Bärbestyr

När man blir äldre, så försvinner allt fler måsten. Man måste inte göra vissa saker, och absolut inte på stört och man vågar se ut som man vill. Men ett "måste" finns inpräglat långt in i ryggmärgen, för det kommer jag inte riktigt i från. Det "måstet" heter "plocka bär".
Pratade med en jämngammal god vän förra veckan. Hon skulle ge sig ut och plocka bär. Jag berättade då om min måstekänsla vad det gäller bärplockeri, och hon sa då att hon kände på samma sätt.
-Ser jag att det finns en massa fina hallon, så kan jag ju inte se att de förfares. Jag känner att jag måste ta hand om dem.
Vissa år kan man andas ut... det finns knappt några bär, iallafall inte så många så att det är lönt att ge sig ut och plocka. I år är absolut inget sådant år.
Under de senaste veckorna, då bären mognat, så har det varit fulltecknade dagar eller regndagar.
I går så fanns ingen ursäkt. Vi började med svarta vinbärsbuskarna, C-E och jag. Nu är det ju en enkel uppvärmning, mycket bär och behaglig plockställning. Knotten var överkomliga, speciellt som jag sprutat på mig illaluktande knottogillarspray.
Plockade väl tio liter. Satte saft efter svärmors recept och kokade sylt efter eget huvud.
"Farmors" vinbärsrecept: Koka upp 1,5 l vatten per liter bär. Låt vattnet svalna. Skölj bären, häll över vattnet och tillsätt 15 g vinsyra per liter bär. Rör om och låt stå ett dygn.
Sila ifrån bären. Tillsätt 1 kg socker per liter avrunnen saft. Skumma och tillsätt natriumbensonat. Häll upp på flaskor. Låt stå okorkade i tre dygn.
Är det någon som vet varför man ska låta flaskorna stå utan kork? Jag har inte förstått, bara gjort. Saften har alltid blivit bra, och den står sig i flera år.

C-E skulle jobba under månadens tre första dagar, så jag fick ge mig ut på de mera påfrestande bärplockningsäventyren på egen hand. Tog cykeln och begav mig ut i närmsta blåbärsskogen, ett par km bort. Passerade ljungklädda torrmarker, där även lingonen så smått började rodna. Jag tycker att ljung är så enormt vackert, speciellt som det är så heltäckande att hela områden kläs i ljuslila. Har aldrig "vågat" plocka in ljung, där finns det också något djupt inpräntat i ryggmärgen. Finns ju ingen reson i att ljung inomhus skulle betyda otur, MEN med den fåniga "aktadejför"uppfostran som man fått, så skulle man säkerligen klanta till det om man visste att man hade tagit in en farlig bukett . För den självuppfyllande profetian, den tror jag på.

Kom fram till blåbärsrismarker och lite blötare underlag. Upptäckte snart att gummistövlarna läckte värre än såll. Skulle lika väl kunnat använt ett par gympaskor, jag hade inte blivit blötare för det. Men det kändes lite bra att nu måste jag åka till en tätort och köpa ett par nya stövlar ... och åker jag till en större sådan ( t.ex Borås) så finns det fler saker man kan titta på ... och kanske köpa. Kom också på varför jag egentligen inte tycker om att gå i skogen och plocka bär. Det handlar inte om plockningen, det handlar om insekterna runt omkring, och framförallt knott och mygg. Det känns fortfarande en svagt svidande känskla i ansiktet, efter alla små förhatliga knottattacker.

Man funderar bra när man går ensam i skogen. Idag gick tankarna till skolan. Barnen ser jag verkligen fram emot att möta, men jag känner mig lite orolig utifrån en arbetsmiljöaspekt. Till och med lite rädd vad intrigerande människor kan hitta på. Skulle behöva ha ett råd ... har redan fått, men det visade sig inte fungera.....men kan inte lägga fram problemet här. Kom på att jag skulle vilja ha en blogg som bara är öppen för några vettiga personer från olika platser i landet och med olika bakgrund. Där kunde man ta upp jobbiga saker, utan insyn, och ge varann råd och uppbackning. Vad tror ni om det? Jag tycker att det skulle vara ett utmärkt sätt att använda de sociala medierna.

Blåbär fanns det, fler och fler blev de och allt större blev de ju längre jag gick. De allra finaste hittade jag förstås när jag fyllt tre youhurtshinkar och bestämt mig för att cykla hem till syltgrytan. De var så stora som SÅ, och satt tätt, tätt.

Hade en tom liten spann kvar, och tänk, på vägen hem, så passerade jag ett hallonställe. Det tog inte så lång tid att fylla den spannen.

Det blev ingen drottningssylt idag, jag kokade de båda bärsorterna var för sig. Bestämde mig för att göra sylt av allt, jag har alldeles för dålig erfarenhet av frusna bär. De blir helt enkelt inte använda i detta huset. Sylt däremot är gott i fil och yoghurt och dessutom tar döttrarna gärna emot lite hemkokt sylt. Frusna bär kan man ju köpa, om man skulle vilja ha. Sylt, däremot, är det svårt att få tag på, som är lika god som den hemkokta och dessutom gjord av helt naturliga råvaror.

Ryggen hängde snällt med under plockningen .... men den protesterade vilt när jag kom hem. Kanske den tyckte att jag skulle plockat mer. Jag ska plocka några liter av vardera hallon och blåbär lite senare och göra lite drottningsylt.
När C-E kom hem från jobbet, så gick han ut till svarta vinbärsbuskarna igen. Så det blev att använda syltgrytan en gång till.... och nu har vi så mycket sylt att det börjar tryta bland tomburkarna. Har dessutom skickat en beställning av tre -fyra kg Västeråsgurka med dotter och sambo, som skulle till Skänninge marknad. Har världens bästa recept, där man lägger in gurka med salt, socker och ättika. Blir jättegott, när gurkorna vattnar ur sig själva i stället för att man tillsätter vatten. Senapskorn, lök och dill ingår också i receptet. Få se om det finns någon gurka klar, det mesta är ganska sent i år.

Jodå, fast måstena finns där, både vad det gäller bär och gurka, så känns det ganska bra att ha matkällaren full med saft och sylt, som man vet är gjorda på lokala bär, och där den enda tillsatsen är socker. Och lite bensonat. Socker må vara onyttigt, men det behövs för att få fram smaken och det behövs för att bibehålla alla nyttigheter som finns i bären. Så här få man ta det onda med det goda, och konstatera att slutprodukten blev god.

Gillade glida googlandes - Grimsås, Gällstad, Gunnebo

För mindre än ett halvår sedan så hade jag varken hört benämningen Subaro eller ordet Android.

Igår gled jag kring i den förstnämnda och googlade i den andranämnda. Båda upplevelserna var till fullbelåtelse.

Gällstad var första anhalten på glidarfärden i den automatväxlade japanska bilen. Nu är det inte vi som hängett oss åt en av de dokumenterat högsta körkomforter som kan köpas, utan det är dottern - eller kanske ännu rättare sagt sambon hennes.

Men det var en fantastisk känsla att sitta i baksätet på den stora bekväma bilen och åka utan att känna en massa stötar från väg och växellåda. Rena flygkänslan.

Ungdomarna gjorde en runda på Lager 157, C-E gick till sportvaruaffären och jag till "tantaffären". Eller, ja, det är lite taskigt att kalla 2XL för tantaffär, för de har verkligen inga "tantkläder". Men det har trendiga kläder i alla storlekar. Hittade en grön blus ( med ränder i ) som jag inte kunde motstå. Må vara OK att köpa något nytt, trots att jag har kläder så jag reder mej flera år framöver.

Glidarfärden gick vidare över Ulricehamn och till Rångedala. J och M hade inte sett förvandlingen som skett med "mormors gamla hus". De var imponerade, för det har verkligen blivit supersnyggt och dessutom har ett synnerligen personligt hus byggts upp på delar av de gamla artonhundratals väggarna av bästa timmer. God fika, med svägerskans specialpaj bjöds det också.

Målet för färden var Gunnebo slott, utanför Mölndal, och den teaterföreställning som framfördes där. Vi har varit där vid tidigare tillfällen och konstaterat att de företällningarna. som ofta bygger på ett klassiskt teaterstycke/musikal håller riktigt hög kvalitét. I allafall sett ur våra ögon. I år framfördes "Vita hästen". Duktiga artister som Claes Malmberg, Stefan Ljungqvist och Ola Forssmed hade bärande roller. Samt ett stort antal lika duktiga, för mej okända, musikal/operettartister + dansare.

Själva historien var den samma som i orginalet, men handlingen hade förlagts till (delvis) nuvarade tid och en hel del aktuella händelser var inskrivna i manus. Samt att två av rollgestalterna var genuina göteborgare.

Jag njöt hela tiden av skådespelet och de välkända sångerna. Vad det är roligt att se en bra teaterföreställning! Tyckte att årets föreställning var ännu bättre än de tidigare och jag rekommenderar alla som bor inom ett par timmars bilkörningsavstånd från Mölndal att åka dit och bara njuta och känna hur glad man blir av se professionella skådespelare i aktion.

Vad som kändes riktigt härligt var att se hur glada alla skådespelarna blev, då de efter föreställningen fick stående ovationer. Det riktigt lyste om dem, de fick bevis för att de gjort ett gott jobb.

Slottsträdgården är också njutningsfull och i shoppen kan man hitta många roliga saker.

Regnet har slutat ute, solen lyser igen. Dags för lånehundspromenad och förhoppningsvis en stund i vinbärsbuskaget så småningom.

Regional regnresa

Denna sommar är man inte riktigt van vid att det är gråväder två dagar i följd.
- Vi måste ju hitta på något, sa C-E. Vi kan åka till Torpa och fika.
- Inte bara fika, svarade jag. Vi måste ju promenera också. Fast det kan man väl inte i detta regnet. Men det finns bra promenadslingor vid Hofsnäs.
- Regnkläder och paraply, sa C-E. Han föredrar att gardera sig dubbelt.

Hofsnäs är en av gårdarna runt sjön och ligger på ett näs i yttre Åsunden. Numera ägs området av Borås kommun - trots att det ligger inom Tranemo kommuns gränser. Det är ett populärt fritidområde, med flera badplatser.

Att vandra på Hofsnäs promenadslingor är perfekt. Eftersom näset är smalt finns det alltid vatten på ena sidan och hagmark på den andra sidan om stigen. En Highland cattle familj brukar beta i en av de inhägnade hagarna.

Hofsnäs är ett naturreservat. Framförallt finns där alla sorters lövträd, massor av fåglar, men också en hel del blommande örter, som t.ex videört.

Det finns massor av njutbara naturscenerier utmed den längsta vandringsleden, 4750 m. Många gånger utbrister man - Åh, vad fint här är.

Nå´t nytt lärde jag mig även denna dag. Bokens bär är nötter med skäggväxt!

Efter promenaden, som mest gick i uppehållsväder, så blev det fika på Torpa Café. K-muskeln måtte vara lite mer tränad än tidigare, den klarade av att stå emot hembakad gräddtårta och valde i stället ägg och sill på grovt bröd. Lite impad blev jag faktiskt över detta!

Cramers blommor fick också ett besök. Tänkte kolla om höstblommorna var framtagna, men det var dom inte. Även om det fortfarande är juli, så känns det helt Ok att tänka höst efter den härliga sommar som varit. Nu blev det några inneväxter köpta i stället. Bl.a. en hibiskus. Det var länge sedan jag hade en sådan. I mitt barndomshem var dom vanliga, och blommade i köksfönstret hela sommaren, tillsammans med pelagonier och brovallia. Hoppas att den vill trivas i vårt söderfönster också.

Sista anhalten på den regionala regnresan var ICA i Tranemo. Det mesta behövde inhandlas och gjordes så också.

En regional rundresa kan vara alldeles lagom när det är regnigt och grått. Det finns ju en del att uppleva hemomkring också.

Sista solskimrande sommarsnapshoten?

Igår var det sommarens kanske allra härligaste dag. Lagom temperatur, strålande sol, riktig svensk sommar när den är som bäst. Idag regnar det. Snabba förändringar i vädret, det får vi leva med i vårt land. Efter en månads sommar som varit bättre än bäst, så vore det inte så konstigt om sensommaren blev grå och regntråkig. Professionella väderkunnare förutspår kallare och fuktigare väder, det hörde jag i gårdagens kvällsväderrapport. Kanske, kanske var det de sista snapshoten som var riktigt sommarsolskimrade som togs i går. Konstateras kan att högsommaren är över, nu när vi går in i augusti. Det har funnits år, då man så här års känt sig lurad på sommaren, för att den blev aldrig av. I år kan man bara bocka och tacka för en härlig juni och och en likadan juli.

Igår var det fullsatt på Östra stranden. Jag satt alldeles vid strandkanten och lyssnade på vågornas kluckande och hjärtliga barnaskratt. Och vuxna som pratade i telefon. Mitt i allt detta kaos kom denna unga mås och vandrade förbi.

Badvattnet var ljummet och skönt. Man kunde lägga sin fettomgärdade kropp på rygg i vattnet, och sedan bara ligga där och guppa som en annan havstrut. Härligt. Nu är det bara jag i familjen som har de egenskaper som behövs för att klara detta på bästa möjliga sätt. De övriga får hitta andra sätt att bada på. Något roligt bollspel brukar passa den yngre generationen.

Bror min med fru och yngste son kunde också utnyttja stugan under två fina dagar. Klart rekommenderbart att ha en stuga, som man "äger" var tredje vecka. En stuga som man skulle känna sig tvingad att tillbringa största delen av sommaren i, samt en massa helger, det skulle jag inte vilja ha. Visst kan man ha otur med vädret var tredje vecka, men några fina dagar varje sommar, det brukar Hallandskusten erbjuda. I år har stugan kunnat utnyttjas flitigt.

På vägen hem besökte vi gamla vänner på Grimsholmen. Frun i huset är lärare och jobbar i IT-kommunen Falkenberg. Varje lärare har där en egen bärbar dator och en egen digital kamera. Det finns klassuppsättningar med bärbara datorer, så hon plockar ofta in en dator till varje elev i sin "lågstadieklass". Ett trådlöst nätverk gör att det blir enkel att koppla upp sig.

Jag skulle gärna vilja göra ett studiebesök på hennes skola och bara få njuta av en skola som strävar efter att hålla sig up to date med den tid som råder i samhället i övrigt. Naturligtvis önskar jag mig denna möjlighet i min egen kommun.

Jag kan tycka och berätta om hur jag vill ha det, men vem bryr sig om en sketen mellanstadielärare. Förr hade man absolut påverkansmöjlighet.... idag är den borta. Förstår inte vad som hände eller när det hände, då vår skolorganisation blev toppstyrd i stället för att vara en organisation där alla hade möjlighet att göra sin röst hörd och där "fotfolkets" tankar togs på allvar. ( Jag låter bitter ... och det är precis vad jag är vad det gäller detta.)

Vi tog en härlig promenad i naturreservatet på Grimsholmen. En av de väldigt få strandnära platser längs västkusten, som blivit bevarad i stället för bebyggd.

Korna betade fridfullt på strandängarna och tog sig dessemellan en vilopaus i solskenet.

På vägen hem, var det dags att äta ett snabbt kvällsmål. C-E var hungrig och föreslog att vi skulle äta i Ullared. Klockan var halv åtta när vi stannade till där. Fullt med husvagnar på campingen, massor av bilar på parkeringen, en ständig ström av människor som kom ut ur varuhuset med mer eller mindre fullastade kundvagnar.

Vi bara skakade på huvudet och beklagade de människor som lät sommarens vackraste dag förspillas genom att gå inne i det stora varuhuset. I dag däremot, är en perfekt Ullaredsdag. Skulle gissa att det alldeles knökatjockt i det stora varuhuset denna regntorsdag.

Klar Karin konsekvens

Funderade på det här med hur olika personer och hur olika valsituationer påverkar ens liv. Kom fram till att det väl är de människor man möter och de val man gör som är livet.

För två och ett halvt år sedan beslöt Tranemo kommun att anställa en EU-koordiantor. Det beslutet har gjort att jag fått vara med om mängder av roliga evenemang och att jag har fått vänner i många av Europas länder. Karin heter EU-samordnaren, och det var hon som var den som övertygade mig om att jag bara hade vinster att få ut av att registrera mig på e-twinningportalen. Själv trodde jag väl inte att jag skulle använda portalen speciellt mycket. Några månader efter registreringen fick jag ett meddelande från en viss Michael Purves i Skottland. Han undrade om min klass ville vara Sveriges representanter i e-twinningprojektet Schoolovision. Eleverna nappade på det och svaret blev positivt.

Det valet har medfört många positiviteter, resor till London, Sevilla, besök från programkontoret och dessutom fortsatta framgångsrika projekt.

En annat val jag gjorde, efter påtryckning av Karin, var att söka ett e-twinningseminarie i Amsterdam. Där träffade jag Marie som inspirerade mig att börja blogga. Utan bloggandet hade jag inte träffat mina vänner Bodil och Inga. Utan dem hade vi inte blivit en Grön flaggskola eller gett sjätteklassare läslusten tillbaka genom att köpa in Hungerspelenböckerna...

I Amsterdam träffade jag Ingrid, min slovenska vän, som jag haft flera roliga och för eleverna utvecklande projekt tillsammans med.

Och allt detta för att Karin föreslog att jag skulle anmäla intresse till e-twinningsamarbete.

Idag har två av mina e-twinningvänner besökt oss och ätit lunch här. Michael Purves och hans fru Anna och deras superhärliga barn Sandy och Oliva hälsade på oss på väg från semesterfirandet i Finland. Danske Ole och hans fru Jette kom från sitt sommarhus i Sjötofta. De besöker sitt lilla svenska hus fem gånger per år, och just nu var en av gångerna.

Vad roligt det är att träffas och prata en stund. Vi kommer att fortsätta med våra tidigare projekt tillsammans, och vi känner nu varann så bra att vi kan använda varann som bollplank och satsbräda inför nya projekt.

Ole tipsade något som heter Nord Plus junior, och som är en ytterligare form av samarbete, nordiska och baltiska länder emellan. Han är involverad i ett projekt även där, och var nyss på besök på Island genom detta samarbete. Jag ska gå in och kolla, för jag vill gärna ha ett projekt med de nordiska grannarna detta år, eftersom jag kommer att ha nio-tioåringar, och då kan det vara av intresse att kunna använda sitt eget språk i projektet. "Det finns mycket pengar att hämta i Nord Plus", sa Ole, " men det är många sidor att läsa för att sätt sig in i projektidéerna och många sidor att skriva vid ansökningsförfarandet."

Jag ska kolla iallafall, jag tror mycket på internationellat samarbete och värdet att jobba mot en mottagare.

En rolig förmiddag blev det, och absolut fördjupade kontakter då man träffas IRL.

Och tänk, allt är en klar Karin konsekvens... Och jag får även ge T-mo kommun en eloge för att de tog steget att anställa en EU-samordnare. Bara en miss, och den ligger på skolledarfolket - vi är flera som jobbar med olika e-twinning och Comeniusprojekt, speciellt i vårt rektorområde. Om skolledningsfolket tänkte lite framåt, så borde vi som jobbar med detta få ha en halv kompetensutvecklingsdag och berätta om hur man på olika sätt, framgångsrikt kan arbeta med internationella kontakter. För det är så givade, och får så många positiva konsekvenser, både för lärare och för elever.

( Fotot har Sandy, 8, tagit med min systemkamera. En blivande fotograf månne)

Full fart, fritt fall

Full fart genom sommaren, fritt fall mot hösten. Så känner jag det precis just nu.... Som jag tidigare framfört, så är den bästa sommarlovstiden, den tid som är innan C-E får semester, den tid som är min egen. När han fått semester, så går tiden så otroligt snabbt, det är då allt ska göras.... och utan att kunna göra något, så faller man fritt emot hösten och kylan och mörkret. Samtidigt kan jag känna att det ska bli skönt att börja jobba, skönt när allt kommer in i normala rutiner igen. Jag tror inte att jag är ensam om den känslan.
En fantastisk sommartid har det varit så här långt. En riktig sommar, ingen halvmessyr i år inte.
Under eftermiddagen, så har det kommit nästan 30 mm regn och det regnar fortfarande. Verkligen välbehövligt. Messade Värnamodottern och kollade om de också fått välbehövlig väta på sina torra hästbetesmarker. Fick en ledsen gubbe tillbaka, det hade inte kommit något alls. Så mycket det kan skilja på sex mil.

Vättern var vred idag, när vi promenerade längs Rosenlunds bankar , C-E och jag. Skyarna var mörka, men regnet föll inte förrän fem sex mil åt sydväst = här. Vi tog med Svea till hennes syster. Ibland kan jag känna mig så besviken att ingen annan i släkten gör samma sak, men när man ser hur glad Svea blir - och även den sängliggande systern - av dessa besök, så gör det gott i hjärtat att åtminstone någon ser till att de gamla systrarna får träffas någon gång då och då. Varje gång har jag trott vara den sista, men än så har det alltid blivit en gång till. Hoppas att det blir det igen.
Åkte förbi en olycksplats på vägen till Jönköping. Någon hade haft full fart ut i en korsning och det hade smällt ordentligt. Otäckt med alla blåljus, fyra-fem ambulanser var på plats, ett par brandbilar och en polisbil. Vägen mot Jönköping var fri, så vi kunde sakta ta oss förbi olycksplatsen. Motsatt vägbana - dubbelfilig- var blockerad. I backen ned mot Jönköping stod det två-tredubbla rader med bilar. Vad mycket folk det är som är ute på vägarna. Konstigt att det inte händer ännu mer olyckor. Samtidigt som en olycka verkligen är ett ögonblicksverk. Man får vara tacksam att man kommer hem helskinnad gång efter gång. Det är långt ifrån självklart.

I Gislaved var det full fart på hoppbanan i dag. Vi åkte dit och tittade på Tindra. Kollade förstås några ekipage före henne, varvid flera slutade med fritt fall från hästryggen. Tindra gjorde inte någon av sina bästa tävlingar, men det är ändå kul att komma ut och se på hästfolket och inse vilken massa människor som sysslar med ridsport på hög amatörnivå.

Igår städade vi hus och garage. Eller rättare sagt, alla de där utrymmena som aldrig annars blir städade. Full fart genom lådor, skåp, klädkammare, källare och garage. Sorterade bort en del gamla kläder. En sopsäck för brännbart och en sopsäck till Myrorna. De är mycket nostalgi när man går igenom kläder. Man har glömt en hel del, fast plaggen inte är så gamla. En del kläder, som sannolikt är alldeles för små, har sån´t affektionsvärde att jag inte vill slänga dem. Den hemsydda kjolen från sjuttiotalet, den vita klänningen som jag alltid hade på midsommar, klänningen som jag köpte i USA, den ursnygga långklänningen som jag designade och lät vänner sy upp i Thailand och som jag hade en gång på revygängets trettondagsbal. C-Es randiga skjorta, som jag fått ta över, den hängde jag tillbaka igen - den var för snygg för att skiljas vid.... liksom fårskinnspälsen som jag köpte 1980 ....och som jag inte har ens chans att få på mej. Jättefin, men ingen vill ha den.... ändå har jag inte hjärta att skiljas vid den.
I morrn ska vi hjälpa bror min att måla huset i R-dala... och på söndag måste jag förberda måndagens tidiga internationella lunch... och så får vi kärt besök av dotera med sambo framåt kvällen.
Så det är full fart .... och glad får man vara att det inte blev fritt fall nerför Rosenlunds sandbankar. Rasrisken är stor.... och trots det, så vill man ju ut och titta ner ..... fast man är så rädd så det svider i fötter och ben. Regnet faller fritt och tungt därute, hoppas att det sätter full fart mot V-mo också.

Upprymd, upprörd

Var inne en stund på äldreboendet i Dp, när jag ändå hade vägarna förbi. Gick tipspromenad med Svea och upptäckte att de stackars pensionärerna förväntas kunna saker som jag inte har en aning om. Fast några frågor kunde jag hjälpa till med.....Men det var svårt.
Efter promenaden blev det kaffe i terapilokalen och där träffade jag flera av mina gamla elever, som nu -20 år gamla- hade sommarjobb på servicehuset. Att träffa gamla elever gör mig nästan alltid så glad, för det visar sig att nästan alla har funnit sin egen plats i livet. Jag har förstås inte stenkoll på alla sådär 200-250 elever som varit " mina" under 2-4 år, men många har jag träffat och det har verkligen gått bra för alla. Om man nu menar att "gå bra" är att hitta ett jobb man trivs med och kanske också att bilda familj.
S hade kommit en bit på sin designerutbildning, hon går på folkhögskola norrut. Hon var en synnerligen kreativ tjej, som också vann en fredsbildtävling och gjorde så att hela stora klassen fick åka till Göteborg. K hade kommit in på musikhögskolan. En liten blyg tjej, som var superduktig på allt, men det viktigaste var violinen. Per på Kultuskolan fanns alltid med som hennes stora stöd och support. J tittade också in och sa hej. Han har redan gått ett år på sin utbildning till lärare på högre stadier. I affären träffade jag så C som berättade att hon skulle flytta till Norge och spela innebandy i ett division ett lag.
Jag kände mig så varm om hjärtat och så upprymd i själen när jag träffat dessa härliga ungdomar, som verkligen börjat sin resa mot ett mål som de visste skulle ge ett positivt och innehållsrikt liv.
Så kom jag hem och lyssnade på nyheter och reportage om hur intagning till universitet och högskolor numera går till. Tycks vara ett virrvarr av bestämmelser som få kan ge en tydlig beskrivning av, och som grädde på moset har nu värdet av att läsa extra matte och främmande språk slagit igenom om ett extra bonus. Vilket då betyder att de som gick ut gymnasiet med toppbetyg för något år sedan, inte längre kommer in på de mest eftertraktade utbildningarna. Som exempel på eftertraktade utbildningar så tog man upp läkare och psykolog.... Nu råkar jag ha ett närstående sambopar som har just de båda yrkena, och när jag då hör att man ska få företräde till utbildningarna om man läst extra språk och matte ( och fått högsta poäng), ja, då blir jag riktigt upprörd. Man blir absolut varken bättre läkare eller psykolog om man har större matte eller språkkunskaper. I stället bör man, som i alla yrken med stor kontakt med människor, ha en god social kompetens och ett gott förnuft. Dessutom är det bra att man är ambitiös och vill göra så gott man kan. Men att pressa unga människor att studera ännu hårdare under de redan tunga gymnasieåren, det är rent omänskligt. Och helt horribelt, när det inte gör någon nytta i ett kommande yrkesliv.
Folkhögskolor och KY-utbildningar tycks vara ett bra alternativ för många. Och tidigare Komvux. Men där är det ju också stängt, för den som "tagit studenten".
Jag känner det så att den svenska skolpolitikens viktigaste mål är att ligga så högt som möjligt i alla internationella undersökningar, vad det gäller elevers kunskaper. Är det inte dags att genomskåda de där undersökningarna. Kunskaper är bra, men de är inte det viktigaste. Kunskaper måste man dessutom tillägna sig hela livet, och erfarenheter gör att kunskaer och färdigheter ökar trots att man inte går i skolan länre. Det viktigaste för ett bra liv och ett gott yrkesutövande anser jag vara social kompetens, framåtanda, kreativitet, god självkänsla, samarbetsförmåga, empati, ledaregenskaper, kunna uttrycka sig, kunna lyssna..... Ja, långt ifrån skolans målbeskrivningar. En annan sak som jag tror är av största värde är att få utveckla sina speciella färdigheter och intresseområden, och inte styras av planer där alla ska utbildas likadant. Konformiteten i grundskolans läroplan/utbildning anser jag vara det största hotet mot att vi inte får fram duktigt folk inom alla områden i detta land .... om man nu ska jämföras internationellt. Skulle någon med lite makt kunna klargöra det för den otäcke skolministern, istället som för nu, stå med mössan i hand och bocka och genomföra allt vad han säger. Vad innebär det som kallas demokrati ? Innebär det att när riksdagsvalet en gång är gjort vart fjärde år, så är det olika diktatorer som styr var sina områden?
Men det är som sagt uppmuntrande att träffa sina gamla elever ... och jag har inget dåligt samvete för att jag inte läser läroplanstexterna alltför ofta... tvärtom.