Grannlandsgrodda granar...

.... har vi planeterat en stund i kväll. Det är absolut inget roligt arbete, att med hjälp av ett rör sätta små estniska granplantor i den markberedda jorden. Men man får frisk luft och man får en smula styrketräning - och det är minsann inte fel.

Det enda riktigt störande är alla små irriterande knott, som hittar vägar långt in i ögon, öron och näsa. Varje sommar har vi ställt frågan, jag och C - vad är egentligen knott bra för? Är dom till någon som helst nytta - finns det så mycket så att det kan bli fågelföda - eller är de bara till förtret för djur av alla de slag?

Jag har varit med och satt åtskilliga skogsplantor, sen jag flyttade från de öppna markerna längs Viskan, hit ner till skogsbygden. 70-80 år tar det för skogen att växa sig klar för skörd - så det är ju en process över generationer det här med att odla skog.

Men det är kul att se hur det växer, det som sattes för 25 -30 år sedan har ju redan gallrats.

På den tiden planterade man med hjälp av hacka - det var riktigt slitsamt. Så det är verkligen roligt att se, att jobbet man har lagt ner på de olika planteringarna har gett resultat.

Samtidigt kunde jag inte låta bli att tänka, när jag gick där bland knotten idag, hur det är när de här granarna är färdiga för skörd. Omkring år 2090. Hur ser världen ut då? Hur såg världen ut för 70 -80 år sedan - ja, inte kunde väl någon då förutsäga hur det skulle vara idag....

När jag var ung, trodde jag på turistresor ut i rymden under min livstid. Nu tror jag inte längre på det..... men kan det ha blivit någon form av verklighet när mina estniska granbarn är gamla nog för skörd......?

I morrn blir det antagligen ett par timmars plantering igen ... inget att se fram emot ... men ibland måste man göra saker som inte är kul!

Eleverna mina fick lite "vettigt" EU-arbete, så här i terminens sista skälvande dagar. Från Ingrid, min e-twinningvän i Slovenien fick jag en bra länk,//http//europa.eu/abc/. Jag gjorde ett antal frågor som eleverna fick hitta svar på. Fungerade väldigt bra - och många blev förvånade över hur många vi egentligen är i EU. Drygt 30% fler än invånarna i USA!

Det fanns också bra diagram på befolkning och area vad det gäller EU-länder. Oj, vad få vi är i stora Sverige.

Man kunde lyssna på EU-hymnen och barnen kände igen melodin som "Januari börjar året...."

Kändes jättehärligt att få igång så mycket entusiasm så sent på terminen!

Träffade två av mina gamla elever som ska sluta nian. Det är alltid lika roligt att träffa sina goa gamla ungar - som man delat både positiva och negativa stunder med.

-Oj, vad tre år går fort, konstaterade de.

Tänk vad tiderna ändras.... när jag gick på högstadiet, så tyckte jag att tre år var en evighet!

Nationalist? Nej!

Satt i min och kattens gemensamma favoritfåtölj och slötittade på gårdagens fotbollslandskamp. Sverige fick stryk av Danmark på självaste nationaldagen, och det bekom mig inte det minsta. Är man som synnerligen välbetald yrkesman så klumpig att man tränger sig fram för att lägga en straff, utan att kolla det är OK - och sen MISSAR - eller som han Nilsson, göra ett så fatalt fel framför mål - ja, då kan det bara gå på ett sätt..... och så allt Zlatan-snack - han är säkert bra , MEN han måste ha riktigt bra medspelare också, för att komma till sin rätt!

Robin Söderling förlorade finalen i tre raka set - inget att sörja över - killen har ju ändå gjort en bedrift utöver det vanliga - och Federer spelade i en annan klass idag!

När Elfsborg förlorar, så blir jag lite ledsen i hjärtat....det är mycket, mycket viktigare att de vinner än att landslaget gör det. Nu har ju Elfsborgshjärtat fått må rätt bra i år, inte en enda förlust!

Nä, jag är ingen nationalist - har aldrig ägt en flagga eller flaggstång - varken som barn eller vuxen. Skulle aldrig få för mig att hålla högerhanden på hjärtat och sjunga "Du gamla du fria".
Fast jag tycker att det är en rätt OK låt, som skulle vinna på att rockas upp lite.....

Undrar vad det beror på det här med att inte vara nationalistisk? Jag tror att det dels är ett medfött sätt att vara, att vara otraditionell och kanske lite "utstickande" + att det har med uppväxtens traditionsobundenhet att göra....

Idag har jag röstat - för miljöarbete och jämställdhetsarbete, hoppas jag. Nu är ju min röst väldigt lite värd, i det stora Europa. Sverige har 19 delegater, av 750. Hade jag röstat i Tyskland, så hade min röst kunnat påverka fem gånger så mycket.
Men visst ska man rösta - och välja-det är ju en av de rättigheter som man har i en demokrati!

Demokrati i all ära - men två partier kunde vi väl ändå ha sluppit. Sverigedemokraterna och Piratpartiet. Det förstnämnda är inte ens värt att kommentera - och det andra, hur tusan kan man göra en enda fråga ( vilken man verkligen kan diskutera innehållet i) till en fråga för att ta sig till EUparlamentet. Jag tycker att det är som att försöka ta sig in på en avancerad högskoleutbildning, med ett enda godkänt betyg. Och hur det går, det vet ju alla, det går inte för sig....


På eftermiddagen har jag varit i Gnosjö och sett amatörer spela "Änkeman Jarl" på en paradisiskt vacker utomhusteater. Jättebra skådespeleri och en i allra högsta grad mänsklig historia, berättad av Vilhelm Moberg och framfört på hans eget smålänska tungomål.

Har du möjlighet - åk till Gnosjö och njut - av skådespeleri och natur.http://www.gnosjo.se/

Nu är det två små fina föl i Ks stall. Det är sommarkänsla om något!

Och trots att jag inte är nationalist - så är jag så nöjd med att vi inte har mer än några dagars utlandssemester planerad inför semestertiden, C och jag......

FÖR

Sverige är ju vackrast av alla länder när det är sommar!

Mening med märkesmani?

I brevlådan låg en liten brun påse.

Vad hade jag nu beställt? Jag hade ingen aning.

Jag öppnade påsen och fann ett vackert armbandsur.

Javiist, när jag sommarprenumererade på en veckotidning, så skulle man ju också få en premie - det hade jag alldeles glömt bort.

Jag blev glad för den nya klockan, och satte den genast på armen.

Det var inte den första premieklockan, men klart en av de bättre.

Väskor är ju annars en vanlig premie, speciellt vad det gäller bokklubbar.

Jag har nästan bara använt bokklubbsväskor i mitt liv. De allra flesta har varit jättebra och hållit långre. För några månader sedan KÖPTE jag en väska, i Ullared för knappa 150 kr. Den är superbra.

En del människor fnyser åt billiga klockor och väskor. De vill ha märkesvaror. Jag vet några som har flera dyra klockar, av kända märken. Jag förstår inte varför man lägger ut dessa pengar - för jag ser ju inte skillnaden på klockorna. Fick f.ö. en klocka i julklapp för några år sedan, a pris över tusen kronor ( och det är ju billigt - för det var ett speciellt märke på den) och ingen av mina premieklockor har det varit så många fel på, som på denna "halvmärkesklocka".

Jag läste nyss om en kvinna som vunnit mycket pengar.

- Vad ska du använda pengarna till, undrade reportern,

- Nu kan jag äntligen unna mig en ? - väska. ( Jag kommer inte ihåg märket)

En handväska för 10000-tals kronor . Kan någon förklara vitsen med det?

En gång var jag med en vän i en av Gamla stans mäsrkes affärer. Hon skulle köpa Armani-jeans. Hon betalade en bit över 1500 kr för ett par byxor med lite glitter i ändan. Jag fattade aldrig varför - mina jeans brukar kosta högst 500 - och håller länge, länge.

Nu är det här med Armanijeans inget problem för mig - för dom tillverkas inte för stora ändar.

Så kanske är det där med märkesvaror bara för det vackra folket -- och då behöver jag inte lägga energi på att fundera över deras vanor... fast det skulle vara intressant om någon ville berätta vad det är för mening med att köpa dyra märkesvaror - när det finns lika bra som är mycket, mycket billigare.

Fotförflyttning förbi Fiås

Idag har vi haft friluftsdag med en knappt halvmillång fotvandring. Sexorna hade traditionsenligt ( för andra året) gjort tipsfrågor och funderat ut stationer, där vandrarna ställdes inför skilda uppgifter.

F-klass till femmor gick sedan i blandade grupper. Till de allra flesta grupper var dessutom en vuxen knuten. Jag har väl varit lite tvehågsen kring detta, vilket ansvar tar femmorna som ska vara gruppledare, om det finns en vuxen med....?

Jag höll mig i början lite bakom "min" grupp, så att D verkligen hade möjlighet att vara ledare. Det var han med den äran.

Under andra halvan av promenaden, då allt gick mycket långsammare än i början, var jag en av gruppen. Det är väldigt kul för en gammal mellanstadielärare att träffa de små barnen från F, 1, 2 ibland. Eleven från ettan träffade jag i ett OS-tema i höstas, och då kunde han inte sitta stilla, än mindre läsa. Idag läste han alla tipsfrågorna högt, tydligt och med flyt.

Det tycker jag är bland det mest fantastiska som händer, när ett barn helt plötsligt LÄSER! Det är ju någon man väldigt sällan får vara med om, det har hänt mig några gånger när jag har jobbat med en trea....och det är en obeskrivlig känsla att få vara med om denna metamorfos....

Min egen elev ska blogga i morrn och hade "bloggkameran" med. Han hade verkligen tagit till sig det här med blommor, och fotograferade den ena blomman efter den andra. Och det var snygga bilder han tog, klara, snygga närbilder.

Eleven från F-klassen följde ivrigt hans fotograferande. Vi började tala om blommors namn, och vi hade snart funnit två blommor som passade henne, MM, maskros och mormors glasögon.

Eleverna från tvåan och trean plockade massor av blommor till mig - jag kom tillbaka till skolan med famnen full av klöver, hundkäx, lupiner och rödklöver.

Alla barnen i gruppen förundrade sig över det vackra helt smörblomsgula ängen högt uppe vid Fiås -

"den måste du ta kort på" ... och det gjorde både jag och D.

När vi kom tillbaka, efter närmare två timmars vandring i kyla och blåst, så var det gott med hamburgare och bröd. Som avslutning på dagen sjöng 4or och 5or ( också traditionsenligt för andra året) en egenkomponerad text, tillägnad var och en av sexorna - och sen fick sexorna frossa i jordgubbstårta.

Barnen slutade redan klockan ett och då passade det bra att vi lärare åkte till Mediapoolen i Borås, för att lära oss mer om medial utveckling. Stömmande film och strömmande ljud, hade bara någon av oss prövat på. Smartboard hade vi hört mycket talas om, men aldrig sett eller prövat.

Det uppstod ingen ögonblicklig förälskelse mellan någon av oss och Smartboarden. Vi känner att vi skulle vara mycket mer betjänta av att för samma pris, få fyra projektorer uppmonterade i olika klassrum i skolan. Då kan man verkligen använda sig av strömmande media och enkelt ge eleverna möjlighet att visa olika presentationer m.m.m.m.

Vi kunde inte se att vi skulle ha så mycket mer nytta av Smartboarden, så att det är värt det pris som en sådan fortfarande betingar.

En videokamera önskar vi också - så vi kan göra riktiga filmer - inte bara digitalkamera film....

Hoppas, hoppas att det finns de här pengarna, det handlar om drygt tjugotusen kronor.

Vi behöver ju de här sakerna för att undervisningen i det globala klassrummet ska fungera.

Klok kvinna

En del människor är morgonmänniskor och en del är kvällsmänniskor. Jag är varken eller. Helst vill jag inte gå upp före klockan åtta och klockan tio på kvällen, ja, då är det dags att sova.

Precis som min februari-nyfunna vän, öpedagogen sa, så får man nya vänner när man börjar blogga. En av mina blogg-vänner är kvällsmänniska. Jag brukar kolla om hon har något nytt inlägg, i samband med att jag kollar mailen varje morgon. Jag har hittat många kloka och fina tankar på Ingas tankställe - hennes blogg är verkligenett själsligt tankställe.

Idag var det helt underbara ord som mötte mej - de gick direkt till mitt hjärta, och jag kände tårar bränna bakom ögongloberna. Jag läste om mig själv, när jag läste liknelsen med nässlorna.

Jag skrev ut Ingas tankar och satte upp på toaletten i peronalrummet. Det är ju bara där man har tid att läsa om man jobbar i skolans värld!

På eftermiddagens konferens, tackade en av kollegorna mej, för det hon själsligen fått med sig från sitt toalettbesok, i form av Ingas ord. Jag vill att du också ska läsa!

Och en vacker blomsterskål vill jag förära den kloka kvinnan!

http://tankstallet.blogspot.com/2009/06/grasstran-och-brannasslor.html

Blommor, Bing och barn

Artkunskap är kanske inte det mest populära ämnet hos elever i gemen. Förra veckan införde jag "Dagens blomma" - och presenterade etymologi och livsbetingelser för ett antal växyter. Borde varit fem - med tanke på skolveckans dagar - men det blev sex. Jag har ju lite svårt att räkna. ( Se vidare gårdagens inlägg)

Klassen fick bekanta sig med bl.a liljekonvalj, hundkex, styvmorsviol och maskros. Alla blommorna stod kvar i sina vaser i fredags, och när skoldagen var slut frågade en liten kille om det blev en ny blomma på måndag. -Jo, det skulle det nog bli, lovade jag.

Men det växer så det knakar, jag har aldrig sett så många växter i blom samtidigt, så jag nöjde mig inte med en blomma igår, Det blev ett antal - och några av eleverna suckade lite trött - det blev för mycket!

Men skam den som ger sig! I går kväll var jag ute och plockade ytterligare ett antal blommor - bl.a. rölleka OCH hundkex - dem har jag aldrig sett tillsammans tidigare - och det gav en möjlighet att visa elevrna skillnaden på dessa båda blommor.

Idag stod det många olika blomster i grupprummet. Efter barnens slöjd plockade jag in alla.

-Vems blomma är det här, undrade jag, och visade humleblomster.

Barnen tittade på mig.

- Vad är det för blomma?

Jo, det visste barnen.

- Finns det någon som har ett namn eller efternamn på H?

Jo, det fanns det.

H-man.

-Detta är din blomma, sa jag till RH. Vems är den här då? undrade jag och visade förgätmigej.

-Det är Fs.

- Det står ju en blomma till i vasen. ( det var blommor sen igår)

- Skogsstjärna.

-Passar väl bra till FS, sa jag och ställde vasen på elevens plats.

Så höll vi på, tills alla tolv närvarnde eleverna fått sina egna blommor. K fick vänta länge, och han var alldeles säker på "att till honom fanns det minsann ingen blomma". Jodå, kärringtand.

Teveronika kunde ges både till T och M - för den kallas ju också mormors glasögon.

Problem uppstår för den som döper sitt barn till CQ. Någon cikoria växer inte här -och blommar väl kanske heller inte ännu. Problemet löstes genom att eleven fick en av de vackraste blommor som finns -Convallaria majalis- liljekonvalj.

När alla hade fått sina blommor, så ville EA komplettera sina ekorrbär med APs akleja, och AP ville hämta en prästkrage hos PK, som i sin tur hämtade en käringtand hos KL....och RH delade rölleka med RD som delade daggkåpa med DM.....CQ satte sig vid datorn och sökte fler blommor med latinskt namn som börjar på C - eller Q.....

Det blev rena blomcirkusen ett tag, men när klassrummet var tömt på barn, så stod det en liten bukett blommor kvar vid varje elevplats. Vi repeterar i morrn - sen ska inte den som är lite allergisk behöva sitta mitt i smeten längre. Men jag är övertygad om att varje elev har lärt sig namnet på MINST två blommor --- och roligt hade vi....

Kollade nya sökmotorn Bing idag. Visade den för eleverna när jag hade "kanonen" ihopsatt med den bärbara datorn. ( ja, så har vi det - hämta en dator på ett ställe, projektorn på ett annat, byt kabel i ett skåp, och hoppas att allt funkar. Idag gjorde den det) Bing ska ju vara en intelligent sökmotor - men än så länge bara intelligent i USA. Det tycks som om Google indikerar betydligt fler träffar när man söker på ett ord, och att Bing sållar bättre.

Bildsöket och bildmöjligheterna på Microsofts nya sökmotor var imponerande. Både jag och eleverna satt storögda och sa "Åh" gång efter annan, när jag bläddrade med bildsökmotorn. Jag är ju fortfarande lättimponerad i datavärlden - barnen är ju inte det.... men de tyckte att Bing hade nå´t extra. Kolla själva!http://www.bing.com/

IT-mamman hade PIM som rubrik idag, så jag kollade vad som var på gång i min favoritkompetensutbildning. Jo, i fliken kommunikation http://http//www.pim.skolverket.se/xp/handledningar/kommunicera/ kan man numera lära sig om både e-twinning och bloggar. Det föreslog att man i klasserna skulle använda bloggar och låta eleverna turas om att skriva. JAG KÄNDE MIG SOM EN VÄGFINNARE!

Man blir glad åt ett självstudieupplägg som utvecklas hela tiden och som (nästan) håller sig ajuor med utvecklingen.

Apropå e-twinning - idag har jag fått bekräftat att såväl Schoolovision som Question of the week har fått utmärkelsen Quality Label- och det tackar vi för.

Blommorna -tagna i dagens mulenhet - skulle ju kunna passa för Gunnar Mattson - eller Teofil Gullberg - eller Maria Gustavsson.....eller....Greta Tornäng.....

Rätt räligt räknat

Regnet hade öst ner hela förmiddagen. Lagom till eftermiddagens konferens, så höll det upp, och fem lärare och en vaktmästare kunde planenligt ge sig ut för att sätta upp stolpar. Det var den första onsdagen i maj - stolparna var (ungefär) 3x3 tum och av impregnerat trä.

Man utrustade sig med tolv pålar, järnspett och träslägga. Det hade sagts att man tillsammans, på bästa konferenstid, skulle sätta ut stolpar, där man kunde sätta upp tipsfrågor eller andra frågor - och skolans elever skulle ges tillfälle att kombinera frisk luft, motion och kunskapsinhämtande/kunskapsredovisning.

Det visade sig att lärarna som planerat , hade tänkt sig en 2,5 - 3 km lång runda och sammanslagt 12 pålar på denna runda. Efter tre stolpars isättningsarbete - utfört av vaktmästaren, så kom man på att man också borde ha en kort runda. Läraren, som genom makes försorg införskaffat trästolparna, meddelade att hon hade ytterligare två pålar i bilen.

Denna upplysning mottogs med glädje.

Man lämpade av en stolpe vid små-runde-stigen och fortsatte sedan sitt uppdrag - lärarna fick allt färre pålar att bära och vaktmästaren blev allt tröttare i sina armmuskler.

Två av lärarna gick till stolpinförskaffarens bil för att hämta återstående stolpar och mötte sedan resterande stolpnedsättare och stolpbärare ( numera var enbart vaktmästaren i aktiv tjänst) längs små-runde-stigen.

Den korta rundan har utnyttjas en hel del under de tre och en halv vecka som stolparna suttit uppe, där har funnits engelska förhör, artkunskap, läsförståelse....

Kollegiet hade bestämt att den första juni skulle vara dagen för den officiella invigningen av stolprundorna. Några hade bakat rulltårta, andra gjorde bakelser av dem, på elevens val hade en tipspromenad-grupp framställt 2 x12 tipsfrågor. 12 frågor till korta rundan, avsedd för eleverna i F-2 och 12 frågor till den långa rundan, avsedd för eleverna i klass 3 -6.

Solen hade vaknat på sin bästa sida, och strålade redan i arla morgonstund denna dag, den första dagen i juni. Läraren som hade haft hand om tipspromenadsgruppen gick de sammanlagt ca 3, 5 km för att sätta upp frågorna, och detta trots att hon av princip ( eller är det mer morgontrötthet) aldrig annars skulle ta en promenad vid denna tid på dygnet.

Hon satte upp 12 frågor för små barn, men fick använda sig av några träd också, 6 stolpar är hälften av vad som behövs för 12 frågor. Efter detta påbörjade hon den längre rundan, kände att morgonen redan var varm, njöt av den milsvida utsikten högst uppe på åsen. När hon hade två stolpar kvar, så hade hon tre frågor över i sin lilla tygkasse. Hon suckade inombords - och tänkte - "Ännu ett tecken på annalkande demens" - missa en stolpe !!

En aspstam löste hennes problem - ja, inte med demens, men med frågan som blev över....

Under förmiddagens lektioner kände hon sig lite nedslagen över detta faktum - vad det gällde demensen - men beslöt sig ändå att efter festlig invigning med applåder och hurrarop - och efter det att alla barn gått tipsrundan och svettiga och törstande efter vatten och skugga kommit tillbaka till skolan, erbjuda sig att ta ner tipsfrågorna och samtidigt försöka hitta den gömda stolpen.

Denna gång gick hon i motsatt riktning. Stolparna var de samma som tidigare - varken mer eller mindre.

Högst uppe på åsen kom hon att tänka på något -

Hon mindes att det var sammanlagt fjorton stolpar som satts ut - och av dem hade två varit av en sämre sort - och dem hade hon burit och fått tre flisor i händerna. Hon var också nästan säker på att den korta rundan bestod av tre stolpar + de tre som hörde samman med den längre slingan. Hon tänkte...

3 + X = 14

X = 11

Hon gick försäkerhets skull den lilla rundan på vägen hem. Där fick hon sin teori bekräftad. Fem lärare och en vaktmästare hade tänkt alldeles galet - eller så hade de pratat för mycket. Det behövde de säkert göra....

Lärarinnan kände att hon tog ett litet steg bakåt i sin befarade vandring mot demens....