Ganska fantastiskt !

 

Regnbågsrabatt!  Det passar väl i dessa Pridetider! Svårt att fånga färgprakten på bild, men jag tycker nog att den är ganska fantastisk. Speciellt som katterna har gjort sitt för att röra om bland frön och plantor. Och i och för sig bidragit med extra näring....

Sommarinfluensan skrev jag om igår. Den som gjorde att Konrad fick hög feber i torsdags kväll, och åkte hem från planerad övernattning i Halmstad.

40, 2 i feber rapporterade mamman i går eftermiddag. Usch! Ny rapport på kvällen: Hög feber... dock framgick det inte hur hög. Det fick jag veta när morgonens rapport kom, 40,4!

Klockan tio idag var han feberfri. Han skickade en hälsning till mej via Whatsapp och sa att om jag känner mig "förkyld", så går det över på en dag. Otroligt och ganska fantastiskt att jag för två dygn sedan lekte med Konrad i härligt havsvatten, att han för ett dygn sedan låg helt utslagen på soffan där hemma och han just nu lär vara på ett kalas hos en granne....

För en vecka sedan cyklade jag och C-E till Mossebo Stom för att avnjuta en våffla i den välbevarade gårdens trädgård.

Det var sista dagen som man hade öppet, för veckan som kom ( och som nu har gått) skulle man repetera in årets bygdespel.

Mossebo är en socken som har ca 400 invånare, varav en del faktiskt bor i "mitt" samhälle, Grimsås. Grimsås är ett relativt nytt samhälle, kom till tack vare att kust till kustbanan drogs fram här 1902, och växte sedan tack vare grundandet av IKO ( Industri Karl Olsson), numera Nexans Sweden.   De som bodde i Grimsås var ju tvungen att tillhöra en kyrka, och då kom man att dela samhället mellan Mossebo och Nittorps socken. 

Så jag tycker att det  är ganska fantastiskt att man i lilla Mossebo år efter år kan presentera ett nytt bygdespel, som handlar om historiska händelser och personer från den lilla byn. 

Träffade på Ulla-Britt, damen i mitten, då vi besökte våffelcaféet. 

Hon har medverkat i alla bygdespel, och i Mossebyrevyn dessförinnan. Jag undrade om hon skulle vara med i årets föreställning. - Bara en liten statistroll, blev svaret.

Ulla-Britt, 87 år gammal, hade en av de större rollerna.

Och vet ni... man blir lite glad när en dam som liknar mej i  kroppsbyggnad kan bli så gammal, och vara så superpigg. Inbillar mig att korpulenta personer får kortare liv....  Ulla-Britt får vara beviset på att så ej är fallet... varvid jag  i eftermiddag unnat mig både Polly-godis och mintchoklad.... :-) 

F.d, kommunalrådet i vår kommun, Tranemo, har återkommande stora roller i Mossebo-teatern. Detta år föreställde han en man Sven Svenningsson, som utvandrat till Amerika och startat en fabrik där man sydde kläder av siden. 

Han bytte namn till Brink ( man måste ha korta namn over-there) och kom hem till Mossebo för att värva kvinnor som sömmerskor till fabriken. 

Männen blev väldigt besvikna då det inte var välkomna att åka med till fabriken i Amerika.  

Mannen som visar sin besvikelse, det är "min" läkare på Tranehälsan.

Under pjäsens gång, så försökte några av männen komma på sätt att komma med till det förlovade landet. De klädde ut sig till kvinnor,,, men blev avslöjade.... de försökte få ihop till biljetter genom att sälja sin egendom på en "bonnaauktion ".  Det funkade bättre...men lite tokigt blev det förstås...

Lite helt ok sång ingick också i "lustspelet". En kul timme, som dessutom var lärorik, det fick vi uppleva. Och miljön, den var ju ganska fantastisk!

Den 250 år gamla kyrkan, på andra sidan byvägen, var öppen. Den lilla helgedomen är så vacker. Måste bara kolla upp när det är gudstjänst, för hit vill jag komma och bara vara under en still stund.

Lite småförkyld, känner jag mig, lite halvrisig, men det blir ju inte sämre av att man tar sig en liten promenad. Det blåser i träden idag. Varvid jag kom att tänka på att det är ganska fantastiskt hur många olika träd som det finns utmed vägen, om man går en kilometer mot "centrala" delen av byn. 

Vägkanterna är inte fy skam heller. Renfana hör till de mest lysande sensommarblommorna...

Kom på att jag kunde fota de träd som jag gick förbi. Missade dock ekarna. Det finns det ganska många i byn eget arboretum. Liksom.....

Alm

  

Lind. Flera jättestora träd. Tyvärr är blomningstiden över. Lindens frukter ser ut som  små "lösnäsor". 

Alen trivs nära vatten. Kottarna är redan under utveckling.

Bokarna är små och nyligen planterade . Har tagit sig ganska bra.

Svårt att fota, jag hade sandaler på fötterna och ville inte alls gå in i långt gräs. Ni kan ju fundera på varför... 

Askarna har sett sina bästa dagar. Ett ganska fantastiskt träd, löven slår ut sist av alla och asken släpper sina löv före alla andra träd.

Vare sig sälg eller björk hör till de ädlare  trädslagen.

Aspens löv sattes verkligen i dallring, i de starka vindbyarna.

Lönn, det har vi också gott om. De är de vackraste höstträden, då färgerna på bladen brukar skifta i olika nyanser av rött, orange och gult.

Ännu en fin dag, visst är det ganska fantastiskt att vara människa?

Sehr schön

Ser sjön, ja, det gör man nästan hela tiden då man går Masken64s nyutlagda cachingrunda runt Ösjön, Limmared.
Dessutom var rundan sehr schön, såväl som promenad som letningsrunda. Även vädret får ingå under denna beskrivning.
Förra året gick jag rundan på egen hand för en enda gömmas skull.
Det var en lika bra promenad det, men det är nästan alltid roligare att ha sällskap då man cachar.
Fyra ögon ser mer än två.
Så det är av stort värde att även C-E tycker att det är bra motion och rolig sysselsättning att gå på cachingrundor.

Parkerade bilen vid Ösjön och satte igång gps och c:geo.
Blev riktigt förvånad då jag insåg att vi stod 35 meter från en gömma som Ardalen/Ahlin lade ut i adventstider.
Bonuscache redan från starten!

Första gömman på "Ösjön runt" hittades efter en stunds letande.
Masken 64 hade i cachebeskrivningen varnat på stundtals snurrande gps, och så var det här.
Men med en bra hint, så kunde vi ändå hitta den fina gömman.

"Mount Limmared", heter en gömma som fanns även förra året.Även denna utlagd av Uhlin/Ardalen.
Cachen har terräng tre och är en klättrargömma, och det  var inte något som 58årig tant ville testa på egen hand, då hon passerade för dryga året sedan. .
Nu var vi två,  så sexdecenniejubilerande maken tog de sista branta kliven upp till gömman.
Tror att det kändes som en ganska så lagom utmaning för honom.
Bra gömma, den är ganska självklar... hjälper och koordinaterna var också ok.

Vandringen kring Ösjön fortsatte på fina stigar och skogsvägar.
Ösjön 2 låg en liten bit från stigen, uppe på en kulle, med finfin utsikt över sjön.

Man blir så glad av fint  iordningsställda stigar, med fräscha broar och spångar över tidvis blötlagda ställen.
Vid inloppet/utloppet från Ösjön behövdes en ordentlig bro, i övrigt var det så torrt så man kunnat ta sig fram överallt.
Här fanns en riktigt häftig gömma... en lurargömma!Kul!

Halvvägs på rundan, fanns det fikabord och grillplats.
Smakade väldigt gott med kaffe och macka.
En fin cachegömma fanns det också... och så utsikt över den fina sjön. förstås.

Sensommarblommorna har kommit.
Videörten gillar våtmarker.

Masken64 hade valt ut varierande gömmor och olika svårighetsgrad på gömmorna.
Det var överlag ganska låg svårighetsgrad i rankningen, tror att 2,5 var den högsta.
Alldeles lagom när man promenadcachar.
Här fanns en enkel, men riktigt "otäck" gömma.

En sträcka av rundan gick utmed en gammal väg, där det fanns ett par hus,bl.a. denna gamla gård.
Vet inte om det var ett permanentboende hus eller ett sommarboendehus ... men hur som helst så bodde man jättefint alldeles invid sjön.

Nio gömmor finns på "Ösjön runt".
Till detta kommer de två Ardalen/Uhlingömmorna samt den gömma som jag hittade förra året.
Vill man leta mer burkar, så finns det ett antal i närheten.
För egen del så blir jag cachenöjd efter en stund, och när promenaden är klar, ja, då är det slutcachat för min del.
Kan absolut tänka mig att åka bil mellan gömmor, men helst inte så här års och inte efter det att dagens promenad är klar.
Nu var det bad som hägrade i stället.

 Det visade sig att Ösjön var en guddomlig badsjö.
Svalkande, snabbt djup med mjukt härligt vatten som gjort att simma i.

Njöt av den vackra naturen vid den fina sjön och tackar härmed Masken64 för en fantastiskt fin runda.

Vi blev inspirerade, jag och C-E, och vill gärna ge något tillbaka till alla dem som lägger ner tid på de fina rundorna som gett oss sommarmotion. Funderar på att lägga ut en runda i anslutning till vår by. Tre kilometer på skogsvägar, nedåt Ryda. Tyvärr har vi ingen sjöutsikt att erbjuda, men ett par anlagda dammar och lite andra minnesmärken. Ska ta en rek-runda i morrn, tänkte vi.

Igår blev det en cache hittad.
"Majros" vid Gunnebo.
Det är tradition att åka till slottparken utanför Mölndal och se på sommarteater på Gunnebo.
Johanna och Martin hör till tradítion och dessutom svägerska Helena.
Kul att även J och M börjat med geocaching så smått.

Gunnebo slottsteater är något alldeles utöver det vanliga.
Alldeles bredvid scenen så går korna och betar...det är bara ett tiotal meter gräs och ett stängsel som skiljer dem från att bli scenartister.
Rogivande att se kreaturens fridfulla betande.

Malmberg, Harrysson, Ljungqvist, Holmberg ... ja, det ä tunga artister på scenen.. och Gunnebo slottsteater är ALLTID underhållande. "Charmören från Långedrag" var nog en av de allra bästa vi sett. Skrattade stundtals så att det gjorde ont i magen. det händer inte så ofta numera... Roligt, roligt .... inget plumpt... bara skitkul.
Rekommenderas för den som har lite ledighet kvar.
Vilken förstås rundan runt Ösjön också gör.
Livskvalitét, det är något som både promenad och hjärtliga skratt ger till oss alla.

Ruskrecension

Byn stora stolthet heter Micke. Mikael Riesebeck. Konstnär, komiker, trummis, skådespelare.

Under ett antal år så har han varit med i Two Entertains ( tror att det heter så) sommarteatrar på Vallarna i Falkenberg.

Under de första åren så vallfärdade alla vi bybor, åkandes i hyrd buss, dit och fröjdades åt att det gick så bra för bygdens son. Nu går det ingen buss mer, men det har ändå blivit så att C-E och jag samt äldsta dottern med sambo, åkt ditäven under senare år, om Micke har funnits med i rollistan.

Från att ha varit historier byggda på tämligen dåliga manus, så har föreställningarna lyft sig år för år, med något bakslag då och då. Förra årets förvecklingar med hemvärnsgubbar och kommunpolitiker tyckte jag var riktigt bra och sevärd. I år var bakslaget värre än någonsin, tillbaka på ren Krister och Stefannivå, alltså riktigt erbarmligt dåligt.

Jag kan inte finna någon som helst humor i brännvinsflaskor, präster som super och svär, insinueringar angående "stakar" och om saker som luktar. För många år sedan höll jag på med revy på låg amatörnivå i sedan länge avsomnade Dalstorparevyn. Många av de sketcherna låg på samma nivå som huvuddelen av den fars vi såg i eftermiddags.

Micke gjorde ett bra jobb och hans sambo Jeanette var helt OK i sina roller. Ytterligare en roll som "ursäkta att jag finns"-man var bra. I övrigt fanns det mycket att önska.

En enda gång drog jag (igenkännande) på munnen.

- Vet du vad en som alltid ljuger är?

- Försäljare?

- Vet du vad en som alltid säger sanningen är ?

- J-ligt jobbig.

Regnet tog fart när föreställningen började och sedan öste det mer eller mindre ner i två och en halv timme. Som tur var så hade J och M med sig en presenning som täckte största delen av oss alla fyra. Fast trots den och dubbla regnkläder, så hittade regnvattnet vägar att krypa in därunder.

I övrigt så smakade den grillade korven BRA och toaletterna var fräscha. Antalet toaletter var så många att toalettkön kunde ta sig framåt ganska så snabbt. Det ger också en liten pluspoäng, i det annars så nedslående omdömet.

J hade beställt bord på restaurang Greve Bratt. Av med alla regnkläder alltså,och på med en kjol och kjolskor, och så var man i skick att anträda en bättre restaurang. När jag ögnade igenom menyn, så blev jag sugen på pizza. Jag har inte ätit någon sådan sedan i april. Övriga tre i sällskapet beställde förrätter och huvudrätter från á la carte menyn. De fick förrätt, och jag fick inget ( mer än 33 cl öl ), de fick huvudrätt och jag fick inget .... Gissa om man känner sig snopen? Servitrisen frågade vad jag väntade på och jag svarade att jag väntade på en pizza. Hon undrade om det gjorde något att jag fick vänta några minuter till och jag svarade sanningsenligt att, ja, det gjorde det. Så där var jag jobbig...

Några minuter blev väl närmare tio. Tur att jag hade min HTC Desire att fingra på och att följa Elfsborg i, med Aftonbladets minut för minutrapportering. Speciellt som det blev seger för boråslaget.

Pizzan kom så småningom, och den var väldigt god.Kräftstjärtar och bearnaissås på tunn och spröd pizzabotten. Mums!

Servitrisen kom och dukade av innan jag ätit färdigt. Ja, hon tog ju inte min tallrik, hade hon försökt med det, så hade jag hållit i den med båda händerna.

- Så få ni lite bättre plats, förklarade hon sig. Trodde hon att vi skulle spela kort månne?

Besökte toaletten på vägen ut. Den såg ut och luktade som det gjorde på vår skoltoalett mellan 1960-1966. Får man verkligen ha det så i våra dagar? Nåja, den funkade och fullgjorde sin uppgift.

Promenerade lite genom centrala Falkenberg, köpte efterrättsmjukglass med nöttopping i Torgkiosken, fick lite Hitchcockskänsla av de flera hundra kajor som flög över oss och kände att Falkenberg säkert är en fin liten stad.

Subarun tog oss till Smålandstenar, sen var det dags för C-E och mej att övergå från japanskt till franskt transportmedel.

Tveksamt om Vallarnatraditionen fortsätter efter denna miserabla föreställning. Gunnebo ligger ju skyhögt över vad det gäller kvalitét, ändå så var deras lilla läktare bara fylld till knappa 75 % förra lördagen. Här var det sannolikt utsålt ... och är det sån´t här dravel som svensken i gemen vill se, ja, då tycker jag att det är synd om oss svenskar.

Ska försöka komma i väg på Torpaspelen, denna skolstartsvecka. Amatörteater på hög nivå lär sannolikt ligga många klasser högre än Vallarnas lågvattenmärke till sommarteater.