Utflykt

 Det har aldrig regnat så mycket som denna juli i våra trakter. Inte sedan man började med väderstatistik, i slutet av 1800-talet. Så denna sommar har haft två olika ansikten, alldeles för torrt... alldeles för blött. Och nu tänker jag bara utifrån den bonnunge som jag ju är.... jag vill ha bra väder för att man ska kunna skörda mat till boskapen.

Vädret kan man inte göra något åt. Men leta upp lite bättre väder, det kan man ju. Kring Vänern tycktes det bli uppehåll, så varför inte ta en utflykt 15 mil i nordlig riktning. Har länge funderat på vandring på Kinnekulle. Maken var inte ett dugg svår att övertala...

Vilken härlig utsikt vi hade, då vi fikade utanför Kinnekullegården. Sannolikt ett tiotal meter under högsta punkten på berget... alltså närmare 300 meter över havet.

Jag hade kollat vandringlederna, vilka utgick härifrån. Älgslingan, 5 km, utsikt och lämplig att vandra på sensommaren, då det var mycket blommor längs ängarna. Lätt vandring dessutom. Den lät bra!

Så här trodde jag ju att det skulle se ut. I allafall under delar av vandringen. Ack, vad jag bedrog mig...Älgslingan gick mest upp och ner genom skogarna. Fina skogar i och för sig. Ganska olikt våra skogar, som innehåller en hel del myrar/mossar. Utsikt? Den såg vi inte alls...Jaja, vi fick röra på oss ordentligt! 

Tyvärr fel fokus från mobilens sida... eller min... men den här rosa blomman växte i mångfald på några ställen. Den har vi inte alls hos oss....Kollar i floran... kan vara bergmynta.... Kul att upptäcka en blomma som är helt ny för mej...

I brist på sjöutsikt, så fick det bli en kortrunda också. Toppslingan, 2 km. Den gick förbi utsiktstornet. Tjugofem kronor och en viss möda, kostade det att klättra upp till terrassen.  Men det var det värt. 

Kalkbrottet närmast, sedan Vänern och så Kållandsö.

Lite  läskigt att brädorna på terrassen hade smala springor mellan sig. Räckte för att jag skulle hålla mig alldeles bredvid väggen då jag gick runt 360 grader utsiktsplats. Om det nu hade hjälpt, om brädorna gett vika under tjocka tanten.... 

Lanskapsutsikten var lika vacker som den över vattnet, tycker jag.    Denna bild är tagen nära Kinnekullegården.

Dagens favoritbild ....

Helt OK buffelunch på Kinnekullegården. Hade tänkt stanna till i Lidköping för lunch, men klockan var över ett, så det var lika bra att åtgärda näringsintaget. Är inte superintresserad av bufféer, men här fanns det gott om grönsaker... god soppa...och bra efterrätt. Så jag behövde inte bry mej så mycket om varmrätterna... det är sådana jag tycker blir lite oaptitliga i blandad form.....

Riktigt gamla kyrkor samt kyrkoruiner, tilltalar mej. Det finns mängder av gamla kyrkor i Skaraborg. 

Vid Västerplana kyrka stannade vi till.

 Kyrkan var öppen. En mycket fin gammal byggnad, med både vägg- och takmålningar. Mörk och lite mystisk. 

Har inte letat geocacher på hela året. Kom på att jag skulle kolla om det fanns någon vid kyrkan. Kyrkor brukar ofta visas genom att det finns en gömma i närheten. Jodå. Lätthittad... och jag kunde logga årets första...

Spiken, en av Europas största insjöhamnar, hade jag hört talas om. Så det blev att runda Lidköping och köra ut på Kållandsö.  Det fanns lite bodar retrogrejer, ett par restauranger och en bod där man sålde rökt fisk vid hamnen. Kanske inte så märkvärdigt... men nu har vi iallafall varit där. Rökt sik inhandlades, och ska snart avnjutas till lunch. 

Det är verkligen skillnad på glass och glass. GB glass har jag "vägrat" i flera år. Smaklös. Klings glass har jag smakat ett par gånger tidigare, då vi varit i Skaraborg ( numera en del av Västra Götalands län) Den glassen är god. Så det fick bli två kulor. Mintchoklad samt apelsincoklad. Otroligt gott och smakrikt. Synd... eller kanske tur... att man inte säljer den glassen i våra trakter. Priset? 39 kr för två kulor. Klart billigt!

Läckö slott ligger bara några km från Spiken. Hade absolut inte avsikt att gå in i slottet, även om vi hunnit till sista guidade turen. Men jag är inte så intresserad av "nyare" slottbyggen... det är de gamla borgarna/kyrkorna, ruinerna som tilltalar mej. Men en titt på slottet, det ville vi ta.  Ett imponerande bygge, alldeles vid "sjökanten".

Promenerade förbi slottet och se, där öppnade sig Vänern och visade på att den med all rätt kan kallas innanhav. 

Dags att bege sig hemåt. Kom ihåg att Geddfish vid tillfälle visat en riktigt gammal kyrka. Genom FB kunde jag snabbt fråga henne vad kyrkan hette. Skalunda.

På slingriga småvägar tog vi oss till andra sidan halvön och hittade lätt den gamla kyrkobyggnaden. Tyvärr var vi över en timme för sena, för att komma in i den. 

I Skalunda började regnet skvala, så någon tur till den berömda högen blev det inte. 

Tog en lite annorlunda väg hem, så att det blev en riktig rundtur, från och till Ulricehamn.

Det finns mycket att se i trakterna av Sveriges vagga. Återkommer med stor säkerhet... men då får det bli Billingen. Eller ett av de mer okända västgötabergen.  Finns ett antal sådana. Det är något speciellt att ta sig upp till utsiktsplatserna och få sig lite nya vyer till livs. 

Återvändare

 

Jodå, den hängde kvar. Det var åtta år sedan jag var här senast, och den största anledningen var då att leta upp just "sådana här", skriva sitt alias i den lilla loggboken som ligger inne i petröret ( jo, det är så pet-flaskor ser ut innan de "blåses upp") och sedan gå in i datorn - eller mobilen-  och på hemsidan - eller i appen-  och checka av att man hittat just denna "gömma". Målet... antagligen var det vägen som var målet... men det handlade också om att få till  ett antal "loggar", för att få lite "respekt" i denna speciella "värld"- geocachingvärlden. ( Kollar i appen å mobilen- jag har 3312 loggar- lite för lite för att vara någon av de "stora". )

Geocaching- ja, det är både en rolig och konstig sysselsättning- många konstiga "regler" som motsäger varann... om man bryr sej om att följa dem.... många "lite annorlunda" människor som finns bland dem som har tiotalstusen hittade gömmor.

Mitt intresse för geocaching är för tillfället lika med noll.  Men jag fick ändå en flashback, en ganska positiv sådan, då jag kikade bakom info-tavlan och upptäckte att det var sig likt, som det var för åtta år sedan...

Maken är ännu mindre förtjust i värmen och torkan än vad jag är. ( Jag "står ju ut" genom att åka och bada  några timmar varje dag) Han vill helst vara inomhus, iaf efter lunch. Idag behövdes jag inte i skolan, det är ju avslutning i morgon, så då lockade jag med honom på en liten roadtrip till Falbygden. Vi kom iväg före klockan halv åtta....

... stannande till  i  ett ganska morgonsvalt Falköping före klockan nio, och fikade med lite goda onyttigheter...

... innan vi begav oss knappa två mil i nordostlig riktning, upp på ett av alla de okända västgötaberg som finns, Brunnhemsberget, för att återvända till Faledreven.  Här var jag tillsammans med min vän, bloggvän och geocachingkompis Inga, samt ytterligare två geocachingtjejer från falköpingstrakten, för ganska exakt åtta år sedan. 

Inga lämnade tyvärr jordelivet för sex år sedan, i september. Jag saknar henne och de få år som hon var en väldigt god vän till mej.. Och kollega... hon var också mellanstadielärare, ett år äldre än jag.... 

Har länge tänkt, att till Faledreven vill jag åka tillbaka, tillsammans med maken, för där var så vackert. 

Längs vägen som vi vandrade, ca 3 km i enkel riktning, har det funnits mängder med hus, torp och bakstugor. Idag är alla utom två borta, men det finns stengrunder kvar, det finns stenmurar, äppelträd, syrener, andra blommor och buskar som fanns i trädgårdar förr i tiden. Alla tidigare bebodda platser  är markerade med en tavla, där namn, födelseår och dödsår, samt ev. flytt från den långa "dreven",  anges. 

Det är svårt att återge vackerheten på foto. Det är otroligt vackert längs den gamla fägatan. Massor av blommor, som sagt. Just nu står skogsnävan, midsommarblomster, för den mest färgrika vackerheten. Här har en makaonfjäril kommit på besök...

En bild att njuta av då det blir vinter....

Aklejor och gamla aplar finns kvar som minnen från den tid som var, då på artonhundratalet, när Faludreven var full av liv och rörelse.

Faludreven slutar vid Ruskela Källa, en gammal offerkälla som aldrig sinar. I området finns också ett stort antal fornlämningar, gravar och stensättningar sedan brons och järnålder. 

Falbygden, det är "Sveriges vagga", även om mälardalingarna hävdar att det är där Sverige uppstod.

Tyvärr var det mygg vid källan, och mygg gillar mig... så jag vände snabbt på klacken och gick därifrån.

Samma väg tillbaka....

Vyerna blir ganska annorlunda, då man ser på den från ett annat håll.

Och visst är lupiner också vackra, trots att de kallas ogräs...

Dags för lite lunch.

Jag hade kollat in restaurangen på det anrika och kulturmärkta Mössebergs hotell. Där serverades det bra mat, hade jag sett via trip advisor.

Vi blev inte besvikna. Salladsbuffé, som även innehöll lite sill och lax, samt ett antal "huvudrätter" att välja på. Allt upplagt som buffé. Man kan ju inte smaka på allt, men jag plockade från fisken och den vegetariska maten. Kummel i dillsås... helt underbart gott. 

Hit vill jag gärna återvända.

Falbygdens ost fick också ett besök. Blev inte så mycket inhandlat, en stor ost från Vrigstad och några små dessertostar. Det är lite olika med utbud från gång till gång. Idag var det mindre bra....

När Inga och jag träffade geocaching-tjerna från Falbygden, så tipsade de om ett område med både geocacher och speciell växtlighet. Nolgården, Näs. 

Dit tog jag med C-E bara någon vecka efter utflykten med Inga. Möttes av synen av en fallfärdig lada samt ett antal vindkraftverk. 

( Ladan har förstås rasat ihop ännu mer under de åtta år som gått)

Vi möttes också av en enorm blomsterprakt. Ett antal ganska ovanliga arter växer på de speciella sandkullar, som utgör naturreservatet.

Minst tre gånger har vi besökt platsen. Skulle tro att det var 2018 som senast. Skitsommaren, då allting torkade ner. Kommer ihåg att jag  var besviken. Det fanns inte alls så många blommor som tidigare.

Idag var här också torrt.  Det blir ju extra torrt, då det är sandjord. 

Det väldigt ovanliga fjädergräset, det hade spritt ut sig ordentligt sedan sist. Det är ett gräs som tycks torka och sol.

Den otroligt vackra blodnävan var på gång att slå ut.

Nära släkt till skogsnävan förstås, men  annorlunda i färg, blad och i växtsätt.

Jag har en fäbless för blåa blommor.

 

Drakblomman stod i blom, i ganska många exemplar.

Trollsmultron.

Solvända.

Backklöver.

Jodå, alla de arter som jag förväntade mig att se, de fanns kvar. Men det var färre exemplar. Det blir kämpigt för blommorna att stå emot den obarmhärtiga solen... och värmen... som har "utlovats " tio dagar framåt. 

Vi är många som längtar efter regn.... och efter det sol och värme igen. Vi behöver ju båda delarna...

Hemåt gick resan. 

Ytterligare ett stopp blev det. Basta kvarn, utmed Ätran. Där gör man egen glass, gelato, Otroligt god. En bra avslutning på en fin resa, en återvändarresa. 

Roadtrip

 Svägerskan är en mästare på att få till trevliga roadtrips. Brukar iaf bli en varje sommar, som vi hänger med på. 

Igår var det dags för sommarens runda, hastigt och lustigt planerad i helgen. 

Mot nordöstra delen av vårt västgötska landskap styrdes färden. Tio-tolv mil, närmare två timmar, dröjde det till första stopp. Det obligatoriska fikastoppet. 

I Tidan finns ett  café /kondis från (inbillar jag mig) mitten av nittonhundratalet. "Retro-cafe" skyltades det med, och visst stämde det, både exteriört och interiört. 

Supergott bröd (fralla)...och så hade de riktigt gammaldags pariservåfflor. Jag kunde inte motstå... och den var så god!

Askeberga skeppssättning var nästa anhalt. Sveriges näst största skeppssättning, bara Ale stenar har fler stenar. Men Askebergas stenar är betydligt större.

Otroligt att man kunde forsla dessa stora stenar på järnåldern. Man tror att det är 1000-1500 år sedan som platsen anlades. Då var omgivningarna täckta av vatten, här i gränslandet mellan Vänern och Vättern.

Gårdagens bästa bilder!

Fångade på grusvägen fram till Vaholms bro, en av sevärdheterna som svägerskan letat upp.

Vaholms brohus är det enda brohus som lär finnas i Sverige. 

Övertäckta broar är vanliga i USA... som i filmen "Broarna i Madison County".

Förekommer även i Tyskland och Schweiz, enligt info-tavlan.  Vaholms brohus, tillhörande godset Vaholm, byggdes på 1800-talet. I slutet av nittonhundratalet insåg man värdet att bibehålla. det då ganska förfallna brohuset. 

Det återinvigdes 1991 och är nu försedd med "sevärdhetsblomma".

Dryga två mil till Töreboda, Parkerade på torget, och letade utan större besvär upp Allan Manns plats. minnesplatsen för Dittes pappa. Ett sådan imponerande man! Stilig dessutom!

Naturligtvis var vi tvungna att ta en liten promenad för att se Sveriges minsta färja, färjan Lina över Göta kanal. Jag trodde  att man fick dra sig med egen kraft över kanalen.

Men se, det var en man, iklädd en tröja med samma vackra färg som färjan delvis var målad i, som utförde kraftprovet. Han hade fullt upp! Såväl fotgängare som cyklister, kom i strid ström för att begagna sig av färjan. 

Helena hade "utlovat" snitsel till lunch.  På Biergarten i Hjo. Då vi kom dit vid sen lunchtid var snitseln slut. Fish och chips gick minst lika bra för min del. 

Eftersom restaurangen gick  i tysk stil, så var ju öl... med alkohol eller utan... den givna måltidsdrycken. 

Biergarten är ett av de gamla trähusen i  Hjo Stadspark. Alldeles vid Vätterns strand. Vackert!

Badhytter i tysk stil fanns vid badplatsen.

 

De gamla trähusen var helt bedårande. 

Trots att Grimsås och Hjo ligger i samma landskap, så har jag bara besökt  stan en enda gång tidigare. Det var nyårsafton för ett antal år sedan. Gamla fina städer, belägna vid sjöar, de gör sig mycket bättre sommartid.

Svenskt tenn, det kan jag inte mycket om. Men svägerskan har koll. Och visste att det fanns en utställning på Kulturhuset i Hjo. 

Estrid Ericson, grundaren, kommer från den lilla staden vid Vättern.

Snygga mönster....

Den här lampan tycker jag var så snygg. "Den skulle du nog få betala ett antal hundratusen för" sa svägerskan. Synd, tyckte jag....Till salu var den ju inte heller, men jag tycker att det är synd att produkter från Svenskt tenn ska vara så dyrt.... Antar att man får betala för märket....

och att det är bra kvalitet..

Konstmuseet hade  utställning. Tror att de döende hästarna i brons hade ett pris på 42 000.  

Välgjord konst... med mycket tragik i sig....

"Gubbklump". Den var häftig, tyckte jag.....

En trevlig resa, roadtrip, blev det. Härligt väder... och ett varierat program. Ser fram emot nästa resa arrangerad av Helena....

Hade tid för service på bilen idag på förmiddagen. Vi köpte vår senaste bil i Värnamo, dit vi ofta har ärenden. Servicen på Toyota tar en stund, och under tiden lånade vi en liten bil och hälsade på Johannas familj. 

Vi blev synnerligen förvånade då vi körde in på väg 151. Ett "tåg", en parad, av äldre traktorer låg alldeles före oss. 

Protesterade man mot något, som man ju understundom gör medelst traktorer i kö,  i Frankrike?

Googlade på "Plöjboys Visingsö" och fann att det finns plöjboys på flera platser i landet. Det tycks vara äldre herrar som odlar äldre grödor och som vill bevara äldre jordbruksredskap.

På somrarna händer det att man ger sig ut på roadtrip, med två-tre övernattningar. Gärna på "hörännen". 

Tuffa killar, speciellt de som kör "otäckt" i regnet.  De höll bra avstånd, det var lätt att köra förbi karavanen....  Så kul att få se alla de gamla traktorerna i en rad....

Träffade två killar, varav den minste höll på att återhämta sig från en liten virusattack. Den store hade varit med mamma på en egen roadtrip igår, och köpt flera burkar såpbubblor.  Att blåsa såpbubblor,  det är ett nöje för både mormor och barnbarn.

Så klart måste vi gå ut  i hagen och prata med Drömma, innan vi åkte hem. En väldigt social liten hästtjej. Mycket beroende på all den tid som "matte" lägger ner på henne. Men så är det väl, vill man ha en bra häst.... eller hund... så krävs det att man jobbar med dem och pysslar om dem. 

Blev en liten roadtrip på cykel, efter det att vi kommit hem.  Ljummet i luften, men ganska mulet. Bra cykelväder.

Ryggen och hjärnan var väl inte helt överens....det  blir så vissa dagar. Men det är bra att hjärna vinner, och att tant fick en fin runda på treväxlad tantcykel. Det går inte att komma ifrån, jag gillar min vanliga cykel betydligt bättre än elcykeln....

Roliga dagar. Och tiden bara rusar iväg. I morgon får bli en dag här hemma.... Tror jag....