Konvaljer i Kalv

Halvdant väder.
Absolut läge för en geocachingrunda.
Speciellt som det kommit en ny runda i Kalv. Inte riktigt nästgårds, men helt ok. Det är ju så kul att besöka obekanta platser.

Tänkte att vi skulle stanna till alldeles i början på vägen till Kalv. Gömman skulle finnas under en bord eller bänk, vid denna fina rastplats. Nu gjorde den inte det. Jag tror inte att det berodde på att vi inte såg den, jag tror den var borta, med tanke på all svart isoleringstejp som fanns under bänken. Det var väl någon som behövde en liten burk....

Vid Kindahus satt cachen kvar på anvisad plats.
Här har det varit en borg, den sydligaste av alla borgar som fanns utmed Ätran. Sannolikt har här utkämpats blodiga strider mellan svenskar och danskar. Vallgravarna var tydliga, liksom det stora borgområdet. Intressant att få komma till platser som har del i vår historia.

Vägen mot Kalv, den var ordentligt krokig. Den var dock belagd med asfalt, vilket inte är helt självklart på en smal väg, långt bort från allfarvägarna.
Kalv visade sig vara ett ordentligt utspritt samhälle/by. Först kom det en massa gårdar, sen kom en stor fin sjö... och så kyrkan, ganska ovanlig exteriört.

Det regnade när vi kom fram till Kalvrundans startplats. Det fick bli fika i bilen. 

När äggmackorna var uppätna och kaffet urdrucket, så tittade solen fram bakom molnen.

Första gömman var omgiven av konvaljer. En helt otrolig liljekonvaljmatta, med blommor som precis började visa sina vita, väldoftande klockor.

Vi skulle få se många konvaljmattor i Kalv, under den dryga 2 km långa rundan.

Vid fältet som vi passerade, fanns det en hel del nässlor. Nässelfjärilslarverna kalasar på den nyttiga, och för dem, livsnödvändiga växten.

Från liljekonvaljbacke via öppet fält gick rundan in i en härlig bokskog.
Nedanför bokskogsbacken bredde den blåa Kalvsjön ut sig.

Ska prata om Picasso på "Grej of the day" i min klass i morgon. Funderar på om Picasso varit i Kalvbokskogen också och skulpterat i trä.

Det är inte mycket som klarar att ljussätta sig under bokarnas trädkronor. Men är man en envis Kalvkonvalj, ja, då funkar det!

Tänk, jag har alltid trott att det där med troll bara varit fantasier. Efter att ha sett det förstenade trollet utanför sitt berg, så har jag kommit på andra tankar.

Ut i ur bokskogen kom vi och gick på mark som sannolikt varit sjöbotten. Liljekonvaljerna fanns överallt.

Jättemattor av den väldoftande blomman  fanns vid gömman vid det biotopskyddade området.

Rundan gick på lättgången körväg. På ena sidan vägen fanns ett stort hjorthägn, med tjugotalet kronhjortar. Tog ett par bilder genom nätet, men tyvärr så blev de så suddiga att de inte är visningsbara. Hjortarna var både nyfikna och skygga, sprang iväg en bit, men stannde sedan och kollade nyfiket på de tvåbenta.

Kan bjuda på en bild på de vita blommor som blommade i mängd, alldeles utanför staketet till hjorthägnet.

Efter att sista cachen, nummer 7, var funnen, så var det lite svårt att avgöra hur man skulle ta sig tillbaka till utgångsläget och  bilparkeringen. Vi valde att ta skogsvägarna, vilket resulterade att tant och farbror fick ta ett skutt över ett dike. Men det gick bra. Och gamla trotjänare fick fick se på vägen.

Passerade bakom skolan. Vad fanns där? Jo, en liljekonvaljbacke. Barnen har inte långt att gå, för att plocka en bukett till lärarn sin....

Kalvrundan var verkligen en fin runda, som storligen rekommenderas. Allra helst inom de närmaste veckorna, då liljekonvaljdoften lär vara bedövande utmed i stort sett hela rundan.

Åkte vidare till Kummeludden, vid Fegensjön.

En helt magisk plats, ett gravfält från järnåldern, på udden ut i sjön.

Cachen var gammal, från 2007, och vi förundrades över att inte vattnet tagit med den ut någon gång vid högt vattenstånd.

Gravkullarna var många, och de syntes tydligt som  ringar eller stenrösen.

En öppen järnport välkomnade den som var på väg ut på udden.

Det var inte läge att ta ut roddbåten på sjön idag, det blåste alldeles för mycket.

Flottar med inredning och motordrift finns i var och varannan sjö. Måste vara härligt att sitta ute på sjön och äta en fin sommarkväll.

Att vara ute i ekan skulle inte vara helt fel.

Gissar att det stora gården vid sjön heter Gammalsjö. Skulle inte vara helt fel att bo med sådant sjöläge. Huset är också fint.
Tänkte på hur mycket städning det skulle behövas för att hålla det i ordning. Med tanke på just det, så räcker det gott med ett litet hus. Om man inte vill anlita RUT, förstås.

Vid Gammalsjö Kvarn, så var cachen inomhus. Dörren var alltid öppen. Trapporna var rätt branta, men hade bra räcken.

En välbevarad gammal kvarn var det där mitt ute i ingenstans. Några eldsjälar såg till att den fortsatte att användas, mest som samlingsplats för olika evenemang.

Hade tänkt oss en sista cache vid Påarps gård. Den hittade vi inte. Det var ett tag sedan som någon fann den, så den kanske helt enkelt var borta. Det finns mycket folk som vistas på området och använder dess "äventyrsbana" och övernattar i tält, på camping eller på det lilla hotellet.

Trots att vi inte beställt bord i restaurangen, och trots att den tycktes vara full av finklädda morsdagsfirare, så fixade man snabbt fram halstrad torskrygg, även till två fleeceklädda hungriga burkletare.

Dagens runda är verkligen en runda att rekommendera. Alla platser vi har besökt hade något speciellt att visa, och det är precis det vår geocachingtanke går ut på.

Blombilder

Kände för att gå ut i vädret, med bästa kameran och fota naturen.
Började i trädgården.
Undrar vad detta är för en växt?
Sista gången vi var i paradisträdgården tog jag med diverse frön hem till Stockremma, De fick gro i lådor i vårt lilla växthus över förra vintern, och i början av förra sommaren,  planterade jag ut det som växt till små plantor. I år har vi flera sådan här korsblommiga saker i rabatterna. Har blommat länge. Har fina, mönstrade blad. Ändå kan jag inte låta bli att undra... är det ett skånskt ogräs som vi fått med oss till växtzon 5?

Många klagar på den vår som inte blev som de hade tänkt sig. De tycker att den har varit alldeles för kall.
Jag tycker att det har varit en bra vår. Man har kunnat följa hur naturen vaknat och börjat sträcka sig mot solen, för att börja växa och blomma.
Vissa år kommer vårvärmen så snabbt, att man får grön-chock. Ena dan är det vinterbrunt, nästa dag bländas man av det gröna. Så har det inte varit i år. Sakta har naturen vaknat. Jag tror att den mår bra av det. Jag gillar iallafall inte att bli abrupt uppväckt, det känner jag av på ett negativt sätt hela dagen.

Jag är SÅ nöjd bara det är någorlunda uppehåll och jag kan ta  mina uterundor iklädd fleecetöja och vadlånga jeans. Det kan man, även om termometern bara visar på 12 grader plus.

Gullvivan i rabatten har blommat ett bra tag. Snart vissnar den ner och hela plantan försvinner nästan helt.
Gullvivan är en av våra trognaste vårvänner. Den är en av de få växter som finns kvar sen allra första början, då vi anlade rabatten runt altanen för snart 35 år sedan.

Förstår inte att det ska vara så svårt att få till bloggandet lite oftare.
Och få till något annat än lite halvnegativt.
Hade tänkt skriva ett inlägg under rubriken "arga Anna-Lena" för några dagar sedan.

Hoppas att äppelblommen klarar sig utan frost detta år. Skulle gärna vilja ha lite äpplen att koka äpplemos av. Har fått köpa äpplen till det goda hemkokta moset, under senaste året.

Äpplemos är inte dumt på havregrynsgröten.

Förr i tiden åt vi alltid havregrynsgröt till frukost.

Numera inskränker sig lyxfrukostarna till en gång per helg.

Hur bekväm har man inte blivit, som plockar fram fil och flingor i stället för att koka gröt?

Får nog försöka få till en förändring, mot grötfrukost!

Med äpplemos på.

Av den här arten trädgårdsväxt har vi tre olika färger.
Denna, tror jag, var med  från först början. De rosa och vita varianten kommer från den skånska paradisträdgården.
Blir lite ledsen då jag tänker på att vi inte längre har  tillträde till densamma.

Den här växten köpte jag på Grimstorpets örtagård, för ett par år sedan.
Man kan inte längre köpa växter där. Numera har man annan verksamhet där.
Paradisträdgårdarna har stängt!

Varför är tanten arg då?
Två saker framför allt:
Blir så förb-d då jag hör att lärare inte vill ha vissa ämnen, trots att de har legitimation/behörighet att undervisa i dessa, och har gjort under många år. No är ett jobbigt ämne, det vill man inte ha.  Matt är det också många som inte vill ha.
Klart att man måste undervisa i allt man  har behöríghet i, om det behövs. Rektorn måste sätta ner foten! I många sammanhang, så har läraryrket jämförts med läkaryrket ( vet inte varför.... lillebrorkomplex, kanske..) Tänk om läkarna sa att jagvill inte  ha patientbesök/jag vill inte operera... men det andra kan jag göra.... eller undersköterskan  inte vill ahamed bajs och kiss att göra... eller såtvätt... men resten går bra.

Grr, vad jag blir arg på "jag-vill-inte"tänket. Som de dessutom får igenom!

En annan ilskegrej, är den enkät som alla kommuner ska skicka ut till elever och dess föräldrar i åk3,5 och 8.
Mina femmor svarade på enkäten och var nöjda med det mesta... med trygghet i skolan, med utmaningar, med  att få den hjälp de behöver.
Fick se föräldraenkäten i veckan. Enbart 55 % av föräldrarna hade svarat,,, de flesta var nöjda ... men någon ansåg att dess barn var otryggt i skolan... någon / eller samma.... ansåg att barnet inte fick en hjälp den behövde.
Jag blir så förb-d på dessa anonyma enkäter. Klart att man får tycka vad man vill och det är jättebra att man får tala om att man inte är nöjd. Men INTE ANONYMT! Hur ska man kunna åtgärda något, då man inte vet vad som gäller?
Skickade ett mail till alla föräldrar i femman och bad att den som var missnöjd skulle höra av sig, så att vi/jag kunde reda ut det tokiga.
Tror ni jag fått svar? Ja, av flera som är nöjda... men inte med den efterlyste.
Skitlöjliga enkäter, som inte säger någonting... men som ska ligga till grund för e n massa rankningsstatistik.

Den här lilla stenpartinejlikan har aldrig fått bo i något sådant. Men den har överlevt länge ändå.

Tog en promenad längs vägen. Gick till Älmåsvägen och tog sedan samma väg tillbaka.
Träden har  kommit olika långt i sin grönska.
Hägg, sälg och björk är helt utslagna.
Ser ni det kala trädet i bakgrunden? Det är en asp.
Under flera år har mina klasser varit med i SLUs ( Sveriges LantbruksUniversitet) Höstförsök.Vi har kollat lövfällningen på olika träd. Asparna håller sina löv längst.
I år är vi med  även i Vårförsöket. Man ska rapportera in lövsprickningen till försöksledaren på universitet i Umeå.
Det är under detta arbete som jag insett att aspen är ett riktigt senkommet träd, både vad det gäller lövsprickning och lövfällning.
Häftigt att inse och förstå saker, trots att man är tant och 60+.

Humleblomman håller på att slå ut.
Längtar lite till min barndoms stenar då jag ser detta.
I Finnekumla hagar så hör humleblomsters, smörbollars och liljekonvaljens blomning ihop.
Hos oss i skogsbygden, har vi inga smörbollar. Längtar efter att njuta av dem.
På en knapp timmes bilfärd så kommer jag dit. Få se på söndag....

Plockade de första liljekonvaljerna idag.
Lite, lite utslagna.
Inte ens den kamera som jag anser vara bra, tar bra bilder på liljekonvaljer. Det är den mest svårfångade växt jag vet. Får nöja mej med hundkex.

Vi jobbade med vårblommor i klassen. Hade lagt in ett antal arter i en PP, i kronologisk ordning efter blomningstid, Den näst sista var hundkex, den sista liljekonvalj ( inte fotad av mig då).
Tyckte att det låg långt fram i tiden, då dessa försommarblommor skulle slå ut.
Vi är där nu.

Oj, vad smultronen blommar i år.
Hoppas att det blir många läckra bär.

Oj, så idiotiskt att välja om en korrupt gammal gubbe som ordförande för världens största idrottsorganisation, FIFA. Undra vad han har för hållhake på dem som röstar. Pengar eller våld?
Anser att när man kommit över 75, så SKA man gå i pension. I allafall i chefsposition.
Blatter är 79.
Ibland är man riktigt ung.... allt är relativt!

Fick ett meddelande på FB-chatten igår, från en jämnårig lärarkollega,
Hon hade suttit med sitt  barnbarn och kollat på You Tube-klipp. De hade hittat ett gammalt Schoolovisioninslag, från vår skola. Pojken undrade vem det var som satt utanför hans (och min) skola och spelade piano. -Det var han som var rektor innan, svarade farmodern. - Vem är rektor nu då, undrade pojken. - Jo, jag vet, fortsatte han. Det måste var Anna-Lena, för hon spelar också piano bra.
Hahaha ... dessa härliga ungar . Jag får nog jobba lika länge som Blatter, så jag får fortsätta att ha kontakt med de spontana unga människorna.
Styvmorsvioler är också härliga. Dessutom blommar de hela sommaren. De hör till mina absoluta favoritblommor.

Vad är detta? Skulle kunna passa som dagens bildfråga.
En del bloggare har ju pristävlingar... med vinster.
Jag är dålig å sådant ... precis som på många av de saker som kan glädja någon annan.

Idag kom Thina från brukarrådet med var sin fin blombukett till vår suveräna kock Ingela och hennes hjälpreda. Jag blir så glad av människor som tänker, och som tänker att man kan göra sådant som gläder någon.

Växter som fanns redan på dinosauriernas tid, de är riktigt häftiga, tycker jag.
Fick ett nytt nummer av den enda tidning som jag läser/prenumererar på"Illustrerad Vetenskap" igår.
Där kunde man läsa att forskare kommit fram till att T Rex var ett ganska så litet rovdjur, och relativt harmlöst mot de värsta ( som jag förstås inte kommer ihåg namnet på). Det mest skräckinjagande djuret var iallafall en jätteödla som snabbt kunde ta sig fram både på land och i vatten, en ödla med en svans som kunde  döda, med jättelika knivskarpa klor och med vassa tänder.
Så trodde forskarna ... jag får väl lita på dem... vem ska man annars tro på?

Vitsipporna är trötta så här års.
Kanske är vi det också, alla vi som jobbar i skolan.
Känner mig inte så trött, utan ganska nöjd, då jag är klar med alla omdömen,utom i fysik, Har inte riktigt avslutat sista ämnesområdet där.
Fast jag är inte så  bra på omdömen, det har jag tidigare framhållit. Det där med att skriva omdömen, det blir inte ett dugg objektivt. Mest för att man inte förstår hur man ska  tänka.
Jag ger iallafall hellre högre än lägre omdöme. Vill inte sänka någon, om jag absolut inte har fog för det.

Tänk att man kan se ett nöt som en blomma. Med tanke på bloggrubriken. Nu är ju nöten en blomma innan den blir frukt.  Tycker att kött och mjölkproducerande nötter också är vackra. På andra sidan stängslet.

Regnet kom på vägen hem... precis som det gjorde på gårdagens härliga, men ryggontframkallande, lååångpromenad.  Gillar att gå långt och ta det lugnt, titta och njuta, istället för att jäkta fram på vägar och stigar. Borde vara så med livet också.... men tveksamt om det så är...

Just nu tar regnet en stunds vila...eller kanske gör det en uppladdning för morgondagen.
Regndag, det blir bra städdag.
Mors dag på söndag. Länge sedan det fanns någon mor att fira för mig. Livet är olika... och lite/ ganska mycket orättvist. Att våren/försommaren är kall, det är rättvist. Det är bra, tycker jag!

Tisdagstänkt

Det blir inte så ofta som jag besöker det vackra samhället, där en bit av mitt hjärta finns kvar.

Idag hade jag ett ärende dit och passade på att handla lite i den välsorterade Ica-affären.

Det var mycket folk ute och handlade, och det blev många glada hej och småpratande... med gråhåriga, hängkindade och rynkiga människor.

Vad har hänt?

Jo, tiden har gått. 

Varken in eller ut... men gått har den.

Inte så konstigt att det är svårt att känna igen... och framförallt dra jämt med ... sin egen spegelbild.

Det var Oset i Dalstorp som varit ärendemålet. Inköp av gräsklipparbensin och kattsand,
Den sistnämnda i 20 kg säckar.
Bar en säck a 20 kg mellan bil och hus, då jag kommit hem.
20 kg, det är väl ungefär så mycket för mycket som jag väger,
Hu, vad det är tungt att bära på 20 kg.
Kunde jag hitta en väg att bli av med lika mycket som en stor påse kattsand, så skulle jag nog känna mig så lätt att jag både kunde springa fort och skutta högt.
Tänkte jag!

Till kvällsmat åt jag tre långa kokta korvar och en rejäl portion potatismos.
Till morgondagens konferens bakade jag en rabarberpaj.

Shit, jag gillar ju god mat.... och jag vill kunna springa och hoppa, det gråa och rynkiga till trots.
Man skulle kunna säga att livet är rätt komplext. Åtminstone för tant!

Prinspromenad

Får passa på att skriva lite blogg... så att jag inte somnar ifrån maratonlånga ESC. Räcker att kolla lite på låtarna... de flesta tycker jag inte är bra. Kollade på Måns semifinal i torsdags, och insåg att där var han outstanding. Nu när det är final, så är det fler som konkurrerar med honom... Australiens !!! låt är ok. Polens är fin och Cyperns gillar jag. Och än finns det fem kvar som jag tidigare inte hört...

 
Idag blev det en nödvändighetsresa till Halmstad.  Det kostar på att vara sommarhusägare på 12 mils avstånd. Man måste ju helt enkelt se till att omgivningen ( tomten) ser någorlunda vårdad ut, även om man tycker att det är för kallt att övernatta.
Eftersom det inte är sommarväder denna helg heller, så tyckte jag att vi kunde idka lite geocaching i de cachetäta omgivningarna av Hallands riviera. Läge för bad och sol på Östra stranden var det ju inte.

 Vi började med ett besök i centrum. Inte för att leta cacher utan för att fika på anrika Regnbågen och för att kolla lite i klädaffärer, Ansåg C-E vara en riktig frestare i det där med att gå i affärer.... jag behöver ju inget. Något som lätt kunde ändras då jag hittade en fin klänning och fina byxor, sådana där tunna mönstrade som började bli populära förra sommaren. Och fina byxor igen... med passande överdel... och... Jag är hopplös på att köpa kläder... men jag tycker att det är roligt! Idag gick alla inköp i svartvitt....

Efter shoppingrunda och riktigt go fika, körde vi norrut och parkerade bilen vid Grötviks småbåtshamn. Hade lagt in en runda i gpsen, ett par kilometer utmed Prins Bertils stig och genom Eketångaskogen tillbaka. Det finns inga gjorda rundor i området, men det är väldigt lätt att göra en egen runda, för det finns hur mycket gömmor som helst.

Vi har tidigare cyklat en bra bit utmed prinspromenaden och letat geocacher. Så här långt norrut tror jag inte det blir cyklat, men jag sparade nästan tio oöppnade lådor söderut. På det sättet kanske vi kommer ut på en ordentlig cykeltur en fin sommareftermiddag i år också.

Att gå utmed prinspromenaden är helt fantastiskt fint.
I Grötvik har det varit ett stenhuggeri under många år. Det finns många rester efter detta... samt ett antal stenar som naturligt lagt sig i vattenbrynet.
En helt annorlunda natur än vad vi har vid vår strand... den östra.

Den stora kungastenen var rest utmed prinspromenaden,
Så här står det i cachebeskrivningen:

Bär inskriptioner av kungarna Oscar II, Gustav VI Adolf och Carl XVI Gustav. När Oscar II besökte Söndrum 1899 efter en jakt i Fammarp blev han på dåligt humör. På folkets hus var nämligen en röd flagga hissad istället för unionsflaggan, vilket kungen förväntat sig. Han avböjde förfriskningar som bjöds och visade inget intresse över arbetet i stenbrottet.

En sådan skitgubbe...den där Oscar... som inte fattade att det livsfarliga jobb som stenhuggarna höll på med, var mycket större än hans överbeskyddade kungaarbete. Nu tror jag inte vår Knug har så mycket till övers för sådana som inte tillhör hans krets heller..... tycker att hela spektaklet med kungahuset är helsjukt och out of date.

Men stenen var lite häftig.....

Vi kom snart fram till en liten strand som bestod av såväl sand som hällar.
På hällarna hade människor ristat in namn och symboler.... och det under vårt århundrade.
Inte bara bronsåldersmänniskor som karvade i sten alltså.
Imponerad av jobbet som lagts ner.

Bakom Per Gessles hus var det lummig havsutsikt...

... och jätteramsen blommade för fullt.

Alla cacher utmed prinsstigen var extremt lätthittade, och hade nästan "för bra" hinter. "I ett rör", " I ett hål i björken mot havet".... Ja, det är mycket bättre med för mycket hint än ingen alls....

Och när man bestämt sig för promenadrunda, så vill man ju mest promenera och mindre leta cacher.

Men geocachingen är ju jättebra för att man ska ta sig till olika platser.

Prinsstigspromenaden avbröts vid denna vackra plats, som faktiskt är ett litet, litet fiskläge. Förhoppningsvis har man fler båtar än denna!

Från att ha haft en cache att leta upp på varje 200 meter, så blev det lite längre mellan dem, när vi kom upp i skogen. Vi beslöt oss för att snäva av den tänkta rundan till en lite mindre runda...det började suga i magen ... och så skulle vi ju hinna vara lite vid stugan också. Speciellt som vädret hade blivit mycket bättre än vad meteorologerna lovat.

Skogens finaste gömma,  det var här vid det gamla stenbrottet.

Undrar hur många som kommer att växa upp och bli grodor? Om alla får bli vuxna, så blir det ett väldans kväkande runt den lilla vattensamlingen.

Har inte en aning om hur lång rundan blev.... men jag gissar sex kilometer. Bra att få röra på fläsket... det känns som om det blir för lite av den varan vissa dagar, nu när den organiserade träningssäsongen är över.

Bilen stod kvar på hamnparkeringen. Kändes skönt att veta att riktiga arbetare hade vakar över den..

Vid den gamla stugan var gräset långt, det hade inte blivit klippt sedan första majhelgen.

Gamla hus har sina syrenträd/buskar kvar.

Doften mötte oss innan vi var framme vid stugan.

Tror att vi måste vara ägare till ett av de största syrenträden i området... de brukar ju inte alls bli så här stora, utan mera busklika.

Ljuvligt att njuta av de vackra blommorna och dess doft!
Ljuvligt att sitta i strålande sol i solstolen, under seneftermiddagen.
Ljuvligt god fiskplanka på restaurang Pio, blev det innan vi begav oss hemåt.

Har nu genomlidit alla ESC-låtarna + låååååång mellanpaus. Tycker väl att både Ryssland och Italien slår Måns nummer. Få se vad de många europeiska juryerna tycker.....

En härlig dag vid havet blev det. Solen känns fortfarande i ansiktet. Fjorton gömmor hittades och fem nya klädesplagg i storlek större, blev inköpta.