Grattis geocaching!

15 år fyllde geocachingen denna helg.

Det var i maj 2000 som Clintons försvarsstab slutade störa de satelliter som angav  våra jordiska positioner. Någon smart kille använde denna möjlighet till att skapa en ny sysselsättning för oss jordvarelser, att med hjälp av satellitsignalmottagare och fyra samverkande satelliter leta upp gömda grejer på de mest konstiga ställen.

För egen del  så firar jag fyraårsjubileum som geocachare i mitten av juni. Bara att konstatera, det har varit en sysselsättning som givit tanten en massa positiviteter; nya upplevelser, fått se fantastiska platser, motion, nya vänner, "alltid något att göra om man inte har något att ta sig för", något man kan göra tillsammans med döttrarna...

Johanna blev faktiskt geocachare före mig.... hon och Martin letade upp sin första burk i Halmstad flera veckor före det att jag blev inspirerad att också börja, genom att läsa om Ingas/forjois begynnande intresse. Och genom att inse att det faktiskt redan 2009 fanns gömmor som jag kunde promenera till. Vilket jag gjorde till de första två.

 

Inga är van eventfixare, och denna gång hade hon inbjudit alla hugade geocachare att fíra födelsedag i Lundsbo, söder om Värnamo.

 

Grilla korv hör event till och en grillad Vaggerydare med späda boklöv som vitaminförstärkare var inte helt fel.

Visste inte att det gick att äta boklöv, men det gjorde det... för jag testade. Smakade i och för inte så mycket.... lite smak åt harsyrahållet. Förhoppningsvis rena vitamininjektionen.

 



Till Lundsbo hade det sökt sig både geocachare och icke geocachare. Många ville uppleva den nyutsprungna bokskogen skira skönhet.
Ja, det var vackert där.

På husets ovanvåning hade 1000 sjöar tidigare gömt en blålocksburk. Naturligtvis letade vi upp denna, alldeles vid eventsplatsen belägna, gömma.... Medger att vi letade onödigt mycket, eftersom vi letade i fel rum. Ibland är det enkla det rätta.
 

Äntligen fick vi ge oss i väg på den bokskogsrunda som vi sett fram emot att gå.
Första målet var en myst. Den hjälptes vi åt med att lösa,,, med lite scaffolding ( stöttning) av cachekreatören, herself.
Geocachare rör sig snabbt... åtminstone i början på sin burkjakt. Det gäller att ta det långa benet före ...

 

Cache nummer två genererade ett ordentligt sökuppbåd. Man fann den ganska snabbt.

 

Wiebeck var vetenskapsman och hade anknytning till denna plats. Naturen var hans stora intresse och rekreationsplats. Här har han en cache och ett träsnitt av sig själv.

Visst har vissa "näsa" för var de ska leta. En del går direkt till rätt plats, medan en sådan jag velar omkring en bra bit från den rätta platsen. Inte undra på att jag inte hinner hitta så många burkar!

 
Inga har fattat det här variationsteorin. En myst, traditionella cacher, en letterbox och en multi fanns på den knappa två km långa rundan.
Kul!
Letterboxen handlade om Hälge, älgen från orten Avliden.

Jag hade inte riktigt fattat vad det är för speciellt med en letterbox, hur den skiljer sig från en vanlig cache. Fick veta att det handlar om att man ska använda en stämpel för att logga en letterbox. Man kan ha en egen stämpel eller använda den som hör till cachen. Man kan också ha en egen bok, där man stämplar alla letterboxcacher som man hittar,

Så idag lärde jag mig minst två nya saker; att man kan äta boklöv och vad som avses med den letterbox.

 

 Dagens - och rundans - sista gömma, var en multicache. Det gällde att räkna bultar i rastplatsbordet och sedan använda dess antal till att utföra några enkla beräkningar.
Gömman låg 80 m från bordet. Klart överkomligt avstånd. ; )

Från bokskogskullen var det bara en liten bit genom det skira gröna, tillbaka till eventplatsen vid stugan.

Inga hade utlovat en födelsedagstårta då vi kom tillbaka.
Snacka om passande motiv på den vackra tårtan. Nästan synd att äta av den.
Fast det gjorde vi förstås. Jättegod morotstårtetyp med limesmak.

Kul event... och kul att ha med sig hela näraboende familjen. Insåg att jag inte hade haft burkkontakt med en enda cache, bortsett från den inne i huset. Ändå var jag medloggad på alla. Så är det när man jobbar i team. Jag är nog lite för dålig vad det gäller teamwork generellt, tror jag...

Hemma i Johannas och Martins nyöppnade stall var det full aktivitet,
En alldeles ny pojkhäst hade anlänt under förmiddagen och den unga ägaren kunde med stolthet göra sin stora, fina ponny klar för en hästvårpromenad i grannskapet.

Solen sken över folk och fä denna tredje dag i maj.
Hästarna blänkte fint i solskenet.
Efter en härlig uteeftermiddag, så gick bilen hem mot Grimsås igen.
En bra långhelg blev det faktiskt.... tack alla som medverkat till det.