Mot mörkret

I söndags vaknade jag strax innan söndagsmorgonprogrammet i P4 startade. Det var två programledare, som till "vardags" var författare, och de skulle sända sitt morgonprogram varje söndag i två månader. Varje gång skulle man ha ett tema. Söndagens tema var "För sista gången". Man tog upp sådant man inte vill se mer och sådant man inte ville höra mer. 

En sak som man inte ville höra mer, det var klyschan dagen efter midsommar: "Nu går det mot mörkare tider."

En klyscha som jag fått med modersmjölken och som alltid finns i mitt huvud, då jag vaknar upp efter avslutat midsommarfirande. ( Det där lät inte bra.... sedan väldigt många år tillbaka, så är det lugnt  midsommarfirande som gäller...)

Men det är ju sant....Nästan iallafall.

Hos oss i Tranemo kommun, så har tiden stått stilla några dagar.... tiden för solens upp och nedgång...det är först i morgon, som mörkret så sakteliga börjar infalla.

Fast jag tycker egentligen att det ljus som bjuds i midsommartid är rena resursslöseriet. man borde kunna spara minst två timmar per morgon och kväll dagligen, och i stället använda i november, december och januari.

Den som löser hur man kan göra det.... han lär bli både berömd och uppskattad... : )

Vad har hänt sedan jag senast bloggade ? Vad ska jag ta upp av det i den offentliga dagboken?

I onsdags ...det är ju snart en vecka sedan... så var det en rolig dag. En sådan dag, som jag önskar blir traditionsdag under en längre tid....

Ensamvargen i mig njuter av att göra saker på egen hand, och denna dag blev till en egentidsdag. En upprepning på förra årets cykeltur med utgångspunkt från Johannas och Martins hus i Hjälshammar.

Cykeln var pumpad och cykelnyckeln låg på köksbordet när jag kom fram till Dalsgård vid halv elva-tiden.
Det var bara att ikläda sig cykelkläder och hjälm och rulla ner för backen till gamla riksettan.

Efter någon kilometer så finns detta vackra blåeldsstånd alldeles vid vägkanten.

Trampade längs den lättcyklade vägen utmed Vidöstern och fann att mjölkörten var på väg att slå ut.

Denna vår och sommar har bjudit på rekordtidigt blommande. Hoppas att det finns lite örter kvar  att ha lite jämförande artkunskap med, då skolan börjar igen.

Tog lilla vägen in mot Tånnö, och se där, där blommade redan den lilla vackra blåklockan.  ( Kom just på att jag är väldigt svag för blåa blommor...)
Ett par nya cacher hade kommit ut i den lilla byn. Två låg längs cykelvägen och var lättillgängliga för kortbyxklädd tant.
Nu får jag be om ursäkt ( igen), men tråkigare cacher än en del av dem som lagt ut i Tånnö, det får man leta efter. Det är väl bra att man återanvänder gamla medicinrör... men inte hela tiden. Och så är det ju bra om man har något att visa,  vilket cacheutläggaren absolut hade då han visade hamnområdet och hembygdsgården. Men skyltcacher och dasscacher, dem klarar ja mig utan.

Var dessutom lite cachetrött efter tisdagens cacheöverflöd ( i mina ögon sett). Ska nog få till ett sug så småningom igen.

Vägen till Voxtorp, den består mest av uppförsbackar i fin natur.
När man passerat över 27an, så kommer man på en mindre väg som går till byn med det vackra namnet Drömminge.
Här finns en bygdegård som har några markfastsatta fikabord. Bra för tanten att få sitta ner och äta matsäcksbaugetten och dricka lite uppiggande Coke.
Drömminge är en fantastiskt fin by, med omväxlande gårdar, äldre hus och nybyggda villor.
Hoppas kunna fika på samma plats nästa år igen!

Lite tråkig är delar av vägen mot Värnamo, då den mest går genom skogsmark.
Letade upp några cacher som låg utefter vägen, men gjorde inga längre omvägar för att leta burk.
Cyklade ner till Apladalen och insåg att det ... kanske ... ? ... funnits en hållplast för järnvägen här... eller?
Det är så fint att cykla utmed Lagan och det kan man göra ända bort till badplatsen vid Osudden.
Nu cyklade jag inte  så långt, utan vände upp från cykelväg till glassfika på Vandalorum. Det tyckte jag att jag kunde unna mig. En cappuccino och en mormor Magda-glass. Mums!
På vägen upp från cykelvägen letade jag upp en ROLIG cache också, en 1000sjöar-kreation.
Det är annat än medicinburkar det!

 
Väntade tills Johanna kom hem från jobbet, slött sittande i den sköna vilstolen i carporten.
Åt lasagne tilllsammans och sedan var det till att hämta in Tindra och förbereda för hoppträningen i Sörsjö.
En kul dag och en vädermässsigt ljuvlig midsommartidsonsdag.

På torsdagen var C-E ledig.

Det blåste ordentligt då vi satt på terrassen en våning upp på Ewas café i Svenljunga.

Vi fick en hel del uträttat i grannkommunens centralort.... täcken och kuddar ( tillverkade i Värnamo) inköptes på Möbel-Carlsson, på Motortjänst köpte C-E en ny trimmer ( jag vet inte vilken i ordningen, han har kört sönder många)  och hos Viggo beställde vi ny tvättmaskin och ny diskmaskin.

I Tranemo blev det så midsommarhandlat på ICA Kvantum.

 Så blev det midsommarafton och resa till Knipan-huset.
Johanna ( vars sambo/fästman hade midsommarbakjour) kom också ner till kusten och gjorde mor och far sällskap. Trevligt att hon ville komma och dela våra sillburkar och färskpotatisar och fixa den goda midsommartårtan.

Dansen kring stången, den hoppade vi över. Tillsammans med dottern blev det i stället en långpromenad längs stranden ända bort till Fylleåns mynning och sedan längs stigar och vägar tillbaka till stugan. Dryga 9 kilometer... och eftersom jag inte hade de allra bästa gå-skorna med, så blev det ett skavsår på hälen som minne av den fina vandringen.

Gott grillat ( av C-E) på kvällen, regn på midsommardagens morgon, promenad längs en blåsig strand ( med C-E) på midsommardagen, misslyckad tipspromenad på Knipnas stugområde för oss alla tre på eftermiddagen, och sedan hemresa till alla katter som väntade i Stockremma respektive Dalsgård..

Söndagen, det blev en trädgårdsdag..... och en ansökansskrivningsdag. Trädgården är fin, så länge det varar... och den där ansökan.... få se vad det blir av det.... Inte farligt att söka iallafall.

Ett rådjur stod där vid vägens kant, då jag med stavar i händerna, kamera i fickan och "Sommar" i hörlurarna gick Gunnars väg- Spolabo- Gumpeborundan mellan klockan 13 och 14.30 idag.

Det finns många intressanta levnadsöden och ett berättade konstnären Nathalia Edenmont om. En kvinna, född 1970 i Ukraina, curlad genom barndomen, föräldralös som 14-åring, kom till Sverige som städerska vid 20 års ålder, gift fem gånger... och med ett konstnärskap som är väldigt annorlunda.
Hon jobbar nästan uteslutande med foton, och en del av dessa, då hon använder döda djur eller delar av dessa, de är rent vämjeliga, tycker jag.
Men att göra en brudklänning av toalettrullar... det är häftigt.
Lyssna på hennes sommarprogram.http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/386826?programid=2071.. det var synnerligen fängslande.

Bra idé att promenera under sommarprogramstid. Tror att det går bra att cykla också, jag hörde trafiken bra utanför hörlurarnas radioprat. Roligt att se kreatur i Gumpebo-hagarna. Så fritt borde alla tamdjur kunna få gå ibland , tycker jag.

Uppdaterat och klart. I morgon börjar marschen mot mörkret. Men den 21 dec, då går vi mot ljuset igen. Gott att veta! Glad sommar!