Skolavslutning

Det blev en fin skolavslutning utanför skolans idrottshall. För andra året i rad, så hade föräldrarna ingen möjlighet att ta del av elevernas fina framträdanden. 

Något taffligt filmat, men här kan alla som vill,  se de olika framträdandena.

Speciellt tackar vi kulturskolans Daniel Fält som ställde upp och kompade!

Och.... om denna tanten får vara frisk ( så tänker man ju när man egentligen är pensionär) så kommer jag att ha hand om musikundervisningen för de flesta av skolans klasser även under nästa läsår. Min dröm, och vision, är att tillsammans med en eller ett par lärare från Kulturskolan göra en offentlig konsert i kyrkan under hösten. Det finns så många goda sångare i vår lilla skola.

Nu kan ni gå på skolavslutning, om ni vill!

https://www.youtube.com/watch?v=q8XOffE9EvI    Den blomstertid nu kommer Alla

https://www.youtube.com/watch?v=wKZS6vtvacg Pippis sommarvisa F -1

https://www.youtube.com/watch?v=SqHSWTVd5Ls   Solen lyser  F-1

https://www.youtube.com/watch?v=P6S-xkFUE9I  Sommar och sol  2-3

https://www.youtube.com/watch?v=8TTEs1mbzDA  Tidigt varje morgon  2-3 i växelsång med alla skolans elever

https://www.youtube.com/watch?v=zb8ga4Xfnng   Säg mig  Elever ur åk 5

https://www.youtube.com/watch?v=aI-oOa77bHU   Nu börjar sommarlovet ( Voices)  4-5

https://www.youtube.com/watch?v=ub-GGKpG5aI  Goliat  4-5 samt alla elever i refrängen

https://www.youtube.com/watch?v=up_xgjjnKh4  7 years   Wille Lundgren

https://www.youtube.com/watch?v=Hs6m1adVxg0   6 ans sång ( Vårfunderingar)  Sexan

https://www.youtube.com/watch?v=28e1klDpsak  Sommarlov      Alla

GLAD SOMMAR ALLA!

Avslut

Visst borde jag ha vett att gå i pension! Hade ju passat nu när det har varit avslut med min sista egna klass. Men, som många känner till, tanken på ett evigt lov, den tilltalar mig inte ett dugg. Vilket i sin tur gör, att min avoga inställning till att gå in i den tredje åldern, gör att jag funderar på vad det egentligen är för fel på mig....
Jag känner mig lite låg, jag känner mig lite kluven, så här i avslutningstider.

MEN, det är en härlig känsla att ha ett lov där planer och tankar inför hösten ingår.
Har man haft det så i över fyrtio år, så är det svårt att tänka annorlunda.
Ska verkligen försöka fasa ut mig från jobbet, detta sista år. Inte göra något extra, bara ta hand om "mitt egna" under de tre dagar i veckan som jag ska jobba ... fast ... det kanske jag inte klarar. Den som lever får se...

GDPR, släng dej i väggen... och förresten så gäller GDPR inte privata konton...  Så här ser den ut, min allra sista egna klass. Så fint med alla tjejer, klädda i vita kläder.  Och apropå GDPR, alla de här barnen är okejade att få vara med på bild i olika medier. Blir så trött på att det inte ska räcka, för att man ska kunna visa upp fina barnbilder.

Klockan 9.20 i fredags, så var läsåret, tillika tiden i Grimsåsskolan, slut för dessa härliga ungar. Det känns alltid lite tomt när man lämnar en klass, men det går snart över, det är "flygfärdiga" barn som lämnar vår lilla trygga skola. 

Frågan om frökenpresenters vara eller inte vara, kommer ofta upp så här i avslutningstider. Jag blir uppriktigt ledsen, då man tycker att "eftersom inga andra får presenter" så ska vi lärare heller inte ha.
Det är inga dyra presenter som vi får och nog är det så att man blir glad åt blommor... och paket... varför kan man inte unna vår yrkesgrupp den lilla uppskattningen.  Ungefär lika fånigt är det att underkänna en kyrka som lokal för avslutningsceremonin för övrigt.
Jag är verkligen glad att vi har så bra samarbete med vår kyrka, så att vi får använda den fina och ändamålsenliga lokalen såväl vid skolavslutningar som luciaframträdande.

Ja, man blir glad av presenter! Man blir ännu gladare av fina ord. På detta kortet , från en enskild elev, står det ..."Du är inte heller som alla andra lärare, du tänker inte lika fyrkantigt, och du har lärt och visat mig att alla är olika och att alla är bra på olika saker".....
Det finaste man kan få höra, och visst hade det räckt med det fina kortet so frökengåva... Men jag kan ju inte lämna tillbaka presenten, för att kortet är "good enough".

En annan elev förärade mig sin alla finaste målning. Det är nästan så jag får ont i magen, då jag tänker på att hon gav mig det finaste hon har gjort! Jag önskar henne stor lycka i fortsatt konstutövning, precis som jag önskar alla andra fina elever det allra bästa, utifrån deras förutsättningar.

Eleverna i sexan skriver varje år en avslutningssång, som de framför i kyrkan. En rad berör mig särskilt .... "hon ( alltså jag) låter oss vara oss själva". En grupp på 4-5 elever skrev sången alldeles själva, medan jag hjälpte dem att få till orden, så att de passar till sången "Vårfunderingar". Jag frågade om det  inte skulle vara något annat "låter oss jobba själva..." men det skulle vara som de skrev. "Hon låter oss vara oss själva". Med min sista klass, så blev det så bra som jag någonsin kunnat önska.... för det är ju så det ska vara, att man ser till var och en elev och låter den vara den person den är och får utvecklas därifrån.

Jag blev otroligt glad för denna rad!

En kollega pratade om "Forntidsrundan" i Öreryd, under någon av de sista dagarna. Kanske något att ta med eleverna på till hösten.
Direkt efter avslut och lunch, började jag reka. C-E gick gärna med på promenaden, som blev ungefär en halvmil lång.
Det var en fin runda, men inte så mycket forntid att se.
En övervuxen varggrop, ett antal gravhögar.
Nä, inget att ta med elever på. Då har jag en betydligt bättre plan, att uppleva minnesmärken från stenålder till medeltid, genom att låta en buss köra oss i området Ljungsarp, Dalstorp, Limmared.
Det finns mängder av olika lämningar, som barnen absolut bör få se, och få inse att vår del av världen har en historia som sträcker sig långt tillbaka i tiden.

Närheten till ridskolan gör att det blir ett antal fina möten i den fina terrängen.

Det mest intressanta på rundan, det var den här gamla frikyrkolokalen. Den låg högt uppe på höjden, långt ifrån andra byggnader, en bra bit från centrala Öreryd.
Undrar om den används något? Gräsmattan var ju väldigt välklippt.

En fin runda var det, även om jag, som sagt, inte ger så mycket för fornlämningarna. Men många andra vyer fick vi se, motion fick vi också i den tämligen kuperade terrängen.

Början och avslut är vid denna fina kyrka. Rundan rekommenderas varmt för den som vill se lite annat, än vad man gör på de vanliga rundorna.

Avslutningsdagen blev en fin dag!  Två dagar till ska vi lärare jobba, innan vi har en liten avslutningsträff.  Sen blir det åtta lediga veckor för tanten att ladda för det avslutande året!

Skolavslutning

Skolavslutning 40 + som lärare. Samt 12 som elev. På lärarhögskolan fanns det bara en slutavslutning, en examensdag.  Bara att konstatera; Oj, så många skolavslutningar jag varit på!

De allra flesta i kyrkan. På högstadiet, på gymnasiet samt i mina första tjänster, så var det avslutning i en aula. En gång har jag varit med om skolgårdsavslutning. Det var ingen höjdare.
Det där med kyrkan som samlingsplats eller ej, den debatten har inte varit så högljudd i år.
Kanske man insett att det där med kyrkosamling inte är så farligt, det är inget som insjuknat av det ännu. Det handlar om att hitta en ändamålsenlig lokal, en lokal som rymmer många människor. För nog ska föräldrar och även far/morföräldrar få vara med på en skolavslutning. För minnenas skull om inte annat.
Prästens närvaro är heller inte farlig. Inte ens smittsam. "Vår" präst fick säga några ord. Han framhävde var och ens unika värde. Jag log lite inombords och tänkte att nog har jag  ett mindre värde än många andra. Så känner jag... Vet att jag inte är ensam om den känslan.... Vad skulle jag ta upp detta för, i detta annars positiva inlägg. Jo, för balansens skull...kanske...


Eleverna sjöng om sitt värde.
Det är så viktigt att vi bygger upp våra barns självkänsla. De är de bästa, de är framtiden.

I skolan blev det både smörgåstårta och tårta. Kände att jag måste fixa en jordgubbstårta, det hör en skolavslutning till. Smörgåstårta... nja, inget som jag ropar hurra till.

När all personal tagit en bit av tårtan, kom ett pappersflygplan infarande i matsalen. "Spara lite av tåttan til ås". Det var några fritidsbarn som meddelade sitt intresse att bli vid eventuell överbliven tårta. Så fick det bli! Underbara ungar! Tur att jag har mina barnbarn när skollivet så sakteliga trappas ner... Ungar är absolut bäst! Synd bara att så många av dem förvandlas till betydligt sämre vuxna!

Aktivitetsklockan måste ju ha sitt, nu när den vrickade foten börjat återhämta sig ordentligt. Det blev en stavpromenadtur till linneastället.  Det fanns inte många  blommor i år, men jag hittade ett ställe med ganska många väldoftande små klockor som flockades kring en gammal stubbe,.
Att få se linneablomman, det är lycka för mig.

I morgon ska vi ut på något "ovanligt". En geocachingrunda. Äntligen. Har loggat tre cacher detta år. Lite handlar det om ointresse, mycket handlar det om en lång vinter, en stukad fot och en supervarm försommar. Bojips cacher ska få besök. Skogsrundan, någonstans i skaraborgs hjärtetrakt. Ska bli riktigt kul!

Barnen har haft sin skolavslutning. Vi lärare får vänta ännu några dagar.

Skolslut /Gnällgumma

Skolslut har det varit i dagarna två. I morgon lär det bli en tredje. Slutslutdag.
Igår var det ett fin avslutning i kyrkan. Avslutningssångerna kommer att finnas på http://toppenklassen.se/ när youtubeuppladdningen är klar.

Eleverna gjorde kanonfina framträdanden. Förskolerektorns tal handlade om fotboll och var suveränt bra.
Som präst hade vi en inhyrning som  vi tidigare aldrig sett. Det var ingen bra inhyrning. Får vi inte någon kyrkans man/kvinna, som vi känner till och kan lita på gör ett tal som riktar sig till barnen, så ska vi inte ha någon. Man måste väl inte ha präst för att man använder den fina kyrkolokalen???

Vår Ingela hade fixat baguette och kaka som avslutningsfika.Smakade gott. Mindre gott smakade det att få veta att ytterligare en av våra kollegor har fått jobb på en annan skola och ska sluta. Två kollegors frånfälle, på en skola som rymmer 8 pedagoger ( F-klass inräknad)... det svider en del. Tråkigt.... men så är det ju i livet... man ser sig om och hittar nya möjligheter, ( Om man har lite mod....)

Hade bestämt oss för att fira av vår kollega, som för ett par veckor sedan meddelade sitt avträde ( avträde är väl kanske lite fel ord... men det känns bra att använda, då det känns lite skit att hon ska sluta) med en båttur på Åsunden, Ulricehamn. "Gårdarna runt sjön"skulle vi få se och höra om. Se dem fick vi inte, för vattenståndet var för högt.Nä, inte översvämning, bara en för låg bropassage. Guiden pratade på, och blev ordentligt förstärkt i högtalarna. Någon i vårt sällskap tyckte att det blev lite väl bra med pratandet, och tyckte att det var synd att avbitartången inte kommit med i utflyktsväskan. Man kunde köpa öl/vin på båten.... och det är ju vätskor som lätt väcker de slumrande livsandarna, inre själsdelar som gärna vill prata ( högt) och skratta. Kanske inte helt populärt bland medpassagerarna...
Men kvällen var fin.... lite synd bara att det inte fanns något däck att gå ut på, på den gamla båten.Man känner inte så mycket av sjöluften, då man är instängd, trots att man är på sjön.

På vägen hem, svängde vi in på en riktig ranch, belägen på en gammal fotbollsplan,
Kul att träffa cowboyen i egen hög person. Han hade varit med om dubbla slut under dagen, såväl skolslut som studentslut. Men han kommer tillbaka.

 Cowboyshunden med det breda leendet var synnerligen social.
Lite vågat för ljusklädda sjöfarare att gå för nära-.Fast alla var ju inte lika sjåpiga som gnällgumman bakom tangentbordet.

Dagen idag har använts till att fylla i kvalitetsredovisningen, att göra en ny handlingsplan för Grön Flagg-arbetet och lite annat gemensamt arbete bakom datorskärmen.
Vi var klara vid normal sluttid för en torsdag, så det blev såväl en stund i den härliga solen, som en pumpstavspromenad t.o.r The Hook, Otroligt vackert i naturen just nu... och vilka dofter.... syren, hundkex, björk, nyslaget gräs..... Bra att det varit en lång vår, att skomakaren fick lång semester, att man kan naturnjuta när man är ledig.

Klockan arton var det inbjudet till slutfest för områdets alla barnomhändertagare i Tunnbrödsstugan i Gölingstorp.  Mat och underhållning var utlovat.Vackert var det vid den lilla sjön...men såg inte tallrikarna lite för små ut, för att få en rejäl portion tunnbrödsrulle på?

Underhållning? Ett quiz kanske? Aktivitetspromenad runt sjön????

Gnällgumman blev besviken,
Två ( i och för sig duktiga) tanter spelade upp en dialog mellan Selma Lagerlöf och hennes ena väninna.
- Jag är inte så kulturell, så jag har svårt att uppskatta detta, sa någon av mina kollegor.
- Jag är ganska kulturell av mig, sa jag, men jag uppskattar det inte ändå. Eller så är jag inte TILLRÄCKLIGT kulturell.

Det blev ett trevligt gäng pedagoger från våra tre skolor ( där den ena numera inte längre finns...)
som lade beslag på bordet närmast sjön.
En ynka macka tunnbrödsstugebakat bröd med mager fyllning var det som det bjöds på. Samt en  liten kvadrat morotskaka.
Ingen av oss blev mätta, minst det dubbla hade behövts.

Men omgivningen och sällskapet var trevligt. Blombuketter till blivande barnlediga och till inomkommunenflyttande lärare delades ut. Kollegorna som ska flytta till andra kommuners kanske grönare gräs fick en välfylld kylväska, med olika grejer i. Dock inget rosé, vilket passat bra i den ljumma kvällen.... eller mat... för då hade vi kastat oss över det, och plundrat presenten.

Kramkalas och sentimentala avsked, det avskyr jag.
Flydde tillsammans med första gänget som lämnade. Tyckte mycket mera om att säga hej till små söta hästar än hejdå till strax sommarlediga eller avträdande kollegor.  Gnällgumman har ett antal sociala handikapp.... mingel och sentimentalitet i offentlighet är några.

Känns som skolåret verkligen kommit till sitt slut, genom trefaldiga avslutningar. I morgon går jag till skolan en stund...räknar med att skolslutssluta vid lunchtid.
Därpå lär ledighetsångesten infinna sig.....

Sommarstuk, sötsur sås

Det blåste nordliga vindar över grusplanen idag, på årets sista arbetsdag för eleverna.
Vi var alla sommarklädda, både lärare och elever, så det var lite kallt om bena.
Men vad spelar det för roll, det är ju sådan den svenska sommaren kan vara, varm sol och kall vind.
Det ger mig en känsla av sötsur sås, med hela ananasbitar och tomatbitar..

Grimsåsskolan har sedan många år tillbaka en brännbollsturnering med blandade lag från F-klass till åk 6 på läsårets sista dag..
Man ser verkligen den lilla skolans (  ca 85 elever) styrka vid ett sådant tillfälle.
Alla känner varann, och genom fadderverksamheten så har alla ( utom treorna) någon att ta lite extra ansvar för - eller bli omhändertagen av.
Små och stora blandades vid lunchborden och det var en härligt glad stämning.
Små och stora hejade på varann och gav varann stöd och uppmuntran i spelet.
Dagen avslutades med att alla fick en glasstrut - och sedan var det dags för sexorna att lämna skolan för sista gången.

I morgon går vi till kyrkan.
För några år sedan var det lite diskussion kring kyrka eller ej, men nu är den diskussionen helt borta.
Vi har inget annat bra samlingsrum där alla kan vara samtidigt- om vi inte vill hyra bygdegården... och det vill vi inte.
Sen skulle man förstås kunna vara i kyrkans lokaler och sjunga de kända sommarhymnerna utan präst... egentligen....
Men till kyrkans vackra smyckade rum, dit vill jag gå när det är sommaravslutning.

Funderar på hur många avslutningar jag varit med på... först var det ju sex på låg och mellanstadiet- i kyrkan i Rångedala - tre i Dalsjöskolans aula, tre i Bäckängsgymnasiets aula... kommer inte ihåg någon sommaravslutning från Lärarhögskolan, men väl en i Gislaveds kyrka, då jag var lärarkandidat där.
Som färdig lärare blev det en avslutning på Kristinebergsskolans ( Borås) skolgård. Det var ingen höjdare att ha skolavslutning utomhus.
Tjugotre eller tjugofyra avslutningar blev det på sommaren i Dalstorp, och i Grimsås lär det bli gång nummer tio i morgon. Om jag får förmånen att hänga med ett år till, så kan jag fira femtio jämt vad det gäller avslutningar....

Iklädde mig vindjacka och cykelhjälm då jag kommit hem.
Trampade i väg på den röda cykeln högljutt sjungande på andrastämman till "Nu grönskar det i dalens famn".
Toppenklassen ska framföra denna vackra låt i morgon.
Tvåstämmigt. Låter riktigt bra! Man borde sjunga tvåstämmigt mer än man gör.
Saknar att jag inte haft musik i år... mer än sporadiskt.
Blir lite sur på att man inte kan utnyttja den kompetens som finns.....

 Tog favoritrundan runt Amnabo.
Lätcyklat i medvind... lite tyngre i den motande vinden.
Vackert, vackert, vackert i den öppna naturen.

Dofter av olika slag.... rönndoften var påtaglig... liksom doften av nötdjur.
Lite tungcyklat på sträckan med lösgrus.
Det var säkert tre veckor sedan man grusade bitar av vägsträckan.... ännu är det långt ifrån tillkört.
Klart lågtrafikerad sträcka.... min mest högfrekventa cykelsträcka.

När jag kom tillbaka till asfalterad väg igen, vägen mellan Grimsås och Nittorp, kom jag på att BoWa i Nittorp hade lagt ut en ny geocache för en dryg vecka sedan.
Jag var bara några hundra meter ifrån, så varför inte åka till den gamla Skvaltkvarnsresten och försöka finna burken som var gömd.
Terrängen var rankad till en trea.... tänkte att det kanske var för svårt för mig att ta mig fram, med dåligt knä och gammal kropp.
Nu var det vägen som var vinsten.
Tog en bakväg som sannerligen motsvarade terrängbeskrivningen, över stock och sten och genom vissnade grenar och det gick BRA.
Kändes jättebra att den gamla kroppen fortfarande hänger med och att knät känns bättre än på länge ... börjar mer och mer tro att skolstressen satt sig där.
AT-läkare Mattias ringde igår, tyckte väl inte att jag behövde röntgas ... jag har ju en baker-cysta ... en inflammerad ledkapsel .... förslog att jag skulle testa med Voltaren och efter två smörjningar med den magiska gelen, så är knät nästan bra.
Jättekonstigt om Voltaren skulle hjälpa, där både cortison och laser går bet.
Hoppas att det håller!
Och plattröntgen ska jag få göra - i Ulricehamn.

Kom ner till platsen för den gamla skvaltkvarnen och såg att det bara var något tiotal meter från landsvägen. Jag gick bakvägen, jag....
Klättrade omkring i och mellan vattenfåror och  på stenar i det grundavattnet, men fann inget.
Tre personer hade lyckats med sitt sökande under den tid som gömman funnits.
Bra träning var det, var helt genomsvettig efter mitt ganska ofarliga- men för mig lagoma- äventyr.

Tänkte på det när jag cyklade de dryga två- tre kilometrarna från gömman  - som fick fortsätta att vara en gömma - att under de senaste tre veckorna så har jag försökt leta upp åtta olika cacher, men bara funnit tre.
Inte konstigt att jag tycker att det här med geocaching är så där kul just nu....

Sommarstuk på tillvaron, det är det iallafall, speciellt som skolavslutningsdagens dörr snart öppnas.... och öppnar man dörren till växthuset, ja, då kan man göra sin egen blandsallad. Tre gurkor är redan på gång ... och tomaterna blommar och växer så det knakar. Även grönsakslandet och jordgubbarna har ett bra tempo i sin tillväxt. Trädgårdsarbete tar tid så här i sommarstarttid... men man får en hel del tillbaka. Ätbart och njutbart!

Bal, brännboll, bönbrist

 Tre dagar i avslutningstid ska jag kort sammanfatta..
Kamera med rätt dataanslutningskabel var inte med på mer än en av dagarna, på balen i måndags, så bildmaterialet är lite magert.

Kul att se sina gamla elever som fina unga vuxna.
Konstaterar lite nöjt, det  blev "folk" av dem alla, trots att inte alla hade de bästa resultatet på nationella proven i femman. Men utbildningslivet är inte kört för det.... även om statistiker och skolresultat-ojare, tycks tro det. En del blommor tar tid på sig att gå i blom.

C-Es systerdotter Caroline var en av de gamla eleverna. Hon har klarat sig bra, trots att hon hade "faster" som lärare under två år.

I kväll så blir det till att gå att ge henne en liten ( rosa) present. Hon har alltid gillat rosa, och tycker det är helt OK att vi köper rosa Kostaglas och skålar till henne.

Har f.ö. erbjudit mig att ta hand om blommorna i kväll (eftermiddag). Erbjudandet mottogs med tacksamhet. Bra för en person med lite social fobi att ha en uppgift.

Sista  dagen i Grimsåsskolan, då är det brännbollsturnering. Alla elever, från F till åk 6 är uppdelade i sex lag. Alla möter alla på tre olika brännbollsplaner. Bästa två lag möts i final.

Det är roligt och intressant att se hur bra en del fungerar. Alla coachar varann, och ingen blir sur om det blir något litet misstag.

Andra lag har inte riktigt den inställningen, det finns lagmedlemmar som är sura och skäller på varann och på domarn. Vilket lag som vann? Det där alla tog hand om alla, förstås!

Badpremiär i bassängen, hör också till traditionen. Är glad för att lärarna slipper bada.... för det var KALLT igår.

Avslutning i dag. Klockan åtta.... nästan otta, alltså.

För första gången på långe, länge, så kunde jag sitta och njuta. Vi har ju en musiklärare som rektor, så han fixar med allt det musikaliska ... en del annat också.

Patrik Lernberg, toppenrektor!

Kom mig inte för att ta upp kameran för att ta ett foto ens, jag bara njöt av vacker sång och några musikframträdanden. Roligt med några nya låtar , 4-6 sjöng bl.a. "What are words". Det gjorde de jättefint.

Alla framföranden var bra, liksom det roliga rektorstalet.

Saknade bara välsignelsen från Jösta Björling, prästen vår. Han hade en kort, kort betraktelse, inte något med kristendom i. 

Tycker att det är så bra att prästen inte är lika dum som skolverket, att han trots att skolverket inte tillåter honom att säga välsignelsen i sin egen kyrka, låter alla barn och föräldrar komma till den fina kyrkan.

Knäpp på näsan skolverket, det ger jag er, vi bor i ett kristet land, det är ingen som blir som blir utsatt för fara om vi som vill blir välsignade inför sommaren.

Men en fin avslutning var det.

Fyra dagar (långa) dagar till, sen blir det sommarlov även för oss.

Alla barna, er önskar jag en jättefin sommar!

Olika observationsobjekt

- Jag vill nog ha de gröna hurtsarna, sa kollegan när det var dags att byta klassrum. De blå passar inte ihop med gardinerna.

- Gardiner och hurtsar, sa jag. Ska de passa ihop?

Hoppsansa - så kan det va!

Jag har tillbringat två läsår i mitt nuvarande klassrum - och när vi började prata gardiner, så hade jag inte en aning om vilken färg de har. Jag hade en svag aning om att det var något blommönster på långgardinerna och en enfärgad kappa. För att vi har gardiner i klassrummet, det vet jag, och att det är en kraftig kappa och långa gardiner på minst tre ställen.

Jag kollade förstås när jag kom till klassrummet i morse. Blommigt - yes - rätt!

Kappan var GUL - det hade jag aldrig gissat - jag hade trott grön eller blå ....

Visst är det konstigt att man kan gå omkring i en omgivning i åratal, utan att notera saker. Men jag tycker sannolikt att gardiner inte är så viktigt, trots att det händer att byter här hemma....

Jag har aldrig likadana kläder två dagar i rad - vem noterar det ??? Troligen bara jag själv....

Men jag gillar att använda alla kläder som jag inte kan låta bli att köpa ( fast just nu har jag köpstopp - iallafall fram tills det att jag ser något jag bara MÅSTE ha) så det gör inget att ingen noterar - jag använder olika kläder för min egen skull.

Vad noterar jag då? Jo, jag kan tala om var olika blommor finns längs vägkanterna i vår by. Sån´t SER jag när jag är ute och går. Det intresserar mig uppenbarligen.

Jag SER och NOTERAR att människor åldras och tjocknar till.... det ligger tydligen i mitt intresse att se att det inte bara är jag som drabbas av den åldersåkomman....

Jag SER och NOTERAR det som förändras - jag skulle säkert se om gardinerna i mtt klassrum var utbytta.

Och även notera hur de nya ser ut....

I eftermiddag var jag i blomsteraffären och köpte en fin, gul studentbukett. Det slog mig att det är fantastiskt att lilla Grimsås har blomsteraffär, bilhandel, bensinmack och ICA-affär. Och att vi behöver värna och stödja dessa företag, så gott vi kan.

Jag träffade en gammal elev i blomsteraffären. K går ur nian i morrn och skulle hämta trettio rosor att dela ut till sina klasskompisar och några andra vänner. Rosutdelartraditionen uppstod mellan det att våra båda döttrar slutade nian - när J slutade 1996 var det inga rosor - medan det var stor rosutdelning två år senare, när K slutade. Fast det var nog ingen som delade ut 65 rosor på nittiotalet - det fanns det sådana som beställt idag. Detta faktum NOTERADE jag och skakade lite på huvudet.... Jag SÅG och NOTERADE att det var 65 röda rosor, medan K hämtade 30 stycken gula. Ett trettiotal rosa rosor väntade också på att bli avhämtade.

- Vad kul att se dej, sa jag till min gamla elev. Det var länge sedan jag träffade dej. De andra i din gamla klass kommer ju och hälsar på ibland, men du brukar aldrig vara med.

- Det beror nog på vad man tyckte om dej, sa K, på sitt härligt uppriktiga sätt ....

Jaja, så kan det va´- jag kände inga vassa taggar i hjärtat av det uttalandet - jag kände mig mest glad över att känna igen min gamla elevs sätt att uttrycka sig!