- Jag vill nog ha de gröna hurtsarna, sa kollegan när det var dags att byta klassrum. De blå passar inte ihop med gardinerna.
- Gardiner och hurtsar, sa jag. Ska de passa ihop?
Hoppsansa - så kan det va!
Jag har tillbringat två läsår i mitt nuvarande klassrum - och när vi började prata gardiner, så hade jag inte en aning om vilken färg de har. Jag hade en svag aning om att det var något blommönster på långgardinerna och en enfärgad kappa. För att vi har gardiner i klassrummet, det vet jag, och att det är en kraftig kappa och långa gardiner på minst tre ställen.
Jag kollade förstås när jag kom till klassrummet i morse. Blommigt - yes - rätt!
Kappan var GUL - det hade jag aldrig gissat - jag hade trott grön eller blå ....
Visst är det konstigt att man kan gå omkring i en omgivning i åratal, utan att notera saker. Men jag tycker sannolikt att gardiner inte är så viktigt, trots att det händer att byter här hemma....
Jag har aldrig likadana kläder två dagar i rad - vem noterar det ??? Troligen bara jag själv....
Men jag gillar att använda alla kläder som jag inte kan låta bli att köpa ( fast just nu har jag köpstopp - iallafall fram tills det att jag ser något jag bara MÅSTE ha) så det gör inget att ingen noterar - jag använder olika kläder för min egen skull.
Vad noterar jag då? Jo, jag kan tala om var olika blommor finns längs vägkanterna i vår by. Sån´t SER jag när jag är ute och går. Det intresserar mig uppenbarligen.
Jag SER och NOTERAR att människor åldras och tjocknar till.... det ligger tydligen i mitt intresse att se att det inte bara är jag som drabbas av den åldersåkomman....
Jag SER och NOTERAR det som förändras - jag skulle säkert se om gardinerna i mtt klassrum var utbytta.
Och även notera hur de nya ser ut....
I eftermiddag var jag i blomsteraffären och köpte en fin, gul studentbukett. Det slog mig att det är fantastiskt att lilla Grimsås har blomsteraffär, bilhandel, bensinmack och ICA-affär. Och att vi behöver värna och stödja dessa företag, så gott vi kan.
Jag träffade en gammal elev i blomsteraffären. K går ur nian i morrn och skulle hämta trettio rosor att dela ut till sina klasskompisar och några andra vänner. Rosutdelartraditionen uppstod mellan det att våra båda döttrar slutade nian - när J slutade 1996 var det inga rosor - medan det var stor rosutdelning två år senare, när K slutade. Fast det var nog ingen som delade ut 65 rosor på nittiotalet - det fanns det sådana som beställt idag. Detta faktum NOTERADE jag och skakade lite på huvudet.... Jag SÅG och NOTERADE att det var 65 röda rosor, medan K hämtade 30 stycken gula. Ett trettiotal rosa rosor väntade också på att bli avhämtade.
- Vad kul att se dej, sa jag till min gamla elev. Det var länge sedan jag träffade dej. De andra i din gamla klass kommer ju och hälsar på ibland, men du brukar aldrig vara med.
- Det beror nog på vad man tyckte om dej, sa K, på sitt härligt uppriktiga sätt ....
Jaja, så kan det va´- jag kände inga vassa taggar i hjärtat av det uttalandet - jag kände mig mest glad över att känna igen min gamla elevs sätt att uttrycka sig!
