Nödvändiga nej

Varför ska det vara så svårt att säga ett så enkelt ord som Nej?
På ett trevligt sätt....
Fick lite hjälp att inse att jag tog ut alldeles för mycket av den gamla ( i allafall inte unga) tantens innestående orka-göra.kapital förra helgen.
Med följd att jag vräkte ut mig ganska så mycket här på bloggen....

Om jag gjorde någon ledsen, så ber jag om ursäkt.
Samtidigt så står jag för varje ord jag skrev.
Men jag kanske skulle kunnat ha gjort det på ett trevligare sätt.....
Nu är jag den jag är; och problemet hade inte uppstått om jag sagt nej till vissa åtaganden och talat i klartext om andra.

Vi har alla gränser för vad vi vill säga/skriva eller inte säga/skriva.
Min gräns är ganska vid.
Jag tycker att det är bra.
Tror att världen skulle vara mycket enklare om man var klar och tydlig i sitt tyckande. Utan att någon skulle bli arg för det.
Naturligtvis kan man inte gå in på utseende och personlighet, men man kan vara tydlig med vad man tycker om folks beteende.
Är glad och tacksam mot dem som talat om när jag gjort något fel som jag inte är medveten om. Även om det kan kännas lite surt just då. Men i förlängningen är man tacksam, för då blir man hjälpt att förstå sig själv.
Så känner jag det!

Att säga nej det är så svårt.
Man vill ju egentligen bara väl och göra det bästa man kan, men ibland blir det bara för mycket.
Förra helgen blev det så.
Kände mig inte riktigt pigg förrän på onsdagen... och på fredagen, då var jag riktigt utvilad... :)

Tror att skolan ger en del energi i sig, för att man så ofta känner positivt gensvar.
Vore bra om vi kunde ge varandra det i vardagen också, vuxna människor emellan. Men det är också svårt!
Tror att det ibland är nödvändigt att säga nej, för att orka.
Det är lika nödvändigt att ge varann uppmuntran för att andra också ska orka.,

Lite att träna på för gammal ( iallafall inte längre ung) tant!

Träningen har bestått av cyklande på skogsvägar, denna helg.
Igår fick vi fint besök av Tindra med ryttare. Följde dem, på cykelsadel, på fina vägar, som man sällan tar sig runt på.
Efter att ha ägnat en stund av denna dag till lite städning och iordningställande av hus, så tog jag en ny cykeltur och följde vägarna ännu längre än i går.
Vad jag fick se syns på de översta fyra bilderna.
Tänk att vi har en bildkonstnär i byn, det hade jag ingen aning om!

Tänker på Svea idag också.  Så tråkigt när den sista ur sin generation går ur tiden.
Så tråkigt att inte kunna hälsa på henne mer.....
Är glad att jag inte sa nej till henne, när hon bad mig åka med till Jönköping eller till kyrkogården.

Det gäller att välja sina nej alltså......och att välja det man vill skriva om här.
Idag valde jag detta....