Pigg

 

Det är bra att skriva av sig lite då och då. Det blir  man pigg av. Amatörpsykologen i mig råder fler att göra så som jag gjorde i förra inlägget. För ingen är väl på topp jämt!

Att få gnälla offentligt, det är uppiggande, som sagt. Vädret är också uppiggande. Temperaturen har gått upp till noll! Härligt med blötsnö. På byvägen är det mer mjukt än halt. Kunde ta dagens promenad utan att ta på mig en massa extra kläder. Täckjacka och mössa, sen var det klart. Vantar behövdes inte, och vanliga kängor funkade bra.

'

Maken skulle åka till centralorten ( Tranemo) och göra några ärenden. Jag åkte med tills vi nådde slutet av den byväg, som vi bor alldeles i början på. Där hoppade jag av och gick de knappa 4 kilometrarna och 60 höjdmetrarna tillbaka. 

Man blir pigg av frisk luft och rörelse, absolut.  

Fredagslediga dottern utanför Värnamo skickade en bild på mormor och morfar. Nog blir man pigg och glad av en sådan bild. Morfar må vara i tjockaste och kortaste laget, men man hade fått med en riktigt viktig detalj; snusdosan i hans hand. Bra jobbat Johanna och killarna!

Tror tyvärr inte de står kvar på tisdag, med tanke på väderleksutsikterna. 

Regn och upp emot sju plusgrader nästa vecka, det tycker jag låter riktigt gott.

Vet att inte alla håller med. Många vill ha snö till jul.

Gissar att kreaturen föredrar plusgrader framför tvågradiga minusgrader. De här djuren har möjlighet att gå inomhus om de vill det. 

Idag valde flera av nötkritterna att tillbringa den ljusa delen av dagen utomhus.

Lucia är min favorithögtid.  Det är så fint med de vit och rödklädda ungdomarna. Lucia och julmusik blir man glad  av.

Igår kom två personer från ortens stora kabelföretag och filmade luciatruppen. Under många år har vi varit på företaget och framträtt, och det var tänkt så även i år, ända tills i måndags. Nu har man filmat framträdandet, och kommer att visa det på storskärm i restaurangen, under det att all personal bjuds på det  traditionella luciakaffet.

Blir så glad av Nexans agerande; De hade fika med till eleverna. För det skulle man fått om man gjort sina tre framträdanden på företaget. Man meddelade att 3000 kronor kommer att sättas in på mitt konto, så får vi lärare bestämma hur vi fördelar dessa pengar mellan klasserna. Skolresepengar blir det på något sätt...

Och trots att jag detta är inte gjort något extra utanför min normala arbetstid på torsdagar, så fick jag en stor bukett blommor från Nexans. 

Glädjegörande och uppiggande!

Idag har vi repat inför söndagens framträdande i bygdegården. Gick jättebra. Och både barn, föräldrar och andra samhällsbor är glada över att man får gå på luciafirande i år igen. 

Hann med ett julbord igår. I PROs regi. Jättegott!! Allra bäst är julbordets sill och laxrätter, anser jag. Var alldeles lagom mätt efter kalla rätter, varma rätter och lite ris a la malta. Efter det kunde jag inte låta bli julgodiset. Vilket var det enda som jag egentligen inte tyckte var gott... antagligen för att magen var mer än nöjd då. att man aldrig lär sig....

Tranemo lucia kom och  spred sin glädje. Så kul att få se ett luciatåg, inte bara sitta bakom klinka piano. Fast jag njuter då också, speciellt när sången går ut genom en bra ljudutläggning.

Mörkret faller därute, amaryllis prunkar i stugvärmen. De få tomtarna är framställda. Mörkret har snart nått sin kulmen. Snart vänder det!

Nog har man all anledning att vara tacksam och glad.... och känna sig pigg.

Imponerande industri

När man går i sexan i Gs, så får man tillfälle, att vid två olika tillfällen, besöka det stora kabelföretaget. Det är en stor sak för eleverna, för när man får komma innanför Nexans inhägnader, då är man "stor".

Första besöket var förra veckan. Av personadministriva skäl, kunde inte jag gå med, sexorna fick klara besöket på egen hand. De var så nöjda när de kom tillbaka. De berättade att det stora företaget hade 500 anställda, att det kom tre långtradare med koppar dit varje dag, att en personbil hade 1,5 km kabel i sig, en båt flera tusen mil.....Och så hade man fått fika och lunch... Lunchen bestod av fläskkotlett och rabarberpaj. Snacka om lyckliggjorda barn... och visst är det så att vägen till alla människor i första hand tycks gå via magen....

På dagens besök kunde jag gå med. Eleverna var indelade i olika smågrupper och fick i dessa grupper besöka fyra föräldrars olika arbetsplatser.Mycket intressant att möta alla olika slags yrkesgrupper ( som då bara utgör en liten del av samtliga arbetsområden i företaget) och se att alla behövs och att det är tillsammans man bygger en väl fungerande storindustri.

Två olika tankar slog mig:

Alla fantastiska maskiner som producerar kabeln från tjock koppartråd, till sammantvinnad telekabel, där man kan köra hundratusentals samtal och ADSL-uppkopplingar samtidigt... hur kreativ och specialkunnig måste man inte vara får att kunna ta fram dessa.

Jag blev djupt imponerad, när jag såg supersnabba maskiner, datastyrning, noggrannhet och effektivitet.

Hur ska rådande (blivande) skoltänk få fram dessa människor i framtiden, när alla ska kunna samma saker och genom kontroller och betyg göras till en samstämt "samma -kunskaps-grund"-tänkande massa?

För ett antal år sedan, så fick vår kommun kritik från skolverket för att vi inte kommit igång med att göra kvalitétsredovisningar. En miljon pengar avsattes från central nivå, för att vi skulle få lära oss hur vi skriver sådana. Jag jobbade då på min förra skola och var den skolans lärarrepresentant i gruppen. Två män från Mitthögskolan ledde kursen, och de var verkliga visionärer. De talade om en skola med många valmöjligheter, där man kunde arbeta med ett arbetsområde sammanhängande i stället för att stycka det i ett ämnesschema. Jag tyckte att det lät fantastiskt, äntligen skulle min typ av skola bli verklighet.... Men nu var det bara vision, jag bytte skola under sista delen av kursen och var inte med på de avslutande föreläsningarna/arbetspassen.... och jag undrar vad som hände, för idag är ju skolan på väg mycket längre ifrån den verklighet som råder utanför dess vägar, än vad den var för 8-10 år sedan, då många ville hitta nya vägar för kunskapande.

Och det där med kvalitétsredovisning - idag satt man (vi) och hade långa utläggningar hur man i den förtryckta tabellen skulle redovisa alla UNDERKÄNDA på nationella prov ... i stället för att fokusera på hur man genom att tolka det diagnostiserande materialet kan hjälpa eleverna att förstå vissa grundläggande färdigheter.

Nä, skolan har inte utvecklats......det är inte klokt att någon röstfiskande politiker ska styra hur den ser ut. Företaget är styrt av kloka människor som genom kunskap, kreativitet och erfarenhet (bl.a) har de arbeten som de är lämpade för.

Man hade skrivit ner sina kvalitetstankar på posters som man kunde läsa lite var som helst.

En tanke var att om resultatet inte var tillfredsställande, så skulle man genast vidta åtgärder.

Det önskar jag att vi kunde lova i skolans värld. Om vi inte har möjlighet att hjälpa eleverna upp tillrådande kravnivåer, då ska åtgärder sättas in....och det är ta mig tusan inte att skriva ett åtgärdsprogram... det kommer man inte långt med ... utan t.ex att avsätta resurs, gärna specialLÄRARE....

Och om inte man har resurser/möjlighet att sätta in åtgärder, ja, då skulle vi likt sjukvård och socialförvaltning ha vår egen Lex Maria-Sara. För att få en utredning till stånd. Idag tar ingen ansvar .... arbetslaget ska ordna allt!

De olika färgerna .... det är ett "par" bland ett stort antal andra färggranna "par" i vår teleledning. Undrar vilken färg "min" ledning har upp till servern som ska få ta emot detta bloggtänk NUUUU!