagen förhöjer definitivt livskvaliteten,

Idag är det den första juni. Det är sex grader varmt ute. Förhoppningsvis blir det ingen kallare dag före september månads utgång. Idag blev det städdag, i morrn behöver grönsakslandet ogräsbefrias. Halmstad skulle behöva ett besök på söndag..... Den som lever får se hur det blir med det!