fredag 8 mars 2013

Brev till Björklund

Eleven storgrät.
Läraren hade inte sett sin adept gråta på över två år, inte sedan den  nyblivna tonåringen var ett barn i fyran.
Idrottsläraren hade redan hunnit fram till eleven och lagt  sin arm kring de av gråt, skakande axlarna.
- Vad står på? frågade idrottsläraren.
Den hade aldrig sett eleven ledsen förut, tvärtom så var eleven en glad, social och utåtriktad person. En person som hade fått betyget A om ämnet entreprenörskap, begreppet som så ofta förekommer i läroplanens vackra inledningstexter, hade betygssatts.

Läraren visste precis hur det var fatt. Läraren hade märkt att något var på tok under de sista veckorna.
Den pedagogiskt utbildade och erfarna personen hade inte kunnat hjälpa, utan tvärtom, kommit på sig att ta sig för huvudet av förtvivlan, för att inte de fina pedagogiska utläggningarna längre nådde fram till eleven.
Det var helt blockerat.
- Jag klarar aldrig de nationella proven, hulkade eleven. Jag är kass, jag kan ingenting längre. Jag vill inte leva....
Nu hade även klassläraren hunnit fram till eleven.
Klasslärare och idrottlärare utbytte förtvivlade blickar.
- Om jag bara kunde hjälpa dej att förstå att jag vet att du kan, sa klassläraren.
Klassläraren vände sig till idrottsläraren:
- Om du visste vad x utvecklat sin förståelse för matte under det senaste året. Det kändes att x kommit en bra bit på väg, men nu är allt borta.
- Och det är bara för de där hemska proven, snyftade eleven. Jag har varit nervös för matteprovet i ett helt år och nu är det alldeles nära. Jag kan knappt äta. Så fort jag gör något kul, som att vara med kompisar eller träna, så kommer tankarna på provet och då blir jag bara ledsen.
- Försök koppla bort tankarna på provet, sa idrottsläraren.
- Det går inte, de hemska tankarna finns där jämt, sa eleven tonlöst. Jag vill inte ha F i matte, matte är viktigt och om jag får F, så känner jag att jag inte duger.
- Men detta är ju inte klokt, sa klassläraren. Så ska ingen behöva ha det. Vet du, jag tycker att du skriver ett brev till Jan Björklund och talar om hur du känner. Ingen ska behöva må så dåligt som du.

Sagt och gjort. I stället för att jobba med de repetitionshäften som den ambitiöse och välvillige läraren kopierat upp inför de förestående nationella proven, så skrev eleven ett brev.
Eleven hamrade frenetiskt på datorn tangentbord. Det tog mindre än en kvart att få brevet klart.


Hej till Jan Björklund
Jag är en elev som går i sexan.
Jag har svårt för matte och jag behöver hjälp med det! Jag har fått  förståelsen för  matten och allt, men när det väl kommer till att jag ska göra prov så försvinner alla mina mattekunskaper.
När jag gick i femman så fick vi reda på att vi skulle få betyg i sexan. Jag tänkte genast då på hur jag kommer att klara mig med matten. Jag började oroa mig jättemycket det gick knappt att släppa tanken. När jag började sexan så hade vi fått reda på att vi också skulle ha nationella prov i matte, svenska , engelska , no och so.
Då blev jag riktigt nervös och jag fick ångest och fick ont i magen för att jag skulle behöva tänka på hur det skulle bli med min matte. Så varje gång jag skulle göra något i skolan så blev det alltid att jag blev rädd och jag började tänka på det nationella provet inom matte. Jag har alltid oroat mig om hur det ska gå.
Detta lider jag av men jag vet inte vad jag ska göra åt det och det är absolut inte kul när några i klassen kan allt inom matten och dom glömmer det inte.


Men egentligen kan jag matten men när det kommer till provet så bara blir jag rädd och jag kan inte ens då vad 14+3 blir. Jag vet inte vad jag ska göra åt detta, men det hjälper inte att jag gör mycket matte, många häften eller att jag repeterar gamla kapitel.

Jag fattar inte ens varför man ska ha prov man bevisar ju ändå sina kunskaper när man jobbar i skolan!
Snälla jag ska inte behöva må så här!

När brevet till Björklund kommit iväg genom cyberrymden, så blev eleven gladare.
Även om eleven fortfarande var orolig för provet, så hade den framfört sin åsikt.
Man hade ju i klassen just talat om det fina med att få tycka, säga och skriva vad man vill, när man bor i Sverige.


Läraren släppte inte tanken på vad som hade hänt.
Nej, ingen, ingen ska behöva må så dåligt som eleven gör.
I skollagen står det att elever med särskilda behov ska få den hjälp de behöver.
Eleven behöver hjälpen att inte känna sig pressad och stressad, utan att få utveckla sina kunskaper i sin takt.
Vilken den kunnat göra, ända tills för någon vecka sedan, då klassläraren började tala om och förbereda det nationella provet i matte.

Läraren kände hur det drog ihop sig av ilska i maggropen,  denne tänkte på att proven är så hemliga att de inte får lämnas ut till läraren innan provdagen.
Tänk om man ändå kunde få dem några veckor i förväg, för att hinna gå igenom sådant som kommer på provet och som man fortfarande, med tre månader kvar av året,  inte gått på djupet med. Procent och algebra, det hade man bara nosat lite på i klassen.
Tänk om man kunde få se provet och kunnat lugna de ängsliga eleverna genom att visa på enkla uppgifter som kommer på provet. För sådana måste det ju också finnas med.

Läraren tänkte tillbaka på den goda tiden, då det fanns nationella prov i åk fem. Dessa prov såg läraren som en stor hjälp att se vad eleverna hade förstått och för att förstå vad som behövde repareras. Man hade ett helt år på sig att åtgärda ev. brister, och ingen elev behövde känna sig inte godkänd, genom att få ett F i betyg.
Provet var en bra diagnos, en hjälp för både lärare och elev.
Prov som ligger långt fram i sexan är inte till någon hjälp, utan mer till stjälp, därför att de genom att poängbedömas och  bokstavsbedömas kan visa att elever inte är godkända i ämnet.
Inget bra att bygga en start i sjuan på.

Läraren funderade vidare på de nationella proven.
Försökte räkna ihop hur många prov eleverna i sexan skulle utsättas för från centralt håll under tiden 5 februari till den 3 maj.
Nu var detta inte riktigt enkelt, då det hela är så hemligt, och  då lärarna inte ges något förtroende   från skolverkets sida, då man  inte får veta hur många delprov som no och so-delarna innehåller, ej heller vilka ämnen som behandlas.
Med tanke på att svenska, matte och engelska  genererar femton olika prov och att no-provet tar en heldag i anspråk och so-proven två dagar, så borde det röra sig om 21- 23 olika prov.

Men sorg i hjärtat tänkte läraren på hur mycket tid som försvinner till dessa prov, tid som skulle kunna användas till god och lustfylld undervisning. Där eleverna kunde få växa i såväl kunskap, förmågor, kreativitet och självkänsla.

Läraren kände sig ledsen långt in i själen.... och var faktiskt glad att pensionsåldern inte låg så långt bort.







1 kommentar:

  1. Fy så hemskt. Bra gjort att skriva till Björklund, hoppas han/hon får ett svar! Hälsa klassen så gott!

    SvaraRadera

Tack för dina tankar!
http://bloggkartan.se/registrera/7470/grimsaas