Brittbilder

Idag har jag namnsdag.
Inget speciellt med namnsdagar egentligen, men lite uppmuntrande kan ju ett"grattis på namnsdagen" alltid vara.
Jag heter Britt. Inte Birgitta alltså, utan en kortform av namnet.

Tycker att Britt är ett räligt namn.
Birgitta också för den delen.
Däremot gillar jag namnet Britta.
Tror att det handlar om det där med Lumumma och Takete.

Begreppen Lumumma och Takete kommer ifrån en tysk gestaltningsterapeut  som var verksam för ca 100 år sedan.
För egen del så stötte jag på begreppen på en studiedag under förra seklet. En studiedag då man kunde välja ämne på föreläsningarna, en eller två föreläsare per heldag.
Det var när flera kommuner, med Borås som samordnare, arrangerade en gemensam studiedag per år.
Superbra!
Sådant man kommer ihåg. Har haft väldigt mycket användning av det som behandlades på denna "äkta" kompetensutvecklingsdag.
Tycks som om man fortfarande kan få inspiration av föreläsaren på denna sida http://www.makete.se/start, En sida som  f.ö. även jag ska utforska vidare ....

Lumumma står för det mjuka och goda, Takete står för det kantiga, stickiga, elaka.
Britt och Birgitta är kantiga namn, medan Britta blir ett mjukt namn, tack vare a-ändelsen.
Anna- Lena är också ett lumumma-namn.
Britt låter som ett riktigt vasst stick.
Min pappa  gillade det namnet.
Han hade aldrig funderat på det där med lumumma och takete. Trots att det var tankar som uttrycktes närmare hans tid än min....

Mamma gillade Anna-Lena.
Hon hade som ung läst en följetong i en veckotidning om en flicka som hette så. En flicka som det var synd om...
Konstigt att man vill döpa någon efter en olycksfågel.
Fast jag är glad att mammanamnet vann över pappanamnet.
Mamma är också Lumumma. Pappa är takete. Som ord alltså. Det går inte riktigt ihop ... mamma skulle vara mjuk, pappa vass.
Oftast är pappa vassare än mamma  i kroppsformen... så kan man ju inte tolka det.

Att Britt skulle vara ett taketenamn, det stämmer inte heller.
För i så fall borde mitt tilltalsnamn vara Britt, för jag är nog mer vass än mjuk i sättet.
Den godaste människa jag känner till, hon heter Britt.
Tänker man på henne så blir helt plötsligt namnet vackert.....ett riktigt lumummanamn.
Tänker man lite till, så kan man höra Anna-Lena, och känna det som ett takete-namn.

Det är mer som inte alls stämmer.
Jag är förkyld och jättepigg.
Förra måndagen var jag oförkyld och alldeles genomtrött.
Nu är inte förkylningen av det värsta slaget.... men jag är lite orolig att den ska ge sig på min stora kroppsliga svaghet, stämbanden.
Känns lite som om det redan är på väg däråt.

Stämbanden är absolut en lärares främsta arbetsredskap.
Fast i min lilla sexa, så kan jag klara mig med att ge skriftliga instruktioner.
Funkar sannolikt på no-lektionerna i femman också.... men är lite värre på treornas mattelektion....
Nåja, jag ska inte måla den fule på väggen... det kanske inte blir så farligt.
Och jag ska försöka mota Olle i grind genom att ta en varmgrogg innan läggdags.

Det är det bästa med stämbandspåverkan; jag ordinerar mig själv en varmgrogg innan läggdags.
Det är mycket lumumma i en varmgrogg.
Lumumba däremot, det är riktigt läbbigt.

Avbokade spinningen i kväll och gav mig ut på promenad i stället.
Oj, vad det är vackert i naturen i dessa dagar.
Tycker att höst-hösten,  med sina berusande färger, kunde vara minst en månad.
Jag hinner inte titta färdigt på alla lumummafärger innan de ligger på marken och blir taketebruna.

Det ljumna och gråmulna vädret var dessutom perfekt fotoväder.
Behövde inte göra mycket vad det gäller bearbetning, för att bli nöjd med bilderna.
Färgerna är verkligen mjuka, och linjerna likaså ... fast inte alls oskarpa.

Stoppade min gamla Panasonic i fickan och tog lättmetallstavarna i händerna och tog en helt underbar promenad på dryga fyra kilometer.

Den gamla kompaktkameran är bra, trots att den varit backen massor av gånger. Displayen har tagit stryk, det är det enda.

Köpte en Nikon Coolpix för snart två år sedan. Impulsköp. Den gillar jag inte. Bilderna blir sällan bra.

Gjorde ett nytt impulsköp i helgen, efter att ha läst om test av kompaktkameror i tidningarna.
Beställde den som experterna ansåg vara bäst.
Den är redan på väg.  Spännande.
Har förstås den halvgamla systemkameran Canon 1000 också. Tar fina bilder, men är klumpig och besvärlig att ta med.
Jag är väl lite kameragalen.... har slitit ut ett antal under mina dagar, såväl analoga som digitala.

Men jag gillar ju verkligen att fota.

Hade en tjejgrupp ur åk 3 -6 i foto,  på elevens val i fredags.
Blev imponerad över deras goda känsla för att fina bilder.
Ska fortsätta med arbetet nästa fredag.
Killarna vill också ha foto, och ska förstås så få.
De fick idrott ihop, alla 23 killar i 3-6.
Det ska tjejerna få på fredag.
Bra att kunna variera arbetsgrupper. Kill och tjej-grupper kan vara av värde ibland, absolut.
Tror att det är lite mer lumumma i en tjejgrupp om man ser till det rent fysiska. Men mentalt, nä, där är det ingen större skillnad...... Tjejer kan vara väldigt takete mot varann....

Mina sexor började jobba med sina webbstjärne-projekt idag.
En kreativ och utvecklande möjlighet, det där med Webbstjärnan.
Man skriver och man lägger in bilder för mottagare, och då måste man vara noggrann med såväl sin formulering och sitt budskap som det här med upphovsmannarätt.

En grupp ska jobba med foto och film, en annan ska jobba med rättvisefrågor och en tredje ska jobba med olika  spel.
Sextio minuter i veckan jobbar eleverna med Webbstjärnan. Det är inte så mycket, men det är vad vi har "råd" att lägga i tid på det arbetet.

Det känns som om jag och mina klasser redan gått igenom en del av möjligheterna, som finns med att jobba via Internet. Och förkastat en del.
E-twinning t.ex. Det var kul och utvecklande under några år.
Varken jag eller eleverna känner för att jobba mer med detta, då det tar mer kraft och tid än det ger tillbaka.
Men Schoolovision, det ska vi vara med i detta året också.
Vår unge, superduktige musiklärare ska göra en låt tillsammans med eleverna och volontärer som är knutna till Kulturskolan ska filma. Vi har tänkt starta efter jul.

Klassblogg har vi haft i fyra och ett halvt år.
Det lade vi ner i höst.
Trots massor av fina bilder och roliga små filmklipp från skolan, så är det ingen som kollar.
Öppnade upp den slutna bloggen i och med skolavslutningen i juni och trodde att föräldrar skulle gå in, nu när de slapp kämpa med bortglömda lösenord.
Men så blev det inte....
Synd!
Men det blev ett lätt beslut  att inte fortsätta med klassbloggandet.

Däremot så har vi en mycket bra fungerande Facebookgrupp för föräldrar och lärare.
Superbra ställe att få ut information samt få respons på olika frågeställningar.

Det gäller att pröva och ompröva.
Det tycker ju iallafall läroplanen.
Vilket också Göran Svanelid har med i sina välbekanta förmågor, under begreppet metakognitiv förmåga.

Undrar hur länge han är den store gurun vad det gäller undervisningstänk?

Snart kommer det något nytt. Det vet vi alla som jobbat länge, att det är så det fungerar. Sannolikt inom alla områden. Det är väl så utveckling sker....

Jag har ett Twitterkonto. Det är ganska så oanvänt.
Läste f.ö. att Twitter skulle vara det bästa sättet att använda sociala medier för skolungdomars lärande.
Förstår inte... men förstår att det måste gälla äldre barn än mina tolvåringar.

Idag fick jag meddelande om att jag fått en ny följare på Twitter. Gissa vem? Jo, just Göran Svanelid.
Lite häftigt, tycker jag.
Nu är det inte så mycket idé att följa mig, för jag skriver knappast något på Twitter.
Kollar däremot vad den del andra har skrivit....fast absolut inte dagligen.

Igår kollade jag lite vad man tyckt om partiledardebatten på Twitter.
För jag ville inte lyssna/ se på den i TV.
Blir bara arg och irriterad.
Anser att i en debatt så lyssnar man på varann,  och i en debatt så kommenterar varandras inlägg utifrån egna perspektiv - och på ett trevligt sätt, utan ironi och aggressivitet.
Politiker pratar ju bara förbi varann och tycks lägga en ära i att vara så otrevlig som möjligt mot den som inte har riktigt samma åsikt...
Det är ingen debatt!

Syftet med detta inlägg?
Att spara de fina Brittbilderna till eftervärlden... eller iallafall för eget framtida färgfrosseri vad det gäller foton.