Tog tag i tomtetröttheten

Det brukar börja redan på annandag jul. Tomtetröttheten! Smådammiga står de där, och smått hånflinar åt en, för att man alldeles nyss väckte upp dem ur sin tomtesömn och som sista julstädningssyssla, med viss möda, placerade dem på sina (oftast) vanliga platser.
De var riktigt roliga att se de första dagarna i det julförberedda huset. Det var under det att julbrödet bakades, skinkan kokades ( som vanligt alldeles för torr), julgranens inhämtades, julgodiset bereddes och vår lilla familj församlades.
Juldagen var också helt ok, för det var ju ännu jul.
Men som sagt, på annandagen så började vi bli ganska trötta på varann, jag och tomtarna. Tröttheten förstärktes under dagarna fram till nyår... sen har jag ju varit borta från huset ett par dagar och sett att små, få och  väl utvalda tomtar inte är så störande. Så var det i det huset som jag tillbringade ett antal kvälls och morgontimmar i under "bortavistelsen".

Idag stod vi inte ut med varann längre, jag och  tomtarna. Juletidsförgyllarna fick återgå till den gamla brudkistan, som är deras förvaringsplats i ganska exakt 50 veckor per år. Där fanns det en hel del tomtevänner kvar, sådana som inte fått uppleva julen detta år ( och inga jular på länge). Kanske dags att låta dessa  få möjlighet till ett bättre liv, att lämna in dem på "Återbruk".

 Till advent brukar röda dukar, ljusstakar och adventsstjärnor komma fram.
I samband med julstädningen så byts de röda dukarna ut mot dukar med tomtemotiv. Gissa om jag var urtrött även på dessa bordsbeklädnader? Den fina stora julduken, som jag är så stolt över i julinträdestiden, den vara småsmutsig och vad det gäller tomtar, outhärdlig. Marsch ner i tvättrummet för den , liksom köksdukarna och köksgardinerna. Dags för efter-jul tvagning!

 Juletiden är inte riktigt över ännu, det kan jag gå med på. Men tomtetiden är det definitivt.
Ljusstakar och julgran får vara med ett par dagar till, som längst fram till helgen.  Då tror jag att julen blir utdansad/kastad av de allra flesta och hus och hem återställs till normaltillstånd.
Tycker att det är en av årets härligaste tidpunkter, den när julen är över och vi går mot ljus och vår igen.

Ute var det årets klart ljusaste dag. Härligt väder, med temperatur nära noll. Helt klar himmel. Ska finnas en komet att se åt söder på den klara kvälls/natthimlen. Är lite fascinerad av alla slags himlafenomen.

Klipper från DN:

 För just nu syns komet Lovejoy (C2014 Q8) lågt på himlen i sydsydost vid 18-tiden på kvällen för att sedan röra sig mot söder och synas fram till tvåsnåret. I kväll dold av en ljusstark månskiva och ännu så länge bäst synlig i en enkel fältkikare. Ljusstyrkan är strax under den som ett vanligt Svenssonöga kan uppfatta men trots det går den alltså att se genom en vanlig kikare till och med inne i en stad.

Ute på den mörka landsbygden går den redan nu att se med blotta ögat.

Var ute och kollade vid halv elva i går kväll, men såg inget. Får försöka med kikare i kväll.....

Tog en promenad under det att solen stod som högst. Härligt väder. Njuter oerhört av barfrost, av all avsaknad av snö. ( Men tänk på barnen, säger en del. Nä, jag tänker bara på mig själv. Förresten finns det barn som heller inte gillar snö och kyla! Det vet jag bestämt.)

Som jag så många gånger tidigare framhållit, det finns inget positivt alls med snö. Bara besvär. Om man nu inte tänkt sig ut på skidor, förstås.

Tog Modsrundan i tämligen bra tempo. För ovanlighetens skull, så gick jag nästan snabbare än C-E.
Skönt att känna att tanten fortfarande är i något bättre skick än Mods-ladugården.

Tänkte ge mig lite god råd, att ta åt mig om jag får förmånen att uppleva fler jular:

• Ta fram tomtarna vid lucia. Så får de iallafall lufta sig lite mer än två ynka veckor.
• Gå igenom tomtelådan i sommar och lämna in alla oönskade tomteindivider till Återbruk i Limmared. (Passa då på att ta med lite mer av det som bara står och dräller till ingen nytta!)
• Koka bara knäck som julgodis. ( De är bara det som blir bra, och som blir uppätet av någon annan än mig själv)
• Baka inte pepparkakor, fast du tycker att det är kul. ( De blir inte ens uppätna av mig själv... och nu smakar de bara gammalt)
• Köp färdigkokt skinka.
• Köp inga nötter, eller bara valnötter och paranötter. ( Bara jag som äter, och är inte så förtjust i varken hasselnötter eller krakmandel. Dessa smakar mycket bättre färdigknäckta och hela i separata påsar)

 C-E och jag promenadmotionerade i det vackra pre-Svea vädret. Andra motionerade på mer användbara sätt.  -Jobbigt, sa P-E. Men nyttigt. Ger värme två gånger.

 Kände mig som den värsta paparazzi- fotograf, då jag smygfotade våra andra grannar. Deras julröda tröjor lyste så grant bakom hallonsnåren. Även de jobbade för dubbel värme, och ännu hårdade än P-E. Här gör man gemensam sak med gammaldags handsåg. Föredömligt ur miljösynpunkt, definitivt!

Tillbaka på vår byväg  såg mitt oftast vakna kameraöga denna installation.
Gissar att det är tomten som tog sig en öl vid den lilla smyckade granen, efter väl förrättat värv för en och en halv vecka sen. Eller i ren frustration över att var slut på snälla barn i vår by......ja, i det närmaste iallafall.

 En helt ljuvlig himmel bakom den roliga skanten.
Tror att skant är ett ganska så lokalt ord för något begrepp som jag inte kommer på. Ett dö-träd, som fått stå kvar....De som lämnades kvar av de elaka skogsskördarna i höstas.

Öppnade dörren till växthuset, då jag kom hem. Termometern visade på några grader plus och det luktade faktiskt växtlighet där inne.  Kändes som om vi redan var på väg mot den sköna sommaren.... men det är klart att det blir "bakslag" .... snö och kallvinter lär komma. Men på väg mot sommarn, det är vi faktiskt.Mer mot än ifrån!

Två dagar kvar av ledigheten, det är vi många som har. Hoppas på två soliga barfrostdagar. Härligt att tomtarna är undanstoppade... nu är det bara lite fönsterljus som ska bytas ut... och ljuset i trädgårdsutsiktens nyanlagda skogspark, det ska stiga allt högre under det närmaste halvåret. Känns gott!

Sveabesök i Småland

Det skulle ju storma denna Svea-dag. Så mycket att jag inte tog kontakt med vännen Inga( forjoi) för en ev. geocachingtur på Sveas namnsdags-dag. Inte kan man ge sig ut på tur när klass två varning gäller. Eller?
Kanske skulle jag inte ens kunna ta mig från Grimsås till Hjälshammar, som det var tänkt.
Men Inga, det är en riktig pantertant.
Fick ett mail mitt i värsta stormvarningstiden: - Vill du åka med på en runda till Rydaholm/Alvesta i morgon?

  Klart jag inte kunde fega ur. Lät ju riktigt roligt, speciellt som det huvudsakliga målet skulle vara en gå-runda. Sjönära! Många favoritpoäng på gömmorna ... nja, klarar jag dem då? Fast när man bara behöver vara Ingas assistent, så brukar det mesta gå som smort!

Nu visade det sig att Svea inte var någon våldsam kvinna. Bara ett fartfullt fruntimmer. Sådana gillar jag!

Resan till H-hammar avlöpte utan minsta gungning i lilla bilen, katterna var glada över att komma hem, fåglarnas mat behövde fyllas på, växternas vattenförråd likaså. Men att utföra stallsysslorna, det var inte att tänka på... stallet var igenbommat och hästarna stod inne i halvmörkret och halvsov. Hästar är inte så förtjusta i sådana fartfyllda vidunder som Svea.... så dom fick stanna inne. Förhoppningsvis kunde jag åtgärda Tindras box framåt seneftermiddagen...

Hade besökt Stigs drive in på vägen. Inte för att jag är en sådan som kör in, mina gamla ben duger fortfarande väldigt bra att gå  på. så det blev ett walk in -besök för mig, och några frallor inköpta. Grundade med en stor sådan och väldigt starkt kaffe innan jag begav mig till Vandalorums parkering för att möta Inga.

Eftersom det är Inga som är proffs-cacharen och jag ( trots ca 1500 hitt) fortfarande är amatören, så försöker jag se till att få köra på våra gemensamma rundor... ja, om jag har tillgång till bilen. Det hade jag idag.
Inga har koll... jag har sådan nära noll. Hade inte ens upptäckt att gpsen hade vägrat ta emot överföringar av de cacher som låg på den runda som vi skulle besöka. Taskigt av gps att säga att den har gjort stor succe med att spara cachen, när det inte stämmer, tycker jag. Men som sagt, Inga hade koll... och överföringsmöjlighet mellan våra gpser  fanns ju...

Inga hade skickat info om några nya gömmor i Rydaholm, som vi kunde ta utmed vägen. Det knäppa var att dem ville min gps också ha. Undrar om min enkla Garmin ( 20 ?) helt enkelt har något emot Alvesta...?

En ganska ny gömma letade vi upp på vår väg i sydostlig riktning. Det var Rydaholmsalnen. Vad jag verkligen storgillar med geocaching, det är att det hjälper den gamla lärarinnan till att bli betydligt mer allmänbildad,  än vad snart 55 års vistelse i skolan kunnat bidra med.  Riksalnen från Rydaholm har varit måttlikare i Sverige. Häftigt!

Utdrag från Wikipedia: Alnmåttet var olika på olika platser, och dess längd ändrades flera gånger. Det äldsta kända alnmått var Rydaholmsalnen (Rijholmsalnen), som var uppsatt på dörren till Rydaholms kyrka i Jönköpings län. Den förstördes 1621 och ersattes med en ny 1664. Rydaholmsalnen användes redan omkring år 1100 i Skåne som byggnadsaln. Genom kungliga förordningar 1524 och 1582 bestämdes att den skulle gälla för hela Småland. På riksdagen i Norrköping 1604 fick Karl IX i uppdrag att "rätta" alla slags mått, mål och vikt. Det beslutades att det svenska alnmåttet skall vara lika med Rydaholmsalnen och att edsvurna smeder skulle tillsättas i alla städer för att göra alnmåtten.
Metersystemet  infördes i Sverige 1889 och alnens historia/ användbarhet var all!

Cachen skulle också vara en aln (  0,593 m) lång. Jag letade precis där gps ville att jag skulle leta, fann inget, men råkade dra fram något utan att veta om det. Inga såg förstås att det var det eftersökta ... och dagens första cache blev loggad.

 Inga hade beskrivit "Fruktrundan" i Alvesta i sitt mail.  Hon skrev inget om "Gott Nytt år"".   Cachen önskade gott nytt 2013 så jag trodde att Inga redan loggat den. Dessutom var det terräng 3,5 ... och det är för svårt för mig.
Men Inga ville testa. Eftersom jag den som är störst både på längden och bredden, så var det jag som fick vara den som skulle försöka få fram lådan ur dess lätt hittade, men svårtillgängliga, gömställe.
Tog först en pinne till hjälp, men den var för kort. Fick en tjockare och längre av Inga, den var för tjock. Fick sedan rätt redskap och måste tillstå att det var mer tur än skicklighet att jag lyckades tvinga fram lådan ur den ihåliga skanten.
Pennor, det tappar jag alltid bort, så det är Inga som får skriva loggarna- både forjoi och alcel53.
Oftast är det hon som både finner gömman och loggar den. Vad jag gör? Håller sällskap och håller i den burken medan Inga gör grovjobbet...

Såg en multi nära Värnamo, som hette triangeldrama. Låter dramatiskt värre. Lade in den i gpsen inför det kylslagna grilleventet som Inga ordnade i Bolaskogen i lördags. Insåg att det inte var någon vanlig multi, utan en multi som behövde en ordentlig runda för att gå ihop sej... Vetlanda- Värnamo- Alvesta. Då forjoi hör till geocachinghöjdarna i Småland, så hade hon via kontakter kunnat få de  koordinater som behövdes till alla tre gömmorna... och dessutom hunnit först till den i V-mo. Nu var det läge att finna Alvestaburken. Den var belägen nära en skidbacke utanför samhället. Konstsnö var gjord, och det fanns några ungdomar som åkte i den lilla backen, Sveas framfart till trots.

Inga vinkade bekant på en man utan skidor. Det var Bonkebenke. Han var ute i samma ärende som vi. Fruktrundan hade han gått tidigare och informerade om att den skulle kunna ta en bra stund, cacherna var roliga, men långt ifrån enkla...

Cachen plockades fram inför mina ögon, och vips, så fanns mitt namn på loggen, utan att jag behövt göra något alls ...

Kul att träffa en ny caching-bekantskap. Bengt ( vackrare namn än nicknamet tycker nog jag) KÄNDE IGEN MIG.  Denna kända tant-apa ! Trodde att det kunde vara från bilden på mig i födelsedagscachen
( som Inga lagt ut till min 60 årsdag för ett år sedan)  nära dotterns och svärsonens hus i Hjälshammar.  Nä, sa han, han hade läst min blogg... och gillat den... tackar och niger... och länkar detta inlägg för att tacka Bengt för att han gjorde min dag.... : )

 Strax före ett var vi framme vid vårt huvudmål, "Fruktrundan". Hade med lite frukt i den lilla ryggsäcken, och det visade sig att dessa frukter fick bli den ljusa dagens huvudmål även för de tokiga tanterna.

Första cachen var en multi. Verkligen snyggt gjort. Herrarna Ananas och Citron måste vara riktigt kreativa och fingerfärdiga personer. Blir så avundsjuk när jag ser så här fint formade gömmor... skulle också vilja kunna... men klarar inte mer än att peta in en burk i en färdig plastgrej... sådana ser mina mest arbetade gömmor ut...Så här se de gömmor ut som görs av människor som sätter lite extra guldkant på geocachinghobbyn.

Tro nu inte att det fanns någon loggbok här, den fick vi ge oss ut och leta efter...

Sjön låg kolugn och vägrade att röra upp sig för att Svea kom farande. Oj, vad jag gillar vatten och vattenspeglar. Oj, vad jag längtar till varma sommardagar, då tanten kan få blöta ner sig och simma omkring bland löst sammanlänkande molekyler bestående av en väte-syreförening.

Vad har Inga fått syn på? Kan det vara det eftersökta?
Tänker inte avslöja. Ställer bara en undran... varför är det ofta så att man måste söka på alla upptänkliga ställen för att hitta det man söker? Jo, för att cacheutläggaren vill visa de fina omgivningarna förstås.

 Skulle gärna åka tillbaka och vandra utmed denna led vid sjön Spånen, när det blir vår.
Såg flera spännande lavar på vår promenad. Tänk när det blir vår och alla blommor och blad kommer fram. Måste vara en helt hänförande plats, det här!

Lånar en bild från Ingas blogg: ( Tycker f.ö. att ni ska läsa den också)
Assistenten med mössan på sned och tummen i munnen hjälper forjoi att leta frukter. Rätt frukt ska upp ur lådan. Fanns tolv stycken. Elva var ruttna, en innehöll loggboken.
Så jag gillar denna roliga kreativa gömma!

Ytterligare en multi fanns längs vår väg. En enarmad bandit ( x2) Trots att vi drog fram alla kombinationer, så lyckades vi inte få jackpot. Geo-tanterna hade inte lyckan med sig, den vinstgivande sifferkombinationen infann sig inte... främst beroende på att frukt-fönstret hade blivit belagt med kondens.

Nu är ju inte geotanterna de som ger sig i första taget. Vi trodde att vi fått jackpot och begav oss 84 m in i oländig terräng för att hämta in vinsten. Där, mellan surdrag, stenrösen, förrädiska hålor och murkna stubbar kunde Inga konstatera att det fanns en geochecker till cachen.
- Fel, sa den.
Bara att ta sig tillbaka till spåret igen... efter att ha fått dagens koordinations och styrketräningspass.
Men någon logg blev det inte på denna cache som kallades Fruktsam, men som borde hetat Fruktlös. Eller kanske fruktansvärt frustrerande....

Efter denna nesa så blev livet lite ljusare igen. Vi hittade några gömmor som t.o.m jag skulle fixat på egen hand. Inga gav sig på en D4, som inte hörde till fruktrundan. Jag var mest iakttagare .. för jag visste inte vad jag skulle leta efter. Något annat .... nä, jag hittade inte något.
Apan kallas fruktansvärd, men det var den inte. Möjligen i negationssammansättning....fruktansvärt rolig, fruktansvärt enkel.

 Konstaterade att Inga har en klädsel som gör sig på bild mot allt de Sveadagsgråa.  Mellan apan och denna cache var det en bra bit att gå. Alla andra cacher hade legat med ca 200- 400 m mellanrum.
Gömmorna låg utmed ett motionsspår... och mellan de apa och tebehållare, så låg det ett ridhus. Vi träffade på några kusar och deras ryttare. Hästarna i Alvesta tycktes inte vara alls så Svea-känsliga som Hjälshammardjuren.

Sista gömman var en rolig en. Tre matteproblem var de gamla mellanstadielärarinnor tvungna att lösa för att öppna alla luckorna. Lagom klurigt, och skönt att hjärnan ännu fungerade,  med tanke på sjunkande blodsockervärde och sänkande skymning.

Problemet uppstod då loggboken skulle tas ner. Vi fattade inte hur vi skulle göra. Vad skulle lossas, för att rätt tåt skulle kunna dras i?

Två -fyra meter över våra huvuden fanns den inbjudande energigivande frukten.
Nu löste vi det hela och lossade på flera tåtar och knöt ihop några, så vi lyckades både sänka ner och hissa upp den svåråtkomliga frukten... men sannolikt inte på et sätt som det var tänkt.
Men tänkte gjorde vi... och rätt tänkte vi... utifrån vårt sätt att tänka.

Det var skönt att vila de gamla benen efter nästan tre timmars promenad.
Något mörkerstopp i Rydaholm blev det inte. Tror ändå att vi lyckades hitta elva, väldigt roliga, och genomarbetade cacher.

Sa hejdå, vi ses, tack för idag till Inga vid Vandalorum och vände bilen mot Hjälshammar igen. Stallet var fortfarande hästbelagt, så det var bara att ta skottkärran och röja upp det mesta i Tindras box. Hon stod väldigt stilla vid sin kant och tackade så mycket för både mat, vatten och boxuppfräschning.

Efter sju timmar med två frukter i magen, så kände jag att det var dags att fylla på med något. Tog bilen och åkte in till Värnamo för att kolla om sushistället var öppet. Det var det! Yes! Tolv bitar samt misosoppa kom med hem till Hjälshammarhuset. Energipåfyllandet gjorde den trötta tanten pigg igen, det gick bra att logga cacherna samtidigt som jag kollade  "På spåret". Hjärnan var med riktigt bra, löste både Prag och Gibraltar före de tävlande.....

Det var en rolig dag, den dagen som både jag och Svea besökte Småland och tog oss en rolig geocachingtur tillsammans med henne som har det glädjebringande nicknamnet, forjoi.

C-E kom ner med vår lånebil från gårdsfolket på lördagsförmiddagen. Idag hade hästarna fått utegångstillstånd igen, så det var lättare att utföra stalledrängsuppdragen. Går dessutom fortare när man är två. Tyckte att  C-E skulle ta lite ansvar för sin del av vårt nickname alCEl, genom att gå med på en liten cachingrunda. Vi åkte till  området vid sjukhuset och kom till detta fantastiskt fina fornlämningsområde, med domarringar, skeppssättningar och gravhögar. En plats som var väl värd en cache. Promenerade sedan upp till sjukhuset och till skogen där bakom.  Hittade inte cachen Las Amigas i söndags, försökte i mörker efter eventet. C-E gjorde sitt jobb och letade upp den. Tre cacher kunde ju passa den 3 jan. 

Katrins Pi-cache blev nummer tre. Sen kom regnet och lunchsuget. Vandalorums mat är alltid god. Idag blev det skaldjurspastan för min del. 

Veckovilsenheten fortsätter. Men... det är lördag idag. Tre dagar kvar av ledigheten.... tiden går fort när man har kul ... och alldeles speciellt så här vid tid för jul.

GOTT NYTT GEOCACHINGÅR på er alla förresten.  Året har börjat alldeles utmärkt... fjorton cacher redan. Och framförallt roliga cacher och vackra platser. Tack alla kreativa cacheutläggare för ert arbete. Tack Inga för en kul dag i går.

Försvinnande fjorton

Sitter här och läser inlägg från tidigare nyårsaftnar/dagar i den offentliga dagboken. Det har varit tillbakablickar på ett antal goda år.
Tvekar vad jag ska skriva detta år. Borde vara tacksam för även detta år, men har svårt att finna den riktiga glädjekänslan. 2014, det blev ett konstigt år. När jag läser i femårsdagboken, den där man skriver med riktig penna varje dag och som jag påbörjade den 1 jan 2014, så läser jag om många dagar då jag känt mig ledsen.  Bitter, besviken, orolig. ledsen.... ja, det återspeglas också vid flera tillfällen här på bloggen, det vet jag.

Livet kan inte vara på topp jämt.... och det var inget toppår för tanten och än mindre för hennes make. Även om tanten vet att det kunde varit mycket, mycket värre. Det retar mig så, att jag inte kan släppa det som inte varit bra, och istället fokusera på alla ljusglimtar som faktiskt funnits också.

 Den traditionella nyårsaftonkorvgrillningen hoppade vi över.
Skulle kunna skylla på flera saker; olika grupperingar på platsen, en del får ta del av andras "godsaker" - andra får inte, det blir kallt om fötterna ....
Det finns egentligen bara en enda anledning; förra året fanns den enda människa som jag avskyr och fruktar på platsen. Jag vill inte må så dåligt som jag gör av denna människas närvaro och därför vill jag inte riskera att möta henne mer. Om det på något sätt går... Vilket har blivit ett socialt handikapp för mig....
Helt otroligt att det som hände för elva år sedan fortfarande har en sådan otroligt djup inverkan på mitt liv. Vill bli fri från detta! Har försökt under åren, men det har inte funkat, bara förvärrats.

 Idag slutar den gamla året och i morgon kommer det nya. Så är det för oss i västvärlden. Andra länder har andra nyårsdatum. Så egentligen är ju denna årsövergång bara  en dag som alla andra. Det spelar ju ingen roll vilken dag man tänker sig att de nya varvet kring solen ska börja, det kunde  vara vilken dag som helst.

 
Blir traditionellt firande med byborna. Ett firande i någorlunda trygghetszon för den hispiga tanten. Ja, den hemska lär inte dyka upp.... men samtalsämnen kan också bli lite jobbiga ibland. Men då är det bara att vara tyst och vänta på att man byter samtalsinnehåll.
Är förresten nyttigt för mej att vara tyst ibland. Var hos I igår, hon som fick det mest fruktansvärda slut på året som man kan tänka.
Pratade förstås en bra stund om det som hänt, men också om andra trevligare saker.  Kom på mig att tänka att jag pratar alldeles för mycket. Det kanske är någon annan som vill prata om annat än det jag för in samtalen på.

 Nu ska jag vara egoistisk och önska mig ett år där jag känner mig mera glad än jag gjort detta år. Nu kan det ju vara så att det skulle kunna avhjälpas med seretonintabletter... men jag vill känna mig glad och tillfreds ändå.
Vill kunna glädjas med andra, vill kunna inse både mina fel och brister och det jag gör bra. Vill inte gå omkring med ständigt dåligt samvete för att jag sökte förstelärarjobbet, fick det, men absolut inte ges möjlighet att göra skäl för lönen. Vill må bra i kropp och själ,  vill att de som ingår i vår lilla familj också ska må bra.... kroppsligt och själsligt. Det är ju ändå det som allt handlar om.... eller.....

MÅ 2015 BLI ETT GOTT ÅR FÖR ALLA  MÄNNISKOR SOM VILL DET GODA!

Måndagsmix

Fast vi börjar på söndan....
Inga hade inbjudit till event ( geocaching) i Värnamo. För en gångs skull så passade det även mig att
besöka den speciella händelsen.
Nu är jag ju inte som andra... jag kommer alltid sent till öppna tillställningar. Varför vet jag inte.... igår berodde det delvis på att det låg lite för mycket vid lunchtid, för den som har en bit att åka, och inte vill nöja med grillad lunch.

 Hade med mig en korv för att inte alldeles för mycket skilja mig från sällskapet... men det var ju det jag gjorde, då min enda tjocka korv från Attarp var alldeles ensam på grillen ... alla andra var ju färdiga med både förrätt, huvudrätt och efterrätt. Nä, en timme för sent, det är lite för mycket för sent att komma om man ska känna samhörighet med andra ätare, det är tydligt.
Kunde dessutom varit på plats 10-15 minuter tidigare om jag kollat parkeringskoordinaterna till anvisad bilfrånställningsplats, i stället för att köra lite på måfå och tänka "att jag hittar alltid". Vilket jag uppenbarligen gjorde.... till slut.

Ett antal eventbesökare hade redan lämnat platsen då jag kom. Andra gick när jag kom... hur man ska tolka det. Inte alls.... förstås. De var mätta och belåtna och hade börjat frysa.

Det fanns en gömma alldeles i närheten av grillplatsen. Den var inte uppletad av alla, så jag hängde på en liten grupp för att leta upp Bolaskogscachen, version 2.  Det var den första cache som fått min logg på över en månad.  Det är väl så att jag inte är mycket för att ge mig ut att leta burkar kalla, regniga, snöiga, mörka höst och vinterdagar.

Inga hade lagt ut tre nya gömmor, eventet till ära. Den första fanns på gångavstånd från eventplatsen.
Det var lite häftigt att följa med i den tämligen raskt marscherande gruppen mot  målet. Ännu häftigare var det när de allra flesta av mina kombatanter slukades av den bastanta granens grenverk. Det gäller ju att komma först... Tror att 1000 sjöar var den som fann cachen. Han var iaf den som plitade ner mitt alias på logglappen.  Kollar i nät-loggen och ser att alla tyckte att de var först. Tänk, det tycker jag bara den som hittar den är.... Geocaching är lite knäppt ibland... men roligt oftast.

Fösökte mig på två andra gömmor under det att skymningen började falla. Den ena var Ingas offerröse. Hade bara mobilen som vägvisare, och den nya sådan är inte riktigt att lita på, så jag gick fram och tillbaka på några stigar men kom ändå inte så nära. Tanten - som är långt ifrån mörkrädd - tyckte det var lite kymigt att vandra ensam i okänd mörkerbelagd skog och vände hemåt med oförrättat ärende.

Trodde att det skulle finnas en enkel gömma i närheten av sjukhuset. Här kunde jag iaf inte komma bort. Kom dock inte närmre gömman än 10 m med mobilen och hur jag än lyste med ficklampan, så såg jag inte den förväntade vingbeprydda cachen i någon av alla granar.
Får återkomma till båda platserna iförd gps och dagsljus... förhoppningsvis redan till helgen...eller någon annan gång.

 Måndagen har bestått av ett besök på skolan, där temperaturen inomhus var 12 grader. Plusgrader i och för sig, men lite lågt. Nåja, det behöver inte vara tjugo grader än på en dryg vecka! Skulle hämta ett antal böcker som skulle lämnas ( bytas ut) på biblioteket i T-mo. Ett försteläraruppdrag...  hmmm ..
Böckerna hämtades, nya valdes ut från bibliotekets välfyllda hyllor... men sedan strejkade kodavläsaren... så jag fick lämna korgen med böcker för avhämtning vid annat tillfälle.

Tänkte leta upp den nya geocachinggömman vid Fåle. Den hade redan fått många favoritpoäng.  Det blev nit här också, det fanns ingen favoritburk som ville visa sig för mig och min knäppa mobil. Får återvända med gps och se om det går bättre.... eller också är det mig det är fel på...
Jädrans gömmare som inte ger en riktig hint... "något som hör till då man grillar".... jag letade efter senapstuber eller ketchupflaskor. Såg en halvt tillknycklad ölburk på marken... lyfte inte ens på den... för nej, det skulle det väl inte kunna vara... nej, så gör man inte.

Det blev kallt om fötterna att gå i "vanliga" kängor i snön, där på geocachingsökplatsen.
Åt snabb lunch då jag kom hem.... lite rest-julmat... nu är det inte mycket kvar... lite sill och några smuliga skinkskivor.
Har bestämt mig för att köpa färdigkokt skinka nästa jul... tycker att det är så svårt att koka till rätt konsistens. Fast det kanske räcker att köpa ny termometer... känns som den gamla gjort sitt...

Tog sedan på lite mera minusgradsvänliga kängor och pumpstavarna i händerna och så tog jag rundan runt Rörstorp.
Den är nog bara drygt 3 km i längd, men det räcker då man har pumpstavar. Ganska bra  med dem egentligen, man kan korta ner sin gångsträcka och veta att man fått ganska bra motion ändå.

Blickade ner över den frusna dammen och kom ihåg hur damminnehavarinnan berättade att hon simmade omkring i den under någon av sommarens allra varmaste dagar. Hon hörde katter bråka, och tittade upp i ett träd, där hon såg ett beigefärgat djur... vår Fredrikkatt, som blivit uppskrämd  i en tall av deras katt.

Kalla vinterdagar går inte katter på längre promenader. De håller sig runt huset och vill gärna in och värma sig mellan utepassen.

Körde igenom lite extra träning då jag kom hem. Hittade en spellista som passar till funktionell träning ( bra och riktig musik) och körde igenom Åsas trevliga höstprogram. Kändes att tanten inte rört på alla muskler på ett tag. Tänk om jag kunde få till den där ca 40 minuter långa träningen varje dag.... hur gör man för att bli en bra människa vad det gäller kost och motion. Tänker ju, som vanligt, avlägga ett nyårslöfte... som jag sällan hållit. Godisuppehåll fram till sportlovet.... det borde ju kunna gå.
Kakförbud... nä, en liten en till helgfikat, det måste jag få. Gillar inte kaffe utan liten kaka... men borde lära mig.
Måndagsmixen får nu fortsätta med att fixa till middagen, älgbiffar med ost i... läsa några kapitel ur julklappsboken "Gone girl", och så småningom se sista avsnittet av utmärkta norska tv-serien "Ögonvittnet".
Och slå en signal till Karin... och höra hur det är att börja jobba igen. Åtta dagar har många av oss kvar på ledigheten. Det gäller att nyttja dem på ett bra sätt... för sedan blir det full fart igen.

Helg hela helgen

Oj, vilken lång helg det är blev. Och än är den inte slut. Känns som om det varit helg en hel vecka nu. Först var det full fokus på att julen skulle komma, sedan kom den och sedan gick den över... men det är mer än vad helgen gjort. Den finns ännu kvar...

Känns nästan lite orättvist att väldigt många har tagit sig ledigt ända tills den 7 jan.... det är ju en ynnest som vi lärare ska få uppbära, det där med jullov.
Ur led är tiden.... : )
Skönt iaf att Löfvén visade på förhandlingsstyrka och att alla allianspartier  kunde svälja den dumma stoltheten och komma till förhandlingsbordet. Inget nyval i mars, och SD kan stå där med både lång näsa och inkastat misstroendevotum. Känns väldigt bra att de andra partierna visar att de kan och vill ha en regering utan SD-inblandning.
En absolut seger för medmänskligheten!

Igår - på annandagen - var vi i Rångedala.
Bror och svägerska bjöd på tacopajslunch, och sedan gick vi damer på promenad.
Utsikten är ju så enastående vid mitt barndomshem,
Här är en inzoom på Kullen, på andra sidan Viskan.

Solen sken så fint på den nyfallna snön, den som inte fanns hos oss i Grimsås igår.

 Tess ville gärna ut på promenad hon också. Lite kallt om fötterna var det allt, men i övrigt var även hon vinterklädd.

Promenaden gick förbi barndomens stenar, genom de snötäckta blåsippshagarna och förbi Ekebacken och Tomten.
När jag var liten, så bodde en ensam man, Tage, på Tomten. Sedan många år bebos huset i backen mot maderna, alldeles vid det som var en sjö fram till början av 1900-talet, av en hästfamilj. Både hästfamilj och familj som har hästar... : )

Skimmel i lågstående sol, det skimrar riktigt bra.
Berättade för Anki, att alldeles här bakom björkarna i bakgrunden, finns en källa, där min mor och far ställde mjölkkrukorna på kylning, då de varit på maderna och mjölkat.
Det var på den tiden då det var mjölkbord och  mjölkkrukor som gällde. Innan sextiotalet var slut, så var den tiden ett minne blott. Då kom kyltankarna, vilket förstås gjorde mjölkens hållbarhet mycket bättre. Källan bakom Tage på Tomtens ladugård ersattes med el-kylning.

Vi gick till Färgatorpet och vände där. Det här torpet flyttades från en mer central belägen plats i Rångedala, hit till platsen, där ett soldattorp tidigare funnits. Varför man gjorde den flytten vet jag inte. Föreningen "Färgatorpet vänner" anordnar bl.a.allsång och våffelkvällar sommartid. Måste försöka ta mig dit någon gång.

Tog sedan hela rundan runt hemåt, och tanten var både andfådd och varm stundtals. Det är kuperat i Finnekumla, så det blir bra träningspass om man håller någorlunda tempo med stavar och fötter.

God kladdkaka smakade gott efter promenaden. En stund före halv sex åkte vi till kyrkan, Anki och jag. Rångedala kyrka var nästan full, trots att konserten inte började förrän klockan sex.
Vi satte oss på läktaren... musiken hörs lika bra där ... och så har man möjlighet att smita iväg lite tidigare om det blir för mycket träsmak. Kyrkbänkar är inte sittvänliga!

Musiken var jättebra, lite annorlunda program än de två tidigare år som i bevistat annandagskonserten i hembygdskyrkan.
Ett aber bara, det kom en mamma ( och antagligen morfar) med två pojkar, varav den ene sannolikt hade någon slags diagnos. Han for omkring som ett torrt skinn däruppe på läktaren. Mamman hyssjade lite försiktigt.
Jag sa åt pojken flera gånger att gå och sätta sig, då han var alldeles bredvid mig. Kände mig som en riktig skata, då jag tittade på honom gång efter annan med elaka ögon. Hjälpte mer än mammas hyssjande....

Faktum är... även de som sitter på läktaren vill njuta av musiken... och inte behöva störas av en "skitunge".
Det fanns fler barn på läktaren... de satt stilla....även om de vred och vände på sig en del, under den nästan två timmar långa konserten.
Nä, den mamman borde stannat hemma med sin pojke/pojkar... tycker den elaka gamla skatan till lärarinna...

 Idag hade det kommit snö även här i Grimsås, det blev jag varse, då jag vaknade framåt halvniotiden.  Så gott det är att sova på morgonen... och inte känna sig speciellt trött på kvällen. Konstigt att man blir mer tonårsaktig vad det gäller sovvanor, då man bli gammal. Trodde att det var när man blir gammal, som man blir morgonpigg...are .....

 Minusgrader ute, och inga speciella planer för dagen. Läge att frosta av frysen. Blev aldrig gjort förra vintern. Det var inte så många dagar, då det var lämpligt att ställa ut frusen mat några timmar.
Känns alltid bra när frysen känns fräsch. Man känner sig nöjd med sig själv när en sån sak är fixad.

Måste ju se till att få den dagliga motionen också. Dagens ungefär fem km långa promenad gick förbi Hallåsen, och nerför halva den långa backen. Där brukar jag vända, om jag inte bestämmer mig för att ta skogsrundan tillbaka.

Kan inte säga att jag tycker om snön som kommit. Var redan lite halkigt i bilspåren. Lättare att gå mitt i vägen... men där är det lite ojämnt och knaggligt.
Tacka vet jag ofrusna grusvägar och skogstigar.
Men vi är faktiskt på väg mot den ljusa tiden igen....fem dagar är det sedan vändning.Om en månad märks det ordentligt att vi går mot ljuset....

Helg är det en dag till. Har inte varit den minsta lilla geocaching på över en månad. I morgon tänkte jag af gästa Ingas event i Bolaskogen i V-mo. En eller två cacher är målet att hitta också....Ska hämta katterna i H-hammar, då deras husse och matte ska ge sig upp till norra Dalarna och åka skidor.
Ska bli skönt med åtminstone två vardagar i början på nästa vecka.... och en i slutet. Tre vardagar kvar på lovet bara.... men  tio  dagar... snacka om att det är helg hela helgen...

Tomt och tyst

...blev det i stugan.

Nu brukar det oftast vara ganska så tyst därinne, men för några glada juldagar fylls huset med människor, katter, prat, skratt, sång och musik.

Tiden bara rusar, och så är julfirandet över... och det blir som vanligt igen...

Veckovilsen blir man, måste verkligen tänka vilken dag det är.
Idag är det torsdag. Juldagen.
Karin kom i måndags, lagom till lunch.
Vi ägnade eftermiddagen åt att baka bröd. "Farmorslimpor", vörtbröd och Karins välknådade surdegsfrallor.
Vad det är gott med hembakat bröd, man borde aldrig ha något annat.

Martin och Johanna dök upp på tisdagskvällen, lagom till den traditionella lutfisk-kvällsmåltiden.
Man skapar sina traditioner och det är väl vår egen tradition, det där med att äta lutfisk kvällen före julafton.
I min barndom, så var det något som hörde såväl julaftonskvällen som nyårskvällen till. C-E berättade att hemma hos honom så åt man både julbord, lutfisk och gröt på julaftonskvällen. Puh... jag tycker att det räcker och blir över med "bara" julbord på julafton.

Något som verkligen gläder mig, det är att båda våra döttrar är så bra på att spela instument. Karin behärskar både gitarr och piano medan Johanna är den stora pianovirtousen.  Att sedan Martin spelar på det mesta han kommer åt, gör att det alltid blir mycket musikunderhållning när någon av dem är i huset under en längre tid.

Kusin Caroline är den som står för skönsången, soloartist som hon är ... medan vi andra passar bra in i kören.

Kul, kul med musik i jul!

Familjen Andersson firar vi julaftonskvällen med, det är också tradition. En uppskattad sådan.

 
Trots att det bara finns vuxna personer med i firandet, så blir det onödigt många klappar.
Tyder väl på att vi alla är barn i hjärtat. ( Åtminstone är jag... ett väldigt litet sådant, ibland)

Förklädet i skinn från C-Es företag, tyckte vi nog alla var lite märkligt. Är det ett grillförkläde?

Karin gjorde sig ganska bra i det iaf. Kanske vi ska plocka med det i den kasse julklappar som hon inte fick med sig på tåget, den kasse som jag bara längtar efter att få leverera till Malmö, då hon flyttat in i nya lägenheten.

Bella gillade tulpanerna bäst, och knaprade i sig topparna på rätt många blad. Hon brukar göra så, försäkrade hennes matte.

Mat, sång, musik, och sällskapsspel blev det tills julafton gick över i juldag.

 När vi vaknade igen framåt sena morgonen hade frosten klubbat de fina julrosorna. Åtta minusgrader var det strax efter soluppgång.

Tog en kort promenad i solen, spelade mer sällskapsspel, körde Karin till tåget och kände avskedssuget i magen.

Johanna och Martin stannade på lunch och reste sedan hem till sitt innan eftermiddagsskymningen föll.

Tog en promenad till The hill of the hook och kände frosten bita i kinderna.

Den bästa delen av julhelgen, den är över. I morgon åker vi till Rångedala en sväng.  Att åka till bror och Anki på annandagen, och gå på konsert i kyrkan med Anki, det har nästan blivit tradition numera.

En och en halv vecka riktigt lov, utan jultanke, kommer sedan. Det ska bli gott det också.