Vi vann!

Det var för att få vara med om att vinna, som det blev en resa till Solna/Stockholm denna helg.
Hade vi inte vunnit, utan att det hade blivit så att DOM förlorat- det svenska fotbollslandslaget alltså - så hade det ändå blivit en fin och rolig resa.
En resa genom ett höstklätt Mellansverige, det är en njutning bara det.

Kom fram till Solna 5-6 timmar före avspark.
Var ju tvungna att hitta på något tills det var DAGS.
Geocaching är bra på det sättet, man har alltid något att göra, var man än befinner sig.
Hade förberett gpsen för resan, men den ville inte vara med denna gång heller. Nä, jag och dylik manick, vi kommer inte så bra överens.
Men c:geo och jag, vi gillar varann.... iallafall så länge batteriet räcker.

Bestämde oss för att ta en rejäl omväg till Friends Arena, en promenad genom Hagaparken.
Oj, vad här var fint!
Oj, vad konstigt det är att vi lantisar alltid hamnar i parker, när vi åker till storstaden.
Stendjungeln, den gillar varken jag eller C-E.

 Häxstenen hade en rolig gömma  ... och var verkligen något att visa.

C:geo tog oss upp på en utsiktsplats, där man, under det att luften gick över i hösteftermiddagskrispighet, bara njöt av vyn över Brunnsviken.
Undrar om Bellman satt här uppe på klippan och formulerade sina texter?
Inspiration måste det vara lätt att få!

Inga fjärilar syntes på Haga i, men ett litet slott såg vi .Vi  tog oss lite senare betydligt närmare, för att leta upp en cache som kallades Estelle.
Undrar om det är i detta huset tösen bor?
Tyckte att det såg extremt tråkigt ut.... och dessutom såg där så ödsligt ut.

Lite småhungriga hade vi hunnit bli och beställde en korv i ett gatukök.
Personalen här, liksom på lunchrestaurangen vi besökt i Solna Centrum och de som jobbade i receptionen på Park Inn, hejade på Sverige. Så att det syntes.

Jag hade inte kollat biljetterna alls, förrän vi efter den långa vandringen var framme vid vår nationalarena.
Vi hade fått plats på rad 1. Det var häftigt. Det var bara fotograferna som kom närmare de fotskickliga killarna.

 Laguppställning.
"Gamle" Anders Svensson, som alla som gillar fotboll i Boråstrakten känner lite extra för, han var med från start. I landskamp 145. Där kan man använda ordet RESPEKT!

Fullsatt arena, det betyder nästan 50 000 personer. Som invånarantalet i en medelstor svensk kommun. Häftigt!

 Ett ordentligt gäng från Österrike fanns också på plats.

Liksom föräldrarna till tösen som eventuellt bodde i det fula, gula huset.

En smula nervöst torde det ha varit för de här båda männen.
Om vi inte vann i dag, så skulle sannolikt dessa herrar vara de största förlorarna och riskera att förlora sina jobb.

Första halvlek började bra, sedan tog österrikarna över och gjorde MÅL.
Sverige tappade greppet under resten av halvleken och det såg mera ut som om förlorarna skulle förlora än att vi skulle vinna.

Men skam den som ger sig.
Hoppet är det absolut sista som överger en.

Nu fick jag inte med någon bild på Zlatan den store i detta inlägget.
Han som var Sveriges frälZare denna kväll.

Glada voro vi alla, ja utom österrikarna då. Men de tog förlusten bra. Troligen gick det åt en och annan flaska öl för att dränka sorgerna. Många var halvt bedövade av berusning redan innan matchen började :)

Två timmar tog det för mig och C-E att promenera tillbaka till hotellet.
Försökte gå efter kartan i mobilen, men den kunde inte veta att var avstängt för gångtrafikanter på flera ställen, där man byggde om en bro.
Vi gick i cirklar och kom tillbaka till samma plats gång efter annan.
Till slut fick vi hjälp av en taxichaufför som visade oss den väg som var tänkt att man skulle promenera för att komma från Friends Arena till Solna Centrum.
Långa blev promenaderna både före och efter match.
Men det gjorde inget.... Vi vann ju!

Stockholm som city har jag aldrig gillat.
Åkte iallafall in och gick, med stela ben, en sväng i Gamla stan och runt det sjukt stora slott som ligger på toppen av åsen.
Fikade på Gråmunken och insåg att Gamla stan hade förträffligt god fika.
Åt citroncheesecake. Ljuvligt god!

Hade löst dagskort hos huvudstadens lokaltrafik.
Tog spårvagn ut till Valdemarsudde.
Lantisarna ville ju ut från stan...igen.

Det var många som spankulerade utmed stranden och njöt av sol, klunkande vatten och höstfärgsexplosion.

Ville hitta en souvenir-cache.
Det fanns en som hette Sotarpojken.
Man var tvungen att ha en magnet som fanns inne i trädet, för att få upp burken ur skorstenen.
Tur att Selma med familj kom förbi och hjälpte oss.

Skulptören Eugen lär ha varit av kunglig börd.
Han bodde extremt fint i ett gult hus här ute på udden.
Undrar varför inte Estelle kunde få bo här i stället?
Kanske för dyrt.
Att bo här på udden kostar nog Zlatan-förmögenhet.


Satt en god stund och vilade benen, drack ett glas gott vin och bara njöt.

Nu var det ju lördag, så då kunde man kosta på sig en god ale också.

Vilade en liten stund på rummet, innan det var dags att ta på lite fräschare kläder och ge sig ner i tunnelbanesystemet igen.
Denna gång åkte vi nästan från dörr till dörr, från Solna C till Mariatorget, med byte på T-centralen.

Hade beställt biljetter till Rainman.
Robert Gustavsson spelade den autistiske Raymond med den äran.  Jonas Carlsson gestaltade hans bror Charles Babbit, även han var superbra i sitt framträdande.

Teateruppsättningen skilde sig en del från filmen.
Teater och film har inte samma grundförutsättning.
Gillade verkligen att se  Rainman framföras från scenen.

Hemresa blev det på sen-morgonen, efter god natts sömn och god frukost.
Fikade vid Herrbeta, norr om Linköping, och fann denna musicerande fågelholks- cache med en välsignerad loggremsa.
Cachen var verkligen genomarbetad. Så´n skillnad det är på cache och cache... denna var nog den bästa jag sett!

Stannade till vid Brahehus och njöt av utsikten.
Här är ju bara SÅ vackert! Alltid.
E4 utmed Vättern måste väl vara en av de vackraste Europavägsstäckor som finns...

Lunch var utlovad i Hjälshammar.
Även där kunde man njuta av en vidösterlig sjöutsikt.
Enchilladas smakade utmärkt, och alla tre katterna fanns kvar...

Fick möjlighet att se utställningen av de foton som man tagit på norra Vidöster-traktens invånare.
Väldigt fina bilder, där var och en visade något personligt på fotot.

Ja, det blev en härlig hösthelg.
Många upplevelser ... och vinst för såväl Sverige som för tant-själen.