Seniorstatus

 Har aldrig tänkt på mig som senior. Ser mig som äldre medelålders - om man  nu ska prata ålderstänk. Senior, det begreppet är för mig detsamma som  pensionär.
Men det tyckte inte Solresor. När jag bokade resan till Madeira idag, så skulle man fylla i ålder. Det fanns två alternativ "yngre än 54 år" samt "senior". Så jag markerade "senior" och hoppas att kan ge någon åldersförmån.

 Vad det nu kunde vara..... Och nog är det så att många "seniorer" har de bästa ekonomiska förutsättningarna. Åtminstone tills dess man blir pensionärssenior. För under de sista tio-femton arbetsåren, så har ju de flesta nått till yrkesgruppens högsta löner, man har inga utgifter för barn och man har inga stora utgifter för boendet.

 Tycker att det är knäppt att det ska vara så .... det är ju när man är i husköpar/byggarålder och när man har hemmavarande barn som man behöver den ekonomi som man kommer att få då man är äldre medelålders.
Snabbare löneutveckling efterfrågas alltså. Nu finns det ju massor av unga välutbildade människor i "rätt" yrken som har god ekonomi redan från tidiga år .... men det funkar inte så i de kommunala yrkesgrupperna - och jag tror att det till övervägande del är så att man är lite för underbetald när man är i yngre medelåldern.

 Tog en värktablett och gav mig ut i vackervädret. Åtta kilometersrundan blev det idag, och det funkade jättebra när jag fick lite kemisk hjälp att lindra det dumma i ryggen.

 Ljuvligt att promenera i rask takt - med lite fotostopp här och där. Gillar nya kameran .... och de båda gamla också. Man ser verkligheten på ett annat sätt genom kameran. Man ser bara en del av den, och man ser solljus och skuggor.
Om jag skulle få leva om mitt liv, så skulle jag låta fotograferandet bli en del av mig redan från barnaålder.
Fast nog började jag fota tidigt. Köpte en billig kamera på postorder när jag var elva år. Vet att den kom med postbilen samma dag som min morfar dog. Året var 1965.
Men det var ju inte lika enkelt att fotografera förr, innan digitalkamerornas tid, Man fick ju tänka sig för vad man fotade, för man fick ju betala framkallning även för misslyckade bilder.
Idag är det många unga - barn/ungdomar - som har fina digitalkameror/systemkameror. Tycker att det är kloka  föräldrar som ger sina barn en ordentlig kamera. Den kan lägga grund till ett livslångt intresse, ett intresse där man får uppleva så mycket vackert.

För egen del, så tar jag väldigt få bilder på människor. Och av dem jag som jag tar, så raderar jag säkert 75 procent. Det är svårt att få bra människobilder. Och festbilder blir oftast bara röriga.

 Funderade på "Kunskapsboken" under det att jag vandrade. Nu har mina elever fått en vanlig A4-skrivbok som sin "Kunskapsbok". Men egentligen skulle det vara en inbunden bok, med riktigt hållbara pärmar. När jag tänker på den "Kunskapsbok" som eleverna för första gången ska visa och samla sina kunskaper i under veckan som kommer, så vill jag att det ska bli deras viktigaste bok. Den där alla deras kunskaper, förmågor och hänvisningar till t.ex arbeten på datorn förvaras och där varje barn kan känna stolthet över de kunskaper de samlat i sin bok. Samt att de kan se en utveckling under tid.

 Jaja, jag är väl lite tokig. Men jag tror på mina tokiga idéer och det måste man ju göra för att det ska bli bra, det man ska genomföra. Ska bli spännande att se vart den är, denna idé. Kanske blir det bara ett enterminsprojekt.

 Häftigt att ha bokat en resa som ska gå stapeln om bara tre och en halv vecka. Oftast brukar man boka tre-fyra månader i förväg. Eller ännu längre. Februari är sannolikt inte högsäsong på Madeira. Det är inte solsäkert heller. Inbillar mig att det ska vara ljummet som på en svensk sommardag. Shorts/jeanskjol och linne-klädsel och kanske någon dag som är så varm att man åtminstone kan bada i poolen. Och få lite solbrunhet på de vintervita armarna och benen. Känns riktigt kul att ha bokat en resa till ett varmare klimat i trista februari. När det är sommar, så stannar både jag och C-E gärna i Sverige. Även om det regnar ibland, så är det ju ljummet, ljust och naturvackert i sommarsverige/norden.

 Snart dags att plocka fram sommargarderoben alltså. Eller i allafall en del av den.  Under tiden njuter jag av grönvinter och eftermiddagar som blir längre och längre för varje dag.

Fina fotoförutsättningar

Det låg en lapp på köksbordet i morse. Det var C-E som skrivit den. Han föreslog att vi skulle ta en promenad runt Dalstorpasjön, efter det att han gjort sitt arbete färdigt för dagen. En vandring kring denna vackra sjö, det säger jag aldrig nej till. Efter tjugofem år som lärare i Sveriges vackraste samhälle, så har hela området en alldeles speciell plats i mitt hjärta.

Nyanlagd rastplats med badmöjlighet

Tog förstås med en kamera. Denna gång blev det Canonen. Lumixen har fått hänga med en hel del under senaste tiden, så jag tyckte att det var Canonens tur. Fast så bra kort kunde det väl inte bli denna dag, då blyfärgade moln fortfarande hängde tungt i luften.......

Den gamla våtmarken växer igen mer och mer för varje år.

Men tänk så fel jag hade. När jag fick upp bilderna på dataskärmen, så var de så mjuka och behagliga i färgerna. Inga fula skuggor eller skarpa kontraster.

Mot Sjölunds udde

Jag har aldrig behandlat bilderna i Photo Filter så lite som jag gjort idag. Lite beskärning, någon extra skugga, men de flesta bilderna är helt utan åtgärd. Man tror ju att bilder tagna i strålande sol ska bli de bästa, men de blir ofta alldeles för vassa. Även om man försöker tona ner detta, så blir man sällan nöjd. Idag blev fotona verkligen som jag ville ha dem.

Kyrkan sedd från Sjölunds udde

Idag har jag blivit en erfarenhet rikare. Det är när det är mulet - men fullt dagsljus - som man tar de bästa bilderna. Sen är jag amatörfotograf och kommer alltid att så vara. Så de riktigt perfekta bilderna, dem överlåter jag till andra att ta.

Mycket vatten i Jälmån
Naturligtvis kommer det massor av tankar när man går runt Dalstorpssjön. En av skolans traditioner var att ha en friluftsdag " Gå runt sjön" varje år. Man blandade elever från alla årskurser, sexorna var gruppledare och så gick man den ca 7 km långa promenaden som tips och aktivitetspromenad.

Hängbron

Under många år, så bestod bron över den brusande Jälmån av tre halvdåliga brädor med en vajer på var sida. Jag var livrädd när jag skulle gå över den svajande bron och så var också en del av barnen. Men med lite hjälp så kom alla över. Den nya bron är lite för mesig, tycker jag. Lite spänning ska det väl vara.

Jälmån rinner från Komosse till Dalstorpsjön och ingår i Ätrans vattensystem.

"Gå runt sjön"-dagen inföll ( och gör så fortfarande) i slutet av terminen. De allra flesta gånger var vädret fint. Ibland var det lite för bra, att gå 7 km i trettio graders värme kan vara påfrestande för de mindre barnen. Att gå i störtregn var ingen hit heller, men faktiskt mindre jobbigt. Men väldigt påfrestande för sura lärare som stod som kontrollanter. :)

Badplatsen

"Nya badplatsen" tillkom under min tid i Dalstorp. Här satt jag som kontroll vid ett "Gå runt sjön"tillfälle. Uppgiften var att lyssna på fem-sex fågelläten (enkla) och para ihop dem med lika många fågelbilder. Jag hade en sexa då, och vi hade just jobbat med fåglar i klassen.
Det gick ganska bra för de flesta grupperna. Så kom den grupp som hade en av de duktigaste elever jag någonsin haft, som gruppledare. Den gruppen hade inte en susning om vare sig fåglar eller läten.

- Men A, sa jag, och vände mig till min sjätteklasselev. Detta gick vi ju igenom alldeles nyss. Kommer du inte ihåg det?

Tjejen tittade på mej med sina kloka, vänliga ögon och sa:

- Men Anna-Lena, det vet du väl att jag inte är intresserad av fåglar.

Jag har ofta, ofta tänkt på det svaret. För det är ju som kloka A uttryckte,det man inte är intresserad av, det lär man sig inte. Man kan inte lära någon något, för den som ska lära sig, måste vara villig/intresserad av att lära. Och man kan inte vara intresserad av allt. En sanning som läroplansgörare och skolinnehållsplanerare borde ha för ögonen, när de styr och ställer och det inte riktigt blir de resultat som man förväntat sig.

Gamla badplatsen

En skola som ligger alldeles vid sjön har så många möjligheter. Bad på varma dagar vid terminsslut och terminsstart. Exkursioner och undersökningar. Precis där bilden är tagen, har vi fångat mängder av olika insekter, vattensalamandrar och små, små malar. En sjö borde alla skolor ha, åtminstone de som finns på landet. Många skolor ligger också vid sjöar, men tyvärr inte min nuvarande skola. Jag saknar möjligheterna som sjöarna ger, ja, jag saknar t.o.m. skridskoåkningen på vintern. Tjugo grader kallt, glansis över hela sjön. Då gjorde det inte så mycket att fötterna värkte något alldeles förskräckligt, i de obekväma och ovana skridskorna.

Fontänen vid Einars udde

En sak förstår jag inte, och det är varför varje sjönära samhälle måste ha en fontän. Jag tycker att det är så fult och onaturligt.

Dalstorps skola

Denna plats fick mina bästa år, de mellan 25-50. Jag trivdes superbra på denna numera ganska slitna skola. Massor av underbara kollegor, som jag fortfarande har stor kontakt med. Härliga, trevliga elever och dito föräldrar. ( Och det som eventuellt inte var bra, det har jag glömt nu. )Det var sju år sedan som jag av fri vilja lämnade skolan framför alla andra skolor. Konstigt nog så har jag aldrig ångrat det beslutet

Den äldsta badplatsen

Dalstorp är en kulturbygd med massor av minnesmärken från olika historiska epoker. Den allra äldsta badplatsen, där vi badade tills för 12-15 år sedan, ligger i anslutning till ett vikingagravfält. Dessutom finns bronsåldersrösen och medeltida borgrest. Allt detta är också en möjlighet för Dalstorpselever som kan gå på historisk exkursion på hemmaplan.

Den sista klassen jag hade, gjorde jag och kollegan en vikingatids -storyline tillsammans med. På gravfältet blotade vi, drack mjöd och offrade en av trälflickorna. Rätt hemskt om man betänker att barnen bara vara 10 år gamla. Vilka psykiska men den offrade flickan fick, det vet vi ju inte.... Ibland gör man dumma saker, och det med den bästa viljan. Men spännande var det för alla.

Efter närmare en och en halv timmes promenad, så var vi tillbaka på serviceboendet Hjälmås parkering, där vi ställt bilen. Svea fick förstås ett besök. C-E hälsade dessutom på sin egen mamma på demensboendet.

Dagens lärdom: Passa på att fota under mulna dagar.