26 år

 Så länge har Torpa Slottsteater funnits.  Tänker förstås att det måste ha varit uppehåll under en eller två somrar, då det var pandemi. Tänk, så snabbt man glömmer, förresten. Pandemiåren känns som en suddig fläck i minnet. Trots att det var så nyss.

Jag har sett alla föreställningar, utom en och en halv. Den halva, det var en spännande föreställning som hette"Häxan". I mitten av andra akten, så kom det ett skyfall med tillhörande åska. Föreställningen fick avbrytas. På den tiden var det inget tak över läktarna, så även publiken blev genomblöt. Maken, som inte är väderbeständig, ville åka hem. Så hur det gick med häxan, om hon blev benådad eller ej, det fick vi aldrig veta.

Den hela gången jag missade, det var när jag väntade till sista föreställningen. När jag skulle beställa biljetter, så möttes jag av beskedet att föreställningen var fullbokad. Snopet... men en lärdom. Det gäller att vara ute i tid.

Årets föreställning "Gullivers resor", hade premiär i fredags. Tillsammans med vännen och kollegan, Kristina, samt två andra väninnor, Kerstin och Berit, såg jag gårdagens föreställning.

När Torpaspelen, som evenemanget benämndes under många år, startades år 1999, så var både Kristina och Kerstin med i ensemblen. Då handlade det om Gustav Vasa. Han hämtade sin tredje fru, Katarina, från just Torpa. Om jag inte minns fel, så var Katarina systerdotter till Gustavs fru nummer två, Margareta. Katarina var bara 17 år, när hon, trots att hon redan var trolovad med en annan, tvingades gifta sig med Gustav, 60 år gammal.

Under många år var ensemblen  väl blandad, både vad det gällde  ålder och kön. Åldersspannet sträckte sin från 10 år till 70.

Numera är det bara ungdomar i den ca tjuohövdade ensemblen. Från tidiga tonär till 30 årsåldern. Enbart tre killar var med i år. Det var väl det enda negativa med föreställningen. Nästan alla roller spelades av tjejer, som såg ungefär likadana ut.

Men det är säkert inte lika lätt att få killar till teaterscenen. Och jag tror att äldre drar sig för att söka, nu när Torpa blivit ungdomarnas scen. Lite synd!

Torpa Slotteater har f.ö. varit språngbräda för flera kulturarbetare. Simon Greger Carlsson, som hade en av huvudrollerna i Pirate Bay, var med på Torpa  sedan han var barn. Samma gäller väletablerade musikalartist Sofie Gunnarsson.

Manusförfattare och regissör Stefan Ring hade i år skrivit en samtida version av Gullivers resor.

Gulliver var läkaren som tyckte att han vare sej hann med sina patienter eller sig själv. Han ville se något annat och försöka förstå vad han var ämnad för.

I Lilleputtarnas land blev han anmodad att delta i kriget mot ett grannland, bara för en skitsaks skull. Det gjorde han, men när han ifrågasatte viktigheten i det man krigat för, blev han dömd till döden. Som tur var lyckades han fly.

I Fyrkanten, byråkratins land, var ordning, reda, struktur, jobb, stämpel och kontrakt det som gällde. Kärlek var också belagt med kontroll och godkännanden. Han lämnade sin älskade, efter att ha suttit i fångenskap för att han ifrågasatt och försökt göra på sitt eget sätt. 

 

I Academica fanns både flummiga filosofer och människor som jobbade för att utveckla... och rädda... vår jord. Men nog var alla ganska samhällsfrånvända, och såg inte hur världen egentligen såg ut och vilka behov som fanns.

I landet Estetia, slutligen, så fick Gulliver testa om han hade någon talang, vad det gällde någon estetisk gren. Det hade han inte.

Men slutet blev bra. Gulliver kom hem till sin mottagning igen och hade lärt sig att lyssna och förstå olika människor. Det var hans förmåga och uppgift i livet.

Fantastiska kostymer skapade av Moa Hartman, lyfte föreställningen rejält.. Och kommunens bäste musiker, Daniel Fält ( f.ö. en tid boende i vår by) hade gjort all härlig musik.

Absolut en sevärd föreställning, med ett klart och tydligt budskap. Dessutom förlagd vid den vackraste plats man kan tänka sig, vid Torpa Stenhus