Visar inlägg med etikett navet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett navet. Visa alla inlägg

fredag 8 december 2017

Skärpning


Skärpning till mig själv och bloggandet! Jag har ju haft ambitionen att blogga minst en gång i veckan. Under senaste tid, så har inte denna tämligen överkomliga ambition infriats.
Ingen blir lidande, några prenumerater på bloggen finns det inte..... men lite besviken på mig själv blir jag ändå, när jag inte får till det.
Saknar Inga, bästa bloggännen, som oftast hade kommenterat inom en timme efter det att jag publicerat. Man hade någon att skriva för, någon som man visste, läste det man skrev. Att ha mottagare för det man gör, vad det än gäller, det är viktigt.
Inga finns inte mer. Ändå finns hon ibland på sitt facebookskonto. Lilla lampan lyser aktivt blå ibland. Undrar om man har tillgång facebook i den fjärde dimensionen, att man kan ta sig in men inte skriva.
Skärpning, Anna-Lena, så kan det väl inte vara. Eller kan det????


Skärpning, alla världens ledare! Ni som är valda till ledare, ni är också valda att vara föredömen och att förvalta vår jord på allra bästa sätt. Man blir arg,ledsen, frustrerad av att höra världens ledare hota varann.
Skärpning USA, och er konstutition, som tillåter en narcissistisk, hänsynslös affärsman, vald av en liten grupp konspiratoriska ryssar och en stor grupp frustrerade amerikaner, vara talesman för hela ert land. USA erkänner Jerusalem som huvudstad i  Israel. Inte heller! Bara en oansvarig, överårig gubbe,som ställer världsfreden på spel.
Skärpning alla världens andra ledare, som bryr er om gubbstrutten. Att ignorera är inte fel understundom!


Skärpning, ansvariga på Ulricehamns gymnasium. I gårdagens Ulriceghamns tidning kunde man läsa att en kille skulle vara lucia på gymnasiet, och att han dessutom krävt att få vara det, om man nu skulle få ta del av hans musikaliska talang.
Nej, en kille är inte lucia, inte om man slutat förskolekalss, och man ska ha ett offentligt framträdande. Att sedan ställa ultimatum... lucia eller inget alls....att någon går med på det.. jag har inte ord för hur fel det blir då.



Vi pratade om jämlikhet idag i skolan, i min 4-5a.  Att en kille skulle vara lucia ansåg ingen vara ett tecken på jämlikhet. Det finns tjejroller och killroller, av tradition. Lucia är en sådan. Vi var alla överens om att en kille, som har svårt med sin könstillhörighet, gott kunde vara tärna.
Kill-lucia! Dumhet i kvadrat!


Har besökt  Navet vid två tillfällen under de två senaste veckorna. Med två olika no-klasser. Barnen var nöjda med  sina besök, jag var halvnöjd. Lektionerna på Navet var bra/helt Ok, men jag saknar experimentlådorna som förr alltid fick följa med till den egna skolan, för uppföljning av det man jobbat med på Navet.
Skärpning Navet!  Tranemo kommun betala minst 100000 kr till er varje år. I det borde det vara en självklarhet att få med lite lånematerial hem.



Tänkte baka lussebullar i eftermiddag. Skulle testa nytt recept och baka u
av vetemjölet som jag köpte på julmarknaen på Segerstad. Vetemjöl från Bengtsgården på Visingsö. Hemmamalet vetemjöl brukar vara extra gott.
Mjölet var ovanligt grått, men jag tänkte, att så skulle det nog vara. När jag satt degen med saffran och kvarg, så såg degklumpen ut som en hög med babyträck. Det jäste dessutom ovanligt dåligt för att vara en deg, innehållande en del socker.
Bakade ut och gräddade. Konstiga bullar blev det. Fast ganska ok i smak. Tror bestämt att jag bakat på rågsikt.  Ja,ja... nu får det bli julbullarna som vi har... sannolikt till stor del slängda efter jul....
Skärpning Bengsgårdsansvarig! Ha koll på er märkning!
Misstag kan ske.
Skärpning, Anna-Lena, som inte har bättre koll på vad som är vetemjöl och rågsikt.




Går så ofta jag kan på spinmix i Grimsås. Riktigt bra träning för alla. Under hösten har det blivit färre som har utnyttjat det utomordentliga  tillfället till träning.  Det borde var kö till de femton platserna så här i mörkertider. Skärp er Grimsåsbor! Passa på att utnyttja bra träningstillfällen. Visst tar organiserad träning, liksom långa promenaderen hel del tid.. Man mår bra av det..... även om det kan vara ett skäl till att det inte blir så mycket bloggat.
Skärpning på det!

lördag 19 november 2016

Sällsynt solsken


Plötsligt blev det ljust därute.  Ljusare än på länge. Solen, det var solen som visade sig . En sällsynt gäst så här års. Det fick bli ett snabbt avslut på innesysslorna för att komma ut och njuta av det välbehövliga ljuset.
Det blev en runda på byväg, skogsväg och blöta skogsstigar, En sällsynt solrunda, som inleddes med ett foto av soloäpplet  på trädgårdens äldsta träd.


Det är inte så mycket som är direkt fotogeniskt utmed skogsvägarna så här års.
Gamla halvt förfallna hus är fascinerande, tycker jag. Lite som en själv,då man kollar sig i spegeln. 
En själv kan ändå påverka sig själv lite grann. Stunder med solskensglada uppåtdragna mungipor hjälper en del mot åldersförfallet. 


Det har varit mycket uppåtdragna mungipor på sistone. Kommer på mig att ha dem sittande långt uppe vid öronen, då jag är med om roliga, inspirerande, njutningsfulla saker.
Mikael Wiehe på Åhaga igår, var en sån rolig njutningsfull grej. Även om det blev lite träsmak efter ett par timmars sittande, så önskade man att man aldrig skulle behöva lämna rummet, där ljuva toner, uppmärksamhetskrävande harmonier och eftertänksamma ord, rörde sig  fritt bland de ålderstigna åhörarna.
Det var en hel del gamla kända melodier som framfördes, men också en hel del nya. De flesta var Wiehes egna låtar, men det fanns också Dylan, Cohens och Guthrie-kompositioner som Wiehe gjort svenska texter till.


En toppenkväll, som inleddes med buffé på Lokstallarna, en restaurang belägen vägg i vägg med konsertlokalen.
Synd bara att inte lokalen var helt fylld (gäller såväl restaurang som konsertlokal) ... men kanske är det så att det här med att gå på Wiehe-konsert är förbehållet en viss typ av människor. Lite rebelliska typer.... ja, iallafall inte de som är "mainstream"... vad det skulle kunna innebära....det kan ju också diskuteras.


Förra helgen var vi på Laleh-konsert. I Jönköping. Även det en mäktig, mungipeuppdragande tillställning. En sådan tjej! Liten tjej med stor röst. Ung kvinna med en åldrig kvinnas visdom.
En enkel tjej med stor musikalitet..... Gillar verkligen hennes senaste slagdänga (också) "Bara få va sig själv" ... En självklarhet som inte är en självklarhet för många... under stundom inte för någon av oss.... man måste göra våld på sig själv för att passa in... 


Navet levererar alltid numera.  Det fanns en tid, då jag tyckte att ett besök med skolklasser där, inte var så mycket att ha. Men det har förändrats. Eleverna skiner som solar, och det gör även den gamla lärarinnan ,då man får komma  till ett kemilabb och göra försök med "riktiga" grejer. 
Programmering är ju innegrejen just nu, och ett sådant pass hann vi också med. Till allas förnöjelse.


Luciaförberedelserna är i full gång. Vilket C-E märker och kommenterar, då jag kommer hem, mer eller mindre falskt nynnande på de glada sångerna som hör tiden till.  Det blir en stor kör i år, och det blir en bra kör i år. Synd bara att de inte har en bättre  pianist.
Nä, skärp dej nu Anna-Lena! 63 år gammal behöver du inte undervärdera dig... du duger!

Är det inte konstigt, att man aldrig blir tillräckligt gammal för att inse att man duger.... som den man är, för det man gör och för det  man tycker.....

Gillar förresten att några rebelliska politiker i kommunen, under veckan bytte sida och såg till att det blir nytt styre i vår lilla del av världen. Det kanske inte betyder någon större förändring, sannolikt inte... men det var tufft och föredömligt att en liberal och två kristdemokratiska politiker bestämde sig för att samarbeta med s, v och mp och lämna den gamla blockpolitiken, där  m och c inte lyssnat på de båda småpartierna. En sällsynt solskensaktig historia, som visar att den lilla människan kan göra förändring, ja, en riktig David och Goliatgrej.


Dagens taggtråd går till migrationsverket. Kollegan berättade om den somaliska familj som bott i Limmared i sju år, en familj som verkligen var etablerad  i samhället, som blivit hämtad och satt på ett flygplan till sitt gamla land.
Liknande berättelser hör man allt som ofta.
Så gör man inte! Människor som har bott här i flera år, och som skött sig bra och försökt komma in i samhället, de ska få bo kvar. Vi vill ha dem här hos oss.  Förstår inte hur en sådan utvisningar kan vara förenlig med mänskliga rättigheter eller barnens egen konvention.
Har en absolut klar åsikt i detta. De människor som av någon anledning flytt till vårt land och som har varit här ett år eller mer, de ska få stanna. Däremot ska vi inte ta in nya flyktingar, förrän vi lyckats ta hand om dem som redan är här. 

Har man bott i Sverige i flera år, ja, då borde det vara så här för alla....



Solen var en sällsynt gäst idag. Nu har mörkret fallit. Nästa helg kommer adventsljusen att lysa upp. Alltid lika mysigt med alla decemberljusen, alltid lika härligt att plocka bort dem efter nyår. Hoppas på mer solsken under de korta dagar som vi fortfarande har framför  oss.

söndag 8 november 2015

Novembernostalgi

Lite dyster till sinnes blir den ( av naturen???) dystra tanten, så här i novembers nakna tid. Öppnade ögonen och drog upp persiennen ( omodern väl???)  och tittade ut genom fönstret, vid en tid på dygnet,  då många människor redan sett dagsljuset i över en timme. Konstaterade att Freja inte varit intresserad av växthuset ( som f.ö. stod i beskydd av C-Es Le Mans), men däremot tagit med sig varenda löv från de från sovrumsfönstret synliga träden. En smula saltlösning steg upp i tantens ögon och rann så sakteliga nedför de gamla kinderna.  Vackerhetshösten hade definitivt dragit i väg under natten. Nu finns bara den långa mörka vintertiden att vänta...

Du som läser detta.... Om du bara visste vad jag är trött på mig själv, som inte kan se det positiva i stället för att älta det negativa.  Vi har haft en fantastisk höst, och även idag var det en fin dag... varför inte njuta av det, i stället för att tänka på kall och ruggig vintertid?

Veckan  som var.... en kort sammanfattning...


Det är fortfarande oktober, den allra sista dagen.... den dagen då irländarna firade Halloween, på dessa bilder.

Min första bekantskap med den, för svenska förhållanden ganska så dåraktiga "högtiden", fick jag i London. Det föll sig så att vi åkte dit i samband med Halloweenfiradet, under flera år i rad. Blev ganska förvånad då jag fann att den druitiska, flertusenåriga skördehögtiden fått fäste i Sverige... där har den ju ingenting att göra.....


Blev äntligen av med ett besök hos bror och svägerska förra helgen.  Skäms över hur sällan  vi får till att träffas. Allt handlar ju om att prioritera ... och faktum är, jag vet inte längre vad som står högst på min prioriteringslista... skolan kanske.... geocaching... nja....

Blev en nostalgipromenad i barndomstrakterna, med målet att hänga ut en julgransprydnad, en geocache till 7härads adventskalender, vid det gamla Färgatorpet, ett par kilometer från barndomshemmet...


Tess och jag är lika gamla, om vi omräknar hundår till människoår. Lite andfått blev det under den kuperade promenaden.... men det är nyttigt för både folk och fä.

Katten Tindra, trivs bäst inomhus, så här års. Har förståelse för det.


Under skolveckan, så var den stora begivelsen, ett besök på Navet i Borås.
I år så fick vi till ett heldagsbesök i Borås, då vi kombinerade navetbesöket med en konstpromenad.
Uppskattat av alla fina elever.
Ja, det är otroligt glädjebringande att åka ut med de helt galet fina elever som finns i åk 4-6.
Positiva föräldrar ger likadana barn, det är så tydligt....


Fyrorna jobbade med kemi, medan 5-6an fick lära mer om rymden. Arbetet fortsätter i skolan.


Igår gick färden till Småland.


Det var dags för en riktig nostalgitripp.


I bygdegården, det som förr var  missionskyrka, skulle det hållas en gammaldags auktion.


En sådan där som jag var med min mamma ( och mormor) på, när jag var liten.


En auktion som sålde handtillverkade saker, och där behållningen helt eller delvis gick till något behjärtansvärt.
Nu var det mesta handtillverkade sådant som var bakat eller syltat... det var inte mycket "handarbeten". Eftersom jag tycker att det är enormt avkopplande att sticka sockar, men inte har tillräcklig avsättning för det som blir ihopsnärjt, så hade jag skänkt randiga fotvärmare i olika storlekar. Någon tycktes gilla att sticka grytlappar.

Nej.... jag köpte inget alls.  Mer än lotter och fika. Dels var det inget som jag egentligen ville ha, dels tror jag att jag är lite för rädd att höra min röst i tystnaden. Oförberedd. ( konstigt att det ska vara så för den som inte har några större svårigheter att prata ( förberett) för många människor..)

Men nostalgi var det... och det var en stund av själslig och kroppslig avkoppling. En lugn eftermiddag... tror att jag ( många av oss) behöver sådana lite oftare än vad vi tar oss.


Det skulle bli blåst i natt... och det blev det. Freja drog förbi med regnet i släptåg
På förmiddagen idag, var det sol och relativt lugnt i luften. Läge att göra höstfärdigt i trädgården.
Hade ju trott, att med en pensionär i huset, så skulle jag slippa ifrån en del av det vanliga höstarbetet- att göra rent i blomsterland, grönsaksland och växthus. Tro går bra, verkligheten är en annan. 
Pensionären gjorde det han brukat göra i alla år.... krattade löv.

Nu är det iallafall höststädat.


Tog en promenad in mot byn, efter uträttat värv.
Hittade en liten planta lönn som fortfaranade inte lärt sig vad som förväntas av en bladbärande växt inför vintern.

Åsynen av det gröna väckte sommarkänslenostalgi.... kändes lite gott..... och lite dystert.


Hoppas nu att hösten fortsätter på samma milda sätt.


Fann fler växter som inte tycks kunna hålla reda på årstiderna.


Den lågt stående solen värmde fortfarande ganska så gott.



Kollade den plöjning som pensionären ägnat sig åt under veckan som gick. Såg väldigt bra ut.
Fortsatte den gamla ridvägen från Kroken till Stockremma.
I hagen var det länge sedan som det gick några hästar.... väckte återigen nostalgiska tankar på  de halvblod som brukade finnas här under sommartid, på den tid då det begav sig.


Den gamla ridstigen var ljungbevuxen. En smal djurstig fanns att följa. Kände igen en backe och en bäckövergång, och visste att jag var på rätt väg.
På hygget hade växtligheten kommit igång igen.
När jag var ardennern på döttrarnas ridturer, så fanns en ordentlig stig genom den gamla skogen...


Roberts stenmur... oj, vilket jobb.... tänkte på mannen bakom verket. Han gick bort någon gång på -80-talet.

Man får glad att man får hänga med in i den dystra tiden ännu en gång. Tänkte på det, under det att jag gick de sista 500 metrarna hem.  Ett liv vid 62 är ju inte alla förunnat.

Mörkret har fallit, helgen är snart över. Ganska skönt.... under skoltid, så har jag absolut ingen tid till dysterhet. Skoljobbet gör mig trött, men ger positiv energi. Något som jag behöver mängder utav så här års... eller kanske alltid.

onsdag 6 november 2013

Minimarkeringar

Har ett Twitterkonto. Har fler följare än vad jag följer. Hur nu någon skulle vara intresserad av att följa mig, jag som så sällan skriver något. ....Ger sällan replies( kommentarer) eller ens retweets ( gilla) till någon, och får naturligtvis ännu mera sällan egna sådana.
Sedan jag bloggade sist har jag faktiskt gjort tre minimarkeringar på Twitter ...och fått en reply ... en liten besk ( med rätta kanske) kommentar.



 I lördags var vi på bio, C-E och jag. Vi såg "Captain Phillips" med Tom Hanks i titelrollen. 

Kaptenens containerfartyg var på väg från arabiska halvön till Kenya med bl.a. hjälpsändningar innehållande diverse förnödenheter. Utanför Somalias kust blir de attackerade av somaliska pirater, av fyra unga män i en större liga, som styrs av en länk i en större piratverksamhet. 
Kaptenen blir så småningom den enda gisslan och hålls som sådan i en långsamgående livbåt, tillhörande containerfartyget.
Filmen var byggd på en verklig händelse, även om den förstås tolkats ganska fritt av regissören Paul Grengrass. 
Det var en fängslande och spännande film, och den fick mig att känna en aversion gentemot somalier. Vilket jag, under det att vi väntade på pizza på Granada, twittrade ner. " Efter att ha sett "Captain Phillips" kommer jag att ha svårt för somalier".
En känsla just då.
Nu hör det också till saken att jag aldrig i mitt liv haft kontakt med någon från Somalia ....
Sannolikt var det en omedveten handling, ett twitter som skulle kunna göra att jag skulle kunna få någon bekräftelse --- visst är det så att alla vi människor vill bli sedda --- få ett reply. 

Det fick jag också "När jag blir upprörd så låter jag bli att twittra."

Klokt ... men lite väl präktigt, tycker jag.
Tog bort hela tweeten. Man kan ju inte välja sina följare i Twitter, och jag vet att jag har någon följare som skulle kunna ( och vilja) göra livet surt för det gamla lärarinnan. Säkrast att inte utsätta sig för något i onödan... men det kändes lite bra att röra upp någon... : ).
Är det sunt eller är det heltokigt att ha tonårstrots kvar, trots att man har blivit sextio?
Sextioårstrots! Anna-lenas allålderstrots!
Om jag blir så gammal att jag hamnar på "hemmet" blir jag nog odräglig!"



I går blev det en ny tweet. Oreplied, oretweetad. Ingen fattar nog vad jag menar...

Nämns på vägg och i planka. Tolkning? Dubbeltydigt!

I måndags när vi kom tillbaka till skolan efter kort-lovet, så hade någon klottrat på en av skolgavlarna med vit färg. Där fanns ett antal olika figurer och så stod där mitt namn, snyggt målat, med gemener.

Lite otäckt, då någon av eleverna antydde att ett av de målade tecknen betydde död.... någon annan elev antydde att det var positivt att få sitt namn så storstilat skrivet.

Var på funktionell träning i går.

Det var inte ordinarie ledaren igår heller. Nu går det nästan lika bra med den som är stand in. Varför stand in-ledaren flera gånger uppmärksammade mig bland de 30-40 atleterna undrar jag dock. 
Visst är jag bland de äldsta och sannolikt den som väger allra mest...men jag har varit med på olika träningar regelbundet i många, många år, så jag klarar de flesta övningar ganska så bra.

Då vi stod i "plankan" tyckte ledaren att Anna-lena kunde göra plankan stående på knä. Det tyckte inte den tilltalade, hon orkar mycket väl att hålla upp hundra kilo i normal plankposition!


Fattade varken vägg eller plank-påhoppet. Twitterföljarna fattade säkert inget helle
r!





 Har varit på Navet i Borås två gånger denna vecka. I måndags med mina sexor, idag med femmorna ( som jag undervisar i no).
Gjorde en minimarkering i twitter-mobilappen på vägen hem:

Bra miljötema på Navet Nåt att jobba vidare med! Dessutom passar det bra in i vårt Grön Flagg tema.

Under en timme fick eleverna riktigt bra undervisning under det att man/vi diskuterade hållbar utveckling med prisbelönade Riita.

Fyra olika påståenden var utgångspunkt för diskussionen:


  • Att dricka en kopp Fairtardemärkt/kravmärkt kaffe kostar 17 öre mer per kopp jämfört med "normalodlat" kaffe.
  • Ett tåg släpper ut lika mycket koldioxid under en resa på ett varv runt jorden, som en bil gör på en resa på 1,3 km.
  • Vi slänger 20 % av all mat vi köper.
  • Köttkonsumtionen har ökat med 40 % under de senaste 25 åren.



Härligt att ha med sig så miljömedvetna och diskussionslystna elever. Vi kommer att jobba vidare utifrån det eleverna blev medvetna om, under den närmaste veckan. Hoppas bl.a. få till lite insändare till lokaltidningarna.

En halvtimme att gå runt på Miljötemats prova på avdelning, gick väldigt snabbt, det tyckte nöjda femmor och nöjda sexor.

Detta om de senaste minimarkeringarna, twittrarna. Nu ska jag twittra  så där en femtio tecken till : Dags för veckans skäms-höjdpunkt "Bonde söker fru." Tror inte någon förklaring behövs ....

tisdag 30 oktober 2012

Kreativ kunskap, kvalitétskompetens

ÄNTLIGEN!
En riktig kompetensutvecklingsdag, inte bara läroplan i teori, utan läroplan omsatt i verklighet.. Vi var bara åtta stycken som tog del av den.... Jag är glad att få tillhöra den lilla utvalda skaran.....

Vi var på Navet i Borås. Några veckor efter skolstart hade vi ett första möte med personalen för skolornas och barnens natur/teknik/matte-centrum i västra Sveriges andra största stad. Vi diskuterade vad vi ville ha hjälp att utveckla, och fastnade för ett par teman... Energi och Kraft/Friktion.
Idag  fick vi ta del av det som man utarbetat inom de båda områdena, och fann kreativa lösningar som kan ge kunskapsutveckling och möjlighet till entreprenöriellt lärande inom ett antal olika ämnen, biologi, fysik, kemi, teknik, matematik, geografi, samhällskunskap....
Lite exempel på olika försök av kompetent kvalitet:


 Solen är avgörande för vår existens.... och inte bara vår sol, utan den sol/ de solar som funnits före vår sol.
Växter dras av sin natur mot ljuset.

Gör en labyrint inne i en låda och skär ut ett hål på ena kortsidan. Lägg  ärtor, bönor eller en potatis längst in i labyrinten. Vad kommer att hända?


 Syre är avgörande för att förbränning ska ske.
Hur länge brinner ett ljus i ett slutet rum innan den gjort slut på syret?
Hur länge brinner ljuset om den får sällskap med en grön växt?
Brinner det längre om man belyser den gröna växten?
Brinner ljuset längre eller kortare om man ställer alltihop i mörker?

Hur påvisar man att koldioxid utvecklas vid förbränning? 
Jo, rödkålslösning, det funkar som den allra bästa indikatorn!


 Av citronsyra , bikarbonat och vatten tillverkar man snabbt och enkelt sin egen koldioxid/kolsyra.
Den är tung och går att hälla ut. Man visar dess kvävande effekt, genom att hälla koldioxiden över ett brinnande ljus. Man kan påvisa att den är sur, genom att hälla den i en behållare som delvis är fylld med rödkålslösning.

 I den stora bägaren tillverkade vi koldioxid, två delar bikarbonat, en del citronsyra + vatten.... eller bara bakpulver + vatten.
Av såpvatten blåste vi bubblor, som vi fångade i den två liter stora bägaren....


Ingen av oss hade gjort detta spektakulära - men enkla försök.


 Bubblorna svävade länge och växte sig allt större  alldeles ovanför det kyliga skiktet av kolsyra.
Superkul, användbart, lärorikt!

 Efter lunch handlade det om kraft och friktion.
Då paltkoma inträdde efter buffélunchen, så tog det ett tag innan jag kom på att ta fram kameran.

Vi började att kolla vad man ska använda för "glidmedel" att få minsta möjliga friktion, då man t.ex. åker rutschkana. Tejpovansida funkar bra, men knäckebrödsmulor eller hela knäckebröd funkar ännu bättre.

Kan en uppvikt hundralapp bära en enkrona? Ja, Martin visar att det funkar.  Han fick tipset att utgå från en vikt sedel!


 Hur kan man väga utan våg? 
Här höll vi på en stund och insåg att det var inte riktigt lätt.... Så jag skickar uppgiften med Camilla, som har teknik i min sexa ... och så tar jag, i fysik,  hand om de betydligt enklare försöken vad det gäller energi.... :)


En avslutande diskussion under det att solen sken in genom de stora fönstren i Navet/Mediapoolshuset.
Man har fått 1,25 milj kronor från Skolverket för att utveckla kvalitét på undervisning i no/ma samt kompetensen hos lärarna. Nu blir det så att vi får ta del av detta.... och får komma tillbaka på konferenstid/studiedagstid!  Vi är mycket glada över denna möjlighet och ser fram emot såväl fortsatt samarbete med Navet som att samverka inom vårt område, med tre skolor, samt att få sätta igång att undervisningen med eleverna.

En kul dag, som gav energi i stället för att ta!

fredag 17 juni 2011

Rångedalsk rengöringsritual

Det blev en städdag. Blir ofta så när sommarlovet börjar och utevädret uteblir. Hade bestämt mig för att går över övervåningen ordentligt, och så blev det också. Hann dessutom med köket ordentligt och övriga huset fick en tidy over i lightversion.
Jag tycker att städning är en ganska ok sysselsättning, när man har tid för dammråttor och katthårstussar. Speciellt om det är skitigt, och det var det på ovanvåningen, där städas det ganska så sällan. Satte upp gardiner i stora rummet igen, det har vi inte haft på länge, stora växter har stått i vägen. Nu har jag äntligen lyckas ta död (nästan) på den ena stora växten - så myket i allafall så att den inte platsade inomhus längre .... och den andra växten fick flytta ner på golvet. Så det blev en riktig makeover i mina ögon. Även döttrarnas barndomsrum fick nya gardiner och lite utbytta växter.
Lite nostalgi att lyfta på döttrarnas kvarlämnade saker. Små porslinsdjur, studentkort, böcker, CD, rökelsestickor, ljusstakar i svart smide, ett studenttroll .... jo, det finns mycket kvar att hämta. Naturligtvis går tankarna till den tid då töserna huserade i sina rum, och som alltid, så tänker jag att barn och ungdomstidens ca 20 år, de går fort. Sen flyger man i väg..... Men jag konstaterade också att det absolut inte hade varit önskvärt att ha trettioåringar boende kvar i sina rum.... Jag är glad att de fått en bra vuxentillvro, definitivt. Det är inte alla förunnat.



Lyssnade på radio och hörde att Maud ska avgå. Inte en dag för tidigt. Det har funnits tider då jag delvis sympatiserat med centerns budskap, men med henne som ledare så har både hon och det partiet står för gett mig rysningar av obehag.Anser att hon ibland varit den mest konservativa av alla partiledarna.... hoppas att det kommer någon som kan var öppen för mittensamarbete i stället för den nuvarande alliansen. Ett nytt förbund som står för social upprustning i stället för det motsatta.



Man intervjuade ett par representanter från Navet i Borås på lokalradion. Navet kan säkert vara ett bra utflyktsmål för skollediga, men som inspiratör och ledare för den naturvetenskapliga/tekniska skolutvecklingen har den -i allafall för tillfället - spelat ut sin roll. Förr var det ett värde att åka till Borås och Navet med barnen, men numera tycks den pedagogiska verksamheten ha gått i stå, och man känner sig riktigt besviken efter att ha varit med elever på Navet. Vi är helt överens om detta på skolan, har också pratat med flera i området som upplever samma sak, Men Navet tycks vara en helig ko för kommunala skolbestämmare, de ska inte kritiseras. Eller har vi kanske inte riktigt framfört vår kritik. Räckte annars med en resa till Navet per "stadium" - ja, vi är ju tillbaka i stadiumindelning igen - resten av studieresepengarna kunde användas till studier av närmiljön, såväl historiska minnesmärken som instutitioner i vårt nuvarande samhälle.



Funderade en del på att skriva lite olika LPPs nu när jag är ledig. Magnetism och växter skulle kunna bli bra teman. Ska försöka hålla mig till konstens alla regler, för att bli van vid det utförliga hantverket. Får bli någon annan halvdålig väderdag.

Nu blev det en massa extra skrivet, precis som det brukar. Jag skulle ju berätta om rengöringsrutinerna i Rångedala - i barndomshemmet. Där städades det varje lördag, i köket, i farstun och sovrummet ..... toaletten den fanns en bit från huset, den ingick inte i veckostädningen. På bondlandet så blev det mycket jord och kolämningar som drogs med in, så en ordentlig veckorengöring behövdes verkligen. Såpa på burk användes som rengöringsmedel och när golven var skurade, då skulle det alltid in en blombukett på köksbordet. Från tidig vårblommetid till sen höstaster- tid. Kring midsommartid, så var det gammalrosorna som gällde.

Så när jag efter lång dags husrengöring ansåg mig klar, så gjorde jag den gamla rångedalska ritualen till min, jag hämtade en bukett med rabattblommor och så tog jag några kvistar gammalrosor från den storvuxna busken, som importerades från Rångedala en gång i Stockremmahusets tidiga historia. Huset luktar fräscht av såpa och rosor, precis som det gjorde varje försommarlördag i mitt barndomshem.





måndag 22 november 2010

Skitsnö

Vet att jag är tjatig, men jag avskyr, avskyr, avskyr snö i november. Tänk så underbart att kunna promenera och köra bil på bara senhöstvägar och tänk så mycket problem det genast blir när det fallit några cm snö över dem. Sladdrigt och halt och bara bara besvärligt.

Hade planerat att åka till Ullared i morrn em, tillsammans med dottern. Mötesplats Smålandsstenar. Tittar på olika vädersidor, och upptäcker att man inte är helt överens. SMHI spår snö hela dagen i morrn, yr.no spår inte alls lika mycket snö och uppehåll framemot eftermiddagen. Yr brukar ha mer rätt än SMHI.... hoppas att det stämmer denna gång också. Vi får se hur det ser ut på väderfronten vid tvåtiden i morrn och bestämma hur vi gör då..... Men denna skitsnö... Jag längtar till de milda höstarna och barvintrarna som vi hade under många år kring sekelskiftet.

Har varit på vägarna - med buss idag. Navet var målet för resan. Vi brukar åka dit med våra elever en gång per år, i sen hösttid. Vi hade valt vatten som tema i tre-fyran. Bra lektioner, som alltid på Navet. Bara lite för kort. En och en halv timme lektion, mer än två timmar på vägen.


Nu ska vi bara göra klart vikingatiden, så ska vi köra vattentema i klassen. Det finns ju hur mycket roliga experiment som helst att göra vad det gäller vatten. Ska bli intressant att se hur mina härliga elever fungerar när det ska experimenteras. Skam till sägandes så har vi bara gjort klassexperiment så här långt. Fegt? Bekvämt? Ja, det kan nog ligga lite i det. Men nu ska det bli annat åt.

Spinning om en stund. Bra sätt att röra sig. Igår var det zumba. Det är riktigt kul! Rörelseglädje, koordination, rytmkänsla. Tänkte på det, när jag försökte hänga med i den snabba takten, att en zumbalåt skulle vi göra i klassrummet varje dag. Tror på att det är utvecklande för alla, och lika bra för barn som för gamlingar.


Håller tummarna för att det inte blir så mycket av det skitvita som man hotar med.....Spanien på vintern ... jag har all förståelse för dem som löser skitvitproblemet på det sättet.