Några dagar senare än beräknat kom vi iväg på vår lilla tur till Karlstad. Kul att hitta på något tillsammans med bror och svägerska.
Fikastopp i Vänersborg, med fin Vänerutsikt. Skräcklestugan. Våfflor, mackor, fikabröd av olika slag.
Måste ha fått in en konstig inställning på kameran, då jag tog denna bild. Ser delvis ut som en målning av den berömde konstnären, vars utställning var huvudmålet på vår lilla road trip.
Det var dags för lunch då vi kommit upp till Karlstad och gjort oss snabb-installerade på hotellet i centrum.
Vid inre hamnen finns det gott om restauranger. Bra priser, bra mat, god öl!
Perfekt!
Dessutom luktade det kaffebönor, så att det stod härliga till. Förklaringen fanns i det höga vit-lila huset. Löfbergs lila!
Det här huset, beläget vid inre hamnen, drog blickarna till sig.
Superhäftigt, tycker jag! Här skulle jag gott kunna tänka mig att bo! Huset är ritat av "Husdrömmar"-programledaren Gert Wingårdh.
Gissar att en lägenhet i det huset ligger på samma pris som en lägenhet i Stockholm/Göteborg...
Hade beställt en båttur på måndagseftermiddagen. Karlstadsbuss ordnade guidade turer med sina ordinarier bussbåtar.En och en halv timmes tur till det facila priset av 50 kr !( pensionär. 54 för bror och svägerska)
En slussning fick vi vara med om, från den 1,3 km långa kanalen ut i Klarälven. Fast inte märkte jag att vattnet steg eller sjönk....
Utan att vi märkt någon förändring av vattennivån, så öppnades slussluckorna och vi var strax ute i en av Klarälvens alla deltaarmar.
En liten extra sväng fick vi åka, för att komma nära en av Karlstads sevärdheter, Östra bron.
Färden fortsatte sedan förbi centrala delar av staden. Och se där satt ju Selma!
Ett vackert hus med gamla anor, helt annorlunda än det nymodiga huset i hamnen.
Vi lämnade stan och fortsatte i en av Klarälvens deltaarmar. Träinstallationerna är minnesmärken från den tid då man flottade timmer längs älven. Man satte kedjor mellan dem, så att inte timret skulle flyta in mot land och fastna där.
Båtturen tog oss ut i Vänern och tillbaka in i hamnområdena via småbåtshamnen. Strax därefter fans dessa hus. Egen kajplats, egen brygga, altan mot älven.
Härlig båttur, där man fick se mycket av såväl gamla som nya delar av staden.
En kopp kaffe på Löfbergs lila-rosteriets eget kaffe passade alldeles utmärkt efter båtturen.
En italiensk restaurang nära hotellet, stod för kvällsmaten. Tre av oss beställde den extremt goda pizzan. Maken som åt Carbonara var också mycket nöjd med sitt val av mat.
Tisdagen inleddes med en promenad i den närbelägna stadsträdgården.
Den lilla rosengården var klart vackrast.
Mängder av olika träd var planterade i trädgården. Liksom buskar av allehanda slag. Tyvärr var de flesta buskar och blommor redan överblommade.
Men helt klart var den artrika stadsparken värd ett besök.
Klockan elva på tisdagen öppnade Sandgrund sin utställningslokal för veckan. Kvart i elva var vi på plats. Då hade en liten kö redan bildats. En kö som växte sig ganska lång innan man öppnade strax före utsatt tid.
Jag blir så glad, när det klart och tydligt står att läsa att man får fota. Dock ej med blixt.
För mindre ärn tio år sedan, så fick man inte ta kort på konstutställningar. Eller andra museer.
Jag brukade smyga med min kamera, för att få någon bild.
Lite "rädd" för att bli upptäckt och utskälld.
För att inte tal om den gången som jag på en Londonteater tog upp kameran och tog en bild på ridån, en bra stund innan föreställningen började.
En ilsken vakt tvingade mig att direkt radera bilden på den röda ridån. Tokigt!¨
Nu var det Lars Lerins konst vi skulle avnjuta.
Man tänker sig honom som enbart akvarellmålare. Det visade sig dock att han inledde sin konstnärsbana med att måla i olja.
Olja är ju ett "förlåtande" sått att måla på. Man kan bara måla över det som man inte är nöjd med.
Akvarellmålning, det är mycket svårare.
De gånger jag testat, så har färgerna bara flutit in i varandra, och ett eventuellt motiv har blivit till otolkbart kladd.
Visst är hans målningar helt fantastiska!
Kattmamman, Elsa i Skräddartorp och hennes 28 katter, har Lars Lerin skrivit en bok om. Och illustrerat med både foton och akvareller.
Vi köpte den boken. Läste den igår vid hemkomst och kunde förnimma den fräna lukten av alla katterna inne i hennes gamla hus, långt ifrån samhälle och affär.
Elsa hade en plats på äldreboendet, men ville inte flytta dit. Hon skulle ju bara få ta med sig en katt. Vilken skulle hon välja? En omöjlighet!
Kunde bara få in två tredjedelar av de instängda hönsen i kameraögat.
En av favoritbilderna på utställningen!
En sådan tur! Det blev en kobild från Karlstad också!
En selfie framför väggen av målade bokryggar, det får jag väl bjuda på, då jag lägger ut det tre medresenärerna till beskådan.
Vi hade tagit vägen väster om Vänern upp till Karlstad. Hemfärden gick på östsidan av sjön.
En mil utanför Karlstad centrum finns Alters herrgård, då Gustaf Fröding föddes.
Han bodde där bara under sitt första levnadsår, så jag tycker att det är lite tokigt att göra "så stor affär" av hans födelsegård.
Jaja, nu har vi sett den också.... något man både kan ha och mista.
Från Karlstad tar det lite mer än en timma att köra till Sjötorp, platsen där Göta kanal rinner ut i Vänern. Eller hur det nu blir med en kanal som leds mellan Vänern, Vättern och Östersjön genom ett antal större sjöar. Hur rinner egentligen vattnet där? Nu fick jag huvudbry!
Det blev ett längre stopp för lunch, kanalkoll ( ingen slussning på gång) och inköp av rökt Vänernfisk.
Har f.ö. åkt Göta Kanal från Karlsborg till Sjötorp före ett antal år sedan. Det var när det fanns pengar i kommunerna, så man kunde hitta på något kul i samband med skolstarten.
Det var en resa med övernattning i en sommarstängd skolbyggnad i Töreboda. Mina minnen från resan, det är att det var extremt tråkigt att sitta och vänta vid slussning efter slussning. Man kom knappast framåt alls. En cykeltur utmed kanalen, skulle jag kunna tänka mej, däremot!
´Sista stoppet på roadtrippen, det var när vi närmade oss hemtrakterna. På vägen mellan Falköping och Ulricehamn , utmed Ätran, ligger Basta Kvarn. Det har varit ett populärt fikaställe under många år. Man kunde köpa italiensk glass. Vilket jag gjorde. Den brukar vara godare än vanlig glass. Inser att jag inte alls är förtjust i glass- inte ens om den är italiensk.
En supertrevlig resa! Sverige har så mycket att bjuda på!
