Midsommarmissar

 Tänkte först skriva rubriken "Mot mörkret" ... men så pessimistisk behöver man ju inte vara ännu.
Under tre månader kan vi fortfarande njuta av  mycket ljus, så länge dagen är längre än natten, så behöver vi inte klaga.
Så det  får bli några missar som vi firat midsommar med och några missar som jag gjorde under de ljusets högtid, som får stå som rubrik.
Tretton träffar blev det också... f.ö.

Bella var med sin matte och husse på midsommarfirande i stugan i Halmstad.
Hon ville gärna hålla sig inomhus.
Det sägs att havsluft suger, och det vet jag av lång erfarenhet att den gör, men den måste sugit musten ur katt med birma-gener .. för hon sov i princip hela tiden.

Skogskattsblandade Elvira ville gärna gå ut. Långt koppel gjorde att hon inte kom så långt.
Inte alls besvärligt att ha katt med på utfärd.
Missarna borde kanske ha försetts med blomsterkrans dagen till ära... får tänka på det till nästa år... :)

Midsommaraftonen var varm och stundtals solig.
Tog en promenad på stranden, sammanlagt en halv mil ungefär.
Rofyllt med vågskvalp och havsdoft.
Hittade cachegömman som jag missade en vecka tidgare.
Eller rättare sagt, Martin hittade en metalltråd under en bänk.
När vi drog i den, pluppade en nanobehållare ut.

Nå´t bad blev det tyvärr inte, det satte eftermiddagsmulenheten och regnet stopp för.
Det blev sällskapspel i stället.
Tycker ofta att sällskapet är roligare än spelet, men detta spel, som handlade om att sälja "gräs" och bli jagad av polis ... eller att bli "stonehigh"... det var riktigt roligt.
Missade några utlägg av kort som kunde ha gett mig en bättre karriär som "drugdealer"/maffiaboss.
Nu var det Johanna som visade sig ha bäst förutsättningar för den professionen, då hon vann både introduktionsrundan och den runda där vi spelade på "riktigt".

 Grillad lax till midsommaraftonen kvällsmåltid stod Martin för, medan Johanna fixade alla tillbehör.

Jättegott var det.
Melon och fetaostsallad är verkligen mumsigt .... liksom den goda såsen, gjord på matlagningsyoghurt, dill och senap.  Jag brukar nästan alltid blanda i majonäs i mina kalla såser, men det behövs ju inte... det går lika bra med senap ...

 Glass till efterrätt, inköpt i den gula glasskiosken "Strandgården" och avnjuten på stranden.
Njutbara var också midsommarens sista solstrålar... för någon timme senare, så kom regnet och blåsten.

"Nya bondespelet" var långt i från nytt.
Undrar om man gör spel som tar så lång tid att spela idag.
Tog närmare fyra timmar att spela spelet till slut.
Utanför de stora fönstren, som skyddar altanen från väster och söder, så tog blåsten i ordentligt.
Under spelets gång, gick midsommaraftonen över i midsommardag.
Ett roligt spel var det, som verkligen visade på livet och de ekonomiska orättvisor som råder.
Vilka möjligheter man ställs inför beror på tillfälligheter; hur det går med skörden, hur bra marknaden för timmer är och om man har tur att vinna på lotteri eller att få ett stort arv.Till exempel.
Dessutom ska man ha tur med tärningen.
Man börjar spelet som torpare, man kan sedan köpa upp sig till hemmansägare eller herrgårdsägare. Målet är att ha råd att köpa slottet i byn.
Tyvärr misslyckades jag med att få till bra tärningsslag, så trots att jag hade mest pengar så var det Johanna som lyckades köpa slottet, för att hon kom före mig.
That´s life!

Vad gör man en mulen midsommardag, då det blåser ordentligt, så strandpromenad eller cykeltur inte känns så angeläget?
Det var Johanna som kom på att vi kunde leta upp någon geocachingrunda, där vi kunde ta promenad.
Hade kollat upp lite, som förberedelse inför nästa måndag-tisdag, då jag ska ut och leta gömmor med geo-proffsen Inga och Katrin.
Hade sett en runda i Eketångaskogen.
Tyckte att vi kunde ta denna runda redan nu, det finns så mycket gömmor i trakterna av Halmstad, så vi ska säkert hitta ett annat promenadstråk nästa vecka....

Tolv gömmor skulle det finnas runt slingan på  ca 2,5 km.
Antar att vi gick i det närmaste den dubbla sträckan, man får ju gå en bit från de stora stigarna för att hitta de olika gömmorna.
Det var ett väldigt fint skogsområde, ett naturreservat, där många stigar korsade varann.
Trädstammen såg verkligen annorlunda ut vid denna gömma, som Johanna hittade.

Tycker att denna bilden skulle kunna vara med i en reklamfilm/ reklambroschyr för geocaching.
Martin tittar in bland grangrenarna, och där hänger det en liten burk.
Så här glad kan man alltså bli, trots att man egentligen inte är legitimerad geocachare, medlem av geocaching.com
Det finns ett antal letare, som tycker att det är kul att leta geocacher, men som struntar i att bokföra sina hittade burkar... för att man tycker inte att det är så viktigt med det....
Förstår tanken helt... men man måste ju vara med i "klubben" för att komma åt koordinaterna till gömmorna....och det är ju både Johanna och jag... så vi hade två mobiler med c:geo och en gps med oss.
Mobilerna var betydligt bättre än den  sega gpsen....

Den här gömman skulle jag bara ha lämnat.
Eller rättare sagt inte ens brytt mig om att leta upp.
Fyra svårighetsstjärnor.
Det blev en utmaning för de unga, att få ner geocachen som hängde fem -sex meter upp i ett oklättningsbart träd.
De lyckades med gemensamma ansträngningar.
Det gäller att inte ge upp, för tänker man bara rätt, och lite "outside the box" så fixar man mer än man tror.
Att vi hade en ortopedkirurg med, en yrkesman men väl utvecklad finmotorik, en som gjorde de små rörelserna som behövdes för att hänga tillbaka burken, det var en klar fördel.

 Blandskogen övergick under en sträcka till ett mera kustnära terräng.
Mager mark, mycket sten.
Vackert.

Näst sista gömman var den allra bästa.
Ett rör med en tofs av säv, och med en bra hint.
Inga midsommarmissar här inte. Vi sökte tolv gömmor och fann det samma.
Roligt att vara flera som söker tillsammans.... några av de minsta burkarna hade jag nog inte hittat på egen hand... för att inte tala om burken högt uppe i trädet.

Snabblagad korv stroganoff blev det till lunch, och resterna av midsommartårtan till efterrätt.
Därefter var det dags för Knipans tipspromenad.
Det var många som kom till start denna mulna midsommardag, då strandliv var uteslutet.
Det var bra frågor... tillsammans var vi ganska säkra på de flesta.
På en fråga skilde vi oss: Vid vilken flod ligger Avingon? Seine. Loire eller Rhone?
Seine var det inte, det visste vi alla.
Rhone går rakt söderut... men hur  långt söderut går Loire?
Jag tippade Rhone, de andra Loire.
Det var deras midsommarmiss.
Min midsommarmiss var att ( som alltid) ta till alldeles på tok  i underkant på skiljefrågan.
Man skulle bedöma hur mycket presentsnöre ( i dm) som var ihoprullat i en liten glasburk, typ kaviarburk.
Jag gissade på 34 dm.
Rätt svar var 60.
Sannolikt kom jag fyra på denna gissning, trean hade gissat 38 dm.

Inget jag behöver gå i terapi för att komma över. Det är bara att komma igen en annan söndagseftermiddag under juli månad.

Vi åkte alla hemåt på midsommardagens seneftermiddag.
Våra egna midsommarmissar blev synnerligen glada av att se oss, och att komma inomhus.

På måndag ska jag ta med mina gamla kollegor till stugan i Halmstad, för att träffa vår Halmstadsboende gamla kollega. En dagsutflykt! Det funkar jättebra! Uppskattar verkligen vår lilla stuga. De var ingen miss att vi tog över den! Tvärtom!

På promenad

Längesedan jag tog en promenad i riktig hemmamiljö.

Har i såfall varit promenad fram och tillbaka till "The Hook", med det enda syftet, att fullgöra målsättningen

 ( ja ,ordet målsättning gillar jag, för den är ju enbart en förhoppning och inte krävande, vilket  inte- gillar-ordet "måluppfyllelse" är ...parentes) med minst en halvtimmes fysisk aktivitet per dag.

Igår uppfylldes  den målsättningen av trädgårdsarbete.... går ju också bra....

Ett skäl till att promenader delvis blivit utbytta mot cykelturer, det är ju att det känns i knät när man går på det....

..men här gällde det att försöka ta den fule i båten och bita ihop....

... och det funkade faktiskt riktigt bra.

Vid första Stockremmahuset finns det åkermark som inte har använts på ganska många år.
Ännu så länge är det öppen mark, först  bevuxen av maskrosor i mängd, under försommar och midsommartid, så är det hundkäxens hemvist ... oj, vad det doftar gott när hundkäxen får breda ut sig så här.
Just nu är det väldigt vackert...men det är klart, här behöver man göra något för att bevara det öppna blommande fältet, i annat fall tar asp, rönn, sälg  och björk snart över.

Vännen, släktingen och kollegan ( ja, det är samma person)  ansade gräset utmed vägkanten på den stora gården.
Pratade länge med henne, om det goda hon och hennes man gjorde då de åkte 25 mil t.o.r. för att bevista en begravning, där ingen annan från trakten dök upp. En del människor är fantastiska i sitt sätt att bry sig om andra!
Pratade också om  skitsjukdomen som drabbat alldeles för unga vänner och arbetskamrater.
Hur orkar man när hoppet är "ute"?
Hur orkar omgivningen?
Det är inte så mycket att gnälla över att ha ett icke samarbetsvilligt knä, eller andra krämpor, som är handikappande med egentligen inte "farliga".
Pratade också om mansflykten på lärarfronten, från vårt rektorsområde.
Som det ser ut idag så är det bara kvinnor kvar.
Flera unga män har lämnat läraryrket helt, andra har flyttat till större skolor.
Fick veta igår att vi står utan träslöjdslärare.
Inte det lättaste att hitta, inte när man måste åka till flera skolor, och dessutom ha stora grupper.
Tänk om politikerna bara kunde förstå att man snarast skulle bygga en ny skola för områdets alla elever, centralt i området, i Nittorp och att själva verksamheten måste få kosta, att det inte går att snåla i budget.
Vi måste ge eleverna möjlighet att utveckla de förmågor och tillägna sig de kunskaper som efterfrågas i läroplanen och detta ska ges till alla, oberoende på vilken skola man går eller vilka behov man har!
Men vem bryr sig om vad vi lärare tycker??????

Utmed vägen till Hallåsen såg jag årets första nattviol.
De är tidiga i år, men så har det ju varit en fin och varm försommar.

Att gå i nedförsbacke är sämst av allt då man har ett elakt knä.
Backarna från Hallåsen och  ner mot  Ryda, de är branta både uppför och nerför....
När man cyklar brukar uppförsfarten vara det jobbiga, nu var det tvärtom.

Tog av höger upp mot Toråsen.
Har aldrig sett denna stuga användas, men den är fin och skapar lite liv i skogen.

Skogen är fin så här års med sina ljusgröna blad och barrträdsskott, med sina vita skogsstjärnor och ekorrbär och med  käringtänderna, ständigt visande sina gula  leenden.

Vid Görans damm vänder nedförspromenaden uppåt igen.
Det jämnar ju ut sig, det här med höjdskillnad.
Har inte gått här sedan första gången jag kände att knäet krånglade, det var i slutet av januari.
Behövde göra " nummer två" och satte mig på huk... men kom inte riktigt ända ner.
Har inte lyckats med konststycket att få båda knäna i hukställning  sen dess....

Usch, vad jag gnäller...

Här är också ett smultronställe, även om själva jordmånen är för mager för att sådana här skulle kunna växa.
Men visst är det vackert!?

Nu var det uppförsbackar, två branta sådana, innan denna vackra vy uppenbarade sig.
"Allmänningen" kallas platsen och var, vad jag kan förstå, bebott ända in på sextiotalet av en man som hette Per.
Numera sköts det av ägarna och hyrs då och då ut som sommarstället.

Gick i relativt lugn takt, och tänkte på att jag är en ensamvarg i mycket.
Tycker om att hålla min egen takt, både när jag cyklar och går ... Blir stressad när någon går/cyklar för snabbt.
Tror nog att jag har stressat någon  också under årens lopp.... men nu när man är gammal tant och har lite krämpor, så är det inte att gå så fort som möjligt, som är det viktiga.
De viktiga är att kunna gå/cykla/ röra på sig.
Kom på att jag verkligen avskyr olika jämförande aktiviteter där man ska vara  snabbast, ha flest, orka mest, se yngst ut, göra vackrast, vara smalast....
Kanske för att jag inte kan hävda mig i något.... utan bara göra efter egen förmåga.
Men jag är nog inte ensam om detta.

Läste på unga kollegans blogg att man hade en tävling på hennes skola, kollegorna emellan,  om vem som läste mest boksidor under sommarlovet.
Idiotiskt och stressigt! Klart man ska läsa, men av lust och inte av "tvång".
Har för egen del  begått misstaget någon gång, att låta eleverna räkna och bokföra lästa sidor. Så förödande för dem som inte läser så fort/ dem som vill läsa sakta och med eftertanke.
Många har säkert blivit stressade av antal steg i stegräknare. Usch!
Kan själv känna mig stressad av geocachingens räknade av antal funna gömmor..... detta trots att jag för egen del jobbar utifrån kvalitét, ( alltså cacher som har något att visa) inte kvantitét.....
Viktväktarmedlemmar, som i förlängningen underkänner oss överviktiga är också stressande....
för att inte tala om vännen/bekantskapen som alltid anmärker på folks överviktiga kroppar eller andra mänskliga misshälligheter.
Man kan ju bara vara den man är, och göra så gott man kan.

 Lämnade skogsvägen och tog stigen mot Mods.
För mindre än ett halvt decenniums sedan, så var det ridväg och bred stig här.
Nu gällde det att tränga sig fram mellan granplantor och björksly.
Hittade delar av stigen, men de delarna är verkligen utrotningshotade.
Granar och björkar kommer att ha tagit över helt om ett par år.
Här behövs gallring... och att fler av oss som bor i byn använder de gamla stigarna....

Mods, det har varit ett gammalt soldattorp.
När jag flyttade hit 1979, så stod det lilla boningshuset kvar.
Taket rasade in en snörik vinter, så nu vittnar bara den gamla ladugården och stengärdsgårdarna om att det en gång bott människor här.

Utmed skogens vägrenar, så blommade det en hel del blommor.
Visst är det så nära paradis-natur som man kan komma, så är års.
Ett par månader, maj och juni, är nog allra naturfinast.
Speciellt som man får musikunderhållning av skogens alla fåglar också.
Både ögon och örongodis. Och näs(doft)godis!

 På Sannelund bor ett ungt par med två barn.
Deras hus är stort och försiktigt renoverat.
Lillstugan ser också fräsch ut.
Skulle kunna passa för sommargäster som vill komma ut i svensk natur.

 Fick dagens kreatursbild vid Sannelund.
Tror att det är en bonde från Nittorp som låter sin kreatur gå på sommarbete.
Bra för att hålla markerna öppna.
För några år sedan rymde hela boskapsflocken.
De höll sig undan hela sommaren.
Man kunde se deras bajsblajor, även på astfaltsvägen... men några djur visade sig inte förrän det blev höst.
Man lyckades fånga in de förvildade kreaturen och skickade dem direkt till slakt. Så går det för den som inte sköter sig i kreatursvärlden... och tyvärr, även för den som sköter sig

 Kom ut på asfaltsvägen, drygt 500 meter hemifrån.
Våra hollänska grannar, ett trevligt medelålders par med hund, hade kommit tillbaka från sitt besök i hemlandet.
De har bott här på somrarna under ganska många år, och permanent sedan ett år.
Detta bordet stod vid vägkanten förra året också, fyllt med olika föremål.
Jättehäftigt ... och annorlunda.

Hemma igen - efter en härlig promenad.
Två katter var på verandan och spanade ut under det att de första regndropparna föll.
Kan inte säga utan att det var bra timing att komma hem och ta in torr tvätt och stänga till i växthuset, alldeles i lagom tid..
Man behöver mulna dagar och lite småregn också.... bara det inte blir en vana.

Måndagsmotion

Idag blev det en fin runda på cykel.
Den var tänkt som en cykeltur men urartade också till en tur med lite cykelcaching ....
Lite bilder och tankar kring den härliga cykelturen som gav tanten lite motion denna vackra måndag;

Cykelnyckel och karta låg på köksbordet i Johannas och Martins hus.
Två katter var inne, men ville gärna gå ut i sommarförmiddagens finväder.
För egen del, så satte jag mig på det blåa sjuväxlade färdmedlet som jag fått tillgång till, rullade nerför backen och började trampa längs den blåa Vidöstern och stannande till för att ta en bild på den blåa elden som växte utmed gamla riksettan.
Första gången som jag såg blåeld, det var på ett öländskt klapperstensfält i början av sjuttiotalet. Trodde att den vackra växten hörde havstrakter till, men så är det inte, den finns här och där på torra sandmarker.
Vilket betyder att den inte finns i skogen, här hos oss.

 Svängde av på den lilla vägen som går in mot Tånnö.
Såg att den lilla orten hade en egen skola.
Där fanns det många bilar parkerade.... konstigt att det ska vara så olika när vi lärare får sommarlov. En veckas skillnad iallafall, tycks det vara mellan kommunerna runt Borås/Ulricehamn och kommunerna i Småland.
Förstår inte hur det går ihop sig det här med skoldagar och lärarjobbardagar. I år har vi jättelångt sommarlov, förra året rekordkort. Tror att det blir ett kort nästa år igen....  178 elevdagar/ 194 lärardagar ska göras varje läsår... tycker att det borde göra loven till ett visst antal dagar också... men så blir det inte.
Tänker inte räkna på det heller, det finns det folk som har betalt för att göra,  och det är klart att det stämmer....

Var nere vid kyrkan och vände... och förstår inte varför denna fina kyrka inte fått en geocachegömma...

Till Voxtorp var det sju fina kilometrar i ganska så kuperad terräng.
Men det var inga branta backar, utan långa backar som man ganska lätt kunde trampa uppför på treans växel.
Det var en fin väg, den mellan Tånnö och Voxtorp, blandskog och en hel del gårdar och öppna fält.
Längs vägrenarna blommade alla slags blommor, och det luktade ljuvligt av olika dofter.
Voxtorps kyrka borde också ha en geocache.
Förstår att jag är en  riktig gammal lantis, som tycker att denna bild; kreatur och kyrka är så himla fin.

På andra sidan Voxtorp kyrka, så gick riksväg 27. 

Som tur var så behövde jag bara ta mig över den, för att komma på vägen  som gick till byn med det vackra namnet Drömminge.

Har köpt många smycken av Amanda, som har sin hemvist i Drömminge.

Kanske har hon flyttat där ifrån nu, det är väl inte så många ungdomar som stannar kvar på den riktiga landsbygden.

Men med mindre än en mil in till Värnamo centrum, så ligger den vackra byn bra till för den som vill bo i närheten av stan, men ändå på landet.

Vägkanterna var fantastiskt vackra, och allra finast var de här i Drömminge.
Stannade till och åt den medhavda baguetten, inköpt på ICA Kvantum i Värnamo.
Hittade en bra plats, ett fikabord, vid bygdegården.
Såg att det stod en soptunna i anslutning till bordet, öppnade locket och slängde i den tomma platsförpackningen.
Oj, vad djup papperskorgen var ... och där nere låg ju plastlådan och flöt ovanpå vattnet...
I Drömminge ser brunnslocken ut som papperskorgar.... har de inga barn i den lilla byn... ? Eller får barnen tidigt lära sig skilja på papperskorgar och brunnslock?

Cyklade vidare.
Kom till en avtagsväg.
Här läste jag fel på kartan.
Fast det gjorde inget, det var ju så härligt att cykla.
Passerade över Kust till kust-banan.

Körde förbi en gård med glada grisar.
Nu är det väl ingen höjdare att vara gris, de är ju inte till för att vara sällskapsdjur precis, utan till för att bli uppätna....
Men vore jag gris, så skulle jag vilja ha det som dessa grisar. De  fick gå ut och in ur sitt stall precis som de ville och  kunde gå omkring med trynena nedkörda i smålänsk gyttja.

Många fina gårdar låg det på höjden.
Gamla härliga hus.
Vägen slutade vid 27an.
Jag vände om, för på högtrafikerad väg ville jag inte cykla.
Kollade på kartan, såg felet jag begått och upptäckte att jag cyklat genom Ulås, både fram och tillbaka.
Ulås, det står det på skylten, före vägen till Hjälshammars by.
Har både promenerat och cyklat upp i Hjälshammarsbyn via Ulåsvägen.
Nu vet jag var Ulås är.
Alldeles på andra sidan riksväg 27.
Jag vet också att Ulås är en vacker by.
Så bra att jag cyklade fel.

Cyklade tillbaka och kom "rätt" väg in i Värnamo, via Vråen.
Kom fram till kända genomfartsvägen alldeles vid nybyggda Coop.
Cyklade vidare mot Apladalen.
För jag hade kommit på en sak.
Gpsen låg i cykelkorgen, och i den  hade jag några "inte letade" gömmor i Apladalen inlagda.

Jag gillar inte svordomar.
Jag använder dem dock när jag blir arg.
Här kom de inombords.
Långa haranger.
Här, vid Ävjan,  var det en gömma som saknade hint.... och sådana borde förbjudas.
Det finns så mycket "dumt" i geocachingens regelbok... som jag dock inte lever helt efter....men en regel borde vara ... hint ska finnas för gamla tanter som så behöver.
Jag hittade ingen burk här inte.

Skam den som ger sig.
Några hundra meter längre bort låg det en geocache som var utlagd 2003.
Tioårsjubileum...Det  måste vara en av Sveriges äldre, fortfarande bibehållna geocacher.
Stor och lätthittad var den, så gammal tants hjärnsvordomar upphörde.
Så roligt att hitta denna gamla gömma.
För tio år sedan, då hade jag inte en aning om vad geocaching var. Tror att jag läste om det för första gången för fyra-fem år sedan... trodde att det var en ungdomssport.
Men det är det inte.

 Fortsatte cykelleden som går från Apladalen och söderut.
Såg alla djuren på andra sidan Lagan.
Njöt av att se dem, det är så fint med kreatur i sommarmiljö.... bara de är inom inhägnade med något.
Nu var de  inhägnade av Lagan.

Hittade ytterligare en cachegömma  nära cykelvägen.
Trampade på i behaglig fart utmed Lagan och kom fram till välbekanta Osudden.
En båthamn och en badplats, där Lagan rinner ut i Vidöstern.

Tror att det var i slutet av åttiotalet, under en tid som alla skolor var statliga, och det fanns gott om pengar, som hela vårt rektorsområdes lärarkår var på tredagarskonferens i Värnamo.
Konferensen hölls i Finnvedensgymnaiset, jag och mina kollegor bodde på ett vandrarhem en bit därifrån.
En eftermiddag blev vi bussade till en plats, varifrån vi fick åka vikingafartyg på en stor sjö.
Det var Osudden vid Vidöstern.
Det finns en skylt om att detta vikingaskepp seglar än idag, men jag undrar om den skylten stämmer, för jag har då aldrig sett nå´n sådan båt på sjön.Ej heller i hamnen.

Cyklade mot rundans hemmabas, utmed Vidöstern ... och såg ännu flera kreatur på behörigt avstånd.... denna gång vilande på strandängarna.

Vet inte hur lång rundan blev, men det spelar mindre roll.
Jag njöt av varje minut, även i uppförsbackarna.

Tre hästar vände mig rumpan, då jag parkerade cykeln i carporten och hängde tillbaka cykelnyckeln på sin plats i nyckelskåpet.

Hade inte blivit läge för fika på hela dagen, så det åtgärdade jag genom ett besök på Vandalorums café.
Denna gång med bil som färdmedel.
Inte så mycket att välja på vad det gäller onyttigheter, men garanterat hembakt.
Frossade i en banankaka med gott kladd i mitten och med valnötter på toppen.
Satt ute i solskenet, såg min egen spegelbild i en glasruta och tänkte att den tjocka tanten ska inte äta sådant här.... men å andra sidan, hon är redan "körd"... så det spelar ju inte så stor roll... (?)
Gott var det allafall!

Lite fler cacher kunde vara läge att leta upp under det att jag väntade på att Johanna och Martin skulle komma hem från jobben.
Åkte till Hånger och hittade en miniburk inne i denna staty.
Öppnade burken, men inte remsan... nej, då får jag inte i den igen....så jag skrev lite på kanten och ansåg mig att gjort det jag skulle göra....
En fin staty, alldeles utanför kyrkan.
Den minner om den tid då man letade järnmalm i sjön.... och jag antar att sjön är Vidöstern...för d et framgick inte av cachebeskrivningen.

En annan historisk plats, men från senare tid var hembygdsgården.

Gillar gömmor vid sådana här gamla hus. De har något att visa, och det tycker jag att en geocachegömma ska ha.

Ytterligare en gömma fanns vid idrottplatsen.

Vilken fin fotbollsarena lilla Hånger har! Imponerad!

Ödekyrkogården är en riktig höjdarplats.

Undrar hur de människor som var tvingade att besöka den forna kyrkplatsen varje söndag levde?

Vad de hade för drömmar och visioner?

Eller hade man inte det förr i tiden?

Man levde dag för dag, och var dag var en gåva, en nåd, från Gud.

Vilket det förvisso är...

 Vid den gamla övervuxna järnvägen letade vi en gång för två år sedan.
C-E och Johanna var med.
Alla var vi rookies vad det gäller geocaching.
Idag var det inte så svårt att hitta gömman som var gömd inne i stolpen... ( Om jag ska vara ärlig, så har jag fått tips av geocacheveteranen Inga...)
Myrorna hade boplats där inne...

Sista gömman för dagen, den fanns vid en riktigt fin plats... en liten badplats vid den  tidigare omnämnda sjön.
Fast på andra sidan.
Kockabo heter platsen.
Där fanns många fina sommarstugor, de flesta med egna bryggor.
Och så den är lilla badplatsen.
En gömma som gav  favoritpoäng både vad det gäller plats, gömma, koordinater och HINT!

Var tillbaka i Hjälshammar alldeles före Johanna.
Hon bjöd på egenodlad spenat i stuvning och fiskpinnar, som middagsmål.
Melon och jordgubbar till efterrätt.
Mums!
Var med i stallet och fick vara lite stalledräng.
Tindra skulle dessutom göras i ordning, för först skulle det komma en fotograf och sedan skulle hon ta sin "matte" på ridtur.
I Hjälshammarsbyn så åker en fotografpensionär, boende i byn, runt och fotograferar byborna.
Sen ska det bli utställning i bygdegården, visning på Internet och kanske en bok.
Kul initiativ!

Tog en egen bild på Dalsgårds invånare.
Det fattas två katter, förstås.

En katt fattas här hemma hos mig.
Vit katt, Bellas bror, var hemma när jag kom med bilen, men begav sig sedan ut på nya äventyr.
Så gör katter.
Jag fick lite äventyr idag också, lite lagom för gammal tant... och så fick jag mig ordentlig måndagsmotion.

Cykelcaching

 C-E skulle ha pokerkväll med arbetskompisarna i en stuga på Östra stranden på fredagskvällen.
Naturligtvis åkte jag med ner till vår lilla stuga, även om det regnade och blåste, så kunde det inte skada med miljöombyte...
Nu upphörde regnet några mil innan kusten, men blåsigt var det.
Tänkte ändå ge mig ut på lite cykelcaching ... och det funkade alldeles utmärkt, trots blåst.
Är man van vid den varierande topografi som finns i våra trakter, här på västsidan av sydsvenska höglandet, så är kuling på slätmark inte ett dugg mer besvärlig.
Det var riktigt roligt med geocaching igen... även om jag här, vid gömma nummer två, undrade vad jag höll på med, då jag fick forcera såväl björnbärssnår som nässlor ... lite revor, något lite sveda blev det på de bara underbenen.
Burken var lätthittad i en utkant av Halmstad som jag inte alls kände till.

Var ganska vilsen ett tag.
Cyklade med gpsen i handen, och följde kompassen.
Har ingen karta i gpsen... och faktum är att det funkar bra ändå.
Spännande att se var man hamnar.
Här var jag på Snöstorps kolerakyrkogård.
Trodde att jag befann mig ganska långt söderut, men det visade sig så småningom att jag mest cyklat i östlig riktning....
Kolera på 1800-talet... hade ingen aning om att den sjukdomen härjade så sent.
Nu vet jag... geocaching är allmänbildande.

Har mobilen som alternativ.
Där finns karta.
Så det är bara att ta fram den om  jag inte vet var jag är.
Vilket jag som sagt inte visste då jag hittade dagens favoritgömma.
En stor burk i denna sjuarmade lönn.

Det var omgivningen som gav favoritpoäng.
Denna grönskimrande damm fanns alldeles i närheten... någonstans i område Snöstorp.
De gula näckrosorna blommar för fullt nu, såg detta även i Ätran, på väg hem.
Är det inte ganska så tidigt?
Vid denna damm fann min själ ro... det är ingen klyscha, utan en verklig känsla.
Kunde stannat hur länge som helst.

Två gräsänder huserade i dammen.
Två kill-änder.
Filosoferade och funderade en stund över om djur, fåglar ... i detta fallet  gräsänder kan leva i samkönade äktenskap.
Eller är det så, att de som C-E, är ute med "grabbarna", medan deras fruar/sambos ligger i vassen och ruvar...och lurar på vad de hittar på...

Fick verkligen slita mig från denna plats och cyklade vidare efter kompassen.
Till min stora förvåning klarade jag en gömma av tredje gradens rankning.
Det var där jag fann ut var jag var... på infarten mot Halmstad  som kommer från Växjöhållet.
Tog sedan ett par gömmor i stan, biblioteket och gamla lokstallarna, som vi missat vid tidigare tillfällen.

Vände hemåt och beslöt att leta upp en ny gömma på väg utåt Oceanhamnen.
En gömma utan hint.
Sådana avskyr jag,,, för det kan ju vara så att gpsen inte vill vara med ... eller att koordinaterna är dåliga... och då behöver man något att förhålla sig till.
Det tunga motvindstrampet gav inget resultat, mer än träning för benmusklerna.
Borde var obligatoriskt med någon form av hint, förstår inte hur de tänker som lägger ut gömmor utan sådana.

 Havet dånade ordentligt, vågorna var inbjudande att bada i.
Men lite för kallt... och  baddräkten- fortfarande oanvänd denna säsong - i stugan.
Njöt av att vara alldeles nära havet, då jag stannade vid handikappsbadet för en stund.
Vilken fin anläggning det är. Hoppas att den används!

Cyklade 7-800 meter på stranden ... fick gå ibland, när det var alldeles för lössandigt.
En ny gömma fanns i sanddynerna på Östra stranden.
Ingen hint här heller. Gpsen nollade vid en liten bänk... men jag hittade inte den lilla microburken... Vet ju inte om jag var rätt ...Trodde att den var borta, men ser till min förargelse att någon annan hittat den idag.
Får ta med J och M på jakt där i midsommar.

Fyra timmar i friskluft blev det.
Hämtpizza och ett glas rött vin ( ok två blev det) smakade gott och gjorde  John Blunds ankomst väldigt enkel.

Det blev cykelcaching idag också.
C-E ville ut och cykla lite.
Kameran låg tyvärr kvar på bordet därhemma,
Trampade iväg till västra stranden
Där finns den underbara naturupplevelsen "Prins Bertils stig".
Har hittat några gömmor där tidigare.
Idag fortsatte vi en bit längre norrut, förbi simstadion och hittade några till.
Fortsätter med några andra vid senare tillfälle, för hit vill man ofta återkomma..
Nästa gång tar jag med mig kameran.
Cykelcaching är kul.... absolut.... och denna gång hittade vi exakt 80 % av det vi letade efter... det är ok, tycker jag.