Tur till Torskinge

I Hjälshammar blommade liljekonvaljerna. Plockade en liten bukett som Johanna kunde ställa på sitt köksbord tillsammans med andra blomster från födelsedagen som varit i veckan.

I hästhagen, med utsikt över Vidöstern, var det grönt men inte så mycket att äta för alltid hungriga hästar. Lite gräs går det alltid att nafsa av.

Efter en liten sväng i den vackra byn söder om Värnamo, så var det dags att anträda den planerade utfärden:

Lunch på Vandalorum och sedan geocachingpromenad på Torskinges nypublicerade Blå runda.

Matsedeln på Vandalorum såg inte speciellt speciell ut.

Det var samma vardagsmat som det vankas hemma då och då.

Isterband, lax, köttbullar, pasta, soppa.

Ganska dyrt var det också.

Men ok, äta skulle man ju..... Jag valde lax. Savolax med pepparrot, nässelcreme och vårprimörer.

Lät ju rätt gott!

Oj, vilken smakupplevelse det blev. Fin lax beströdd med riven pepparrot, små rädisskivor, klickar av syrlig, ljusgrön nässelcreme i en sky av smör. Därtill pricken över i:et, vårprimörerna. Små ärtskidor, hela morötter, små hela oskalade färskpotatisar, sparrisbitar och polkabetor. Allt försiktigt kokt, så att mycket spänst och mycket smak fanns kvar. Att primörerna hade slungats i smör, det förhöjde smaken ytterligare.

Alla var synnerligen nöjda med sina val.

Tänk, att "vanlig" mat kan göras så god.

Till Vandalorum återvänder jag gärna.

Satte på gpsen, då vi satte oss i bilen för avfärd mot resans mål.
Hade lagt in ca tjugo cachebeskrivningar manuellt i fredags kväll. Bl.a. två av Ingas ( forjoi) ett och ett halvt år gamla adventsmystar. Och så hela Blå rundan förstås.

Tänkte trycka fram närbelägna geocacherna på nya Garmin 20-gpsen. Har varit så nöjd med den, de två-tre veckor som jag har använt den. Men ve och fasa, idag funkade inte den nyinköpta vägvisaren. Touch-funktionen svarade inte på delar av skärmen. Det gick helt enkelt inte att "toucha" fram de geocachebeskrivningar/vägvisningar som jag hade lagt in.

Vad gör man? Jo, en backup fanns. Hade tagit med en gammal Garmin etrex legend från skolan. Tänkte att vi alla fyra, C-E, Johanna, Martin och jag skulle kunna vara utrustade med var sin sökapparat. Johanna och jag med mobilappar... varav min inte skulle kunna hänga med hela tiden, då batterierna började bli lika trötta som den gamla ägarinnan  hade känt sig i slutet av veckan. ( Idag är tycks vi vara betydligt piggare, både mobilbatteri och mobilägare)

En räddningsplanka ytterligare hade vi. Det var vännen Inga ( supergeoproffset forjoi) som ville gå med oss på den Blå Rundan.

Vårt första stopp blev vid en av forjois adventsmystar. Gamla Etrex legend visade var gömman skulle finnas, men vi behövde använda en mobil för att kolla hint. Det behövs hintar i skogsterräng, där är det så många olika gömmor att välja bland.

Efter att ha funnit burk nummer ett för dagen, så   hade vi ytterligare ett inplanerat stopp innan det var dags för promenad. En gömma av Fridhem, en gömma utan hint.
Vi velade omkring och visste inte vad vi skulle leta efter. Då vi var på väg att ge upp, helt enkelt i brist på hint, så svängde en välbekant geobil upp och stannade bredvid vår Peugot. Vår räddande ängel, Inga- forjoi!

- Tänk 1000sjöar, var hennes råd. Det gjorde jag.... för en typ av hans gömmor ... som även andra ofta använder, de är jag ganska bekant med. Trodde för att 1000sjöar-look-aliken satt fast, men det gjorde den inte.

Vi parkerade bilarna vid kyrkan i Torskinge.
Där var det fullt pådrag och massor av bilar.
-Vilken massa geocachare, tänkte jag. Idag blir det trångt på rundan. Konstigt att alla står på kyrkbacken... mer eller mindre finklädda.
Insåg att det finns annat i livet än geocaching, denna fina lördag. Barndop. t.ex.

Vackra förgätmigej prydde marken vid rundans första cache, nära kyrkan.
Vilken härlig tid vi är inne i, den tidiga grönskans och de försynta blommornas tid.

Det var bara C-E som var rustad för regn.

En liten skur kom över oss i början av promenaden. Paraplyet blev uppspänt för en kort stund, och hann bli lite blött, innan skuren var över. 

Sen var det alldeles torrt i luften, under hela vår fina vandring.

Inga visade oss på det som borde vara självklart. Vi skulle inte gå på vägarna, vi skulle ta stigen som gick utmed de blåprickade träden.
Härligt att gå på smått prasslande fjolårslöv, genom den ljusgröna, nyvaknade bokskogen.
Ren och skär njutning!

Vid Gummarp kunde man skymta Bolmen på avstånd.
Här fanns också riktigt gamla och riktigt stora bokar.
Kom på detta: Det är inte bara tanter som blir omfångsrika då de åldras. Det samma gäller träd. Vi tittar med beundran på de gamla ståtliga stamförsedda växterna.
Tycker att samma beundran borde gälla breda äldre tanter/människor. : )
Och även smala dylika! Och mittemellan....

Inga har två gånger bloggat om Blå rundan. Första gången gick hon den med maken.
På hennes blogg kunde man se en fin bild på dessa tickor.
Typiskt geocache-gömställe, tänkte jag, då jag läste hennes inlägg om första promenaden på Blå rundan. ;
Men tji fick jag!

 Under åren har jag loggat en hel del 1000sjöar gömmor. Jag har också fått riktigt roliga loggar då han letat upp mina enkelt gömda burkar. En sak har jag lärt mig om denne geocachingfantom- ( fantom både vad det gäller innovation och att kunna logga de mest omöjliga cacher) - han gillar inte stenmursgömmor. Vilket han sannerligen inte är ensam om!
Men vad var det som hände här?

Min favoritgömma på rundan, det var en rolig gömma i detta trollträd. ( Det fanns ytterligare ett som såg ut på liknande sätt, inte långt ifrån.) Visst är trollgubben riktigt häftig. Lite illmarig ser han ut, då han tittar ner på oss tokiga människor som springer (går) runt och gömmer saker för varann i naturen.
Tror att han får liv på natten, och att han har en hel del klokheter att säga till oss människor då.

På Facebook-gruppen "Geocaching  Finnveden" kommenterade jag dem som gått rundan första dagen och skrivit om sin förstahittning. Skrev att jag också ville gå den rundan, men eftersom 1000sjöargömmorna kunde vara lite kluriga, så ville jag gärna ha med dotter spingo80 och hennes "mugglarsambo".
Virrepinnen kommenterade detta med att här vid Oddegård, skulle mugglarsambo komma att vara till nytta.
Då jag genom Ingas blogg och genom FB läst om ungdjuren på platsen, så trodde jag att Virrepinnen hade hört om Martins hjältemodiga insats som kofösare vid Fänestad förrförra hösten, och syftade på detta.

Gömman skulle finnas under en sten i ett hörn av en husgrund. Letade och letade, fast Inga sa att vi inte skulle bry oss om det där med sten så mycket.
Utan Ingas extrahinter, så hade vi nog inte funnit den fullt synliga gömman. Det gäller att tänka utanför boxen. Vilket 1000sjöar är mästare på. Min gamla lärarinnehjärna har inte den förmågan.
När vi fick syn på burken, ja, då förstod jag precis vad Virrepinnen syftade på, då han ansåg att Martin kunde vara behjälplig här.
Fast... 1000sjöar.... jag vet inte om jag tycker att det är Ok att du skämtar så grovt med hintarna och gömmorna. Mycket kluven känner jag mig...men visst var den gömman en riktigt höjdare! Det var både dotter och make  överens om.

Till nästa gömma blev det en lite längre promenad.
Vi kom till en plats en bit utanför den runda rundan.
En plats där skägglaven hängde  ner från de gamla tallarna.
Vid Vitarör hade det funnits en forngrav. Den innehöll en del dyrbarheter. Då byfolket skulle vittja dessa, hade det stigit upp en ande ur graven och ropat "Skynda er hem till byn. Den håller på att brinna ner". Alla rusade hem, men det var falskt alarm. När man kom tillbaka till graven, så var alla dyrbarheter borta.
En tjuvaktig ande/spöke, det träffar man inte på så ofta. Gömman var även här en riktig höjdare!

Näää, inte en enda tick-gömma på hela rundan.
Men det finns lite utrymme att fylla på med burkar, utmed vägen till Vitarör.

 Inga är en imponerande person. Har hon bestämt sig för något, så blir det så. ( Åh, vad jag önskar att jag hade den förmågan!)
Hon bestämde sig för att fylla alla årets dagar med minst en loggad geocache. I mars fullföljde hon sitt beslut. Som en hyllning till denna geocachingens first lady, så tillägnade 1000sjöar henne en alldeles egen gömma.
( 1000sjöar har också fullföljt detta geocachingens maratonlopp under våren f.ö. och fått en hyllning av Inga)

Denna gömma hade vi heller inte hittat utan Ingas bistånd, vad det gäller extrahintande. Det gäller att kolla både högt, lågt och mittemellan om man ska bli legitmerad geocachare. Jag har en  bit dit än...

Henriksgård måste också ha varit en vacker plats en gång.
Undrar vilka som bodde här? Hur såg huset  ut? Var äpplena goda?

 Mattlabackarna var majfina,, och djuren ( finns det någon ko som heter något numera förresten... Maja, det var ett vanligt konamn när jag var barn....) på behörigt avstånd.
Komna så här långt, så hade min mobil för länge sedan lagt av. Tog C-Es en stund, men även det batteriet laddades snabbt ur. Johanna snålade så mycket hon kunde med sitt. Det var bara den gamla Garmin Etrex-legenden som gick klockrent. Bara det att dylik maskin inte innehåller någon extra text.

Här upptäckte jag dessutom att jag tappat pennan..... en så´n dag det blev....alldeles tokig, alldeles fantastiskt rolig.... och vilken tur att Inga var med, så att hon kunde bistå med hintar och penna!

En typisk 1000sjöar-gömma fanns vid den gamla jordkällaren.
Och fläder (?) i knopp.

Dagens näst sista gömma hittades vid hembygdsparken.
Tänk att nästan alla byar har en lite välskött park, dit man flyttat gamla hus.
Undrar om någon tar på sig att sköta om dessa platser, där man upplever historiens vingslag, då dagens eldsjälar inte längre orkar?

Inga berättade att hon varit först till denna gömma en vinterdag, då snön ven i stormigt väder. Idag såg platsen annorlunda ut.

En bonusgömma fanns också. Även har hade vi missat koordinaterna. Men Inga tog oss till rätt plats och lät oss leta utifrån angiven ledtråd.

Misslyckades att hitta dagens sista tilltänkta gömma, forjois advenstmyst 5.  Gps var svår att följa med waypoint inlagd.... och utan möjlighet att komma åt tidigare loggar. Såg, då vi kom hem, att vi varit på rätt ställe. Antingen var burken borta, eller också tittade jag inte tillräckligt noga och med rätt fokus. Tror på det senare.

Tack Inga för att du ville gå med oss på den fina, blåa rundan i den fina, ljusgröna årstiden.

Och 1000 tack till 1000sjöar, för att du fick oss att ta en tur till Torkinge!

Avslutade dagen i Hjälshammar med "räkfrossa" och tårta från Bernts i Gnosjö.

Hemma i Grimsås igen, så var det precis startdags för ESC. Satte mig framför Tvn och lyssnade till låtarna, under det att jag loggade dagens fynd via surfplattan. Sanna var bra, men Nederländerna och Hollande var snäppet bättre, tyckte jag. Österrikes låt var Ok, men jag hade svårt för skäggiga damen. Förstår att det är mig det är fel på, då jag inte kan se att han/hon ville visa något om att man får vara som man vill, genom sin framtoning.
Men en sak stod plötsligt klart för mig, det är vad ordet HEN står för.