Där var den...

 Jag sa till de elever som jag delade lunchbord med,  att nu måste jag skynda mej hem efter skolan, och gå ut i det vackra vädret. För där, utanför fönstret, så sken solen från en klarblå himmel. 

Denna vinter måste väl vara extrem i gråhet?  Dag efter dag, så har det varit ett par minusgrader och genomgrå himmel. Lite blåsigt har det varit, men trots det, så har det känts som om det varit vinter-stiltje i veckor...ja, månader. 

När jag sen gick över skolgården, från matsal till klassrumslokaler, så var det inte så skönt som det såg ut. Det blåste iskallt.

Då jag kom hem vid tre, så fanns det sol kvar. Vinden hade mojnat. Så det blev en skön promenad, varav delar av den gick i en lite värmande sol.

I skogspartierna så försvann snart nedåtgående solen bakom träden.Men den glimmande till då och då.

Man blir extra pigg och glad när solen visar sej en stund, det är tydligt.

Kollar framåt i väderprognoserna. Det  tycks vara stiltje i vädret, de närmaste två veckorna. Känns tråkigt! Nästan så att jag önskar mej en riktig snöstorm, så att det händer något. Fast allra mest längtar jag efter plusgrader, regn och sol om vartannat.

Har skrivit femårsdagbok under många år. Ser att under de senaste åren, så har det varit plusgrader i januari. Låter gott! Fast för naturen är det säkert bra med en riktig vinter.

Det här blev ett ovanligt tråkigt inlägg. Lika tråkigt som vädret. Men det kändes så ovanligt att solen lyste från en helt molnfri himmel, att det var värt att notera och komma ihåg.

I kväll får jag gå ut och njuta av stjärnhimlen.