Lite läskigt att tiden går så snabbt. Skillnad mot när man var ung. Inte tänkte man på tiden då... Mest längtade man framåt. Till olika mål i livet... gymnasium, körkort, eget boende, jobb, familj....Som alla "trogna" läsare vet, så längtade jag aldrig till pensionen..
Det här låter dystert... men nu finns det ju inget att längta till längre. Det enda man önskar är att tiden ska gå långsamt, så att man kan njuta av livet medan man fortfarande är någorlunda pigg. För visst är det så, när man blir äldre så går det bara mot ett håll. Långsamt för en del, snabbare för andra.
Dystert, jag vet. Vill gärna bli emotsagd...
Regn idag. Hela dagen. Då blir det inte mycket gjort. Har bakat en mjuk kaka, gjort ett pass Postural Yoga och lagat kålpudding till middag.
Igår blev en njutbar dag. Trots hot om regn och ruskväder, så blev det en fin dag. Elcyklarna kom ut och maken cyklade med till Eriksson Cottage för fika. Träffade på en bekant där och han tipsade om en runda på , för oss, obekanta vägar. Blev väl en mil extra. Alltid roligt att se nya vyer och se vad som gömmer sig bakom bekanta vägskyltar.
Elcykel underlättar på det sätt att man, med batterihjälp, kommer ut på betydligt längre sträckor än med vanlig cykel. Men trampa måste man, så det blir ändå lite träning. Speciellt av benmuskler.
Nu ska vi se på ett avsnitt av Vera. Gillar hennes attityd. Ingen man sätter dig på inte
Några bilder från gårdagens cykeltur:
Nya vyer längs vägen. Vackert!
I morgon är det juli. Fortfarande två-tre månader av vackerhet kvar
Önskar att jag kunde säga emot dig - men jag tänker ju likadant.
SvaraRaderaKanske är det två år sedan nu som vi besökte Erikssons för första gången. Minns mycket väl att bullarna var oootroligt goda. Vi delade också. :)
Ha en fin vecka Anna-Lena
❤️
RaderaJag kan inte säga emot dig heller men däremot kan jag säga vilken trevlig cykeltur det blev. Perfekt med en god fika och dessutom tips om en ny väg Det tackar man inte nej till. Elcyklar är bra när man vill cykla lite längre tycker jag men här på hemmaplan blir det inte av att jag använder min.
SvaraRaderaÖnskar en fin söndagskväll nu!
Kram
Gillar ju också min vanlig cykel bäst. Men då blir ju turerna lite kortare. Kram!
RaderaNej, säga emot kan jag inte heller. De senaste åren har jag inte längtat, jag kan se fram emot saker, men inte längta. Tiden går så fort ändå.
SvaraRaderaDet gäller att leva varje dag. Det tycker jag att ni verkar bra på!
Trevlig tur, med god fika, ni kom ut på.
God söndag! Eval8
Jag är så tacksam så länge jag orkar. Men vet ju att det blir sämre med orken allt eftersom Kram
RaderaDå ska jag försöka att säga emot då;-) Till att börja med så har jag faktiskt aldrig tänkt som du från början. Har nästan aldrig planerat nåt heller. Nu när du får mig att tänka efter har jag aldrig haft några uttalade mål heller - ooooops, jag vet.
SvaraRaderaDet blev som det blev och det är jag väldigt nöjd med. Visst går tiden fortare ju äldre man blir, det har till och med jag märkt sedan pandemin faktiskt, inte innan. Vet inte varför.
Nu spenderar jag "ålderdomen" med att fortsätta unna mig lite lyx i vardagen - äta gott, dricka gott, gofika, balkonghäng. Det behövs inte mycket för att göra mig glad. Och allt jag har gjort i livet - det är jag rätt så stolt över och är nöjd med.
Ett klokt sätt att se på. Handlar nog om olika mentalitet, olika personligheter. Ser man på ovanstående kommentarer, så hör du till en nöjd minoritet. Ska inte tänka... Bara ta en liten tid i taget.Idag blev det en riktigt lång promenad efter regnet. I morgon ska vi träffa värnamofamiljen i en forntidsby, mellan Ulricehamn och Falköping. Så visst tar jag/vi vara på dagarna. Ha det fint!
RaderaI min värld går tiden också alldeles för fort. Jag vill njuta. Just nu av sommaren.
SvaraRaderaOch jag njuter av den varje dag.
Vackert väder och lagomt med sol ( länge sedan det regnade ).
Njuter just nu väldigt mycket av de väldigt ljusa sommarnätterna. Kan liksom inte se mig mätt på dem. Gläds och förundras. Och sommaren räcker länge än.
Nog är livet härligt ändå. Men går för fort i min ålder.
Håller med helt. Ljusa nätter här också. Men har en gång upplevt några sommarnätter i trakten av Umeå. Blev förundrad över ljuset.
RaderaJag kan ju inte säga emot dina funderingar, har man jobbat ett långt slitigt arbetsliv så finns ju de som önskar att pensionärslivet snart ska börja. Jag fick ju sluta jobba tidigare än tänkt, försökte om och om igen, till sist sa kropp och knopp ifrån. Så jag har ju varit dagledig i över tio år, men inte kunnat glädjas fullt ut eftersom kroppen talar sitt tydliga språk att den inte orkar så mycket som tid skulle finnas till. Men visst har du rätt i att man som yngre hela tiden såg nya mål i sikte.Mina egna mål eller fantasier förverkligades inte alls, mest beroende på att jag inte hade en klar kurs att följa i livet. Kringelikrokar kan också vara intressanta. Nu måste min hand vila, annars är ämnet spännande att surra om. Vi får surra vidare nästa gång när du kommit med tankar och ideer. Kram från pörtet
SvaraRaderaTack för att du surrar! Kringelikrokar låter spännande. Visst har jag haft mål. Sen har olika val tagit mig på andra vägar. Mest har jag fock varit feg... krya på armen! Kram
RaderaIntressant ämne, spännande ämne. Jag är lite som BP i det här fallet. Tänker inte så mycket på ålder alls, blir lite förvånad över att se människan som tycks vara jag i spegeln nu och då, funderar på var tusan kom hon ifrån då?...men är glad för att få vara med om livet/äventyret varje dag. Jag upplever att jag har mycket att se framemot ännu och tycker inte att livet känns motigt. Jag försöker leva här och nu. Men jag kan tänka mig att det vore annorlunda om jag var sjuk. Nu är jag till all lycka inte det. Ämnet, ålderdomen, tiden är spännande som så, jag säger som Paula här ovan, vi får surra vidare ...
SvaraRaderaKram från gränden
Tror att det handlar om olika mentalitet, personlighet. Och att man har vågat gör saker...
RaderaNej, jag tycker inte att livet känns motigt. Jag ser verkligen ut att fylla det med saker jag gillar. Men ibland känns den där framtiden alldeles för nära...Kram
Tänker inte som du, längtar inget särskilt, känner mig inte rastlös, har vanlig trampcykel 🚴🏼♀️
SvaraRaderaTänker nog för mycket på förfallet. Har en röd Monark också. Gillar att trampa runt på den. Men det blir inte så långa sträckor.
RaderaSolbullen ser spännande ut, vad är det för fyllning?
SvaraRaderaVisst är det ljuvligt med en elcykel, och som du säger, trampa måste man ju!
Känner igen mej i det du skriver, man har lite mål här i livet, utbildning, bilda familj, körkort...och jag ska inte krypa under stol med att jag inte längtar till pensionen, för det gör jag! Att jobba natt sliter på kroppen, och jag tycker det blir tuffare med åren, gå över till dagtid är inget alternativ, för då blir min hörsel mer lidande med mer telefonsamtal, personal som pratar mm...så jag biter ihop lite till...men visst är det lite tufft att åldras...absolut!
Ha det gott!
Solbulle: hemkommen vaniljkräm. Rikligt!
RaderaJag igen! Älskar serien "Ett fall för Vera" , såg ett avsnitt på svtplay igår!
SvaraRaderaTror att få ser fram emot åldrandet. Men det är en del av livet. Och man får vara glad att få ta del av livet så länge man kan.
RaderaVera är ett föredöme. Både tuff och empatisk. Kram
Jag valde högst frivilligt att gå i pension när jag var 62 år och mycket för att jag ville "äga" min tid. Jobba fortsatte jag med fram tills jag var 73 men jag bestämde när och med vad. Blev en del lärarjobb, skolledarjobb, uppdrag för Skolverket, utredningsjobb och resejobb. Inget inrutat med bestämda tider och det gillade jag. Men nu är jag 75 och har fullt upp varje dag. Unnar mig det jag vill och när jag vill. Lite som BP. Hade nog inte heller så mycket planerat från början. Livet pågick och det blev bra. Så glad och tacksam idag för make, fantastiska döttrar och barnbarn som alla berett mig så mycket glädje .
SvaraRaderaTänker sällan på ålder, är mest ett par siffror. Tyvärr så är de kroppsliga krämporna lite knepiga, men jag är smärttålig och det hjälper mig mycket. Visst finns begränsningar men vill jag så kan jag. Dock tyvärr ingen mer utförsåkning, men det kan jag till nöds klara mig utan.
Mål jag hade i livet har jag uppnått med råge och räknar krasst med en hel del till. Jag har sedan barndomen alltid vågat göra det jag velat och är uppvuxen i den miljön. Ränder som aldrig gått ur. Många gånger fick jag frågan om hur jag vågade lämna jobb och annat hemma och jobba och bo i Peking. Vadå våga? Jag skulle ju denna gång inte till en krigstrakt. Det var jag däremot 1980 då döttrarnas pappa jobbade för FN i krigsområden i Thailand på gränsen till Kambodja. I enorma flyktingläger. Men så givande och lärorikt det var. Tacksam för att jag fått och tagit de möjligheter jag fått.
Tack för dina tankar som fick mig att sätta ord på mina tankar.
Kram