Otåligt, olika

Otåligt

Otåligt har jag (vi) väntat på dessa gula solar.

Idag såg jag den första.

Kameran var med i fickan på promenaden till "The stonewall of the Hook".

Känns bra att ha förevigat den första tussilagon in real life, våren 2013.

Våren kom ändå till sist.

Naturligtvis visste vi alla detta, men oj, vad vi har väntat detta år.

Satt en stund på altanen och njöt av värmande sol, då jag kom hem vid halv fyratiden.

Insåg att det också var något jag längtat efter.

Allt det vita har försvunnit från marken.

Det känns lika overkligt varje år att det går så otroligt snabbt, när bara rätt vårväderlek infinner sig.

Vårens flygande budbärare har varit på plats sedan någon vecka.
Idag höll de verkligen låda med sitt skrikande.
Sannolikt otåligt väntande på att båda parter känner för att vårdansen ska börja.

Olika
Vi har pratat en hel del nationella prov, i skolan och inom större grupper av lärare.
Tanken med de nationella proven är att vi ska få en likvärdig bedömning för alla elever inom vårt avlånga land.
Till viss del stämmer väl detta, men långt i från helt.
För det första så gör vi olika vi lärare.
Till stor del för att vi är olika och har olika tänk.
På senaste provet förklarade jag en del för mina elever.
Annars förstod de allra flesta inte vad de skulle göra.
Jag hjälpte dem inte med innehållet, men jag gav dem ramarna.

På matteprovet kom flera oroliga elever fram till mig, där jag satt och ugglade i katedern, och frågade om de var på rätt väg.
- Fortsätt så, svarade jag om det var rätt i tänket.
Om man inte fick något svar, så förstod de att de var tvungna att tänka om.

Min absoluta uppfattning är att vi ska stödja och lyfta eleverna så långt det någonsin går.
Vi är många som tänker så.
Andra tänker att proven ska sovra de goda från de sämre, och ger inget alls stöd.

Vilket medför att de som känner sig sedda och stödda, lyckas bättre på proven.

En annan sak är frågan om vad som egentligen ska bedömas.
Jag är helt inne på förmågetänket, MEN då kan man inte samtidigt bedöma ämne för ämne, utan det måste bli en mer övergripande bedömning.
Vad det gällde no-provet, så bestod kommunikationsdelen av en större del svenska än naturkunskap.,
Har man en begränsad förmåga att förstå svårare texter ( även om den finns inläst på CD, så var texten svår att förstå) eller en begränsad förmåga att uttrycka sig, ja, då får man inte många poäng på den del som är den tyngst vägande på provet.

Likvärdigt, det är nog en bra tanke, men hur vi än gör, så blir det olika.
Programmerade robotar som uttryckte sig likvärdigt, det vore en lösning.
Tyvärr känns det ibland som om vi är på väg däråt.

Kan trösta mig med att jag sannolikt avslutat  mitt yrkesliv då detta skulle kunna bli verklighet.

Fast .....kanske det ändå vore bra med robotar, om alternativet är att elever inom en inte alltför avlägsen framtid, ska undervisas av lärare som  skrev 0,1 på högskoleprovet.

Rapport, reflektion; riktigt roligt

"Man ska inte betala ränta på lån man inte har tagit" tyckte psykologdottern, då jag ondgjorde mig / oroade mig inför lördagens festlighet.
Har funderat mycket på detta, och kommit fram till att jag under åren, betalt otrolig mycket ränta till ingen nytta.
För det är sån som jag är, oroar mig och tar ut negativiteter i förskott.

Här kommer kort rapport och reflektioner kring helgens begivenheter.
Dock utan speciellt relevanta foton, jag är urdålig på/ ointresserad av att ta bilder vid "festtillfällen".
Antingen blir det alldeles för arrangerat eller också( om man tar oarrangerade bilder) helrörigt.
Så det får bli lite blandat.

Fredagseftermiddagens fikaträff med tre ( av fyra möjliga) gamla arbetskamrater på "Glasets hus" i Limmared, var trevlig. Två timmars prat om ditt och datt, men inte ett ord om våra båda kamrater som lämnat det jordiska under det senaste halvåret.
Är man konstig, eller vill man bara förtränga....?
Bestämde att vi ska ses igen direkt efter midsommar, i vår stuga i Halmstad. Då hoppas vi att vår kamrat som bor alldeles utanför den fina kuststaden kan komma med.

Hem och bytte skolkläder mot lite mer färggrann och vårlik stass, innan det var dags att bege sig till "Glasets hus" igen.
Denna gång med nuvarande arbetskamrater.
Det bjöds på "Hyttebuffé" och förevisning av glasblåseri.
Buffén bestod av salt sill i grädde och lök ( hyttesill), isterband, stekt fläsk, wokade grönsaker, bakad potatis, bröd och ost samt ostkaka till efterrätt.
Det var väldigt trevligt att träffas utanför skolan och det timslånga "cocktailpartyt" hemma hos Mari var absolut trevligast.
Maten som bjöds var absolut ingen höjdare, sillen var i det närmaste vidrig....priset (340 kr) var rena ockerpriset, bänkar som saknade ryggstöd var ingen höjdare att sitta på... men ostkakan och efterrätten i "Vinterträdgården" var bra....
Kul att ses, absolut.... nu vet vi vad "hyttebuffé" är.... det räcker att testa det en gång.....

Lördagens dag ägnades åt veckohandling, husstädning och biltvätt.
Besökte Limmareds säteri och dess gårdsbutik.
Här finns närproducerad mat av olika slag.
Köpte glass från Borrarps gård i Dalstorp, mjöl från Vänga kvarn, öl från Åsundens bryggeri....

 ... och C-E inhandlade diverse kött, som kom från Dalsjöfors slakteri.
Gillar verkligen närproduktionstanken. Hit kommer vi att åka igen.
Dessutom finns det en klädbutik på ovanvåningen.
Gjorde ett fynd, då jag hittade en klänning för 100 kronor och dessutom ett glädjeköp, då jag hittade en jeanskjol med lite roliga detaljer till humat pris.

 Så var det dags för den "räntebetalda" festen.
Nu blev den ganska så trevlig.....
Naturligtvis kan man inte prata med alla man vill växla lite ord med, men vi hamnade i "lugna rummet" där vi kunde prata med och ha trevligt tillsammans med det fåtal som fanns där.
Carro hade gjort ett musikquiz.
Trevligt när något "händer".
Fick inte fram kameran förrän det var dags att åka hem.
Festföremålet och motorn i det vinnande quizlaget var de som fick bli representanter för en fest då man fick skratta åt mycket, tillsammans, åt sig själv.... och lite åt andra....

Idag har trädgårdsmöblerna - de urgamla, ännu funktionella - kommit ut.
Årets första tvätt hänger och torkar i soldiset.
Har varit vid återvinningscentralen i Grimsås med vinterns sopor,
och så har vi gått en promenad på byväg och skogsstigar.
Nu är den mesta snön borta.
Skönt!

Känner mig lite trött efter en tuff vecka och en likadan helg.
Energi föder energi, absolut... men ibland så behöver man vila för detsamma.
Ska gå ut i solen en stund...
... och inte göra någonting....
... inte ens "betala" ränta i förskott.

Vicken vecka!

Puh, vilken vecka detta är...
Har knappast haft på datorn här hemma..... för jag har knappt varit hemma.... och på samma sätt ska det fortsätta ett par dagar till.

Lite uppdatering av den offentliga dagboken... mest för att jag själv ska ge mig koll.

Må: Lång konferens, därefter Spinn-mix med Madde. Fantastiskt att träna med en kropp i balans. Inte minst märks det vid stretchövningarna... där har jag haft svårt att hitta min egen tyngdpunkt under lång tid.

Ti: Inspelning av "Eiffeltornet", årets Schoolovisionbidrag i Juans ( Tre trappors ) studio i Tranemo.
Det lät extremt bra när de duktiga sångarna lagt sjungit in sina delar.... Killar och tjejer sjunger var sin vers och alla sjunger refränger.

Min "gamla" elev Catti filmar och klipper i hop en video.
Hon var med under de två första Schoolovisionåren.
Hon har alltid varit enormt duktig på att göra film, så det kommer att bli en superbra video.
När Juan har mixat ljudet, så kommer hon till skolan en eftermiddag och filmar dansen som Donika ( elev i sexan) gjort samt lite glada hopp från alla elever.

On: Lång konferens
Promenad till "The Hook"
Därefter bedömning  av elevernas slutredovisning om människokroppen.
Var klar vid åttatiden och tittade sedan på det otäcka Uppdrag Granskningsprogrammet som handlade om fotbollsvåldet och uppgörelser mellan olika allsvenska lags "firmor" samt vilken påverkan dessa "firmor" har inne i klubbarna. I detta fall AIK.
Förskräckligt när inte man vågar gå in med hårda tag från ordningsmakten, utan låter "firmamedlemmarna" bete sig illa - och på sina egna villkor-.för att inte förvärra situationen.....

To: Sexorna hade tre nationella prov i biologi.
Hade bestämt mig för att rätta dessa innan jag gick hem.
Helt sjukt med alla dessa prov, stressande för elever och lärare.
När man har både femmor och sexor som jag har, så blir övriga klasser lidande; både femmor och fyror i detta fall.
Femmorna får inte den undervisning de ska ha, fyrorna ( som måste släppa sin resurslärare till femmorna) får heller inte den extra hjälp som de är berättigade till.
Intressant med proven är att de ger feedback på att man tolkat läroplanen rätt, och såväl jobbar på ett "riktigt" sätt samt att bedömningen ligger på en bra nivå.
Nu har jag fått detta bekräftat, nu behöver inte mina elever göra fler no-prov ( kommande år) anser jag.
Det har varit en hysteriskt sjuk tid från februari och framåt.... så mycket tid med "normal" undervisning, det blir det inte, för det är massor av prov, det är mycket inför övergången till sjuan, det är teatrar, kultur och dansdagar .... och sedvanliga friluftsdagar.....
Känns lite frustrerande att man inte får arbetsro!

Var klar med rättningen ( och bedömningen) klockan 17.15 och insåg att jag skulle hinna till spinn-mixträningen klockan sex.
Så fick det bli, och det var väldigt gott att ackumelera lite energi efter flera energikrävande dagar.

I morgon är det planerat två besök på "Glasets hus" i Limmared.
Klockan tre ska jag träffa mina gamla kollegor från Dalstorp för att fika med dem.
Klockan sju ska vårt "arbetslag" på Grimsåsskolan äta "glasblåsarbuffé" på samma plats.

På lördag är det sedan femtioårsfest hos svägerskan.
Låter hemskt, men jag avskyr sådana tillställningar.
Massor av folk i alla åldrar... och så vet man att allt eftersom vin och öl konsumeras ( jag är absolut inte den som "spottar i glaset") så bli ljudnivån outhärdligt hög.
Hoppas att det finns lite aktiviteter inplanerade , då blir det betydligt roligare....

Kändes gott att sitta här framför datorn igen.... sist det begav sig så var det ståläge....
Återkommer med redogörelse om helgen..... få se om mina förutfattade meningar besannas.

Gott att gå

 Den  som inte gått omkring med olika långa ben i flera år, kan nog inte förstå känslan av att gå med lemmar som är lika.
Det är gott att gå, en helt otroligt tillfredsställande upplevelse.
Beslöt mig för en promenad i motsatt håll mot vad jag gått tidigare under lovet.
"Gunnars väg", Spolabo, skogsväg till Rörstorp och hem var tänkt.
Nu blev det en lite längre promenad än så, men vad gjorde det .... det kändes bara gott att ha gått den långa rundan.

De enda levande varelserna, förutom flygande fåglar ... och en och annan insekt (!) var en ekorre och fem rådjur på "Gunnars gärde".

 Stoppade förstås ner en kamera i fickan innan jag tog en stav i var hand och gav mig i väg.
Denna gång blev det Nikon Coolpixkameran som fick hänga med.
Tycker att automatiken i kameran tog en ganska häftig bild, då den fokuserade på grenen och de fem rådjuren blev bakgrund.

Här blev fokus på de tvekande djuren.
Efter att snabbt ha samrått med varann ( tycks det på bilden) så flydde de in i skogsbrynet.
Vilket de inte behövt.
Mina snabba skott är helt ofarliga.

Gick vidare på en skogsväg,"Gunnars väg", där snön var i det närmaste borta.

När jag kommit ut på Spolabovägen och en bit uppför backen, så blev jag alldeles perplex för någon sekund.
Jag kände inte igen mig.
Fast det gjorde jag ju egentligen.
Huset till höger på bilden, det var alldeles välbekant. Där bor en av våra spinninginstruktörer med sin familj.
Men huset till vänster - det var helt nytt!
Kändes väldigt konstigt att se en välbekant vy förändras under några vintermånader.

Tog av in på den fina skogsvägen mellan Spolabo och Gumpebo.
Här, där landskapet varit nytt för mig i somras, i och med den stora avverkningen, hade jag tänkt ta in.
Överlade en stund med mig själv och bestämde mig för att avstå att gå i stenkrosset, kändes inte optimalt för mitt "nya skelett".
Det fick bli den långa vägen över Gumpebo istället.

 Inte en själ syntes till i den lilla fina Gumpebobyn.
Tror att det är ganska själlöst där för jämnan, flera fina hus står tomma.

 Vinterattiraljerna var avställda iallafall.
Förhoppningsvis ska takboxen inte användas på länge, iallafall inte som skidtransportslåda.

Undrade vad det var som stod uppställt alldeles utmed vägen.

Trodde att innovative Larslo testade någon ny uppfinning.

Så kom jag på vad det var.

Den största ångestframkallaren för mig under hela sommaren ( året?) 2011.

Det var då vi stötte på den seglande familjen i Grundsund och bjöds ombord på båten.

Larslo fick hålla min hand hårt, då jag under tillbakahållna ångestskrik klev av och på båten.

Seglare blir jag aldrig!

Den fina björkdungen lyste vårvit.

Får komma tillbaka hit om några veckor, då även marken lyser vit.

Gumpebo är en väldigt vacker liten by.

Man hade avverkat under vintern.
Från vägen kunde man se ända upp till högsta punkten, där ett magnifikt bronsåldersröse är beläget.
Tänkte att både Gumpebo och dess röse borde ha var sin geocache.
Tänkte i nästa ögonblick att det just nu läggs ut stressande många cacher.
Det räcker och blir över...
Men jag kanske ångrar mig framåt sommaren.

Passerade grillplatsen och konstaterade att vi inte var med på nyårsaftonens grill-event.
Den dagen spöregnade  det, och vi kände inte alls för att stå i vätan och äta korv.
Tänkte också på att jag ibland gnäller för att det inte längre finns någon gemenskap i byn.
En del hänger ju faktiskt på mig/ oss också.
Man får ju ta tillvara de tillfällen som bjuds .... lite regn kan man väl stå ut med för den sociala gemenskapens skull.
Idag skulle jag ge mycket för en dags spöregn... eller helst ett stilla vårregn.
Är faktiskt ganska trött på sol och blå himmel, och tycker att det var  gott att gå under ganska gråa moln denna lördag.

Vid den gamla ladan på Gumpebo vägen, så var det rena rama vintern.
Femtio meter isgata på grusvägen och snötäcke på takets norrsida.

Strax nere vid "stora vägen"... vägen mellan Nittorp och Grimsås.
Tråkig asfaltsväg ... inga vyer att ta upp kameran inför... men det var gott att gå de sista 1,5 - 2 km i meditativ måttlig takt.

Hemma hade C-E nystekt torsk och kokt potatis klar.
Det smakade gott.

Fast en sak är lite konstig; Har bestämt mig för att försöka låta bli godis-gott under april månad.
Vet inte om kiropraktiken påverkade, men jag är inte det minsta godissugen.
Inte ens efter C-Es goda fredagsmåltid ( snitsel och potatisgratäng) med det obligatoriska rödvinet.

Konstigt är det alltihopa... och att jag skulle kunna uppleva 7-8 km promenad utan den minsta smärta i ryggen någon gång mer i mitt liv, det är en ren gåva.

Gavs guldstjärna, grunnar

 Har fått guldstjärna idag.
I att följa  den ordination som legitimerad yrkeskompetent gett.
Vilket borde vara en självklarhet för alla, kan man tycka.
" Lärare är de bästa patienterna man har", uttryckte kiropraktor David. " De lyssnar och gör som man säger"
"Borde det inte vara självklart?" undrade jag. " Om man nu betalar för att ta del av dina färdigheter och ditt kunnande, så vore det väl att kasta pengar och tid i sjön, om man inte följde dina rekommendationer."
Här fick jag guldstjärna i klokhet! Yes!
Men nu var inte alla så kloka som jag, förklarade David. På en del gick rekommendationerna in genom ett öra - genom ett tomt huvud ( mitt tillägg)- och ut genom det andra.
Guldstjärna i att följa rekommendationer, det hade givit ett skelettresultat över förväntan.
Det som normalt brukade ta fyra behandlingar, det hade jag och min gamla kropp tagit till oss på en behandling.
Så idag blev det bara lite nervkittling på problemstället, samt ett ordentligt tryck mellan kota 4 och 5.
Samt att höftbenen låg uppstabiliserade under fem-tio minuter.
Ny tid i maj.

Pratade med David om den märkliga känslan att tung tant kan tassa tyst.
Självklart för en kiropraktor, att det ska fungera.
Pratade också om det märkliga att varken ha varit uppkörd i magen eller haft halsbränna sedan första behandlingen.
Det var där kota 4 och 5 kom in.
De var också ur balans och har ställt till det för det digestiva systemet.
Jag är imponerad över en vad kiropraktor kan åtgärda.

Grunnar så vidare: Här har jag uppsökt diverse legitimerade yrkesmän under åren.
De har inte hittat några större fel på mig.
Förstår att det inte varit något medicinskt fel som de kunnat åtgärda, mer än med sjukgymnastik.
Även om felet år "ofarligt" så är det hämmande och besvärligt....
Och som David sa "Massage och träning är jättebra, men först måste man rätta till felet."
Hade det varit lite go och lite vilja i den läkare som presenterade röntgenresultatet för mig, så skulle han förstås sagt " Medicinskt kan vi inte hjälpa dej, men försök med en kiropraktor, det är han/hon som har kompetensen att åtgärda de problem som du har".
Blir lite sur på att inte man ser behandlingen av den mänskliga kroppen, som en helhet där alla kompetenser ska användas.
Jag skulle ju aldrig gått till kiropraktorn den gången jag bröt handleden.
Det är ju bara ortopedisk kompetens som kan åtgärda det problemet.
Men obalansen i skelettet, det är kiropraktorns område.
Varför i hela världen kan inte dessa samarbeta?
I andra länder är detta samarbete en självklarhet, varför finns det så mycket prestige kvar bland svenska läkare ??? Eller beror det på något annat än prestige? Okunskap?

Detta grunnade jag på, medan körde mellan Gislaved och Hestra.
Där blev det uppehåll för att köpa en alldeles nyutkommen bok "Skymningssång för de mörka rådarna" av Martin Laps. Fick tips om den boken av kollega Ingemar för ett tag sedan. Ska ta mig tid att läsa hela den 364 sidor långa boken för eleverna. Får bli tjugo minuter om dagen.... vi har haft alldeles för lite högläsning  och alldeles för lite svenska detta läsår.
Började läsa lite i boken i solstolen på altanen. Verkar bra.....
Fortsatte sedan grunnandet på ovan nämnda fråga under det att jag promenerade bort till Karla "Beyond the hills of the Hook".
Fick en trevlig pratstund och en försmak av vårens vackra blommor.
På vägen hem träffade jag Per. Han hade mycket att berätta från familjens resa till ene sonen i Singapore.
Tänker,  att  om man får förmånen att bli en pigg pensionär, så vill jag gärna göra någon långresa varje år så länge man orkar..... Det finns så mycket att se i vår vackra värld.

Påsklovet är över för denna gång.
Som alltid, så tycker jag att det ska bli skönt att börja jobba igen.
Har verkligen vilat upp mig detta lov, stående, gåendes och i liggandes i solstolen i solen.
Är lite stressad över att "Schoolovisionbidraget" bör vara inskickat om fyra veckor som senast.
Nu kan jag inte göra ett dugg åt detta, då jag lagt ut inspelning ( på tisdag) och filmning och videoklippning på "entreprenad".....Och skulle det inte komma något bidrag från Sverige, ja, det är absolut inte hela världen heller....

Har fått med fyra ryggövningar som ska göras dagligen från kiropraktor David. Känner igen dem alla från sjukgymnastens ordination. Har bara gjort dessa övningar när jag haft ont, och det "onda" har inte varit det största problemet under senare tid. Det är klumpfoten som jag retat mig mest på. Numera är klumpfoten en liten tyst tass av storlek 40. Och träningen, ja, den ska skötas exemplariskt. Jag är ju lärare! Och läraktig!

Efter helgen kan jag återgå till ett mera normalt liv, det är rekommendationen. Bra tycker jag... fast det är faktiskt rätt behagligt att stå framför datorn. Tror att jag fortsätter med det ett tag.

Inspekterar inspektionen,ickegodkänt

I dagens Borås Tidning kunde man läsa att Skolinspektionen kritiserar en skola i Svenljunga kommun som haft adventsfirande i kyrkan.
Prästen hade deltagit, men utan bön, bekännelse eller andra religiösa inslag.
Man hade sjungit de psalmer som var passande för tiden på året.
Ingen elev hade tvingats följa med.

Någon idiot ( ursäkta uttrycket, men det är vad jag anser om denna person sätt att bete sig) hade anmält det hela till skolinspektionen.
Anonymt.
Anonymitet är så fegt, tycker jag, och skulle inte tillåtas.
Man får tycka vad man vill, bara man står för det!

Skolinspektionen förelägger nu kommunen att säkerställa att utbildningen ska vara  icke-konfessisonell.

Jag inspekterar den inspekterande myndigheten och ger dem stark kritik.
I vår läroplan kan man läsa att eleverna i åk 1-3 ska ta del av religioner och platser för religionsutövning i närområdet samt att elever i åk 4 -6 ska ta del av kristna högtider och traditioner med koppling till kyrkoåret, exempelvis psalmer.

Gäller inte läroplanen för skolinspektionen?

Yrkar på att inspektionen kommer in med en förklaring till berörd personal samt till media inom en månad.

Ljuvliga ljud

Står här framför datorn igen och tycker väl att lovet blev lite dumt....
Eller inte..
Det blev inte som jag trodde iallafall ... jag som skulle ut och geocacha....

Man kan ju undra varför jag skulle sätta igång kiropraktorgrejen nu, men om man tänker efter, så var nu alldeles jättebra för jag får två behandlingar på lovet och kan verkligen ge kiropraktorn chansen att rätta till snedheten i ryggen.
Promenera får jag ju, så det blev en lång promenad på ca åtta kilometer på förmiddagen.
Lite långsammare än normalt bara.

Hörde några ljuvliga ljud: tranan som anlänt till "the fields of the Hook" och så mina egna fötter.
Tog stavarna när jag gick, men lyfte dem då och då för att lyssna på mina steg som lät lika på båda fötterna.
Eller iallafall nästan lika.
Det kändes riktigt stort, efter all obalans som jag gått med under flera år.
Knackade på Karlas dörr och tänkte att få en pratstund stående... men hon var inte hemma.
Kanske gör ett nytt försök i morrn och tar den andra åttakilometersrundan ut till järnvägen - Kust till kustbanan.

Bra att ha en bra stol av Baden baden-typ. En sådan som man kan fälla ner helt, så att man kommer i liggande position.  

Så efter stående fika, så blev det liggande - men shorts och linne - i solen på vår fina altan.

Många "gamlingar" bygger in sina altaner och gör dem till "pensionärskuvöser".

Skulle aldrig falla oss in. år altan är ljuvlig från april till september, om vädret är med.

Och på sommaren räcker det att det inte regnar, där är nästan alltid ok temperatur, även om det är molnigt.

Snödropparna i landet nedför altanen, de växer sakta. Alldeles för kallt på nätterna.
Glömde att ta in påskliljekrukan i natt... den överlevde inte polarnatten.
Bra att den överlevde påsken.

Efter att ha suttit ner ( det känns inte bra att sitta) och ätit ostkorv och äggröra till sen lunch, så fick det bli en promenad till. Fast bara två kilometer. Känns gott att gå.....

Nu får det väl bli horisontalläge en stund. Tur att jag har en massa bra böcker hemma. Började med "Sju jävligt länga dagar" på förmiddagen. Får fortsätta i den humoristiska boken med det gräsliga namnet....