Nio år

 

 

Nio år går snabbt. Samtidigt är vissa minnen så levande att det är svårt att placera in dem i tid.  Jag minns så tydligt känslan då vi satt framför tvn i familjens hus och väntade på besked.  Martin ringde på eftermiddagen och talade om att nu fick vi komma och ta hand om hästar och katter, för nu begav man sig till förlossningen. 

Tiden gick, blodtrycket var sannolikt högt, hjärtat pumpade snabbt och hårt.  Framåt midnatt gick vi till sängs. Jag hade slumrat till då det kom ett meddelande på mobilen. En halvtimme in på det nya dygnet, på söndagen den 29 jan, hade Konrad kommit till världen.

Jag berättade för Konrad om vår väntan där på kvällen den 28e, då vi körde honom till fotbollsträningen i tisdags. 

Naturligtvis blev det firande, med tårta och paket på "mormors/morfarstisdagen". Sitt kalas för kompisarna hade han redan i fredags.

Vi får ringa på Whatsup i kväll, och säga grattis på rätta dagen.

Barn idag har väl kommit mycket längre i utvecklingen av sina förmågor, än vår  generation ? Antagligen för att de har möjligheterna.  Konrad kan  ju så mycket..

åka skridskor, åka utförsåkning på skidor, spela fotboll, simma, rida, spela dataspel... Dessutom lär han vara en perfekt skolelev. Han gillar verkligen skolan. Och kören. Samt att kolla på fotboll på YouTube. Han kan hur mycket som helst om fotbollsspelare från olika landslag  och klubbar...

Nu har han börjat ta pianolektioner också. Han övar flitigt. Hoppas intresset håller i sig.

Alla mor och farföräldrar är nog stolta över sina barnbarn, och tycker att de är helt fantastiska. För det är de ju... alla  på sitt sätt.

Grattis till världens bästa Konrad!