Biobesök

 Det är mer än två och ett halvt år sedan jag var på bio. Då såg jag,  med bara någon veckas mellanrum,  "Catwalk" och "Min pappa Marianne". Bra filmer båda två.  Filmerna gick på Bio Tranan i Tranemo. Nära och bra, tar en kvart att köra ner till centralorten. Inga problem med parkering. Biljettpris, hundralappen jämt.

Så kom covid.

När  det blev ok att gå på bio igen, med eller utan restriktioner, så var bion i Tranemo nedlagt. Borde kanske tagit mer betalt för biljetterna,.... eller så var det andra orsaker än ekonomin, som gjorde att  biografen, som f.ö. är inrymd i gymnasieskolans aula, inte öppnade igen.

I våras stod det klart att Tranemo skulle bli "filmårskommun" 2022. I samarbete med filmfestivalen i Göteborg skulle kommunen och en nystartad filmförening få möjlighet att visa biofilm igen. 

Det har inte blivit så många visningar under året, och då man haft filmföreställningar, så har det varit väldigt smala filmer. När året nu går mot sitt slut, så tycks det ha blivit rena ketchupeffekten. Idag visades "Triangle of sadness", i morgon visas "Bränn alla min brev" och om en dryg vecka visar man "När kräftorna sjunger".

Klart man vill gå på bio när det bjuds på kvalitetsfilm.

https://www.youtube.com/watch?v=1Q6005GJsDw

I eftermiddag har jag varit på bio. Ruben Östlunds prisbelönta film ( Guldpalmen) var riktigt, riktigt bra. Två och en halv timme gick  snabbt, och utan den minsta träsmak. En film som hade många bottnar, och som framförallt visade på hur makt kan förändras utifrån vilken situation man befinner sig i.

Hade lockat med mej två av de "unga pensionärsvänninorna" i byn. Så efter filmen kunde vi diskutera den, samt livet i allmänhet, över en god sallad på utmärkta Pizzeria Stella.

I morgon har maken lovat att åka med. Då blir det en helt annan slags film, En kärlekshistoria. En otrohetsberättelse. Verklighetsbaserad. Sannolikt ganska tragisk. 

https://www.youtube.com/watch?v=-DIxHED0Nxw

Bio två dagar i följd. Ja man får passa på när det bjuds. Och har man inte varit på bio på två och ett halvt år, så är det helt ok, tycker jag.

Funkar ju inte för mej att publicera ett inlägg utan en enda bild.

Plockar ut några favoriter från början av veckan.

Fortfarande ett fåtal blommor i trädgården. Med betoning på fåtal. Denna pensé härstammar från frö från tidigare års blommor. 

Mormorstisdag. Härligt  väder.  Ut med traktorn! 

Pappan i familjen hade sågat ner en massa grenar på en lönn, som står mitt i trädgården. En kul lekplats för killarna. Konrad plockade fram diverse grejer och "öppnade" affär. Hönorna hittade mycket av intresse att picka i sig.  Och visst kan man mata hönor direkt ur handen!

Från dagens promenad. Ömsom sol, ömsom regn. Vackert och fortfarande ljummet i luften mitt på dagen. Men träden, de är avlövade nu.

November! Senhöst... och biotid. 

Kallt, klänning och kreativitet

Idag var det lite kallt ute. För kallt, tyckte en del. Katterna till exempel.
För egen del, så tycker jag att dagens väder är ett perfekt vinterväder. Lite, lite snö -  inte mer än att man kan ta sig fram överallt - 8-10 grader kallt, sol, vindstilla. Det blev en ljuvlig promenad runt Kroken och Stockremma.... på vägar och tydliga stigar.

Kände lite dåligt samvete för att jag inte stannade till och sa hej till den som bor i detta huset. Förr gjorde jag ofta det. Tänkte tanken idag.... men sedan insåg jag att jag hade så mycket kläder på mig att det bara varit besvärligt att behöva lossa på skor och jacka och halsduk..... Eller också är det så, vilket jag tror, jag blir allt mer asocial för var dag som går.....

När jag kom in i skogen insåg jag att det var fler än jag som var ute i det vackra vintervädret. En något större skostorlek än mina kängor, storlek 40, samt en hund, hade irrat omkring på en del av stigarna. Tror att det kunde vara en sådan där otäck djurmördare....

Vi har inte hittat på så mycket under 2017, så C-E tyckte att det började bli lite segt här hemma. Bio i Borås kanske. Och möjligen lite shopping.

Den här klänningen har kommit upp som annons i mitt Facebooksflöde under flera veckor. Har gillat den så mycket att jag påbörjat en beställning av den. Idag gick jag rakt in i affären och kollade om den var så snygg som jag tycker då jag ser den på bild.
Det känns alltid så avslappnat att besöka Zizzi, affären för storvuxna kvinnor. Man blir mottagen av en expedit som har lite extra hull lite varstans, och man får konstruktiva råd. Man känner sig hemmastadd, avslappnad och öppen för de tankar som butikspersonalen delar med sig av.
Klänningen var snyggare... och skönare ... än  jag vågat tro. Den kommer att bli en favorit!

Nya glasögon, fotokromatiska, sådana där som UV-strålning förvandlar till solglasögon, blev också beställda på Smarteyes. Jättebra service där också... och jag fick till ett par häftiga bågar som jag verkligen gillade. - Vad billigt, sa jag, då jag fick priset för det beställda.  Expediten tyckte nog att jag var knäpp. Men glasögonen, som förhoppningsvis räcker i 3-5 år, kostade inte mer än en tusenlapp mer än vad en lagning av två tänder gjorde i veckan.... och ungefär hälften av de motsvarade glasögon som jag köpte hos vår lokala optiker i Tranemo för, gissar jag, fyra år sedan.... Så jag tyckte att glasögonen var billiga... och gick alltså direkt över gatan och inhandlade en ganska så prisvärd klänning....

Så var det bion då. Det fanns inte så mycket att välja på, så att det fick bli fortsättningen på historien om hundraåringen som försvann från äldreboendet i Malmköping.
Filmen har ju fått blandad kritik... men en massa nomineringar till Guldbaggen. Jag hade inga större förväntningar på innehållet, faktiskt. Filmen var ganska så seg i början, men efter en stund så fann jag mig själv sittandes storskrattandes i den fullsatta biosalongen. Och jag hör ju inte till de mest lättskrattande människorna, precis.
Filmen visade på en stor uppsättning kreativitet hos manusförfattarna och maskörerna, inte tu tal om den saken. Det var en underhållande historia, men något budskap, det fick man allt leta efter. Skönt att få skratta en stund, iallafall.

Nöjd med dagen - den vackra promenaden i den torra, kyliga, friska luften, inköp av klänning och glasögon och ett skrattframkallande biobesök. Samt en pizza ( den tredje inom bara några veckor) på favoritstället Granada... det tycker jag är en alldeles utmärkt trettondagsafton.

Januaris jumbodag.....

... har vi kommit till.
Känns länge sedan som det var jul och nyårstid, trots att tiden går framåt i racerfart.  Känner det ofta så, tidssnabbhet och "länge sedan som"  samtidigt... Förklara det den som kan.

Bloggandet blir det inte så mycket med heller....men en gång i veckan vill jag försöka få till det.

Foton gillar jag, men just nu finns det inga bra motiv... så då får jag  väl använda gratisprogrammet PhotoFilter och göra lite kul med de motiv som finns tillgängliga så här års..

 Hade redan förra helgen bestämt att det måste bli städning av hus idag.
Med undantag för lite lokal dammsugning, så har  huset inte blivit åtgärdat vad det gäller undanröjande av damm och katthår, sedan före jul.
Förskräckligt, tycker säkert många. Men det är nog så det är hos oss, ordentlig städning var ungefär var sjätte vecka, och däremellan lite tillhyfs av det som absolut behövs.

C-E skötte dammsugaren, jag gjorde resten. Tre och en halv timme ungefär, tar det att få huset någorlunda bra rengjort ( ja, experter skulle väl göra på ett annat sätt, menar jag). Städa tycker jag absolut inte är tråkigt, man blir ju så nöjd när det är klart... och kan faktiskt njuta av att huset är rent i flera dagar.
Det är annat än det där  med matlagning, vilket jag inte alls gillar. En timme framför spisen, och på en kvart är det tillagade borta...

 Sa till C-E att jag ville ta lite luft före lunch ( om man nu äter "lunch" vid tid efter kl 15, vilket det blir idag). Har blivit lite dåligt med all slags träning denna vecka, och nu kände jag att jag åtminstone ville gå några kilometer och få mig till livs lite nollgradig uteluft.

Tog vanliga kängor på,alltså inte broddkängorna, för så halt kunde det väl inte vara??
Jo, det var det. Vek, p.g.a hal väg, av från planerad promenad på byväg, och gav oss in på Stockremmavägen i stället. Skogsvägen hade ohala hjulspår hela vägen runt... så det blev  dryga 5 km promenad ... dubbelt så långt som jag först tänkt.

Kändes otroligt bra att få röra sig ordentligt !

Det är väl så att man blir lite "röra-på-sig"-beroende, även om man är tant.
I veckan har det bara blivit en träning, i måndags.

Tisdagsträningskompisen skickade ett SMS i tisdags, och undrade om jag ville åka med och titta på Guldbaggerosade "Turist" i stället för att träna. Det lät så lockande att jag inte kunde motstå erbjudandet.

"Turist" hade visats fre- ti på Röda Kvarn i Borås. Det är en bio som till billig penning visar "kvalitetsfilm", lite smalare filmer. Förbokning var inte möjlig, kassan öppnade kl 18.30.
Vid utsatt tid för kassaöppning anlände fyra damer, alldeles strax alla 60 +, till Boråsbiografen..Vi möttes av en  ( tycktes det) 100 meter lång, ringlande kö. Pessimisten i mig sa att vi inte hade en chans att få biljett, och den initiativrike i mig kollade om det fanns någon bio på 2001 som vi kunde se i stället. Jodå, till "Gentlemen" kl 19.45, skulle vi hinna.

Nu fick vi biljetter till "Turist", bland de tio sista som kom in ( var säkert 50 pers som fick vända hem... eller till 2001), på första raden.

Det är lite speciellt att se på en bioduk från rad nummer 1. Man kommer så nära, och allt blir så stort.

Jag gillade filmen. Jättemycket. Förstår att den fick många Guldbaggeutmärkelser.
Den var absolut en skildring ur livet... på ont och gott.
Någon sa att Ruben Östlund skulle bli det "nye" Ingmar Bergman.  Jo, absolut, en regissör som gör Bergmanliknande filmer som utgår från den tid som är just nu.

 
"Utvecklingssamtalen" är i full gång. Har gjort närmare hälften av mina 20 under två veckor.
Vi har ingen press på oss att vi ska genomföra samtalen under viss tid. Gott, för då känns det inte så betungande. Har lagt in tider att boka ända in i början av mars. Bra att det blir utspritt på detta sätt,  tre -fem varje vecka.

 Blir lite ledsen av att titta ut mot vårt drivhus.  Ibland, när jag känner "på det sättet", så tänker jag att jag känner mig lika dan som växthuset ser ut. Förhoppningsvis ska vi väl kunna sätta tillbaka alla tre plastskivor + dörr innan det är dags att så aster och dahliafröer där i slutet av april.

Längtar till våren.... och är glad att varje dag som går blir längre och längre och gör att vi kommer närmare den växtrika, fonogenika årstiden.

Sa till C-E på promenaden innan, att när vi kommer hem från sommarvarma Teneriffa, så är det snart mars...

Och det är bara en vecka tills vi ska ge oss i väg.... förklara den tankegången kan jag väl inte heller... men februari är en kortmånad även 2015!

Torsdag och fredag blev långdagar - på olika sätt.

I torsdags hade jag klipptid på relativt tidig eftermiddagstid. När det var fixat åkte jag med C-E till Borås, då han skulle hämta nytt pass. Årets första semla ( det brukar inte bli så många, är inte helgalen i bakverket, men tycker att någon eller några per säsong, smakar gott)  blev avnjuten på "Tant Grön", och sedan  mötte vi upp med bror och svägerska för att ta med deras katt  (syster till dagens kattmodell, Fransson) till oss, då de skulle iväg till sol och värme under en vecka.

På hemvägen steg jag ur bilen vid Limmareds glashus, mötte upp med C-Es syster, make och dotter för att delta i det Quiz som anordnades där. Förra året vann vårt lag hela turneringen, denna gång blev vi (delad) trea denna delomgång. Förra året var det mycket ( mest) musikfrågor, detta år så fanns det inga sådana. Trubadur Anton med flickvän Ylva spelade och sjöng, och hade gjort frågor som kunde härledas från det de framträdde med. Svåra frågor... men varierade. Nästa gång får C-E ta den fjärde platsen i laget "Gretas vänner". Tror att han har bättre koll på denna typen av frågor. Tänkte att vi kunde var lagets fjärdemedlem varannan gång......

 Igår var det skoljobb i från halv åtta till klockan nio/tjugoett ....med några timmars paus för att handla och att äta. Hade ett prov som jag skulle rätta och det tar en stund. Speciellt som jag "rapporterade" in i bedömningsdatabasen också, eftersom vi är klara med fröken-favoritämne kemi för detta läsåret.

Tänker så här; Rättandet är ju viktigt att det blir rätt och riktigt... men bedömningen, det är ju så mycket som ska in i det... och allt kan jag inte se. Dessutom är det helsjukt att bedöma alla elever utifrån samma mall, då den enda vettiga och rättvisande bedömningen är den som görs utifrån elevens förutsättningar och dess utveckling i förhållande till tidigare kunskaper/förmågor.

Gjorde en "Grej of the day" också.... kunde ju väntat tills idag eller i morgon... men nu hade jag bestämt mig för att hinna göra den på den skollånga fredagen också. Och det tjurskallig tant bestämt sig för... det är inte lätt att ändra... allra minst av henne själv.

Gårdagens grej handlade om samerna. De har nationaldag i veckan som kommer, den 6 februari. Försöker göra något varje vecka, som har anknytning till vecka eller datum.

"Grej of the day" är väldigt positivt och lärande. Försöker påverka kollegor att börja också, men har fått höra att då blir det ännu en grej att planera. Sant! Men väl använd tid. Dessutom finns det säkert hundra olika "grejer" som Power points i Facebook-gruppen. De är enkla att göra om, så att de passar ens egen klass och ens eget uttryckssätt.

Fick ett positivt mail från Kristina Alexandersson. se och högsta ansvarig för Webbstjärnan.  Hon uttryckte hur positivt hon såg på vår klassblogg som tävlar i "Webbstjärnan", toppenklassen.se

Det uppmuntrande mailet fick mina elever och mig att bli ännu mer sporrade inför fortsätt bloggarbete... och kanske ha en möjlighet att bli nominerad till något pris, då tävlingen går mot sitt slut i april.

Vi kollade runt på lite andra webbstjärnebloggar, åk 4-6, hamnade på en i Halmstad. Där hade man stort fokus på "Grej of the day" på sin blogg... och se, där fanns min Power point om stormen Gudrun. Häftigt och kul... och en insikt hur mycket vi lärare faktiskt kan hjälpa varann i våra jobb, med hjälp av olika sociala medier......

Lite mer skoljobb har jag kvar att göra i dag eller i morgon, bl.a  en quiz i Kahoot. Superkul, tycker eleverna. Tar lite tid att göra, men det är roligt, det tycker även den quiz-tokiga lärarinnan.

Göran Häggqvist ska avgå... det kan jag både ha och mista.
Stefan Persson, 67, bygger en herrgård i England. Helt otroligt att påbörja ett sådant projekt vid den åldern... jag som har slutat framtidstänka,  iaf på längre sikt.
Snöovädret som var varnat för har tydligen tagit en mer ostlig väg, det tackar vi för.

I morrn har tanten anmält sig till dubbla pass för att pröva på "Kettlebell"-träning. Hennes tänk hänger inte ihop.... gammal, utan framtidstro... och testar träningsgrejer som om hon vore hälften så gammal som hon är....

Minimarkeringar

Har ett Twitterkonto. Har fler följare än vad jag följer. Hur nu någon skulle vara intresserad av att följa mig, jag som så sällan skriver något. ....Ger sällan replies( kommentarer) eller ens retweets ( gilla) till någon, och får naturligtvis ännu mera sällan egna sådana.
Sedan jag bloggade sist har jag faktiskt gjort tre minimarkeringar på Twitter ...och fått en reply ... en liten besk ( med rätta kanske) kommentar.

 I lördags var vi på bio, C-E och jag. Vi såg "Captain Phillips" med Tom Hanks i titelrollen. 

Kaptenens containerfartyg var på väg från arabiska halvön till Kenya med bl.a. hjälpsändningar innehållande diverse förnödenheter. Utanför Somalias kust blir de attackerade av somaliska pirater, av fyra unga män i en större liga, som styrs av en länk i en större piratverksamhet. 

Kaptenen blir så småningom den enda gisslan och hålls som sådan i en långsamgående livbåt, tillhörande containerfartyget.

Filmen var byggd på en verklig händelse, även om den förstås tolkats ganska fritt av regissören Paul Grengrass. 

Det var en fängslande och spännande film, och den fick mig att känna en aversion gentemot somalier. Vilket jag, under det att vi väntade på pizza på Granada, twittrade ner. " Efter att ha sett "Captain Phillips" kommer jag att ha svårt för somalier".

En känsla just då.

Nu hör det också till saken att jag aldrig i mitt liv haft kontakt med någon från Somalia ....

Sannolikt var det en omedveten handling, ett twitter som skulle kunna göra att jag skulle kunna få någon bekräftelse --- visst är det så att alla vi människor vill bli sedda --- få ett reply. 

Det fick jag också "När jag blir upprörd så låter jag bli att twittra."

Klokt ... men lite väl präktigt, tycker jag.

Tog bort hela tweeten. Man kan ju inte välja sina följare i Twitter, och jag vet att jag har någon följare som skulle kunna ( och vilja) göra livet surt för det gamla lärarinnan. Säkrast att inte utsätta sig för något i onödan... men det kändes lite bra att röra upp någon... : ).

Är det sunt eller är det heltokigt att ha tonårstrots kvar, trots att man har blivit sextio?

Sextioårstrots! Anna-lenas allålderstrots!

Om jag blir så gammal att jag hamnar på "hemmet" blir jag nog odräglig!"

I går blev det en ny tweet. Oreplied, oretweetad. Ingen fattar nog vad jag menar...

Nämns på vägg och i planka. Tolkning? Dubbeltydigt!

I måndags när vi kom tillbaka till skolan efter kort-lovet, så hade någon klottrat på en av skolgavlarna med vit färg. Där fanns ett antal olika figurer och så stod där mitt namn, snyggt målat, med gemener.
Lite otäckt, då någon av eleverna antydde att ett av de målade tecknen betydde död.... någon annan elev antydde att det var positivt att få sitt namn så storstilat skrivet.

Var på funktionell träning i går.
Det var inte ordinarie ledaren igår heller. Nu går det nästan lika bra med den som är stand in. Varför stand in-ledaren flera gånger uppmärksammade mig bland de 30-40 atleterna undrar jag dock. 
Visst är jag bland de äldsta och sannolikt den som väger allra mest...men jag har varit med på olika träningar regelbundet i många, många år, så jag klarar de flesta övningar ganska så bra.

Då vi stod i "plankan" tyckte ledaren att Anna-lena kunde göra plankan stående på knä. Det tyckte inte den tilltalade, hon orkar mycket väl att hålla upp hundra kilo i normal plankposition!

Fattade varken vägg eller plank-påhoppet. Twitterföljarna fattade säkert inget heller!

 Har varit på Navet i Borås två gånger denna vecka. I måndags med mina sexor, idag med femmorna ( som jag undervisar i no).
Gjorde en minimarkering i twitter-mobilappen på vägen hem:

Bra miljötema på Navet Nåt att jobba vidare med! Dessutom passar det bra in i vårt Grön Flagg tema.

Under en timme fick eleverna riktigt bra undervisning under det att man/vi diskuterade hållbar utveckling med prisbelönade Riita.
Fyra olika påståenden var utgångspunkt för diskussionen:

• Att dricka en kopp Fairtardemärkt/kravmärkt kaffe kostar 17 öre mer per kopp jämfört med "normalodlat" kaffe.
• Ett tåg släpper ut lika mycket koldioxid under en resa på ett varv runt jorden, som en bil gör på en resa på 1,3 km.
• Vi slänger 20 % av all mat vi köper.
• Köttkonsumtionen har ökat med 40 % under de senaste 25 åren.

Härligt att ha med sig så miljömedvetna och diskussionslystna elever. Vi kommer att jobba vidare utifrån det eleverna blev medvetna om, under den närmaste veckan. Hoppas bl.a. få till lite insändare till lokaltidningarna.

En halvtimme att gå runt på Miljötemats prova på avdelning, gick väldigt snabbt, det tyckte nöjda femmor och nöjda sexor.

Detta om de senaste minimarkeringarna, twittrarna. Nu ska jag twittra  så där en femtio tecken till : Dags för veckans skäms-höjdpunkt "Bonde söker fru." Tror inte någon förklaring behövs ....

Biobesök

Egentligen skulle vi gått på konsert. Torsson. Det gamla kultbandet som sjunger om att det spelades bättre boll på Gunnar Nordahls tid och som t.o.m har med Grimsås i sin fotbollsanknutna text. Biljetter inköptes för ca en månad sedan, kultbandet skulle spela i Borås... såg fram emot evenemanget ... MEN för några dagar sedan kom ett mail om att konserten var inställd ... eller ... framflyttad till någon gång i april. Så det är bara att hoppas på att man hänger med så länge ....den som väntar på något bra, kan allt vänta ett tag.
Så det blev bio i stället. En lyx som två filmdiggare som C-E och jag bara unnar oss ett par gånger om året. Dumt nog .... man skulle väl iallafall kunna dubblera biobesökandet till ett tillfälle per kvartal..... ? Får jobba på det...
"Himlen är oskyldigt blå" valde jag - jag brukar få förtroendet att välja film- och det brukar oftast bli bra. Sandhamnsligan, som det berättas om i filmen, har ju funnits på riktigt. Nu var historien "fritt " berättad av Hannes Holm, men trots att figurerna och delar av handling var fiktiva, så hade han lyckats få med en del autentiska filmklipp anno 1975. Naturligtvis fanns sjuttiotalets klädsel, inredning, boende, kommunikationsmedel ... ja allt ... med i filmen. Det var bara så kul att få se det bruna bastväggskyddet bakom sängen, Arabiakaffekopparna, gamla Mersor, skinnpajar, jätteglasögon, mönstrade skjortor med jättelånga kragsnibbar, utsvängda byxor .... och så musiken förstås..... Ja, se det var en riktig nostalgitrip.
Dessutom var historien berättad med värme och humor och den ( för mig) nye Skarsgårdspojken gjorde en superbra rollprestation tillsammans med huvudrollsinnehavare nummer två ( min morfar-look alike) Peter Dalle.
Rekommenderar denna härliga feel good film å det varmaste.
Som grädde på moset träffade vi några sjuttiotalsvänner utanför biosalongen. De skulle se den sena föreställningen. På en kvart så förhörde vi oss om varandras tillvaro - och eftersom vi faktiskt träffades förra gången vi var på bio också, så kom vi överens om att vi kan försöka samordna biobesöket nästa gång, och äta något gott tillsammans i samband med detta. Kul att träffas ibland ... och vi har träffats sedan sjuttiotalet ... umgicks en del på åttiotalet - början på nittiotalet också.... men sedan har det blivit dåligt med de planerade träffarna.
Att bli biokompisar skulle vara perfekt!
Pizza efteråt - godis under föreställningen och bananbakelse på "Danske kungen". Där gick tanken om avhållsamhet vad det gäller sötsaker/onyttigheter i stöpet. Men gott var det ... alltihop! Och jag åt clementiner också.....
Köpte nya walkingshoes på Team Sportia. De gamla tappade sulan när jag var ute och gick en dag på lovet. Härligt att kunna slita ut någonting! De nya Adidasskorna funkade bra när de fick gå en femkilometerssväng idag. Inget skav alls, perfekt!
Har gjort lite skoljobb och ska ägna resten åt dagen åt 1) Läsa ut Svinhugg ( kul läsning!) 2) sticka vidare på de strumpor som finns på stickorna.
C-E "hotar" med att laga mat i kväll - när han missade det igår. Får väl försöka pressa ner lite välhängt kött ... ska nog gå bra när det vankas rödvin till.