Passerat på promenaden

Undrar om det är yogan som ger extraenergi. Eller om det är energi som föder energi. Att man helt enkelt ackumulerar energi då man jobbar sig supertrött varje dag, veckan lång. Nu vill jag tro på det här med yogan, för om det är tröttheten som ger energi, då kommer hela detta inlägg att bli ifrågasatt av sig självt....

Solen syntes därute, så när tvätt och krukväxter var omhändertagna, så kände jag för långpromenad. För- middagen hade kommit en bra bit på väg,  morgonsömnen är det nämligen inget fel på och sedan har vi två tidningar att läsa på söndagar, både BT och GP. Så det tar en bra stund innan man är förmiddagsrustad på veckans mesta vilodag.
Långpromenad fick det bli och jag vände näsan åt motsatt håll, jämfört vad jag oftast gör då jag går ut och går.
Hjärnan arbetar så bra när den går. Har redan skolveckan ganska klar och inprogrammerad  i såväl mental hårddisk som på datorns hårddisk. Så tankarna började i stället snurra kring den arbetssituation som vi skolfolk befinner oss i.

 Vet att jag ältat detta innan, men eftersom ingenting händer. så får det gå ett varv till.
För så där femton år sedan, så började vår arbetssituation att förändras. Mer och mer arbetsuppgifter lades på oss. men på den tiden så sa de skolledare som vi hade, att vi samtidigt måste ta bort arbetsuppgifter. Det gällde att prioritera om, och om detta gick ut över kvalitéten så fick det så bli, vi skulle visa att vi inte kunde göra både det som vi tidigare gjort och det nya som blev oss ålagt.
Många av oss gamla lärare vill ju göra så bra det någonsin går, och jag tror inte att vi tog bort så mycket, men vi hittade iallafall lösningar så att arbetet inte blev allt för övermäktigt.
Idag så är det ingen som ber oss ta bort något, nä, vi ska bara göra mer och mer. Jag blir så synnerligt arg och frustrerad när man från högre ledningshåll får höra "Ni gör ett bra jobb, men ni kan ännu bättre!"

 Ja, alla de lärare som jag känner gör ett bra jobb, och vi gör ett så bra jobb att vi varken orkar eller förmår mer. Vi har kommit till vägs ände.
När jag skrev diskussionsfrågor till eleverna inför våra utvecklande samtal, så ställde jag en fråga: "Hur jobbar du i skolan, kan du jobba ännu bättre eller är du nöjd med din arbetsinsats?" De allra flesta elever är nöjda med den arbetsinsats som de gör, och de kan med rätta var detta.
Jag är också nöjd med den arbetsinsats som jag gör, precis som mina kollegor ska vara. Men det får vi ingen kredit för, MEN skulle vi däremot av trötthet, stress eller obetänksamhet göra något fel, ja, då blir det genast uppmärksammat.

 "Nu får det vara bra!" Jag ångrar så att jag inte hade modet att säga det, när ledningsperson manade på oss att arbeta ut oss ännu mer. " Mina kollegor och jag, vi gör suveränt bra arbetsinsatser - på olika sätt - men helt enligt styrdokumenteten! Vi orkar inte mer, och vi orkar ännu mindre när vi inte får positiv bekräftelse på vår arbetsinsats!"

Många av oss skolfolk är knäckta eller brutna idag. De flesta som hamnar i den situationen får dessutom slåss med en oförstående försäkringskassa. Vad är det för ett isande kallt samhällsklimat vi lever i.Och varför inser ingen detta och försöker göra något åt det? 

Var ett tag sedan jag gick dagens runda sist. Landskapet hade förändrats radikalt på en ganska lång sträcka. Ett av de största avverkningar jag sett i vårt närområde. Kan säkert användas som arbetsområde för en del skoljobb till våren... Men det var inte det jag tänkte på  när jag passerade på promenaden och försökte hitta den skogsväg som jag planerat att ta. Nej, jag funderade på hur jobbigt det är med förändringar. Tänkte förstås på skolförändringar. För både barn och och vuxna. Nu har vi läroplanen, den tar ett tag innan den satt sig och innan man tydligt ser de vägar man ska följa. Ändå är det så förtvivlat bråttom med betygsättande. Det är risk för att det går lite galet i början.

Tänkte också på hur jobbigt det är att flytta från en skola till en annan. Det gjorde jag för åtta och ett halvt år sedan. Det första året var superjobbigt, de vägar som jag brukade använda mig av, de fanns inte längre. Samma sak måste ju gälla barn som flyttar från en skola till en annan. Vägarna är helt annorlunda, det gäller att orka leta efter de rätta vägarna innan man kan komma in i en normal skolrutin igen.... Förändrade hemförhållanden ger också annorlunda kommuniktionsförhållanden. Det är så mycket som påverkar vår skolvardag och våra barns skolvardag. Som vi inte tänker på.

Stod för dagens matlagning, när jag kom hem. Oftast är det C-E som lagar maten i vårt hus, men denna helgen har jag fixat lunch två gånger. Gillar inte matlagning så värst, men energin fanns fortfarande kvar, så det funkade bra och smakade ovanligt bra för att vara lagat av mig. Normalt är det ju ofta så att maten smakar sämre för den som tillagat den....

Har eldat i eftermiddag. Skäms inte ett dugg för att jag tog ut all papp, allt papper och all mjukplast som samlats i  garage och i återvinningskassar och tände eld på rubbet. Ibland orkar man bara inte vara redig och återvinna till varje pris, ibland får man ta den enklaste vägen. Tycker jag, Vet att inte alla håller med ....men nu slapp jag iallafall en extra resa på sammanlagt sju km till återvinningsstället. Det är ju också att tänka miljö....

Skymningen börjar falla, klockan är snart fem. Mycket kväll kvar, och en hel del energi. Ser fram emot arbetsveckan med min härliga klass - och onsdagens yoga.... för då måste det väl ändå vara dags att energitanka igen....Är så tacksam för att känna mig så pigg, trots att jag var som ett "utsketet äpplamos" 

( min mammas favorituttryck)  flera gånger under veckan som gick.

Tidstant

 Tänker ofta på hur glad och tacksam jag är för att få leva i den tid som är. Den snabba kommunikationens tid, de sociala kontakternas tid, de stora digitala nätverkens tid. Möjligheternas tid.
Samtidigt är jag glad och tacksam att ha levt  i den andra tiden, tiden före. Jag har skrivit brev för hand, på maskin och jag har väntat på att brevbäraren skulle komma med de långväga kontakternas papperspost.
Jag har varit med om att spela in favoritmelodierna på kassettband, och jag har varit med om den härliga känslan att lägga en alldeles ny -orepad- vinyl på skivspelaren med en enda högtalare.
Och tänk, jag har varit med om en tid utan TV. Men det konstiga är att de starkaste minnena från de nästan sju år som jag levde i ett hem utan television, det är när jag ensam ( fem-sex år) eller tillsammans med mamma/mormor gick till någon granne som hade tv på prov. För så var det i slutet av femtiotalet, början av sextiotalet. TV-försäljningen gick till så att man kunde ha TV tre veckor på prov, innan man bestämde sig.
1960 var det OS i Rom, då bestämde sig min far för att behålla prov-tvn.

 Tänk, jag har varit med om att ha bara en enda svart-vit kanal. Som startade med barnprogram klockan 18 och som var nedsläckt på onsdagar. Tror inte ens att det var testbild då, annars var ju det nå´t man kunde fördriva tid och titta på.
Nä, TV är jag väl minst imponerad av, vad det gäller den tekniska utveckling som i övrigt fascinerar och tilltalar mig så. Numera har vi minst 25 tv-kanaler ( nej, vi har inte parabol) att välja på, men det händer ofta att jag inte hittar ett enda program som intresserar mig i det utbudet. Så mycket skit som det visas på TV- förnedrande, demoraliserande, klart negativ påverkan för de unga - på bästa sändningstid. Och det är absolut inte vålds/skräckfilmer jag tänker på  - utan det är alla dessa program där det är skönhetsideal som gäller samt de program där man röstas ut för att man inte duger.

 Det är datorn och dess möjligheter som jag är så fascinerad av, och  jag är så glad att jag fått tillfälle att använda mig av...ja.....iallafall en liten del av dessa enorma möjligheter. Satt här hemma och planerade fortsatt arbete med Michael och hans skotska klass i veckan som gick. Använde chatten på Facebook.
Kan exhibitera mig själv så mycket jag vill på bloggen - och dessutom ha vernissage efter vernissage på de bilder jag tar. Jag har fått vänner som jag träffar i det verkliga livet och vänner som jag bara träffar via bloggen, tack vare detta förnämliga sociala  medie.

 Kan hålla kontakten med vänner och släktingar långt bort via Facebook - då känns det inte så tråkigt att man inte längre riktigt orkar med de riktiga- livet- kontakterna under terminstid.
Man kan hålla hjärnan igång med Wordfued - spela med bloggkompisar eller Facebooksvänner - eller elever. Och tänk vad mycket matnyttigt för lärarjobbet som jag fått genom de olika grupperna på Facebook.  Tips, idéer,verktyg för undervisningen.

I juni var jag i Malmö på ett seminarie om Webbstjärnan. Något jag blev tipsad om på Facebook. Trevligt att träffa några ur Sveriges skol-IT-elit  och en superbra grej för skolan. Min egen klass har två ( ev tre) olika bidrag /webbplaster i Webbstjärnan och sexan har en kanonbra webbplats/ webbstjärnebidrag , där de berättar om sextonhundratalets Sverige.

På tisdagseftermiddagar har jag en sextiominuterslektion som jag kallar projekt. En grupp - nästan halva klassen - jobbar med Michael Purves klass i Gifford, nära Edinburgh - där de utbyter erfarenheter av skola och vardag genom en blogg. En grupp refererar om nyheter - lokalt, inrikes, utrikes, sport, kultur - genom Webbstjärnan, en annan grupp jobbar med att utveckla vår bokblogg ( också webbstjärnan), några flickor har en egen djurblogg - den är också anmäld till webbstjärnan, men jag har inte hunnit hjälpa dem lägga in loggan än - och några flickor har hand om vårt e-twinningprojekt med nordiska länder, och refererar när det kommer in något nytt.

Den lektionen är en av veckans höjdpunkter. Utvecklande för oss alla - och eleverna måste ta eget ansvar för det de valt att jobba med. 

Vi har ju en egen klassblogg också. Tyvärr är den sluten .... men den är bra ... ett så bra dokument för barnen att ha med sig från sin skoltid. Om de kommer ihåg lösenordet....

Så har vi ju Spotify. Helt otroligt att man bara kan söka upp sin favoritmusik och lyssna på den i såväl dator som i mobilen.. 

För att inte tala om You tube. Där finns allt. För bara några år sedan trodde jag att det bara fanns dåliga saker på You Tube ... men ack, vad fel jag hade. En källa för skolundervisningen - och vad kul att kunna vara exhibitionist även vad det gäller halvdåliga filmer, tagna med kameran.

Eller lyssna på favoritmusik och samtidigt kolla.

Idag har lille bror varit på besök. Alltid kul att träffa honom och svägerskan. Hunden var med, vilket gjorde att våra båda katter sprang och gömde sig vid första anblicken av det hemska svarta. Men nyfikenheten tog överhanden, så de vågade närma sig det konstiga djuret, och hade sedan en trevlig stund de också. Kul att det händer något för katter i tråkig vintertid.

Har hunnit med två promenader idag. En med svägerska och hund, en på egen hand. Ganska skönt väder, bra att det inte kommit någon snöpåfyllning. Man kan fortfarande ha lågskor på vägen. Gillar nämligen inte stora tunga kängor..... 

Har kommit i fas med mig själv efter tre jobbiga veckor sedan skolstarten. Nya läroplanstänket och dess planeringar och utvecklingssamtal.  Har några samtal i veckan som kommer, och några efter lovet. Så det blir fler jobbiga veckor, Men just denna helg, kan jag (nästan) vara ledig. Gott!

Tanten bakom bloggen försöker hålla jämna steg med den tid hon lever i, vad det gäller digitala möjligheter/kommunikation/socialisering. Det är inte lätt, men de korn hon hittar är hon så tacksam för.
Funderar på om affärsrörelsen i rörelse är i takt med den tid den just lever i.......... Eller om den också utvecklas hela tiden, just för att möta den aktuella tiden.

Fantasifärd

Onsdag = yogadag. Det är inte helt lätt, det där med att hänga med i andning och tänjande rörelser.
Idag var det dessutom balansövningar och den balans jag har är genomusel. Där behövs det verkligen träning.

Efter en timmes olika rörelser, så är det dags för avslappling. Kom på mig att längta till den delen av träningen idag. Inte för att det andra är tråkigt utan för att jag i avslappningsfasen får bege mig iväg till min  (fantasi)favoritplats.

Den ser ut ungefär som på bilden ovan. En blank insjö, där man bara kan sitta och njuta av färger, dofter, ljus och speglingar. Dit har fantasifärden gått tre onsdagar i rad.

Längtar redan till nästa gång .... för att inte tala om hur mycket jag saknar den svenska ljumma sommaren, nu när den varit härifrån mer än hälften av den tid den är borta från oss.

Intressanta insikter

Kunde också valt "Juholtjakten" som rubrik. Men det skriver så många andra om, samtidigt som de synar Juholts tio månader ur olika perspektiv. Nu är jag varken expert på politik eller på jakt, men tycka får man (väl?). Personligen tror jag inte Juholt har de ledaregenskaper som en framgångsrik ledare behöver, men han gavs aldrig någon chans att bevisa vad han kunde. Mediadrevet satte igång nästan direkt, och jag tycker så fruktansvärt illa om detta. Bara för att man är offentlig person, så ska man kläs av in på bara kroppen. Jag struntar fullständigt i om hans sambo var dömd för något, lika lite som jag ( som är republikan långt ut i tånaglarna) tycker att det man rotar i, såväl om Silvias far och den stackar kungens ungdomssynder, är rent osmakligt. Hyresgrejen, det är väl sån´t som kan hända alla. Vi klarar inte av att alltid  hålla oss ajour med allt, samtidigt som vi har ett pressande jobb.

Sen tror jag att Juholt var dömd från början. Jakten började redan i det egna partiet. Denna förbaskade avundsjuka. Vi unnar inte varann framgång, utan försöker sätta fart på krafter som ifrågasätter, kullkastar och förstör.
Som varade på den vänstra sidan, vad det gäller politiskt tänkande, så hoppas jag av allt mitt hjärta att man kan enas om en partiledare och tillsammans ( helst även med v och mp) stödja den personen på samma sätt som hela alliansen, tycks se till Reinfeldt svävar lite högre an alla andra. Han är absolut en duktig politiker, och trevlig person.... bara det att hans politik är förödande för skola, vård, omsorg, utsatta människor....
Och jag är säker på att även han har något litet lik i garderoben, bara det att de krafter som finns runt honom ser till att stänga till för de små misstag, som han, precis som alla vi andra har gjort.

Nä, nu blev det alldeles för mycket skrivit om det där med politik. Som jag inte kan - men som jag kan tycka till om. Hoppas Juholt möts med respekt, nu när han tagit de steg som så många vill att han skulle ta...steget bort från partiledarrollen. Och jag vill ha en människa som partiledare, inte någon glorifierad individ.

Ett par intressanta insikter fick jag igår. Riktiga aha-upplevelser. Vi var i Hjälshammar hos dotter med sambo. Alltid roligt att träffas några timmar, promenera i andra omgivningar än hemma och att spela spel.
När vi kom, så höll 70-80-talsgenerationen på att spela TV-spel. Jag har aldrig gjort detta, testade inte ens döttrarnas Game boy och allt vad de hette, de första handdataspelen, som de fick någongång i skiftet 80-90tal.
Nu följde jag med stort intresse, med hög adrenalinhalt och anspänning hur Super Mario togs sig förbi hinder efter hinder, för att gång efter annan möta sin död. När 70-80-talsgenerationen så småningom klarat sitt mål genom att ha genomlevt en"värld", så plockade man fram ett spel där man kunde använda hela fyra olika spelkonsoller och där jag, med lite skräck i hjärtat och kunde vara med. Den intressanta insikten som jag fick i detta min första kontakt med TV-spel, den var att inte är lätt att manövrera med såväl höger som vänstertumme samtidigt.  Det krävs tumträning för att bli bra. Om man får förmånen att leva tills man blir pensionär, så önskar jag mig alla tiders olika TV-spel, för jag förstår helt att man kan fastna i spelvärlden. Den är häftig.... det lilla jag såg.... och tänk så mycket häftigt det måste finnas i den världen.... för att inte tala om hur det blir i framtiden.
Tycker absolut alla lärare skulle ha studiedag i TV-spel.... hur det funkar... och hur man kan använda det i skolan.  För TV-spelsvärlden, den är en realitet för många unga och då menar jag unga upp till 35-40 år. Förhoppningsvis så använder de unga lärarna TV-spel i undervisningen...MEN det finns många i 70-80-90-talsgenerationen som inte har använt sig tillräckligt mycket av mediet, för att riktigt se användningsområdet i skolan. Men det lär komma, det är jag säker på.

Var med J och gjorde de bekanta stallsysslorna. Hästens kraftfoder var slut och vi skulle tillsammans bära en lite mer än halvfull säck de ca 200 metrarna till stallet. Vi tog en bit var.... men usch, vad tungt det var att bära så där 15 kg... och vad andfådd man blev av det. Varvid den intressanta insikten slog mig ... Jag väger ungefär 15 kg för mycket.... tänk vad lätt allt skulle gå om jag blev av med dem! Jag skulle nästan sväva fram....
Tack och lov så sitter väl inte de 15 kg samlade på samma framtunga sätt som man bär en säck på.... men ändå, klart att femton kg mindre måste kännas. Bara det att det är alldeles för gott med mat ... och att de genetiska förutsättningarna för att bli av med påsamlat fett är dåliga. Men det gäller säkert att bestämma sig, och sedan komma in i det tänk där man avstår godis och fikabröd.... och bara äter en portion åt gången....Skulle vara intressant att känna skillnaden ... - 15 kg istället för + 15.

Kvinnan i Borås, som blev utestängd från sin arbetsplats för att hon tyckt på sociala medier, hon har fått tillbaka jobbet. Intressant att man kommit till insikt om att man får tycka om sin arbetsplats, så länge man inte hänger ut någon. Hoppas bara att de ledare som tillintetgör sina underordnade genom att ta till ogenomtänkta maktmetoder, kommer till insikt och ställer saker tillrätta.

Vintern kom till slut, och en intressant insikt om detta är att jag tycker att det är superfint med snö, jag som hela tiden hyllat grönvintern. En  fin promenad fick jag igår- med dottern -under rådande snöfall och en ännu vackrare fram och tillbakapromenad på nästan fem km blev det vid middagstid idag.Hoppas nu att snön ligger kvar och att det inte kommer så mycket mer. Hoppas att solen kommer att lysa upp och göra dagarna långa och ljusa, och hoppas att alla skidsugna ungdomar får några fina veckor i skidbackarna/spåren - eller i pulkabackarna.
För egen del, så känns veckan lite tung, det är många samtal som man ska igenom när man har stor klass. Detta är något som jag tycker är så orättvist, utifrån hur många elever vi har, så har vi lärare en ganska olik arbetsbörda. Men när man väl är igång, så är det ganska kul, och det känns väldigt bra med goda samtal och de individuella utvecklingsplaner som man är nöjd med.

Har fått intressanta insikter i den nya läroplanen, bla. tack vare webbplatsen Bedömning för lärande och Christer Lundahl föreläsningar. Får börja morgondagen med att revidera den arbetsgång som jag gjort för "Vasatiden". Får lägga till lite mer varför, elevernas egna val av hur och lite mindre i varthän. Alla ska ha en rimlig chans att komma i mål ... och det handlar inte om direkta kunskaper - det handlar om förmågor.

Önskar alla en bra arbetsvecka !

Yoga! Yes!

 Så var det fredag igen, och jag och Nikon Coolpix tog en eftermiddagspromenad i härligt väder. Trots att klockan var över tre när vi kom ut, så fick vi uppleva en stund av solsken. Både jag och de rikt blommande julrosorna tryckte på gillaknappen.

 Har haft en energi utöver den vanliga i en dryg vecka. Tackar yogan för det.... fast jag vet ju inte... bara tror att det kan vara så. Iallafall är det en jättebra träning för halvgammal tant ... man känner sig energifylld, lättandad och positiv flera dagar efter träningen.. Trots att jag tyckte att det var lite svårt att hänga med i djupandningen i onsdags, andra gången som jag testade. Men det blev ändå bra effekt. Så yoga  rekommenderar jag. Övar dagligen på solhälsningen här hemma och tror att den är bra för såväl tant-rygg som för att få solen att lysa över oss igen.

 Nu är det väl så att solen kommer tillbaka med eller utan solhälsning. Njuter av att solen är synlig ända fram till klockan fyra! Längtar fortfarande efter ljusa morgnar ... men de kommer de också.

 Veckan gick i ett huj, denna veckan också. Har börjat samtalsperioden, då jag träffar föräldrar och elever på eftermiddagstid. Kul, utvecklande, men jobbigt. Igår var jag som ett "utsketet äpplamos" då jag kom hem, men som tur var så hade C-E fixat rotmos och fläskkorv, vilket gjorde att det kunde ackumuleras lite mer energi att jobba med.

 Rättade kemitestet/kunskapsredovisningen/ förmågeavstämningen. Hade hem tjugoen kunskapsböcker, där jag markerade gult eller grönt. Inga poäng denna gång ... utan ren bedömning utifrån de uppställda kraven.
Eleverna fick kolla böckerna idag,  de tycktes nöjda med hur jag bedömt. Och tänk, innan jag gick hem idag, en dryg timme efter det eleverna hade slutat, så hade jag fört in tjugoen omdömen i den databas som vi använder.

 Känner mig så nöjd med mitt nya ( säkerligen inte alls nytt för många - men för mej) tänk. Nu behöver det inte bli omdömeskaos i maj ... jag fixar det efter hand som vi är färdiga med de olika no/soämnenas teman.
Och jag behöver inte vänta med de andra ämnena in i det sista heller, jag kan göra de flesta bedömningar redan i april.

 Läste i BT idag om en förskollärare ( pensionerad sådan som gick in som vikarie med ganska täta mellanrum) som blev avstängd från den förskola hon jobbat i 40 år. Hon hade uttalat sig illojalt på Facebook. Hon hade skrivit att det var alldeles åt skogen med de besparingar som görs, och det fick hon inte göra, för tänk, man ska vara lojal med sin arbetsgivare. Jag blir så ledsen när jag läser sådant, och arg. Om det är någon som ska reagera, så är det vi som är i verksamheten, vi som ser alla konsekvenser av alla besparingar som skett under ett antal borgerliga regeringsår. Det handlar ju inte ett dugg om brist lojalitet, det handlar ju om ren politik. Höj skatten, framförallt för de mest besuttna, och satsa på barn, ungdomar och utsatta människor. Och ge alla äldre en bra ålderdom, den dag som krafterna börjar tryta.

De finns många dåliga ledare i vårt land, det är jag säker på. Det är dessa som använder sin makt för att näpsa den som tycker, så att man inte själv blir satt på pottkanten. Usch, sån´t blir jag bara sur, ledsen och arg på... samtidigt som man som gräsrot känner sig helt maktlös.
Och så finns det massor av människor som gör ett jättejobb, men som varken får ordentlig lön eller någon kredit för det.
Tycker att alla ledare har ett ansvar för de som de leder ....
Nu finns det jättebra ledare också. Jag har förmånen att få jobba med en sådan.... Hoppas att det är OK att tycka positivt .... för det tycker jag att vi alla ska göra, i den mån som vi orkar göra det.
I morrn sägs det att det ska bli snö. Känns nästan OK, även om jag verkligen tycker att grönvintern är helt underbar. Men barna ska ha lite snökul de också. Jag unnar dem några vita månader.....

Nästan nöjd

 När jag, en stund efter fyra, gick ut på trekilometerspromenaden, så kände jag mig i det närmaste nöjd med skoldagen/ veckans båda skoldagar. Det är väldigt skönt att få känna sig nöjd i bland, det är alldeles för många skoldagar som man känner att det inte blev så bra som man hade önskat.

 Det beror ju till väldigt stor del på en själv och på vilket humör man är. Naturligtvis spelar elevernas sätt att vara och framförallt att arbeta,  också in.Men nog är det så att man får liknande respons av elever/andra människor som de signalen man själv sänder ut.
Vilka - tyvärr - kan vara väldigt annorlunda mot olika elever - och ännu mer mot olika vuxna. För nog är det så att vi värderar våra medmänniskor - helt omedvetet - och uppträder gentemot var och en utifrån den värderingen...

 Jag får tacka den nya läroplanen och mitt eget tänk om "Kunskapsbok" för nöjdhetskänslan. Det blir så tydligt det eleverna ska kunna, om man utgår från kunskapskraven och sedan utifrån den, talar om vad barnen ska utveckla för kunskaper och förmågor inom ett ämnes/temaområde. Barnen vet vad de ska kunna, och de kan själva- eller med min hjälp - hitta kunskaper och utveckla förmågor. Och sedan visa upp dem och få dem bedömda.
Det är så lugnt i klassrummet. Alla tycker det är viktigt att "lära sig" - och de vet varför de ska lära sig. Ett klassrumsklimat som andas trygghet.

 Tänkte på det, under det att mörkret föll, och kameran fick bekänna färg vad det gäller hur mycket ljus den förmår att släppa in, att det där med kunskapsbok skulle kunna bli en läromedelsförlagsgrej. Helt enkelt på det sätt att det finns olika temaområden klara att jobba med, där kunskapsmålen målen finns "översatta" till direkta kunskaper och förmågor inom varje område. Med länkar till olika webbplatser/filmer/youtube och hänvisningar till olika läroböcker. Skulle funka bra helt digitalt, antingen med arbete direkt i dator eller utskrift för redovisning i inbunden bok. Relativt lätt att uppdatera....

Jaja, visioner kan man få ha. Nu funkar detta för mig och mina elever tycks det... men det är ju inte alls säkert det passar någon annan.
Nöjd blev jag också när vi började prata Schoolovisionbidrag och eleverna föreslog att de skulle framföra "Vi är blommor", en ganska okänd melodi av Barbro Lindgren och Georg Riedel. Eleverna har verkligen lärt sig att tycka om den låten, sedan jag introducerade den i höstas. Med vår superpianist till rektor, så skulle det säkert funka. Kanske kunde gymnastiktjejerna göra lite rörelser att klippa in.
Känns tillfredställande och glädjefullt med fin-fina dagar med nöjd lärare och ( tycks det)  nästan nöjda elever.

Seniorstatus

 Har aldrig tänkt på mig som senior. Ser mig som äldre medelålders - om man  nu ska prata ålderstänk. Senior, det begreppet är för mig detsamma som  pensionär.
Men det tyckte inte Solresor. När jag bokade resan till Madeira idag, så skulle man fylla i ålder. Det fanns två alternativ "yngre än 54 år" samt "senior". Så jag markerade "senior" och hoppas att kan ge någon åldersförmån.

 Vad det nu kunde vara..... Och nog är det så att många "seniorer" har de bästa ekonomiska förutsättningarna. Åtminstone tills dess man blir pensionärssenior. För under de sista tio-femton arbetsåren, så har ju de flesta nått till yrkesgruppens högsta löner, man har inga utgifter för barn och man har inga stora utgifter för boendet.

 Tycker att det är knäppt att det ska vara så .... det är ju när man är i husköpar/byggarålder och när man har hemmavarande barn som man behöver den ekonomi som man kommer att få då man är äldre medelålders.
Snabbare löneutveckling efterfrågas alltså. Nu finns det ju massor av unga välutbildade människor i "rätt" yrken som har god ekonomi redan från tidiga år .... men det funkar inte så i de kommunala yrkesgrupperna - och jag tror att det till övervägande del är så att man är lite för underbetald när man är i yngre medelåldern.

 Tog en värktablett och gav mig ut i vackervädret. Åtta kilometersrundan blev det idag, och det funkade jättebra när jag fick lite kemisk hjälp att lindra det dumma i ryggen.

 Ljuvligt att promenera i rask takt - med lite fotostopp här och där. Gillar nya kameran .... och de båda gamla också. Man ser verkligheten på ett annat sätt genom kameran. Man ser bara en del av den, och man ser solljus och skuggor.
Om jag skulle få leva om mitt liv, så skulle jag låta fotograferandet bli en del av mig redan från barnaålder.
Fast nog började jag fota tidigt. Köpte en billig kamera på postorder när jag var elva år. Vet att den kom med postbilen samma dag som min morfar dog. Året var 1965.
Men det var ju inte lika enkelt att fotografera förr, innan digitalkamerornas tid, Man fick ju tänka sig för vad man fotade, för man fick ju betala framkallning även för misslyckade bilder.
Idag är det många unga - barn/ungdomar - som har fina digitalkameror/systemkameror. Tycker att det är kloka  föräldrar som ger sina barn en ordentlig kamera. Den kan lägga grund till ett livslångt intresse, ett intresse där man får uppleva så mycket vackert.

För egen del, så tar jag väldigt få bilder på människor. Och av dem jag som jag tar, så raderar jag säkert 75 procent. Det är svårt att få bra människobilder. Och festbilder blir oftast bara röriga.

 Funderade på "Kunskapsboken" under det att jag vandrade. Nu har mina elever fått en vanlig A4-skrivbok som sin "Kunskapsbok". Men egentligen skulle det vara en inbunden bok, med riktigt hållbara pärmar. När jag tänker på den "Kunskapsbok" som eleverna för första gången ska visa och samla sina kunskaper i under veckan som kommer, så vill jag att det ska bli deras viktigaste bok. Den där alla deras kunskaper, förmågor och hänvisningar till t.ex arbeten på datorn förvaras och där varje barn kan känna stolthet över de kunskaper de samlat i sin bok. Samt att de kan se en utveckling under tid.

 Jaja, jag är väl lite tokig. Men jag tror på mina tokiga idéer och det måste man ju göra för att det ska bli bra, det man ska genomföra. Ska bli spännande att se vart den är, denna idé. Kanske blir det bara ett enterminsprojekt.

 Häftigt att ha bokat en resa som ska gå stapeln om bara tre och en halv vecka. Oftast brukar man boka tre-fyra månader i förväg. Eller ännu längre. Februari är sannolikt inte högsäsong på Madeira. Det är inte solsäkert heller. Inbillar mig att det ska vara ljummet som på en svensk sommardag. Shorts/jeanskjol och linne-klädsel och kanske någon dag som är så varm att man åtminstone kan bada i poolen. Och få lite solbrunhet på de vintervita armarna och benen. Känns riktigt kul att ha bokat en resa till ett varmare klimat i trista februari. När det är sommar, så stannar både jag och C-E gärna i Sverige. Även om det regnar ibland, så är det ju ljummet, ljust och naturvackert i sommarsverige/norden.

 Snart dags att plocka fram sommargarderoben alltså. Eller i allafall en del av den.  Under tiden njuter jag av grönvinter och eftermiddagar som blir längre och längre för varje dag.

Första fem fixade, fredagsfestfixen fallerade

 Fem dagar av terminen redan gjorda. En vecka går i ett huj.
Var hos distriktsköterskan tidigt på morgonen och träffade en gammal revykollega, numera pensionär. Han försäkrade att även pensionärslivsveckorna går i ett huj. Vilket kan vara lite svårt att tro, men å andra sidan, ju äldre man blir, desto fortare går ju loven.
Det gäller iallafall att ta tillvara den tid man har.

 Men visst är det roligt att jobba. Har en helt underbar klass. Vet inte om det kan anses som sekretessbryteri att avslöja att det är så.... men positiva saker måste man väl kunna dela med sig. Njuter av stunderna med de härliga barnen. Har haft kemi denna vecka, rödkålsindikatorer och BTB och syror och baser . .... och sorteringsövningar. Helt ljuvligt att se de små/halvstora forskarna.
Har använt en hel del lektionsförslag som följer med Kemikalendern. 2011 var ju kemiåret, men filmer och lektionsförslag funkar precis lika bra 2012.
Har gjort en terminsplanering där jag lagt en period med varje ämne i so/no. Så när kemiavsnittet är klart, då kan jag skriva in omdömen i databasen. Ska nog kunna spara en del tid  i maj, när det är dags att döma om eleverna.

 Många av eleverna tar det här med kunskapskrav, omdömen och "kunskapsboken" på största allvar. För de "duktiga" ( och det är de flesta av våra elever i de flesta av Sveriges skolor) så är nog betyg och bedömning helt Ok och t.o.m bra. Men i varje klass finns det någon eller några elever som inte har samma intellektuella resurser, samma mognad och/eller samma familjestöd som de flesta andra. För dem är det här med bedömning ingen höjdare..... Tycker att elevers intellektuella mognad skulle avgöra om det är dags för betyg eller ej... i samråd med förälder förstås.
De allra flesta barn kommer så småningom  i fatt sig själva... och de flesta andra. Då gäller det att inte vara knäckt, ja, inte ens bruten.

 Skolveckan gick fort, det som blir över i veckan likaså. Har kollat blodtryck tre gånger och anses inte ha förhöjt sådant, utan mer att Fru Hysterika påverkar övertrycket, medan undre trycket är superbra. Skönt att höra.
Var med svägerskan på yoga i onsdags. En spännande erfarenhet, en träningsform som jag vill fortsätta att testa. Fick ont i musklerna dagen efter, det var betydligt jobbigare än man kan tro. Men bra för halvgammal tant. Det var ganska många sådana med i gruppen. Halvgamla tanter, alltså. Det märktes att många varit med länge och kunde det här med andningen.... alla andades på samma gång, en regelbunden starkt vibrerande samandning fyllde lokalen.
Häftigt!
Spinningen börjar på måndag. Tänkte mig spinning och yoga som träningsaktiviteter under våren. Så för första gången på ca femton år, så lämnar jag de duktiga gympaledarna i Dalstorp denna termin.
Lite förändring lär vara utvecklande....och så handlar det om ryggen... den klarar inte för hårda övningar.

Hade planerat "tantträff" i kväll. Men fick lite ångest när jag tänkte på allt som skulle fixas....nu när man börjat jobba igen. Mat, fika, duka, dammsuga. röja, fixa toaletten.... Nä, jag kastade in handduken och föreslog att vi ska vara flera om "tanträffarna"... två eller tre. Så har det varit tidigare, det är bara jag som har envisats att göra allt ensam. Skönt att man vid 58 års ålder kommit fram till att man faktiskt kan be om hjälp med en del saker.
Tog en promenad när jag kom hem istället. Ojämnheter och frusen mark gjorde att ryggen talade om att den fanns där. Bara att acceptera att det är så. Fint var det iallafall där ute i minusgraderna. Dagarna har absolut blivit längre på slutet ... medan början fortfarande känns ganska mörk och dyster.
Kände mig ganska upprymd över att vi faktiskt går mot LJUSET, under det att jag gick den ofta promenerade "Modsrundan" ... ca 3,5 km.

Till helgen ska vi beställa en resa till subtropiskt klimat. Byter den traditionella tre-fyradagarsresan till London på påsklovet till en resa till Madeira i samband med sportlovet. Tar några extra dagars ledigt... det kan jag bjuda mig själv på... eftersom resorna från Landvetter bara går på onsdagar. Har ofta sagt att jag vill åka till Madeira ... där ska vara så vackert... när jag blir gammal. Tycker att jag blivit tillräckligt gammal nu.... Varför ska man vänta längre, det gäller ju att ta tillvara på den tid man har så länge man har den.