Halt

 Halt --- eller Halt. det beror på hur man uttalar a-et. Både långt och kort a-ljud känns aktuella.

Alldeles utanför vår tomt

Vi börjar med det långa a-ljudet. 

Tog på mig broddkängorna för första gången denna säsong, då jag gick ut för att ta en promenad efter lunch.  Hos oss var det halt. MEN det hade gått att ta sig fram utan broddar. I mitten av vägen hade den lösa snön smält bort, och det fanns gå-säkert grus-underlag. När jag kom fram till "byn", en kilometer bort, så var hela vägen bar. 

Träffade på svägerskan som var ute med sin hund. Tråkigt med det här vädret, tyckte hon. Jag svarade inte redigt på frågan, för jag tycker att det är gott med plusgrader och snösmältning, samtidigt som det var helt ok  med den  knappa dm snö som funnits några veckor. Gångbart nästan överallt, bara lite halt i bilspåren. Sex plusgrader ... eller sex minusgrader.? Kanske är det så att även jag föredrar det senare. Så länge det är för mycket snö. 

Buketten som jag fick från Nexans efter fyra luciaframträdanden . Dessutom får vi en inte oansenlig 

summa pengar till skolan från dem. De är pengar som ligger till grund för en skolresa för alls skolans elever. Igår var det fortfarande snö utanför fönstret.

Full fart mot jul.  Tycker ju att den här högtiden är "så där". Även om det numera inte är så mycket som ska fixas, så blir det ändå en del måsten. 

Julklappar. Nästan bara till barnbarnen. Nästan allt beställt via nätet. Men det ska slås in och det tar sin lilla tid. Är fixat.

Julkort. Blev sju julbrev i år. Ska jag skicka kort, så kan jag lika gärna skriva några rader.

Julpynt. Betyder nästan bara tomtar. Samt lite dukar med tomtar på. Längtar efter gran. En riktig gran. Det är så vackert, gottdoftande och juligt. Här har det inte funnits någon gran de senaste fem sex åren. I år tycks det inte komma in tallris heller... eller kanske gör det så under veckan som kommer... ( Tänker att jag inte måste fixa allt...)

Julbak. Bakade bröd på förmiddagen. Nytt recept på vörtbröd. De gamla "vanliga" prästgårdslimporna. Brödkakor på grovt mjöl. Ska baka tre-fyra sorters kakor nästa vecka. Ganska roligt att baka kakor. Brukar ge värnamodottern hälften.  Killarna gillar mormors torra småkakor....

Julmat. Ja, det blir väl inte förrän om en vecka. Är inte så mycket som ska förberedas.... en hel del finns klart i Värnamo, då vi kommer dit på julafton.

Tror att det jobbigaste med julen är att det är mörkt nästan hela dygnet. Vill ju gärna ha dagsljus, då jag fixar saker. Och dagsljus för att gå ut någon timme.  Det är precis att man får till det....

Klockan är just nu tio över fyra. Ute är det kolsvart.... De timer-inställda ljusslingorna, som sattes upp i slutet av november, de har fortfarande inte börjat lysa. För i november, då kom skymningen vid halv fem....

Tråkigt att man inte längre "vågar" lägga ut bilder från Luciafiranden. GDPR , släng dej i väggen.

Det fina luciafirandet passerade i veckan.  Har några bilder på det stora luciaföljet. Men tvekar att lägga ut det på nätet. Inte klokt som det blivit. I facebooksflödets "minnen" kommer många års luciaföljen upp. Kul att se, att minnas. Förra året lade jag ut en "tredelad" bild, där luciaföljet var en av de små bilderna, på Instagram och Facebook. Fick ett SMS från en förälder, att så kunde jag inte göra. Avskyr präktiga paragrafryttare. Men jag tog bort bilden...feg som jag är.

Fem framträdanden hade den 24 elever (från åk 4, 5 och 6) stora luciagruppen  Alla som hade valt att vara med, var friska. Dock inte dagen efter, då var det 3-4 stycken som inte orkade komma till skolan. 

Jag brukar ha nästan samma program år efter år. Det är bra, för då kommer de äldre eleverna ihåg texterna, och de yngre kan hänga på. Varierar lite med solister och instrumentalister. I år hade vi en kille från femman, som kompade en del på sin halvakustiska gitarr, Väldigt fint!

Vi har ett uppträdande kvar i morgon. I bygdegården. Hoppas att de flesta är friska. Blir mäktigt med alla fina barn på scenen. 

Nejlikor i den fina buketten på köksbordet

Dummare och dummare blir det år från år. Detta är var det många förskolor som inte bjöd in föräldrar på luciafirande. För att det finns några av de små barnen som är blyga, och inte vågar framträda. Det är så dumt, så jag blir mörkrädd, inför vart vårt svenska samhälle är på väg. Ja, det finns blyga barn. Det finns ännu fler barn, som verkligen älskar att sjunga och uppträda. Lösningen på problemet är synnerligen enkel: Låt de barn som inte vill vara med, slippa.  Nästa år kanske de är med. Eller aldrig. Vi är olika. Så ska det vara. Ingen ska tvingas till något. Ingen ska undanhållas något, för att någon annan inte vill.... 

Halt... med kort a... för sådana dumheter.

Halt... med kort a.... kommer det att bli när julafton är över. Tvärstopp. så att denna tanten nästan klättrar på väggarna , av ovana av att inte hela tiden ha något som "måste" göras. 

Nåja, i mellandagarna kommer två tredjedelar av malmöfamiljen till Ulås, Värnamo. En extra "julafton", men med enklare mat. Med grandoft och julklappsutdelning,,,,

Men till jul är det fortfarande en vecka. Innan dess, så är det en hel del som ska göras... lite extra skoljobb, lisebergsbesök... och så det där som ska fixas här hemma dagarna före jul...

Tur att man är någorlunda pigg i den gamla kroppen, och att man inte har ont och är halt...

Vitt

 

Hade bytt ut veckans "mormorstisdag" mot torsdag, denna luciavecka.  Av förekommen anledning.

Körde till Ulås vid åttatiden i går. Kallt var det här hemma i Grimsås, men bara ett par cm tjockt snötäcke. Längs den sextiofem km långa vägsträckan mot Värnamo, så blev världen allt mera vit, och när jag kom in på "byvägen" ( som går mellan väg 127 mot Vetlanda och väg 27 mot Växjö) så var allt så vitt att det nästa var svårt att se var vägen gick fram.

 Trots närmare tio minusgrader, så ville killarna ut på tidig förmiddag. Mamman, som jobbade hemifrån denna dag, tyckte att jag och killarna kunde hjälpas åt att skotta fram lite "stigar" att ta sig fram på, så man skulle slippa pulsa i snön. Vilket vi gjorde. Det var lätt snö, så det var ingen större ansträngning att få fram lite "gångvägar".

 Gissar att snödjupet låg på mellan två och tre decimeter.

Konrad hämtade en liten stege som stod uppställd mot ett träd, och klättrade upp på lekstugans tak.  Det såg tydligen lockande ut.  När han hoppade ner, så landade han mjukt. 

Jag gick utom synhåll, en liten stund,  för att skotta undan lite vid fågelbordet. När jag kommer inom synhåll igen, så ser jag en pojke ligga raklång i snön en bit från den lilla stugan. Vad hade hänt? 

Jo, Konrad gjorde en snöängel. Men mormor fick nästan upp hjärtat i halsgropen för några sekunder....

När världen är klädd i vitt, så är den väldigt vacker.

Även mörkret blev vackert, då det under kvällen klarnade upp och blev stjärnklart. 

Kom på att jag nog inte ogillar vintern ändå. Inte när det är riktig vinter. Det är halkan och snöblasket som jag storligen ogillar.  Liksom mörkret....

Vi brukar alltid stanna till i Gnosjö och köpa färska frallor till fika/frukost på vår väg till Ulås, Värnamo.  Tänk igår, så hade man struvor till försäljning. Så nu har jag fått smaka det traditionella adventsbakverket. Den var väldigt god, men jag nöjer mig med en struva per år.

Tjugo minus visade termometern i morse. Nio grader minus under hela dagen idag. Riktig vinter alltså.

Helt vitt är det här hemma idag. Rimfrosten har bäddat in allt, inklusive den promenerade ( kort promenad idag) tantens utstickande hårslingor. Tyvärr var det ingen sol som lyste upp den vita världen, och gjorde den ännu vackrare.

I Lucias följe, så uppkom även detta år en debatt. I Bollnäs var det tänkt att ett luciatåg från en folkhögskola skulle framträda på regionfullmäktige. SD stoppade "lussandet" eftersom lucia var någon som identifierade sig som en "hen". I min tolkning så är denna hen en kille.....vilket inte fullt framgår i media.

För egen del kunde jag inte låta bli att kommentera ett facebooksinlägg i ämnet, och kom då i diskussion med den bekant som delat inlägget.

För mej är Lucia en tjej. Om man inte går på förskola... eller bor på äldreboende. Men framträder man offentligt, så är  det inget att diskutera, som jag ser det, lucia är en kvinna. 

Om man borde stoppat luciaframrädadet med en "hen" som lucia? Nej, det tycker jag ändå inte. I alla fall inte om luciaföljet i princip stod och väntade utanför dörren....   Men jag hade inte närvarat, för jag skulle inte vilja se spektaklet.

Om det varit en man som ser sig som kvinna, och som klär sig som en sådan? Typ Tove Sekelius. eller min pappa Marianne? Hur tänker jag då? Mer tveksam där. Men tycker ändå i grunden, att varför ska man hålla på och mixtra och konstra  och provocera.... varför kan inte en tjej-tjej få vara luica?

Kanske lika bra att  luciatraditionen dör ut, om traditionen  håller på att förändras.

Det mest tokiga, det är att det är jag, som inte vill se någon förändring i luciatraditionen, som anses vara reaktionär, rigid, förstockad, samhällsfrånvänd... ja, t.o.m homofob. Det är jag inte....Det enda jag tycker, det är att Lucia ska vara en tjej, ja helt enkelt en med "snippa". Är det verkligen så konstigt?

Luciafunderingar

 

Så här dagen efter, så kom jag att fundera på alla luciatåg som jag har "producerat". Lite kul att se luciafölje efter luciafölje  komma upp i Facebooksflödets "minnen". De lades ut innan ( det förb-e) GDPR ställde till det. 

Förra året var det ju fortfarande pandemitid, och det stora företaget ( Nexans) på orten, skickade filmteam till skolan för att göra en video och visa i samband med det traditionella lussefikat på företaget. Jag tog en bild på truppen, satte in den tillsamman med två andra bilder i ett "collage" och lade upp på FB/Instagram. Tror ni inte att en mamma till en av eleverna  hörde av sig och undrade om jag bett alla om tillåtelse... och bla.bla.bla... Jag tog bort bilden och tänkte  j-... ja... ni förstår....

Är glad för alla andra bilder på luciatåg, under årens lopp. Det är verkligen kul att se tillbaka till just det året och vilka barn som var med i luciatruppen . De bilder som kom upp i flödet, idag den 14, de "barnen" är en bit över tjugo nu. 

Nej, det där GDPR, det har jag aldrig fattat vitsen med. Gäller ju hela Eu.... men ändå. Vet inte vem den skulle skydda. Förr hade vi ett så bra system i skolan, föräldrarna fick fylla i en blankett där man bl.a. tillfrågades om deras barn fick synas på bild i olika medier. De elever som inte hade okejtas för detta, de visste om det, och gick åt sidan då vi tog bilder.... Inget konstigt med det, tycker jag. Väldigt bra.... t.o.m.

Sannolikt ett otillåten bild. Trots att det är svårt att identifiera något av barnen. 

Fem framträdanden hade vi igår, jag och luciatåget. Under en stor del av dagen var fem-sexans lärare med. Vilket kändes bra. Ett framträdande i kyrkan. För skolan, och för föräldrar /mor/farföräldrar. Tre uppträdanden på Nexans och ett i bygdegården för 150-talet Nexanspensionärer. En rolig dag för oss alla.

Kan ändå inte låta bli att reflektera lite kring förändringar. Det var tre års sedan vi hade "öppet" för allmänheten i kyrkan, det var tre år sedan som vi var inne på Nexans och lussade.

Tidigare så har det alltid funnits ett antal människor från företagets "serviceavdelning" till hjälp.  I år fanns det inte en enda. Ljudteknikern var den ende som var involverad i framträdandena. MEN man hade en ny, suveränt bra, ljudanläggning. Så det blev bästa ljudet någonsin!

En sak som jag sett fram emot då jag skulle vara med såväl inne på företaget som i bygdegården på kvällen, det var att jag skulle kunna norpa till mig två STRUVOR. Det bakverket har i alla tider funnits på Nexans lussefika. I år fanns det inga! Detta trots att företaget går väldigt bra, och inte skulle behöva spara på småsaker.... Inget kaffe var framdukat till pianoklinkaren, då jag kom till bygdegården.... Så någon lussebulle fick jag inte heller. Vilket jag absolut kan leva utan.... 

Men visst fick alla arton barn i luciatåget ( samt vi båda vuxna) rejäl fika mellan två föreställningar och frukt efter en annan. Så jag har inget att klaga på egentligen... Ja, utom avsaknad av struvor. Min mamma gjorde sådana, men jag har aldrig gjort. Verkar bossigt, tycker jag....

Var sin fin julbukett, fick jag och ljudkillen. Blir alltid väldigt glad för vackra blommor.

Funderar vidare och inser att jag varit producent och pianoklinkare i samband med luciafirande på Nexans, i mer än 25 år. Av och till. Under de senaste 10-12 åren mest "till". Det är så roligt, och det är något som eleverna verkligen ser fram emot, så kanske det inte var sista gången detta året heller..... Och det blir så bra! Ingen elev tvingas att vara med, ingen nekas heller. De allra flesta har en sångröst som kan förstärka en grupp av sångare. Ett fåtal kan bli solister...

Under många år, så har samhällsföreningen ordnat luciafirande. Först var det tjejer från åk nio, men under några år så var det så få tjejer som fanns att tillgå, så då fick skolans luciafölje ta över. De små barnen ( F-2) hade dessutom ett framträdande med tomtetema. En lördag eller söndagseftermiddag som samlade många av samhällets invånare, och då även flera lärare ställde upp.

Så sent som förra året, så ordnades lucia i bygdegården. Inte så välbesökt dock... det var fortfarande covid som skrämde många. Under de senaste åren har det dessutom varit svårt att få lärare att ställa upp och hjälpa till. Ja, utom knäppisen Anna-lena då.....

I år så sa man från "skolan" att man inte ville  lägga någon tid ( max två timmar) på helgen för att vara med på samhällsföreningens lucia. Under många år så har f.ö. allt överskott från luciafirandet gått till skolan. Något som vi bl.a.  gjort resor för. (Från Nexans får vi också en rejäl summa.)  Från samhällsföreningens sida, så var det också tyst. Ingen tycktes vilja ta jobbet.

Jag har hört att flera saknat "Lucia i bygdegården". 

Funderar på vad som kommer att hända med lucia. Är den fina traditionen borta om ett decennium? Viljan till ideella insatser, de har absolut minskat. Kanske är det snart bara förskolan som för traditionen vidare. Och dit är det inte många som tillåts komma. Bildförbud, förstås

.

Lucia, det är en fin högtid, tycker jag, Ganska kravlös. Även om någon måste hålla i de trådar som behövs. Hoppas verkligen att den fina traditionen får chans att leva vidare!

Förmodar....

 

.... att älgkillen med en massa taggar i sin ståtliga krona, hade föredragit ett liv i de småländska skogarna, framför att bli utstyrd med julpynt i Isaberg/Höganlofts reception.

... att Höganloft, Isaberg, Hestra har ett av de allra bästa julborden i trakten.  Fisktallriken smakade så gott!

Men ansjovis hade man nog inte lyckats få tag på. Jansson, från varmrättsbordet, smakade inte alls som en frestelse ska smaka.

.......att tomten har bråda dagar. Tacksamt att han hann med ett besök på Höganloft, och delade ut godispåsar till alla barn som var med föräldrar och mor/farföräldrar på familjejulbord.  Det fanns också en bemannad pysselavdelning till barnen. Toppen!

... att det var ett av de bättre luciaframträdandena, körmässigt, i Grimsås bygdegård idag

Tyvärr kom det inte så mycket folk som vi hoppats på, till samhällsföreningens luciafirande. Trots.. eller på grund av... covid.-passuppvisande.  Förmodar att det är covid-hysterin som ligger bakom. 

Tyvärr så kan det också ha varit det sista firandet i bygdegården. Inte bara beroende på att publiken "svek"- valde bort, utan också av andra anledningar. 

Förmodar, att om jag får fortsätta att vara frisk, så kommer jag att försöka få till något slags luciafirande ännu några år framöver. Kyrkan har en fin lokal, med ljudanläggning, som man sannolikt får använda.

Lucia är en så fin tradition, den  vill jag bevara så länge jag kan.

Förmodar dock att traditionen är på väg att tyna bort.....

Pigg

 

Det är bra att skriva av sig lite då och då. Det blir  man pigg av. Amatörpsykologen i mig råder fler att göra så som jag gjorde i förra inlägget. För ingen är väl på topp jämt!

Att få gnälla offentligt, det är uppiggande, som sagt. Vädret är också uppiggande. Temperaturen har gått upp till noll! Härligt med blötsnö. På byvägen är det mer mjukt än halt. Kunde ta dagens promenad utan att ta på mig en massa extra kläder. Täckjacka och mössa, sen var det klart. Vantar behövdes inte, och vanliga kängor funkade bra.

'

Maken skulle åka till centralorten ( Tranemo) och göra några ärenden. Jag åkte med tills vi nådde slutet av den byväg, som vi bor alldeles i början på. Där hoppade jag av och gick de knappa 4 kilometrarna och 60 höjdmetrarna tillbaka. 

Man blir pigg av frisk luft och rörelse, absolut.  

Fredagslediga dottern utanför Värnamo skickade en bild på mormor och morfar. Nog blir man pigg och glad av en sådan bild. Morfar må vara i tjockaste och kortaste laget, men man hade fått med en riktigt viktig detalj; snusdosan i hans hand. Bra jobbat Johanna och killarna!

Tror tyvärr inte de står kvar på tisdag, med tanke på väderleksutsikterna. 

Regn och upp emot sju plusgrader nästa vecka, det tycker jag låter riktigt gott.

Vet att inte alla håller med. Många vill ha snö till jul.

Gissar att kreaturen föredrar plusgrader framför tvågradiga minusgrader. De här djuren har möjlighet att gå inomhus om de vill det. 

Idag valde flera av nötkritterna att tillbringa den ljusa delen av dagen utomhus.

Lucia är min favorithögtid.  Det är så fint med de vit och rödklädda ungdomarna. Lucia och julmusik blir man glad  av.

Igår kom två personer från ortens stora kabelföretag och filmade luciatruppen. Under många år har vi varit på företaget och framträtt, och det var tänkt så även i år, ända tills i måndags. Nu har man filmat framträdandet, och kommer att visa det på storskärm i restaurangen, under det att all personal bjuds på det  traditionella luciakaffet.

Blir så glad av Nexans agerande; De hade fika med till eleverna. För det skulle man fått om man gjort sina tre framträdanden på företaget. Man meddelade att 3000 kronor kommer att sättas in på mitt konto, så får vi lärare bestämma hur vi fördelar dessa pengar mellan klasserna. Skolresepengar blir det på något sätt...

Och trots att jag detta är inte gjort något extra utanför min normala arbetstid på torsdagar, så fick jag en stor bukett blommor från Nexans. 

Glädjegörande och uppiggande!

Idag har vi repat inför söndagens framträdande i bygdegården. Gick jättebra. Och både barn, föräldrar och andra samhällsbor är glada över att man får gå på luciafirande i år igen. 

Hann med ett julbord igår. I PROs regi. Jättegott!! Allra bäst är julbordets sill och laxrätter, anser jag. Var alldeles lagom mätt efter kalla rätter, varma rätter och lite ris a la malta. Efter det kunde jag inte låta bli julgodiset. Vilket var det enda som jag egentligen inte tyckte var gott... antagligen för att magen var mer än nöjd då. att man aldrig lär sig....

Tranemo lucia kom och  spred sin glädje. Så kul att få se ett luciatåg, inte bara sitta bakom klinka piano. Fast jag njuter då också, speciellt när sången går ut genom en bra ljudutläggning.

Mörkret faller därute, amaryllis prunkar i stugvärmen. De få tomtarna är framställda. Mörkret har snart nått sin kulmen. Snart vänder det!

Nog har man all anledning att vara tacksam och glad.... och känna sig pigg.

Underrubriker

 Underrubriker, ja, det kanske jag alltid skulle behöva, utifrån det röriga tänk som det brukar bli i min offentliga dagbok/tankebok. Idag får det i alla fall bli så.

Lucia

I Facebooks minnesflöde så vimlar det av luciabilder. Bilder från olika framträdanden med skolans lucia. Hade det varit en vanligt år, så hade det med största sannolikhet varit samhällsföreningens luciafirande idag.... 

Nu är det som det är och jag är väldigt glad åt att sexorna får framföra sitt program för alla skolans elever ( sammanlagt ca 65) i kyrkan i morgon. Sen blir det ju som det blir skönsjungandet. Jag tycker att årets tolv elever ( normalt brukar även femmor vara med, så det kan röra sig om 25 elever i lucatåget)  sjunger bra. Framförallt är jag så imponerad och glad över att man vågar sjunga ut, trots att man kanske inte har världens mest tonsäkra röst. Jag nekar aldrig något barn som vill ha ett eget litet solo, det är mycket bättre att det blir lite svajigt, än att personen i fråga får höra att han/hon inte sjunger tillräckligt bra.

Kulturskolor står ju annars för riktigt fina framföranden. Värnamodottern delade detta med mig. Jag tycker att det är så bra, samt att platsen för filmmakeriet, Apladalen, gör inspelningen extra stämningsfull. 

https://www.youtube.com/watch?v=_yod7Rm8f4Q&feature=youtu.be

Kulturskolechefen i vår kommun tog ett  annat grepp på årets luciaframträdande. Alla som ville fick vara med. Naturligtvis hängde vi på. Så här ser den videon ut. Gillar den också, trots att det bara är stillbilder till sången. 

https://www.youtube.com/watch?v=oMZtfPN2SCE&feature=youtu.be

Gillar luciatiden och luciaframträdanden, både de som är riktigt proffsiga och de som är mera glädjefulla.

Crowdfarming

I förrgår kom det ett stort paket till Stockremma, ja, ända fram till vår dörr. Jag var inte hemma när det kom, men maken berättade att det den som levererade paketet ringde på dörren och sedan lämnade lådan på verandan. 

Den stora, väl emballerade lådan innehöll tio kg clementiner. De hade vuxit på buskar/träd i en liten by i närheten av Valencia och skördades för en vecka sedan. 

Kom i kontakt med  Crowdfarming förra året,  Då beställde jag en låda apelsiner, även de från Spanien.

Clementinerna i lådan var betydligt större än de som man kan köpa i livsmedelsbutikerna. De var lättskalade. Klyftorna var stora och fasta, och väldigt saftiga och clementinsöta. Supergoda, alltså.  Rena rama godiset!

Prisvärt? Tycker allt det. Jag betalade 320 kr för tio kg hemköra kvalitétsfrukter. 

Kommer allt beställa apelsiner efter jul, definitivt!

Falskt

Promenaderna har återgått i det normala igen, efter en liten nedgång med krånglande häl. Men jag använder inte mina nyköpta skor, däremot de inläggssulor som jag köpte på fotriktigt förra veckan.

Skorna, som jag tyckte var så sköna och fotuppbyggande, var falsk marknadsföring, från både fotriktigt och min första uppfattning.  Hälsporrefoten trivdes väldigt bra med dem, men på den andra foten/hälen fick jag skavsår  så det stod härliga till. Har  försökt åtgärda med compeed och även med andra omläggningar, men det skaver ändå... så jag har gett upp. Det får bli de gamla vanliga skorna, där goretexen är utsliten, som får ta mig på mina dagliga vandringar. Med en den  uppbyggande sulan i. Ska åka till Brämhult i morgon och byta eller lämna tillbaka skorna. Känns lite fånigt, jag var ju så förtjust i dem från första början...

En annan falsk marknadsföring, det är Sara Bäckmos "löfte" om att man kan odla grönsaker/sallad när det är höst och vinter. Lyssnade på hennes sommarprogram och blev väldigt inspirerad att kunna skörda vintersallad till jul. Sådde tre olika sorter i växthusets pallkragar då jag rensat ut sommarens grönsaker. Visst har det grott, visar upp ganska stora hjärtblad, men sen händer inget mer. Inget att skörda alltså! Få se vad som händer när ljuset kommer tillbaka. Kanske växer det då.... eller också fryser alltihop om det blir ordentligt kallt....

Smaksak

"Så mycket bättre" hör till de få TV-program som vi tittar på direkt när det sänds på lördagar, 

De senare årens koncept med många olika artister tycker jag har varit trevligt... fast jag gillade det gamla också.... där man ( om jag kommer ihåg rätt) var  samma sex medverkande hela tiden.

Vems tolkningar man gillar det är verkligen en smaksak. För min del så uppskattar jag de artister som sjunger ut klart och tydligt allra mest. Jag vill höra vad som sjungs. Helen Sjöholm är en sådan artist, liksom bl.a. Tommy Körberg, Plura och positiva nybekantingen Newkid. 

Rap gillar jag inte, alltså försvann Silvana Imam, direkt  bland favoriterna.  Tyvärr är det svårt att höra vad Ana Diaz sjunger också. Jag gillar hennes personlighet, 

Nu har Loreen anslutit. I mångas ögon är hon den största stjärnan. Jag kan inte med henne. Mår fysiskt illa av att höra hennes oartikulerade stönanden. Så jag förstår bara inte hur så många kan tycka att hon är så bra.....

Men vi tycker olika, och det är väl jättebra. På så sätt så finns det utrymme för många olika stilar och röster....

Men ändå ... jag kan inte släppa tanken... säger folk att dom gillar henne bara för att man ska gilla henne.... för vem kan tycka om hennes musikaliska uttryck?

Julpynt

Förstår att jag är gammalmodig och  tillbakasträvande vad det gäller julpynt. 

Många sätter ju fram både tomtar och klär julgranen redan i början av december. 

Nu har vi ingen julgran ( lite tråkigt, men handlar om en som tror att han är allergisk/överkänslig)  men hade vi haft, så hade den fått komma in tidigast nästa helg. 

Husets tomtar ligger i startgroparna, men de får också vänta tills nästa helg. Jag vill ha adventstiden för sig, med röda dukar och gardiner och med adventsljusstakar och julstjärnor... och när det blir jul vill jag ta fram julgrejerna. 

Någon som håller med.... eller är jag hopplöst förlegad och kvar i den gamla tiden?

Julros

Visst är det en otrolig växt, julrosen1? Den här blomman fick jag av min bortgångna vän Karla för mer än tio år sedan. Den stod inomhus från juletid tills det blev vår. Då planterade jag ut den. Den har blommat varje år, med rikligt med blommor, från november tills  april/maj. Två små plantor har jag flyttat till en annan rabatt. 

Önskar alla en fortsatt fin luciadag!

Dimma

Idag är det dimmigt. Temperaturen har legat precis under nollan hela dagen. Det har varit alldeles lugnt, stilla och mjukt i luften.

Dimma är också ett väder. För egen del så tycker jag om dimmiga dagar. För den som nästan alltid har en kamera i fickan- förutom mobilkameran-  så blir det fina foton  när det är dimmigt.

Mjuka bilder.... 

Jag gillar förstås inte dimma när det är mörker och jag är ute och kör bil. Sikten blir ju obefintlig, då dimman äter upp helljuset.  Gillar annars mörkerkörning, men dimkörning, det är ordentligt tröttande. 

Ljungen blir mycket vackrare, då den är inhöljd i frusen frost. 

Ja, det var riktigt vackert på dagens promenad. 

Ända till jag kom fram till den här välbekanta byggnaden, ladugården som tillhörde det gamla soldattorpet. Träddödarna var fortfarande i full gång, och det var ganska så gott att gå genom det dimmiga landskapet och slippa se så mycket av eländet. Det räckte att höra... Tids nog lär jag få se, antagligen nästa gång då jag passerar, då dimman har lättat.

Önskar så att man i alla fall ska låta den här vackra granen stå kvar.... det är ju rena helgerånet att  fälla den. I så fall borde den få en plats på något julvackert torg, innan  stammen blir till virke och grenarna till flis...

Egentligen borde jag väl vila den ömmande hälen. Den har blivit mycket bättre men skulle säkert mått bra av några dagars vila. Men vi får kompromissa jag och hälen - det  blir inga 10 000 steg, det blir inga 7-8 kilometers vandringar, men 4 -5 kilometer får hälen allt finna sig, speciellt om jag försöker hitta mjukt underlag- skogsvägar och stigar- så långt det går.

Den korta skolveckan passerade snabbt. En-dags-vecka. Man blir lite off när man bara är på plats en enda dag, men nu är det som det är. 

Luciagruppen, ( ja, jag har ju mest musik under min arbetsdag) åk 6, låter jättebra. Ska filmas i kyrkan nästa måndag. Normalt brukar skolans luciatåg besöka samhällets stora företag, med sammanlagt fyra framträdanden I år får det bli lucia via film istället. Och eleverna får det vanliga arvodet. Schysst, tycker jag. Och kul att få träna inför lucia även detta år. Så roligt att det blir extra många solister detta år.... fyra killar och två tjejer.

Luciatåget ska få framträda i skolan också. Vet ännu inte om vi får använda kyrkan som lokal. Har fått okejat för det innan åtta-personersregeln, men har inte fått meddelande om att vi inte får vara där.... vi hade tänkt att samla F-3 för sig och 4-5 för sej. Dessa barn äter ju samtidigt i skolans matsal varje dag... Om  inte detta går, så får det bli i gympahallen. Hela skolan ( ca 70 elever och 7-9) lärare var samlade där igår för att kolla en  Pippi-musikal som 2-3an bjöd på

Vi förhåller oss absolut olika till pandemin och smittorisk. Brukar normalt träffa några av mina f.d. arbetskamrater från min förra skola på adventskaffe. Det är min tur detta år. Har träffat, haft kontakt med två av fyra tidigare i höst. Hade bestämt ett datum- för vi är inte rädda för att träffas om vi mår bra. Ringde en tredje idag. Hon vill absolut inte träffa oss. Har bara träffat ett par personer inomhus, de allra närmaste, sedan i mars. 

Vi tänker olika där.... och det är väl därför smittan sprider sig. Tycker ändå att det är säkrare att träffa en handfull friska personen hemma hos någon, än att gå till affären. Vem har tagit i vad då där?

Adventsljusen lyser upp denna dimmiga höstdag.  Kommer inte att synas så bra genom dimma och mörker. Men ljusen finns där, och bara det är gott att veta.

Slutackord

Slutackordet, det blev ett G-dur-ackord. Tonarten är en av de vanligast förekommande och den är enkel att spela,  både på piano och gitarr. På piano, så behöver man bara använda en av de svarta tangenterna och på gitarr, så kan man klara sig med enbart något enda barréackord.

Slutackordet tänkte jag skulle sluta en cirkel, men riktigt så var det inte. I Dalstorps kyrkan, den kyrka där jag började mitt pianoklinkande i luciatider, där hade man bytt ut det gamla pianot mot en liten flygel, en el-flygel. Helt ljuvlig att spela på.

Den decimerade luciatruppen imponerade igen.... oj, vilka duktiga sångare vi har i Grimsås.
När en solist-tjej aviserade att hon tyvärr blivit sjuk, skickade jag ett mess till en annan elev och han tog över solopartiet, utan att tveka. Och gjorde det superbra.

Sista föreställnngen av sju är över, och den som lever får se, om slutackordet för den pianoklinkade "luciageneralen"  blev ett G-dur-ackord eller ej.

"Vinnaren är nummer 54". Oj! Det var ju det numret som stod på mitt paket. Det utbröt en stor applåd, då den gamla lärarinnan, tillika den ständiga pianoklinkaren, vann första priset. En hel låda med olika sker, julsaker och sådant man kan äta. Att få en amaryllis som tackgåva, gjorde mig också glad. Jag är en amaryllisgillare av stora mått.
Vinstplatsen var bygdegården i Grimsås, där samhällsföreningen igår anordnade det traditionella luciafirandet.
Man känner sig så uppskattad då man jobbar med luciaframträdanden. Det finns ett klart sug, en årlig efterfrågan på de vackra, de vanliga luciasångerna och de vackert ljusbärande barnen.
Min förhoppning är att luciatraditionen får leva vidare, och är det svårt att få till någon som tränar och som ackompanjerar barnen... ja, då finns jag, så länge pianoklinkarfingrarna vill vara med.

Söndagen inleddes med en promenad på vanliga stigar och skogsvägar, ja lite länsväg och lite byväg ingår också. Fyra kilometer med stavar, ja, det behövdes verkligen inför det som väntade oss vid lunchtid.

Fru  Friberg hade bjudit sin mor och far att äta julbord på detta populära ställe, Höganloft, Isabergs stugby i Hestra.

Trevligt välkomnande fanns på bordet med vita dukar.
Att det fanns två små barn med och att oddsen för att dukarna efter måltiden fortfarande skulle vara vita, var lika med noll, det var inga problem alls.
Tvärtom, det var många barn i olika åldrar med och smakade på den goda maten. Tomten kom med en välfylld säck och Karl-Petter, snart 13 månader, var den som hann först fram till den rödklädde. Inga betänkligheter där inte!

Julbordet på Höganloft var av mycket hög kvalitet. Mycket att välja på, men som tur var så var de fina rätterna "smakprovsskurna", så man lätt kunde avnjuta på många rätter utan att bli alltför mätt.
Godisbordet var imponerande, ja, det fanns så mycket att välja på så inte en endaste skumtomte slank ner i magen. Trots att jag, liksom många andra, är en riktig skumtomte-nörd.

Tror att man har julbord på Höganloft nästa helg också. Kan verkligen rekommenderas.

Slutackordet för denna eftermiddag gick absolut i dur, god mat, trevlig samvaro med dem som man gärna vill dela sin tid med.

På torsdag kväll slås slutackordet för min sista hösttermin. Jag slipper slå an de tonerna. Det kommer en proffsmusiker från musikskolan och kompar såväl körer som solister. Känns bra att få lyssna och njuta av sången och musiken,  efter en luciaperiod, som faktiskt sträcker sig från början av november.