Facebookfrustration och Fyllefärd

Frustrationen över hur jag mådde, den lät jag klicka ut på FB.
Det är så lätt att göra ett klick där.... och kanske skapa oro hos andra.
Tokigt... eller kanske är det så att jag vill ha lite "medömkan", då jag tycker att livet är pest.

Undrar hur många människor som är "lagda" åt samma håll som jag? Tror att det är en hel del.

När jag var ung så undrade jag om jag inte kunde ges den "diagnos", som man då kallade mano-depressiv. Vissa dagar var jag högt uppe i det blå, andra långt under isen.
På gamla dagar så är jag aldrig uppe i det blå, bara uppe i "normalgladhet"... men vänder  fortfarande då och då ner i "träsket". Igår var det flera saker som samspelade..... jobbig skoldag.... skolvecka... inte med elever... utan med ämnen och att jobba utan pauser och att jobba mer än vad jag egentligen ska. Spänningshuvudvärken har kommit och gått ett tag....igår kom den tidigt.... jag var trött och låg redan på tidig eftermiddag. Väl hemma hittade en delning på FB som gjorde mig ännu mer nedstämd, sen ville inte dator och gps samarbeta... och huvudvärken blev inte ett dugg bättre av ett glas rödvin..... ja, det var då jag satt med telefonen i handen och tryckte på hur jag kände mig.... och fick ett antal oroliga kommentarer... Kanske precis vad jag behövde, känna att det fanns några som brydde sig....
Lägger jag ut min låghet, frustration, nedstämdhet, trötthet, huvudvärk genom att trycka på Facebookgubben som talar om att jag känner mig nedstämd, så  ska ni veta att det inte är så mycket värre än många andra dagar... det är jag som har problem med mig själv... och saknar någon att prata med om det... som gör att det kan bli lite galet ibland.

Rödvin hjälper absolut till att  göra ogenomtänkta saker på nätet.

Kommer ihåg att jag satt på balkongen på hotellet på Teneriffa på februarilovet och skrev något onödigt i en Geocachinggrupp. Någon  i gruppen ville diskutera huruvida det var ok att någon hade loggat på ett visst sätt, jag kommer inte ihåg vad det var som hade loggats "fel".. Jag tyckte ( och tycker) att det är att göra hönor av minifjädrar, det där med att sätta sig till doms över hur någon loggar geocacher. Men det hade jag ju inte behövt skriva som kommentar till inlägget. Jag kollade inte den kommentar jag fick på kommentaren... för jag skämdes faktiskt att jag lagt mig i det jag inte alls behöver lägga mig i.
Utan rödvin hade jag inte tryckt på frustrationsknappen heller.... även om jag verkligen kände mig som jag beskrev det.

Så nästa gång som jag beklagar mig utan att förklara mig, fråga då om rödvinet smakade gott.....

Har varit i Halmstad denna första maj.
Det var inte läge att stanna över natt, det är alldeles för kallt för det ännu. Hade varit annorlunda om man haft ett "riktigt" litet vinterbonat hus.... men nu har vi det som vi har det.... oisolerat och litet... och det är jag inte alls ledsen över.... det är helt ok för mig att ha det så.

Klippa gräset och olja trallen var dagens göromålsmål. Det gick ganska så snabbt.

Det hade kommit en ny cache vid Ö stranden i samband att duktiga geocachare städat densamma.
Vi tog promenaden mot handikappsbadet istället för att som vanligt, gå på sandstranden.

Kom på att jag inte hade penna med, då vi kommit en bit på väg.  Hade tänkt "fuska" ... för har man hittat så har man ju.... det handlar ju det rena samvetet ... och ett sådant har jag.
Väl framme vid den enkla gömman, så fann jag dock på råd. De går utmärkt ( eller iallafall- det går) att skriva alcel53 med maskrossaft och en liten pinne.

Gick också en bit utmed den vanliga strandpromenaden. Landgångarna är lagade ... och något omändrade i sin utformning. Nu hoppas vi att de inte utsätts för fler stormattentat.

Inga var en av de beundransvärda städarna på "min" strand, förra helgen.
Hon hade loggat lite burkar på vägen hem, och berättade på sin blogg om den otroligt vackra vårnaturen utmed Fylleån.

Så efter utförda göromåslmål, strandpromenad med geocachingmål och MAX-mål så gick vår färd till Snöstorp och till Fylleån.
Tänk att vitsippor kan växa så tätt! Och dessutom ha "sjöutsikt".

Nu hade ju inte gpsen och datorn velat samarbeta, men då finns det en plan B. Man tar upp c:geo på mobilen och lägger sedan in koordinaterna för varje cache, efter hand, i gpsen.
Mina tidigare telefoner har haft bättre gpser än vad  den senaste har. Den har svårt att bestämma vart den vill gå, då man kommer nära målet.

Tre cacher av fyra möjliga hittade vi.
Lite glädje över den vackra naturen fyllde den lågstämda tanten. Det kändes bra.
Ett "problem" för mig är att jag inte mår bra, de dagar som jag inte hinner röra mig.
Fast naturligtvis "hinner" man alltid en snabb promenad på ett par kilometer... bara det att regn och kyla inte alltid inbjuder till den nödvändiga rörelsen. Igår var enda dagen på hela veckan som jag varken fick till gympa, cykeltur eller promenad.
Det straffade sig direkt!

C-E tror att shortssäsongen börjar första maj och håller i till i mitten av september. Håller inte riktigt med om det. Jag hade shorts förra gången vi var i Hd... eller iaf "knälånga" byxor. Det var tre veckor sedan och nästan tio grader varmare än idag. Kläder efter väder... så tänker jag... och tycker att devisen om att man ska svettas in våren är riktigt fånig. C-E tycks hålla med.

Ja, det var en sinnenas promenad.  Doften av alla vitsippor... och även av blommande lönnar på den stig vi först gick på... utmed den breda vägen, den som var markerad Fylleleden.

Den smala vägen var betydligt svårare att ta sig fram på... det var riktigt surt på sina ställen... men den visade på ännu vackrare natur än vad den den breda vägen gjorde.

Vattnet forsade ljudligt vid den gamla kvarnen.
Kabbelekorna stod i full blom. Om en månad kommer det att blomma svärdsliljor på denna platsen.
Vore kanske läge att göra ett nytt eftersök då, av den cache som dolt sig för så många, just på denna plats. Man kan ju maila cacheägaren och be om en extra hint... geocachare är ganska snälla människor i gemen, och vill faktiskt oftast att deras gömmor ska bli hittade....

Det kom en ordentlig skur av både regn och hagel, då vi nästan var tillbaka vid bilen. Blötan gjorde att vi inte fortsatte promenaden längs Fylleån, vilket man kunde gjort på andra sidan landsvägen... eller rättare sagt på andra sidan regionsvägen.

Hoppas att det kan bli ytterligare en Fyllefärd i sommar. Att gå längs ett rinnade vatten och uppleva dess natur, det är lite speciellt. Botemedel mot normal tantfrustration är det också.