Var det sommaren, måntro? Den som kom i tisdags kväll och som sa hej då tidigt på måndagsmorgonen. En härlig morgonstund f.ö., då man kunde ställa fönstren på vid gavel och få in lite andningsbar luft, efter den persiga helgen
Nä, 30 grader, det är inte min grej längre, har nog aldrig varit. 2o grader och växlande molnighet får det vara om jag skulle bestämma. Upp till 25 grader är det helt ok att termometerdisplayen visar och då speciellt om man har tillgång till sjö eller hav.
Men 30.... det är bara för bra för en tant!
Paradisbusken gillar den milda vintern och den svala försommaren. Den blommar som aldrig förr.
Har verkligen väntat på att se vår buske översållad med blommor, så som man sett andra buskar av samma slag. I år har förväntningarna infriats.
Rosor, det är det många som gillar. Jag är ingen rosfantast, de "fina", framodlade förädlade rosorna är lite för fina för mig. Lite onaturliga i sin skönhet. Gammelrosorna, hämtade från min barndoms trädgård, dem gillar jag. Busken har blivit jättestor och blommar rikligt. Någon enstaka ros finns kvar ända in i oktober.
När jag var barn, så städade alltid min mamma vår lilla våning på gårdens hus, på lördagar. Det handlade egentligen bara om sovrum, kök och förstukvist. Mer behövdes inte för tre, så småningom fyra personer. Toaletten fanns utomhus och koskit drogs med inomhus. Så var det förr, iallafall hos oss. På sommarlördagar städades det som sagt, och sedan plockades det in rosor från denna väldoftande buske. Det doftade helg. Jag kan fortfarande köra in min gamla näsa i en ros med ursprung från min barndomsträdgård, och förnimma den trygga och lite högtidliga helgkänslan.
Förrförra sommaren, 2013, tog vi vägen över Falkenberg, på väg hem från Halmstad. Vi passade på att leta några geocacher under resan.
Vid ett ställe, alldeles vid havet, så fanns det gott om kaprifol.
- Försök ta upp en ett par plantor med roten kvar, bad jag C-E.
Det gjorde han. Två sticklingar med lite vidhängande rottrådar.
Jag lindade in dem i lite blött papper. Nästa dag satte C-E ned de så kvistarna i jorden, alldeles vid ett nyplanterat päronträd.
Två år senare har kaprifolen växt förbi päronträdet. Några blommor har slagit ut, massor är på gång.
Den härliga doften ger mig inga associationer... men gott luktar det.
Min mamma skulle fyllt år igår om hon levt. 94 år hade hon fyllt. Nu har hon varit borta i 14 år.
När min mamma fyllde år, blommade alltid nattviolen i hagen, nedanför mitt barndomshem.
Pappa plockade alltid en bukett av de förbjudna växterna.
Den fick sin plats i sovrummet ( som också var familjens tv-rum). På kvällarna spred de vita orkidéerna en ljuvlig doft.
Idag är nattvioler vanliga. Jag räknade till tio stycken alldeles bakom vårt tomt.
Det är många växter som tycks gilla vårt lite mildare klimat. Nattviolen är en av dem... kanske jag skulle plocka in några och njuta utav....
Digitalis, fingerborgsblomma, det är hjärtmedicinsubstans i den, Giftig är den vackra blomman, det fick jag lära mig som barn. Varvid jag undrar, vem äter blommor.... iallafall blommor som man inte fått okejat av någon att de är ätliga?
Ville så gärna ha några av de extremt vackra växterna i vår trädgård. Köpte frö... och två år efter frösåendet började de första blommorna visa sig.
I år är det år tre efter sådden, och nu har vi ett antal blommor i olika nyanser av rosa och vitt.
Häftigt att se humlor och bin förflytta sig från blomskål till blomskål.
Måste dessutom vara bra regnskydd för insekter.
Hoppas att de ståtliga blommorna blir stadigvarande i utkanten av vår trädgård.
Doftnejlikorna har funnits på samma plats i, den numera synnerligen ostrukturerade rabatten kring altanen, sedan rabatten anlades för ( tror jag) 34 år sedan. Min mamma kände en tant med en massa olika växter i sin trädgård, och därifrån är de hämtade. Vissa år kommer rådjuren fram och äter ner bladen helt, under vintern. Då blir det dåligt med blommor. I år är det fullt med cerisa små doftnejlikor. Vintern var snäll mot både djur och växter... och tanter.
Min pappa gillade växter, hade väl inte så många, men skötte dem han hade väl under sina sista år. Min far gick hastigt bort i februari 1988, för 27 år sedan. Under en av sina sista somrar, så skickade han med oss ett par rötter av krollilja, att plantera i vår rabatt. Den växte många år bredvid doftnejlikorna, men för ett par år sedan så försvann den. I år har det kommit en krollilja fem meter ifrån den ursprungliga platsen. Snacka om reinkarnation.
Bonnpioner, hastigt överblommade i början av juni, det har vi haft sedan rabattens begynnelse. Många pratar ju om hur fantastiska pioner är, men jag har inte kunnat hålla med, för jag har bara haft erfarenhet av bonnpionerna.
Förra året köpte jag en ädlare sort... och se vilket stolt pion, som nu blommar i vårt ostrukturerade blomsterland.
Det var ganska många år sedan som jättedaggkåpan var årets perenn. Jag köpte två plantor. Vet inte om det var mitt bästa eller sämsta "plantköp". Jättedaggkåpan gör verkligen skäl för sitt namn. Den är jättefin när den blommar..... men den har spridit sig och blivit så jättemånga jättestånd under åren. Detta trots att jag försöker göra mitt bästa för att hålla efter den.... men tillräckligt bra har jag inte gjort, det är tydligt.
Prästkragarna har också varit med sedan trädgårdens begynnelse. De kan också ses som ogräs... men genomgår dalar och peaks... blommar mer vissa år och mindre andra år.
Ogräs eller inte... jag tycker att prästkragar är bland det finaste som finns... både som perenn rabattväxt och som vild blomma.
Ett hatobjekt har jag, en växt som jag krigar mot varje vår och försommar. Men helt kan jag aldrig besegra den.... och se, när den får chans att visa sin blommor, så är de bland det finaste man kan se. Min hatväxt kirskål.
En liten tur bland blommor och buskar blev det, Vår trädgård har mycket mer att visa.... men skulle aldrig kunna bli visningsträdgård.... för där finns ingen ordning alls. Precis lika oorganiserat och slarvigt som i mitt huvud.... men det är helt ok.... präktighet och överdriven noggrannhet, det är bland det värsta jag vet.
