Pigg

 

Det är bra att skriva av sig lite då och då. Det blir  man pigg av. Amatörpsykologen i mig råder fler att göra så som jag gjorde i förra inlägget. För ingen är väl på topp jämt!

Att få gnälla offentligt, det är uppiggande, som sagt. Vädret är också uppiggande. Temperaturen har gått upp till noll! Härligt med blötsnö. På byvägen är det mer mjukt än halt. Kunde ta dagens promenad utan att ta på mig en massa extra kläder. Täckjacka och mössa, sen var det klart. Vantar behövdes inte, och vanliga kängor funkade bra.

'

Maken skulle åka till centralorten ( Tranemo) och göra några ärenden. Jag åkte med tills vi nådde slutet av den byväg, som vi bor alldeles i början på. Där hoppade jag av och gick de knappa 4 kilometrarna och 60 höjdmetrarna tillbaka. 

Man blir pigg av frisk luft och rörelse, absolut.  

Fredagslediga dottern utanför Värnamo skickade en bild på mormor och morfar. Nog blir man pigg och glad av en sådan bild. Morfar må vara i tjockaste och kortaste laget, men man hade fått med en riktigt viktig detalj; snusdosan i hans hand. Bra jobbat Johanna och killarna!

Tror tyvärr inte de står kvar på tisdag, med tanke på väderleksutsikterna. 

Regn och upp emot sju plusgrader nästa vecka, det tycker jag låter riktigt gott.

Vet att inte alla håller med. Många vill ha snö till jul.

Gissar att kreaturen föredrar plusgrader framför tvågradiga minusgrader. De här djuren har möjlighet att gå inomhus om de vill det. 

Idag valde flera av nötkritterna att tillbringa den ljusa delen av dagen utomhus.

Lucia är min favorithögtid.  Det är så fint med de vit och rödklädda ungdomarna. Lucia och julmusik blir man glad  av.

Igår kom två personer från ortens stora kabelföretag och filmade luciatruppen. Under många år har vi varit på företaget och framträtt, och det var tänkt så även i år, ända tills i måndags. Nu har man filmat framträdandet, och kommer att visa det på storskärm i restaurangen, under det att all personal bjuds på det  traditionella luciakaffet.

Blir så glad av Nexans agerande; De hade fika med till eleverna. För det skulle man fått om man gjort sina tre framträdanden på företaget. Man meddelade att 3000 kronor kommer att sättas in på mitt konto, så får vi lärare bestämma hur vi fördelar dessa pengar mellan klasserna. Skolresepengar blir det på något sätt...

Och trots att jag detta är inte gjort något extra utanför min normala arbetstid på torsdagar, så fick jag en stor bukett blommor från Nexans. 

Glädjegörande och uppiggande!

Idag har vi repat inför söndagens framträdande i bygdegården. Gick jättebra. Och både barn, föräldrar och andra samhällsbor är glada över att man får gå på luciafirande i år igen. 

Hann med ett julbord igår. I PROs regi. Jättegott!! Allra bäst är julbordets sill och laxrätter, anser jag. Var alldeles lagom mätt efter kalla rätter, varma rätter och lite ris a la malta. Efter det kunde jag inte låta bli julgodiset. Vilket var det enda som jag egentligen inte tyckte var gott... antagligen för att magen var mer än nöjd då. att man aldrig lär sig....

Tranemo lucia kom och  spred sin glädje. Så kul att få se ett luciatåg, inte bara sitta bakom klinka piano. Fast jag njuter då också, speciellt när sången går ut genom en bra ljudutläggning.

Mörkret faller därute, amaryllis prunkar i stugvärmen. De få tomtarna är framställda. Mörkret har snart nått sin kulmen. Snart vänder det!

Nog har man all anledning att vara tacksam och glad.... och känna sig pigg.

Slutackord

Slutackordet, det blev ett G-dur-ackord. Tonarten är en av de vanligast förekommande och den är enkel att spela,  både på piano och gitarr. På piano, så behöver man bara använda en av de svarta tangenterna och på gitarr, så kan man klara sig med enbart något enda barréackord.

Slutackordet tänkte jag skulle sluta en cirkel, men riktigt så var det inte. I Dalstorps kyrkan, den kyrka där jag började mitt pianoklinkande i luciatider, där hade man bytt ut det gamla pianot mot en liten flygel, en el-flygel. Helt ljuvlig att spela på.

Den decimerade luciatruppen imponerade igen.... oj, vilka duktiga sångare vi har i Grimsås.
När en solist-tjej aviserade att hon tyvärr blivit sjuk, skickade jag ett mess till en annan elev och han tog över solopartiet, utan att tveka. Och gjorde det superbra.

Sista föreställnngen av sju är över, och den som lever får se, om slutackordet för den pianoklinkade "luciageneralen"  blev ett G-dur-ackord eller ej.

"Vinnaren är nummer 54". Oj! Det var ju det numret som stod på mitt paket. Det utbröt en stor applåd, då den gamla lärarinnan, tillika den ständiga pianoklinkaren, vann första priset. En hel låda med olika sker, julsaker och sådant man kan äta. Att få en amaryllis som tackgåva, gjorde mig också glad. Jag är en amaryllisgillare av stora mått.
Vinstplatsen var bygdegården i Grimsås, där samhällsföreningen igår anordnade det traditionella luciafirandet.
Man känner sig så uppskattad då man jobbar med luciaframträdanden. Det finns ett klart sug, en årlig efterfrågan på de vackra, de vanliga luciasångerna och de vackert ljusbärande barnen.
Min förhoppning är att luciatraditionen får leva vidare, och är det svårt att få till någon som tränar och som ackompanjerar barnen... ja, då finns jag, så länge pianoklinkarfingrarna vill vara med.

Söndagen inleddes med en promenad på vanliga stigar och skogsvägar, ja lite länsväg och lite byväg ingår också. Fyra kilometer med stavar, ja, det behövdes verkligen inför det som väntade oss vid lunchtid.

Fru  Friberg hade bjudit sin mor och far att äta julbord på detta populära ställe, Höganloft, Isabergs stugby i Hestra.

Trevligt välkomnande fanns på bordet med vita dukar.
Att det fanns två små barn med och att oddsen för att dukarna efter måltiden fortfarande skulle vara vita, var lika med noll, det var inga problem alls.
Tvärtom, det var många barn i olika åldrar med och smakade på den goda maten. Tomten kom med en välfylld säck och Karl-Petter, snart 13 månader, var den som hann först fram till den rödklädde. Inga betänkligheter där inte!

Julbordet på Höganloft var av mycket hög kvalitet. Mycket att välja på, men som tur var så var de fina rätterna "smakprovsskurna", så man lätt kunde avnjuta på många rätter utan att bli alltför mätt.
Godisbordet var imponerande, ja, det fanns så mycket att välja på så inte en endaste skumtomte slank ner i magen. Trots att jag, liksom många andra, är en riktig skumtomte-nörd.

Tror att man har julbord på Höganloft nästa helg också. Kan verkligen rekommenderas.

Slutackordet för denna eftermiddag gick absolut i dur, god mat, trevlig samvaro med dem som man gärna vill dela sin tid med.

På torsdag kväll slås slutackordet för min sista hösttermin. Jag slipper slå an de tonerna. Det kommer en proffsmusiker från musikskolan och kompar såväl körer som solister. Känns bra att få lyssna och njuta av sången och musiken,  efter en luciaperiod, som faktiskt sträcker sig från början av november.

Jubileum och julbord

Det var inte länge sedan vi började skolan för hösten. Åtminstone känns det så.
Och nu är det jullov. Ja, om man bortser från en dryg halvtimmas avslutningsceremoni i kyrkan, och en stunds gemensamhetsfika för personalen, efter det.
Nu är det mesta decimerat, såväl vad det gäller personal som elever.  Har bara haft halva min klass under ett par dagar, det är en förkylning med ordentlig feber som florerar. Delar ur personalen och ur skolledningen har gett sig till varmare breddgrader i såväl sydostlig som sydvästlig riktning,  för att fira jul.... något som gör mig grön av avund  f.ö.

Skrev ett "tack för terminen mail" till klassens föräldrar efter dagens skolslut.... och kom då att tänka på att det är 40 års sedan som jag  hade min sista skolavslutning under min egen utbildning, då jag blev "nybakad" lärare i december 1975. Jo, det är länge sedan... väldigt länge sedan....men tiden har ändå gått fort. Och ibland undrar jag om jag använt den rätt....
Hittade den här på FB igår. Gillade och delade. Så sant detta är ... jag känner mig inte gammal inuti... bara på utsidan. Väl är väl det.....

I love me.... stämmer dock ej... men det är en annan historia.

Julbordens tid är inne. Igår blev det dubbelt upp. Först ett fantastiskt  gott "smörgåsbord" som vår duktiga kock Ingela tillagat. Från den kommungemensanna skolmåltidsgruppen hade man beslutat sig för att satsa på ett ordentligt julbord i år. Det fanns lax, sill, paté, oxrulle, revben och mycket mer. Kolla själva!

Ost, kex, marmelad, frukt ... och en del som inte fick plats på bild, fanns också med. Samt den av alla elever älskade julmusten.

Riktigt gott var det... och lagom mängd mat framdukat. När något tog slut, ja, då var det bara att fylla på. Det fanns faktiskt lite kvar att ta fram som extra bonus till tomtegröten idag också. Inte helt fel!

På kvällen var det ytterligare ett julbord som skulle avätas. Kommunen hade bjudit alla sina anställda. Fyra sittningar fanns att välja på, igår och idag. Hela vårt rektorsområde valde gårdagens tillfälle... utan att reflektera över att det blev dubbelt upp med det goda denna dag.

Visst var kvällsmaten god den också, och visst fanns det mer att välja bland MEN vad som fick mig att i efterhand må lite dåligt, det var när jag såg hur mycket mat som fanns kvar på de två stora kallmatsborden... det var MASSOR. Inte kan man plocka fram det som stått ute i rumstemperatur i flera timmar och som folk snorat och hostat över,  ALLT måste slängas! Helt sjukt! Kunde man inte försökt plocka fram lite i taget i stället.... Nää, det känns som om jag inte vill vara med om detta med stora julbord någon mer gång... hela grejen äcklar mig!

En höjdpunkt fanns det iallafall på gårdagskvällen - ja, förutom att man fick tillbringa den tillsammans med goda kollegor  - och det var Tranemo gymnasieskolans lucias framträdande. Roligt för det pianoklinkande luciaansvariga i Grimsås att få njuta av det bästa med hela juletiden... och så är dom alltid så bra, när de har blivit ledda av världens härligaste spanjor, Juan.

Min gamla elev i från Superklassen var lucia.... och hennes båda tjejklasskompisar var också med. Naturligtvis blev det lite nostalgi i magen på tanten, då jag tänkte tillbaka på den fina klassen... en klass i stil med vad jag har nu. Grimsåsungdomar äger!

Avslutning och ( tror jag) fyrtioårsjubileum i morgon. Kantorn hotar med att han bara ska spela till församlingssångerna. Så jäkla dumt... han som är proffs! Men tanten får väl klinka till det som eleverna ska framföra...

Här  kommer lite vackerhetsmusik!

Fiskfrosseri, fest och friskluft

Till Tiraholm var vi bjudna. Vi skulle få avnjuta ett annorlunda julbord, ett julbord baserat på insjöfisk och viltprodukter.
Klockan sex skulle maten stå framdukad- Vi startade hemifrån redan före halv fem. Vägen till Tiraholm går via den väg där jag var och geocachade på novemberlovet och där vi var på julmarknad för bara två veckor sedan.
På Tiraholm har vi varit flera gånger, men aldrig på vintern.
Kunde inte komma ihåg att det var så långt mellan Reftele och Tiraholm. Vid avtagsvägen mot Bolmsö, fick vi stanna och ta fram den gamla hederliga atlasen, för att försäkra oss att vi verkligen  var på rätt väg.

Det var vi, och hade fortfarande en dryg mil kvar.

Var ändå framme i god tid. Fiskbutiken var fortfarande öppen, vilket gav anledning att köpa både gädda och lax. Halva gäddan är just avnjuten. Tillagad i ugn med pepparrot, dill och grädde. Mums.... trots en del benplock.

 Det dukades upp många intressanta saker på bordet.
Inlagd braxen, kokt och stekt inlagd mört. Knappast någon fisk som man vanligen tar till vara. Sån´t man gav katterna, då man var barn/ung och metade i Viskan därhemma  i Rångedala.
Här hade man verkligen ansträngt sig för att ta till vara det lilla som fanns att ta tillvara, på det som jag hittills ansett som skräpfisk. ( Grymt för fiskarter att få det epitetet....)
Tiraholmskockarna hade  fått till välsmakande inläggningar av alla sorters fisk En favorit för mig var göskinder. De hade samma smak och konsistens som en nykokt kräftstjärt..

Mycket lax i olika former fanns på bordet. Alltid lika gott.
En del kött fanns också, allt från vilda djur. Vildsvinsskinka smakade helt ok och viltköttbullarna var riktigt goda. Kål i olika former kunde också avsmakas, och jag fick en ny favorit, brunkål.

 

Ja, det var en spännande och smakfullt julbord, där det  gällde att ta lite av varje på tallriken och avnjuta varje rätt långsamt. Tror att det blev tre besök vid bordet.
Tänkte på det då jag vaknade i morse: tänk så mycket bättre fiskfrosseri är jämfört med traditionellt julbordsfrosseri. Efter ett "vanligt" julbord brukar jag ha svårt att sova, för magen vill inte ge mig det lugn som behövs för en rofylld sömn.

Anledningen till att vi var bjudna på julbordet i Tiraholm, var att Johanna och Martin gift sig på alldeles egen hand, för fyra veckor sedan.

 Nu ville de bjuda sina allra närmaste på en liten festlig tillställning, med anledning av detta.

 

Martin mamma och pappa, Arne och Kerstin, hans syster Jenny och hennes make Göran, hade via lite krokiga vägar tagit sig från Östergötland, ända ner till mörka Småland... eller rättare sagt ända ner i Hallands län, för det är där Tiraholm ligger.

 Efterrättsbordet gick väldigt bra ta för sig från, trots att magen var ganska så fisk- och viltfylld.
Mandelmusslorna var rena nostalgin för en tant. Ostkaka har aldrig varit någon jättefavorit för mig, men saffranskakan som också fanns på efterrättsbordet,  var supergod.

Lite konfekt gick också ner.
Nästan lokalgjord även denna, importerad från Markaryd.

 Arne hade förberett ett tal för "brudparet".

Det handlade om Martins barndom och unga ungdom.

Kände mig lite socialt handikappad, då vi inte ens funderat på något liknande - tal eller sång eller bildbok.


Kanske för att vi själva gift oss på samma sätt som Johanna och Martin, och att jag personligen tycker att stora tillställningar med tal och klädkod och "måstevaragladochtrevligfastviingetharattprataom" är .... milt uttryckt... inget som jag vill vara med på. Gäller både bröllop och stora fylla-årkalas...  ( sen har jag varit på något trevligt fyllaårkalas, det har jag.... tänker på när Inga fyllde år förra året... det var trevligt ... och utan krav att vara något annat än den man är..)


Trevligt var det iallafall... lite ovanligt.... säger tack till Johanna och Martin för en trevlig kväll, ( och födelsedagspresent till tantmamman), tack till Kerstin och Arne för present ( när man fyllt 61!!!) och sällskap och till lärarkollega Jenny och Göran för trevligt sällskap.

Konstigt var det, men hemvägen kändes mycket kortare än vägen till Tiraholm.... det var ju inte så långt hem till kända trakter ändå.

Första adventsöndagen inbjöd till långpromenad.
Längesedan jag gick den drygt 5 km långa rundan på landsväg, skogsväg och byväg ... den som vi kallar "Stockremmarundan".

Det har blivit en hel del avverkat utmed landsvägen också, inte bara hos oss.
Landskapet blir annorlunda och ljusare. Kan nog bli riktigt fint då man fått bort virkeshögarna.

Utmed skogsvägen finns det flera fina naturområden.
Som detta, där det växer tiotalet arter av lavar.
På träd, stenar och på marken.

Har länge tänkt lägga ut en  geocache här, en som man får svara på lite allmänbildande frågor för att hitta koordinaterna till. Få se om jag kan få till det ... snart... eller till våren.
Skulle vilja gömma en tomte här ute i skogen... skulle passa bra som cache-burk.

 Solen bröt igenom molnen, när jag var nästan hemma, inte långt ifrån Roberts tv-berömda stenmur,
Fick en bild med ordentliga skuggor på, både från tant och stolpe.

Julrosen blommar mer än någonsin tidigare.
Kommer att fortsätta blomma ända tills det blir många minusgarder eller den blir övertäckt med snö. Outslagna knoppar klarar vintern och slår ut till våren.
Såg att den gamla julrosen, som jag en gång fick av Karla som julblomma, nu spridit sig och satt två nya miniplantor med ett par blomknoppar på varje planta.

Åkte ner till skolan och fixade till den traditionella adventskalendern.
Fick den här kalendern då jag fyllde 50. Döttrarna hade fyllt den med godis och med lappar som hänvisade till olika paket i en medföljande kasse. En favoritpresent, som under alla följande år ( förhoppnigsvis) glatt mina elever.

 Det blev en promenad till, efter hemkomsten från skolan. Solen sken så inbjudande, så att jag bara kände att jag måste ta tillvara de livgivande strålarna.
Tog pumpstavarna ( istället för de vanliga... går nästan alltid med stavar, för det får tanten att räta på sin gamla rygg, så att den inte börjar bråka i onödan)
C-E  gjorde mig sällskap på den drygt 1,5 km långa rundan kring Flathult.
Tänkte att vi skulle träffa på vit katt ( Fredrik), och det gjorde vi.
Han brukar så gott som dagligen gå ut till landsvägen, passera den och sitta och spana efter sork (??) i närheten av Gunnars hus. Så gjorde han även idag.

C-E undrade om han ville gå med hem och äta Sheba.
Lite tvekade katten, för det var ju inte kväller och hemdags än.

Katter är inte så smarta. Sheba är ett fungerande lockrop.
Så katt bestämde sig för att få tidig måltid idag, och följde med hem.

Ser en del fruktansvärda trädgårds/hus-ljusdekorationer på bilder och irl.
Detta är vår lilla ljusslinga. Tycker att den är så fin och så lagom.

Smaken är ju delad vad det gäller det mesta.... så det får jag ju tycka.

Förstaadventsbloggandet avslutas med hemkommen katt på adventsduk, vid adventsriskruka.  Fin bild tycker jag.

Ute faller mörkret och lite skoljobb återstår inför veckan. Hög tid att sätta igång med det!